NORDISK FORUM FOR BYGNINGSKALK

Transkript

1 1 NORDISK FORUM FOR BYGNINGSKALK NYHEDSBREV 2002 /2003 Foto: Flemming Højer Aarhus Stiftstidende & Randers Amtsavis. Birkesig Kalkovn 1

2 2222 Læs i dette nummer Foreningen 3 Bestyrelsen 2002/ Generalforsamling & årsmøde august Meddelelser fra sekretariatet 6 Seminar i Trondheim september Seminaret i Århus august Djurslands kalk Af Børge Kjær, arkivar. 8 Bog om Djurslands kalk. Anmeldelse, Af Anders Nielsen 9 Bornholmsk cement geologi og historie. Af Poul Klenz Larsen og Agnete Thorvardarson. 10 Olika bruksorter använda för restaureringen av Kastholm Slott åren Av Piotr Palamarz 17 Rønne Ting- og arresthus i, Bornholm en facadeistandsættelse. Af Niels Holger Larsen.. 23 Istandsættelse af facadedekorationer i kalkmørtel, cementmørtel og gips. Af Søren Vadstrup 24 Notat vedrørende seminar. Av Åge Eidsæter. 32 Kalkbredning etter gamle metoder. Av Morten Langvik og Terje Berner 35 Kalktreff i Kilkenny, Irland september 2002 Af Britt Alise Hjelmeland. 40 Vidste du det? Hvad kalkvand også kan bruges til. 44 2

3 3333 NORDISK FORUM FOR BYGNINGSKALK har til formål at sprede kundskab om kalk- og kalkprodukter samt at samle producenter, håndværkere, rådgivere, myndigheder, forskere, etnologer og andre kendere, brugere og interesserede i kalk i byggeriet til blandt andet et årligt seminar. NORDISK FORUM FOR BYGNINGS- KALK er inspireret af netværket "Building Limes Forum" som blev etableret i starten af 1990érne i England, Scotland og Irland. Der afholdes mindst et stort årligt medlemsarrangement, og værtskabet går på skift mellem de nordiske lande. RAADVAD-CENTRET i Danmark, der var vært ved det stiftende møde den april 1999, fungerer som sekretariat og administration. NORDISK FORUM FOR BYGNINGSKALK er et tværfagligt netværk, der blandt andet vil diskutere kalk i forbindelse med følgende: Fremstilling traditionel/industriel Anvendelse restaurering/nybyggeri Udførelse håndværket/normer /specifikationer Egenskaber Tekniske/miljømæssige Erfaringer Producenter/rådgivere/håndværk ere Kulturhistorie restaureringsprincipper / autenticitet Endvidere kan der udveksles erfaringer, afdækkes behov, præsenteres nye ideer og forskningsresultater samt samarbejdes over nordiske grænser NORDISK FORUM FOR BYGNINGSKALK kan ikke som forening tage stilling til tekniske, politiske eller markedsmæssige forhold. NORDISK FORUM FOR BYGNINGSKALK er organiseret som en almindelig medlemsforening med en bestyrelse, formand og kasserer, en årlig generalforsamling og et årligt medlemskontingent. Bestyrelsen består af minimum 5 medlemmer fra de nordiske lande, valgt på generalforsamlingen 3 Foto: Lars Nyman Läckö 2000 Medlemskontingent: Medlemskab Studerende Firmastøttemedlemskab Bankforbindelser: Sverige: Post Girot konto nr ,00kr år 100,00kr år 500,00kr år Danmark : BG-Bank reg nr 1199 konto nr Norge: Den Norske Bank konto nr

4 4444 BESTYRELSEN 2002/2003 Formand: Centerleder, arkitekt m.a.a. Søren Vadstrup Raadvad, Nordisk Center til Bevarlese af Håndværk Raadvad 40 DK 2800 Lyngby, Danmark Tlf.: Fax.: E.mail: Sekretariat: Arkitekt m.a.a. Anne Lindegaard Raadvad, Nordisk Center til Bevarelse af Håndværk Raadvad 40 DK 2800 Lyngby, Danmark Tlf: Fax: E.mail: Arkitekt ma.a. Phd. Ola Wedebrunn Inst. For Byggeteknik Phillip de Langes Alle 10C DK 1435 KBH K, Danmark Tlf.: lokal 6229 Fax.: E.Mail: Dr.Chemist Consultant Thorborg von Konow TUREIDA Uudisraivaajantie 17 F-703 Helsinki, Finland Tlf.: Fax.: E.Mail: Thorborg@saunalathi.fi Etnolog & antikvar Britt-Alise Hjelmeland Forsvarsbygg P.Boks 405 Sentrum N-0103 Oslo Norge Tlf.: Fax.: E.Mail: Britt.alise.hjelmeland@forsvarsbygg.no Eller Hjelmkar@online.no Arkitekt Phd. Ewa Sandström Malinowski Göteborg Universitet Avd. for Kulturvård Box 130 S Göteborg, Sverige Tlf.: Fax.: E.mail: Ewa.sm@icug.gu.se eller Ewa.sandstrom.mailonwski@telia.com Restaureringsteknikker Geir Magnussen Nidaros Dom P.B.4447 Hospitalsløkken N-7418 Trondheim, Norge Tlf Fax E.Mail : geir.magnussen@kirekn.no Hyttmästare Håkan Lindkvist Byggnadshyttan på Gotland Strandgatan 7 S Visby Tlf Fax E.Mail: hakan.lindkvist@byggnadshyttan.com Civ.ing. docent Anders Nielsen Hjortekærbakken 7 DK 2800 Lyngby, Danmark Tlf.: E.mail: Kioga@woldonline.dk 4 Den Gamle By i Århus

5 5555 Generalforsamling og årsmøde Referat fra generalforsamlingen Torsdag den 29. august 02 i Den Gamle By i Århus. Dagsorden: Ordinær dagsorden er: 1. Valg af dirigent 2. Beretning for det forløbne regnskabsår 3. Regnskab og status til godkendelse for det forløbne regnskabsår. 4. Godkendelse af bestyrelsens budgetforslag, herunder fastsættelse af kontingent jvf. vedtægternes a. Valg af bestyrelse, jf. vedtægtens 7 og 8 b. Valg af 2 suppleanter c. Valg af revisor og 1 revisorsuppleant. 6. Behandling af indkomne forslag. 7. Eventuelt. Ad. 1 Torben Seir blev valgt til dirigent og startede med at konstatere, at generalforsamlingen var rettidigt indkaldt. Ad. 2 Søren Vadstrup aflagde beretning fra det forløbne regnskabsår. Bestyrelsen har afholdt to møder og der er udsendt et nyhedsbrev. Det næste nyhedsbrev vil udkomme i løbet af efteråret og alle kompendier fra Seminaret i Århus vil blive trykt i nyhedsbrevet. Bestyrelsen efterlyser artikler fra medlemmerne, som kan publiceres i nyhedsbrevet. Medlemmerne er også meget velkomne til at fremsende oplysninger om arrangementer, boganmeldelser m.m. til sekretariatet, der kan have interesse for foreningens andre medlemmer. Bestyrelsen har besluttet, at deltagelse i medlemsarrangementer kræver personligt medlemskab af foreningen. Det vil forenkle administrationen især af medlemsarrangementerne betydeligt. Der er en tendens til, at medlemmerne flytter rundt, skifter arbejde m.v. og glemmer at skrive navn eller 5 medlemsnummer på indbetalingskort. Det tager ganske meget tid at udrede. Postprint af indlæg fra Akershus- og Gotlands seminarerne samles og publiceres. Dette arbejde står Britt Alise Hjelmeland for. Building Limes Forum Kalkforum er blevet inviteret til at være med i opstarten på et internationalt kalkforum. Bestyrelsen har diskuteret invitationen og er kommet til den konklusion, at vi først skal have helt styr på vores egen forening. ( layout for Nyhedsbrev og brevpapir, foldere oversat til hvert sprog + evt. til engelsk, logo m.v.) Vi mener kort sagt ikke, at foreningen har en størrelse og en økonomi til at deltage i internationale sammenhænge endnu og slet ikke til betalingen af et internationalt tidsskrift. Endvidere er det bestyrelsens vurdering, at det kan afskrække nogle fra at deltage i medlemsmøderne, hvis de konsekvent afholdes på engelsk. Vi har endvidere som mål, at få mange håndværksmestre med som både medlemmer og foredragsholdere og de er ikke alle lige indstillede på, at skulle tale på engelsk. Det skal selvfølgelig ikke forhindre enkeltmedlemmer i, at tage til møder i en evt. ny forening. Vi støtter ideen; men tror kun at det er realistisk, at vi som forening er repræsenteret f.eks hvert tredje år, hvor man måske kan forestille sig et engelsktalende seminar, som henvendte sig til et større publikum. Bestyrelsen har besluttet, at udvide medlemslisten med endnu en kolonne, hvor det er muligt at angive sit interesseområde. Herefter skulle det være muligt, at kontakte hinanden på kryds og tværs og etablere små interessearbejdsgrupper. Raadvad-Centret har fået udarbejdet en erfaringsdatabase på internettet, som vi nu stiller til rådighed for Nordisk Forum for Bygningskalk og Nordisk forum for Maling. Yderligere oplysninger om dette kan læses andet sted i Nyhedsbrevet Bestyrelsen har også diskuteret, hvordan vores hjemmeside kan gøres mere aktiv. Der

6 6666 kunne f.eks etableres et kontakt- /diskussionsforum a la som vi kender fra smedeforeningen. Det kræver dog en kraftig (og bekostelig) udbygning af hjemmesiden, samt password m.v. der skal passes og plejes; men det afholder os ikke fra, at have dette som mål. Ad. 3 Anne Lindegaard fremlagde foreningens regnskab, som også var vedlagt kompendiet til seminaret. Regnskab fra alle tre konti ( Danmarks, Norges og Sveriges) var allerede gennemset og underskrevet af revisor. Regnskabet blev godkendt. Ad. 4 Kontingenterne fortsætter uændret. Dog skal man være personligt medlem af foreningen, hvis man deltager i medlemsmøder, seminarer m.v. Hvis nogen ønsker firmamedlemskaber, vil det fungere som en slags støttemedlemskab. Bestyrelsen fremlagde ikke budget. Der bliver kun iværksat fremstilling af kompendier m.v., hvis der er penge til det. Årsmøderne arrangeres sædvanligvis i samarbejde med en institution i det pågældende land, som har årets arrangement og skal helst hvile økonomisk i sig selv; men selvfølgelig kan foreningen træde til, hvis der opstår uforudsete udgifter i forbindelse med et Medlemsarrangement. Ad. 5 a) På valg var Anders Nielsen, Britt Alise Hjelmeland, Ola Wedebrunn og Jörgen Renström. Jörgen Renström har valgt at træde ud og Håkan Lindqvist fra Byggnadshyttan på Gotland blev valgt i stedt. Den resterende be-styrelse fortsætter uændret. På valg i 2003 er således Anne Lindegaard, Søren Vadstrup, Ewa Malinowski, Thorborg von Konow, Geir Magnussen, Ad. 6 Der var ikke indkommet nogle forslag fra medlemmerne. Ad. 7 Næste seminar afholdes i Norge nærmere betegnet i Trondheim, hvor vi blandt andet skal besøge Nidaros Domkirkens Restaureringsarbejder. Bilag til Nyhedsbrev til medlemmerne: Økonomi alle tre konti N,S & DK MEDDELELSER FRA SEKRETARIATET MEDLEMSFORTEGNELSEN Er vedlagt dette Nyhedsbrev. Tjekkes, så foreningens oplysninger om dine data er så korrekte som muligt. Hvis der er ændringer, bedes du melde disse tilbage til sekretariatet ved hjælp af skemaet på sidste side i medlemsfortegnelsen. MEDLEMSNUMMER Alle medlemmer har nu fået et personligt medlemsnummer. Husk venligst at oplyse medlemsnummer ved betaling af såvel kontingent som medlemsarrangementer. KALENDER Har du kendskab til kalk- og mørtelrelaterede arrangementer, som kan have medlemmernes interesse, må du meget gerne sende oplysninger til sekretariatet. Det vil herefter blive offentliggjort i næste Nyhedsbrev og /eller på hjemmesiden på b) Bestyrelsen konstituerer sig selv og vælger, hvem der skal være formand, næstformand, sekretariat, kasserer og suppleanter. c) Ole Storgaard blev genvalgt som revisor og Mogens With blev valgt som revisorsuppleant. 6

7 7777 Seminar i Trondheim september 2003 NORDISK FORUM FOR BYGNINGSKALK arrangerer seminar i samarbeide med Nidaros domkirkes restaurerings arbeider. Stilaser på korets sørside Vestfronten Nidaros domkirkes restaurerings arbeider (NDR) er Nordens eneste bygghytte tilknyttet en katedral. NDR er en bedrift som har ca 25 håndverkere som dere vil få møte i sitt arbeide. Et utdrag av de fag dere vil møte er murere, gipsmakere, smeder, stenhuggere, glassmalere og tømrere. Trondheim har ellers en rekke severdigheter for håndverkere, arkeologer, geologer og historie interesserte. Vi kommer til å sende ut mer informasjon til medlemmene og andre interesserte i løpet av våren/tidlig sommeren. Spørsmål under veis kan rettes til: Geir Magnussen Nidaros domkirkes restaurerings arbeider P.O.Box 4447, NO-7418 Trondheim Norge Geir.magnussen@kirken.no Informasjon vil også bli lagt ut på vår nettside INDLÆG TIL NYHEDSBREV & HJEMMESIDEN Har du materiale, som du gerne vil have formidlet til foreningens medlemmer, er du meget velkommen til at sende det til sekretariatet. Gerne på E.mail og med vedhæftede foto i formatet 500 pixels JPEG. 7

8 8888 Seminar i Århus Årets medlemsmøde blev afholdt i Den Gamle By i Århus og på Djursland i Danmark, med deltagelse af 80 af foreningens medlemmer. Torsdag tilbragte vi i Den Gamle By, hvor selve seminarafholdelsen og generalforsamlingen foregik i Helsingør Teaters sal, og hvor der var arrangeret rundvisning i Den Gamle By. Vi så og hørte om museets daglige brug af kalk- og kalkprodukter. Blandt andet fik vi mulighed for at se den ny(gen)opførte Møntmestergaard, samt overvære en læskning udført af museets murere. Efter generalforsamlingen var der dejlig middag i Traktørstedet med små musikalske indslag bestående af nogle af de nordiske landes vemodige viser leveret af forskellige af seminarets deltagere. Fredag var der ekskursion til Kalø Vig Slotsruin, hvor Kulturarvsstyrelsen løbende arbejde for, at sikre ruinen for eftertiden. Her efter gik turen til Hoed Kalkværk, som er det sidste kalkværk i Danmark som selv brænder kalk før den læskes og hældes i kuler for langtidslagring. Vi besøgte også de nyrestaurerede Birkesig Kalkovne og Ebeltoft By. Dagen sluttede på Fregatten Jylland, hvor vi sagde farvel og tak for denne gang over en øl og hørte en meget entusiastisk guide fortælle om Fregatten. Referat fra generalforsamlingen og uddrag af foredragene fra seminaret bringes andet sted i dette nyhedsbrev. Djurslands Kalk Af Børge Kjær, arkivar I en lang periode fra ca til 1981 har der været en intens udnyttelse af kalkforekomsterne på Østdjursland. Først blev rå kalksten eksporteret til brænding i bykalkværker forskellige steder i landet. Senere opbyggedes en kalkværksindustri i området. For de historisk interesserede findes en grundig gennemgang af hele denne udvikling i min bog: Djurslands Kalk. Råstofudvinding og kalkværksindustri, 2001, som også har noget med om brugen af Djurslands kalk til lokal selvforsyning før En periode omkring 1930 er særlig interessant, hvad angår brændingsteknikken. Der var da gamle produktionsanlæg i Grenaa og Trustrup baseret på brænding af kalken i ringovne, og der var et nyere værk ved Balle, hvor brændingen foregik i to forskellige type skaktovne. Endelig etableredes der i slutningen af 1920erne en række små virksomheder, der genoptog den brændingsteknik, som historisk set lå forud for brugen af ringovn og skaktovn. Der blev bygget omkring en halv snes små kubeovne, således som man kendte dem fra 1800-tallet. Disse højst forskellige virksomhedstyper var reelle konkurrenter til hinanden, og det betød priskrig på brændt kalk gennem en længere årrække. Små private virksomheder med en teknologi fra før industrialiseringen kunne altså i en periode konkurrere med de store koncerndrevne industrielle anlæg i området. Under besøget på Hoed Kalkværk vil I kunne se et eksemplar af en gammel kubeovn, og I vil få en nyere skaktovn forevist, hvor der endnu lejlighedsvis brændes kalk til værkets eget forbrug. Endelig vil jeg ved en nyistandsat, bevaret kubeovnen ved Birkesig fortælle om den gamle brændingsteknik og historien bag disse ovnes etablering. Jeg vil også have eksemplarer med af ovennævnte bog, som kan købes for 160 kroner. 8

9 Bog om Djurslands kalk Redaktionen har modtaget Børge Kjær: Djurslands Kalk, udgivet af Djurslands Museum og Grenå Egnsarkiv, 2001, 157 sider, ISBN I bogen gennemgår forfatteren, der er idehistoriker og daglig leder af Grenå Egnsarkiv, meget omhyggeligt udviklingen og afviklingen af de mange kalkværker, som har ligger på Djursland*) fra ca til I perioden omkring 1840 tog bygningen af grundmurede huse i Danmark fart, både i by og på land. Der blev derfor behov for mere kalk end lokale gårdværker kunne levere. På Djursland har man let tilgængelige moræneaflejringer, som indeholder store kalksten, som kunne anvendes til produktion af brændt kalk. Der kunne være % kalk i morænen, som skulle sorteres fra med håndkraft(!); resten var affald, som blev kørt i havet. Bogen giver en detaljeret beskrivelse af produktionsmetoder, ovntyper og transportudstyr. Ejerforholdene for de enkelte værker behandles indgående. Dette giver baggrund for en engageret redegørelse for det handelspolitiske spil om kalkmarkedet i Danmark, for de smås kamp mod de store. *) Djursland i Danmark er den halvø på Jyllands østkyst, hvor byen Grenå ligger. ANDERS NIELSEN Civilingeniør, tekn dr 9

10 Bornholmsk Cement - geologi og historie Poul Klenz Larsen & Agnete Thorvardarson Nationalmuseets Bevaringsafdeling, Laboratoriet Brede, DK 2800 Kgs. Lyngby (45) poul.klenz.larsen@natmus.dk Fennoscandiske Limensgade Skelbro Figur 1. Kort over Bornholm med grænser mellem geologiske formationer markeret med stiplet linie. Orthoceratitkalk er markeret med sort signatur. Fra / 1 / 10

11 Introduktion Ved undersøgelser af historiske bygninger i Danmark støder man ofte på rødbrune pudstyper, af restaureringsarkitekter betegnet Bornholmsk Cement. I nogle tilfælde skyldes farven, at der er tilsat pulveriseret tegl til mørtelen, men ofte er det selve bindemidlet - kalken - som giver mørtlen denne kulør. Den hydrauliske kalk, som der rettelig er tale om, stammer angiveligt fra Bornholm, men produceres ikke mere. Ved restaureringsarbejder er man derfor henvist til at benytte andre produkter som erstatning. Det er i den forbindelse af betydning at kende de fysiske egenskaber af det originale materiale. Fennoscandisk Figur 2. Geologisk kort over det sydlige Skandinavien. Den sorte signatur viser udbredelsen af den kambriske alunskifer, som ligger umiddelbart under Orthoceratitkalken. Fra / 2 / Geologi Råmateriale for den Bornholmske Cement er den geologiske formation kaldet Orthoceratit kalk, som blev dannet for ca. 500 mill. år siden i perioden Nedre Ordovicium. Kalken er aflejret under marine forhold sammen med lerpartikler i varierende omfang og har på Bornholm en tykkelse på ca. 11

12 m. Kalken træffes sammen med Alunskifer, som blev dannet i den foregående periode Kambrium i lag på 2-3 m. Denne lagserie er udbredt over hele den sydlige del af Skandinavien, fra Bornholm over Skåne og til egnen omkring Oslo (figur 2). I de efterfølgende geologiske perioder blev kalklaget brudt op på kryds og tværs som følge af den geologiske aktivitet omkring den Fenno- Scandiske randzone. Randzonen løber gennem den sydlige del af Bornholm og fortsætter gennem Skåne videre op i Kattegat. Langs randzonen er sket forkastningerer i det underliggende grundfjeld, hvorved sedimentationslagene er skråtstillet med fald mod syd. Derfor findes kalken kun tilgængelig i mindre områder i den sydlige del af øen (se figur 1), i modsætning til f.eks Gotland, hvor hele undergrunden består af den samme kalksten. Figur 3. Geologisk profil fra svensk lokalitet (Billingfall-bygden, Vester Götland) som svarer til den Bornholmske. Fra /4/ Historie Kalkstenen har været brudt og anvendt direkte som bygningssten, hvilket ses på Øens middelalderkirker samt på Hammershus. Det var dog som bindemiddel i mørtel, at kalken opnåede sit gode ry på grund af styrke og holdbarhed. Kalkbrænding i mindre skala fandt således sted sideløbende med stenhugningen, hvilket stednavnet Limensgade (Limovnsgade) minder om. Den første systematiske udnyttelse fandt sted omkring 1740, hvor oberstløjtnant Knorr fik kongelig 12

13 bevilling på at brænde cement af kalken ved Limensgade. Kalken blev vistnok anvendt ved anlægget af søfortet Trekroner i København, men fik ingen større udbredelse, og produktionen ophørte snart. I 1818 blev der på kongelig befaling foretaget en undersøgelse af mulighederne for minedrift på Bornholm. En af anbefalingerne lød på at udnytte Alunskiferen ved Limensgade til produktion af alun 1, sådan som det allerede skete i Andrarum i Skåne. I 1838 lykkedes det omsider at skaffe financiering via et aktieselskab til en produktion, men den kom aldrig i gang. I stedet blev der i 1845 indrettet cementproduktion i bygningerne, men den ophørte allerede Omtrent samtidig var et værk i drift ved Borregård ved Pedersker indtil I de efterfølgende år dukkede en række cementværker op i Rønne, men da var produktionen af portlandcement begyndt andre steder, og omkring 1875 ophørte det sidste værk. Det sidste forsøg på industriel produktion af cement skete i 1920, hvor en fabrik blev anlagt ved Pedersker. Produktionen kørte i 3 uger, hvorefter ovnen revnede pga. dårlig fundering og fabrikken gik fallit. Det er vanskeligt at anslå, hvor stor produktionen af bornholmsk cement har været på selve Bornholm; nogen industriel produktion i større stil blev det aldrig til. Et problem synes at have været manglen på egnet brændsel i større mængder på øen. Til den kortvarige produktion i Limensgade blev således importeret stenkul, hvilket var både dyrt og besværligt. Men udover den lokale produktion blev der udskibet kalksten fra Rønne til kalkværker i andre byer, primært København. Det er sandsynligt at denne eksport udgør en betydelig andel af den bornholmske cement, der har været anvendt i Danmark gennem tiderne. Orthoceratitkalk Silurkalk Alunskifer Prøve Skelbro lys Skelbro mørk Limesgade Bjärsjökagaard Limesgade CaCO ,6 Uopl. matr Andet opl. matr Glødetab 36,6 36,6 33,2 35,7 15,4 Afsyringsrest 0,2 0,7 90 Farve gråbrun gråbrun rødbrun Grå rødbrun Figur 4. Laboratorieanalyse af kalk fra forskellige lokaliteter. Analyseusikkerheden ligger omkring 0,5 %. 13

14 Mineralogi Den bornholmske kalk er undersøgt fra to lokaliteter, hhv. Limensgade og Skelbro. Limensgadekalken består af 76% calciumcarbonat og 21% uopløseligt materiale, hvilket normalt betegner lerfraktionen. Hertil kommer 3% andet opløseligt, som består af jernoxider og andre mineraler. Skelbro-kalken har et kalkindhold på 85% og 17% uopløseligt materiale. Denne kalk har et negativt indhold af andet opløseligt, hvilket formentlig skyldes, at lerfraktionen omdannes eller optager vand under analysen. De to analyser viser at der er forholdsvis store lokale variationer i kalkens sammensætning, hvilket har betydning for kalkens hydrauliske egenskaber. Kalkstenen brændes ved en temperatur på ca C og undergår herved flere processer. Dels afgiver kalken kuldioxid og bliver til calciumoxid, brændt kalk. Dels aktiveres lerfraktionen og reagerer med kalken, hvorved dannes calciumsilikater, som udgør den hydrauliske komponent. Begge processer medfører vægttab, ved analysen betegnet glødetab på hhv. 33% og 37% af udgangsmaterialets vægt. Derudover påvirkes det øvrige indhold af mineraler, hvorved den karakteristiske rød-brune farve fremkommer. Når den brændte kalksten udsættes for syrepåvirkning, opløses den næsten fuldstændigt. Lerfraktionen, som før brænding var uopløselig, må derfor være helt omdannet til hydrauliske mineraler under brændingen. Dette forudsætter at kalk og ler er blandet homogent, og at partikelstørrelsen er tilpas lille til at sikre en fuldstændig kemisk proces. I en naturligt hydraulisk kalk er disse egenskaber forudsætningen for, at kalken senere, når den anvendes som bindemiddel, giver en stærk og holdbar mørtel. Eftersom indholdet af ler varierer fra sted til sted, vil også indholdet af hydrauliske mineraler i den brændte kalk være forskelligt. Figur 5. Mørtelprøve fra Kirkestræde, Rønne. Den rødbrune farve stammer tydeligvis fra bindemidlet Til sammenligning er medtaget kalk fra en skånsk lokalitet betegnet Bjärsjökagaard. Sammensætningen af denne kalk er stort set sammenfaldende med Skelbro-kalken, men den 14

15 mangler den rød-brune kulør. Kalken vil derfor give en hård og grå mørtel, som kan minde om portland cement. Der forekommer således også regionale variationer i sammensætningen af den orthoceratitiske kalk, som tilsyneladende kan medvirke til at stedfæste oprindelsen af en given kalk Man kan imidlertid ikke direkte slutte sig til at en rødbrun kalk er bornholmsk cement alene udfra farven. Dette skyldes, at man i nogle situationer har anvendt affaldet fra alunbrændingen som fyldstof i kalken. Disse slagger giver en hydrauliske effekt, men indeholder samtidig meget jern, som netop giver den røde farve. For at opnå en rød farve blandede man i nogle tilfælde kalken med jernvitriol, som netop var et biprodukt ved fremstilling af alun. Dette stof blev udvundet mange steder i Sverige, f.eks. ved Andrarum, hvorfra man ligeledes hentede kalk. Derfor kan skånsk kalk ligeså vel være rødbrun, selvom den rene kalk er grålig. I nogle egne, f.eks ved Karlsfors, var alunskiferens indhold af organisk materiale så højt, at skifrene blev benyttet som brændsel ved brænding af kalkstenen til erstatning for kul eller træ. Dette var en indlysende fordel, da skifrene kunne brydes ud af den samme formation som kalken. Efter brændingen blev slaggerne sorteret fra de brændte kalksten, men der har utvivlsomt været slaggerester, som bidrog til at give kalken kulør. Årstal Bygning Prøve % tilslag % kalk % opl Potters Gård Facadeuds Sorgenfri Slot Sokkelpuds P Kbh. Domhus Løbende hund frise Pilestræde 41 Murplanet ? Kirkestræde, Rønne Fugemørtel Figur 6. Mørtelanalyser fra forskellige historiske bygninger 1. Potters Gård, Overgaden Oven Vandet 10, Christianshavn (København). Opført i Rapport Sorgenfri Slot, Lyngby. Restaureret og ombygget 1742 og 1756 (Laurids de Thura). Rapport Københavns Domhus, løbende hund frise og kordongesims. Opført (C.F.Hansen). Rapport Pilestræde nr. 41, København. Opført (J.P.Boye Junge). Rapport ) Kirkestræde, Rønne, fugemørte i stengærde. Rapport Udover kalkens egenskaber er tilslagets kvalitet og blandingsforholdet bestemmende for mørtelens egenskaber. I figur 6 er gengivet resultatet af analyser fra forskellige historiske bygninger. Det ses at tilslaget udgør mellem 75% og 85% af mørtelen, bortset fra Domhuset i København, som falder helt udenfor. Af den resterende bindemiddelandel varierer forholdet mellem kalk og hydraulisk komponent (opløseligt silikat) mellem 1:3 i potters gård og 1:1 fra et byhus i Rønne. Den store variation kan skyldes, at der er tilsat ren kalk til den bornholmske cement, men det kan også ligge i selve brændingen. Hvis brændingstemperaturen ikke når op på 1000 C, vil der ikke ske en fuldstændig omdannelse af lerfraktionen, og forholdet mellem hydrauliske mineraler og calciumoxid vil være helt anderledes end i den perfekte brænding. Farven vil derimod ikke påvirkes i samme grad. Det følger heraf at betegnelsen bornholmsk cement langtfra er entydig kvalitetsbetegnelse. Slutbemærkninger Som antydet ovenfor kan man ikke alene udfra farven entydigt fastslå, at en given kalk nødvendigvis stammer fra Bornholm. Den kan ligeså godt komme fra en af de mange svenske lokaliteter eller fra området omkring Oslo. Skriftlige kilder dokumenterer at kalk blev indført fra 15

16 Kristiania (Oslo) på kongelig befaling (Fr.III, 1669) til brug for et byggeri ved Rosenborg. Kalk fra Fuglsang NV for Lund blev transporteret over land til Ystand og udskibet her, ligesom kalk fra Andrarum og især fra Gotland. Det er derfor nærliggende, at Bornholmsk Cement er en fællesbetegnelse for en hydraulisk kalk, som kunne skaffes i det daværende danske rige. Efterhånden som riget skrumpede ind, var Bornholm den sidste bastion, hvor man kunne skaffe kalken på kongeligt bud. Derfor er dette navn blevet hængende i bevidstheden. Import af kalksten fandt i øvrigt sted fra andre egne af Nordeuropa, idet man sydfra hentede kalk fra Segeberg i Tyskland og cement helt fra Holland. Der er derfor ingen grund til at begræde, at vi også i dag er henvist til at importere hydraulisk kalk fra udlandet til restaureringsopgaver. Jurakalken minder i sin sammensætning om den kalk, vi finder på Bornholm, og vil være en udmærket erstatning til restaureringsformål. Noter: 1 ) Alun er betegnelsen for saltet KAl(SO 4 ) 2 12H 2 O, som man anvendte ved farvning af tekstiler, garvning af læder og papirfremstilling. Endvidere blev det benyttet i medicinsk øjemed til at standse blødninger og desinfektion af sår. Saltet blev udvundet af alun-skiferen i flere trin. Først blev skiferen brudt i mindre stykker og brændt i miler. Det organiske indhold i skiferen er så højt (op til 20%), at brændingen kun kræver brændsel i begyndelsen. Efter afkøling og lagring et par år blev alun-saltet udludet ved tilsætning af vand i store kar. Herefter inddampede man opløsningen i flere tempi, hvorved blandt andet jernsulfat ( jernvitriol, FeSO 4 ) og svovlsyre (H 2 SO 4 ) blev udvundet som biprodukter til det krystallinske alun. Kilder: /1/ Rejsen til Bornholm. Valdemar Poulsen /2/ The Scandinavian Alum Scales. Astrid Andersson m.fl., Sveriges Geologiske Undersökning, Nr. 56, Uppsala /3/ Alun och Ark, Kalk och Krudt. P. Gunnar Andersson. Kunskabsforlaget Natur och Kultur, Stockholm /4/ Karlsfors Silverfallet. Olga Allpere m.fl.. Göteborg Universitet, Institutuionen för Kulturvård, /5/ Kalk og cement i ældre tid Ad. Clement. Særtryk af Ingeniøren nr. 95 og 102, /6/ Mineralproduktionen i Danmark ved året N.V. Ussing. Danmarks Geologiske undersøgelse, II Række, Nr. 12,

17 Olika bruksorter använda för restaureringen av Kastelholms slott åren Av Piotr Palamarz Inledning År 2001 avslutades den två decennier långa restaureringen av Kastelholms slott på Åland, som kan betraktas som det senaste skedet i den drygt hundra år gamla slottsrestaureringsprocessen, initierad redan Som utgångspunkt för restaureringsprogrammet valdes Venedigdokumentet från 1964 (Charter of Venice). Diskussionen om val av restaureringsprinciper för Kastelholm har slagit fast att slottets identitet sedan drygt två och ett halv sekel präglas av dess ruinkaraktär varför denna borde respekteras och bibehållas. Vidare, har man utgått ifrån, att slottsanläggningen i sin helhet skulle göras tillgänglig för allmänheten, inte uttnyttjat som turistobjekt, men bevarad på sina egna villkor. Verkställandet av detta program krävde, att slottsmurarna skulle genomgå en så kallad varsam restaurering. Som följande, grundläggande princip beslöts, att så långt det är möjligt använda enbart traditionella byggnadsmaterial vid restaurering av slottsmurarna med förhoppningen att dessa material skulle kunna samverka med byggnaden på ett såväl tekniskt som estetiskt tillfredställande sätt. Man utgick också ifrån tesen, att nytraditionella material kommer att åldras i samklang med sin omgivning utan att påverka omgivningens tekniska villkor negativt. Under det långa och mångfacetterade arbetets gång har man gjort viktiga iakttagelser och erfarenheter framför allt i frågor som gällde murbruket och dess sammansättning. Som en grundläggande princip har vi eftersträvat att välja och tillämpa sådana tekniska lösningar som är reversibla. Dessa krav var i högsta grad aktuella vid valet av restaureringsbruk. Restaureringsbruk Det framgår tydligt från undersökningar av historiska byggnader att dessa är uppförda antingen med rent eller med hydrauliskt 17 kalkbruk. Detta ställer specifika krav på det bruk som skall användas då dessa byggnader skall restaureras och/eller kontinuerligt underhållas. Generellt har man mycket stora förväntnigar på de egenskaper som man önskar att restaureringsbruket skall uppfylla. Förväntningarna grundar sig framför allt på enstaka restaureringsfall och mindre ofta på allmänna deklarationer eller konkreta undersökningar. I första hand eftersträvar man att restaureringsbruket - skall ha liknande hållfasthet och deformationsförmåga som det ursprungliga bruket - inte får vara starkare än det gamla bruket - skall ha liknande fukttransportförmåga som det gamla bruket - bör innehålla minsta möjliga mängd vattenlösliga salter - bör utseendemässigt efterlikna det tidigare bruket - bör vara reversibelt, dvs möjligt att byta ut utan att det gamla bruket förstörs - bör i mån av möjlighet härda med tillfredställande hastighet både i torr och fuktig miljö (Äldre murverkshus 1990:210). Thorborg von Konov betonar i sin avhandling Restaurering och reparation med puts- och murbruk att det i praktiken är mycket svårt att framställa ett nytt bruk som uppfyller alla dessa, sinsemellan tekniskt motstridiga krav (von Konov 1997:17ff.). Bruksorter använda för reparationsarbeten på Kastelholms slott Slottets flera meter tjocka och heterogena stenmurar är uppförda i skalmursteknik av lokal åländsk rödgranit, (s.k. rapakivi) och med kalkbruk. Tegel förekommer framför allt i sådana partier som valv samt dörr- och fönsteromfattningar. Murverksanalysen ger vid handen att sedan restaurerings arbetetsbörjan år 1891 har ca 35% av slottsmurarna blivit ommurade och nästan 100% omfogade, t.o.m. i flera omgångar. Nästan vid samtliga tidigare restaureringar av slottet som genomförts mellan 1891 och 1977, har man använt olika sorter av cementhaltiga bruk. Ett enda undantag ägde rum åren ,

18 i samband med grund- och murförstärkningsarbeten i Huvudborgens SÖ hörn, då en en ca 300 m² stor muryta omfogades med ett fabriksblandat, hydrauliskt kalkbruk (Kalkbruk Speciall 3 mm), tillverkat av Stråbruken Ab i Sverige. De fogar som påförts med detta bruk var mycket tunna och ca 2 cm insatta i förhållande till murens yttre murliv. En fältgranskning som gjordes i början av 1990-talet visade, att dessa fogar har klarat sig relativt väl. Inför den nya etappen av slottsrestaureringen inleddes vid Kastelholm sommaren 1981 en fältundersökning av nio olika murbruksblandningar. Under överinseende av ingenjör Ingmar Holmström från Riksantikvarieämbetet i Stockholm uppfördes fyra provmurar med KC-bruk med följande volymdelar av kalk : cement : sand: Nr 1. 2 : 1 : 9 (0-4 mm); 167/63/750 Nr 2. 3 : 1 : 12 (0-4 mm); 187/63/750 Nr 3. 3 : 1 : 6+6 (sand 0,4 mm och stenkross 0,8 mm) Nr 4. 3 : 1 : 10+2 (sand 0,4 mm och tegelkross 0,8 mm) Ytterligare uppfördes fem prover med C-bruk (Parmu), framställda med följande proportioner i volymdelar av cement : sand Nr 5. 1 : 4 (sand: 30% 0,1 mm och 70% 0,5 mm) Nr 6. 1 : 4 (sand: 30% 0,1 mm + 65% 0,5 mm + 5% tegelmjöl) Nr 7. 1 : 3 (6 delar grus 4 mm och 12 delar sand 0-4 mm) Nr 8. 1 : 2 (3 delar naturfiller och 7 delar sand 4 mm) Nr 9. 1 : 1 (3 delar naturfiller och 7 delar sand 4 mm) År 1982 genomfördes ett praktiskt försök att reparera ett murparti med Parmu-cementbruk, sammanställt i proportionerna 1 : 2 (Nr: 8). Detta bruk hade tidigare använts vid restaurering av murar i Åbo och Raseborgs slott. Redan efter det första försöket har man dock förkastat detta bruk i och med att det bedömts som helt olämpligt ur antikvarisk synvinkel. 18 För att få fram uppgifter om slottets ursprungliga bruk skickades från Kastelholm år 1982 tre murbruksprover, preliminärt daterade till 1300-, och 1600-talet, till Betong- och silikattekniska laboratoriet vid Statens tekniska forskningscentral (VTT) i Esbo. Proverna analyserades kemiskt med den s.k. Florentinmetoden, vidare undersöktes deras porositet och slutligen utfördes en mikroskopisk undersökning av deras tunnslip. Analysen visade att i alla prover förekom ordovicisk kalk, som påträffas bl.a. på Åland och på Gotland. I kalkstenen har det funnits lera som naturlig förorening. Provet från 1300-talet hade den högsta halten av hydrauliska bindemedel, medan 1400-talsprovet bestod av rent luftkalkbruk. Det sistnämnda bruket uppvisade en onormalt hög salthalt. På basis av dessa analyser har forskningscentralen anvisat hydraulisk kalk, exempelvis kalcitkalk kompletterad med fuktad flygaska, som lämpligast för restaureringen av slottsmurarna i Kastelholm. Vidare rekommenderades att en del av ballasten skulle ersättas med tegelkross medan brukets frostbeständighet kunde förbättras med tillsats av luftporbildande medel. Det föreslagna hydrauliska kalkbruket skulle sammanställas av följande viktdelar: kalcitkalk (80) : flygaska ( 20) : kvartssand (250) : kalkstenkross (200). Sättet att blanda dessa ingredienser samt den noggranna vägningen av beståndsdelarna sades vara avgörande för brukets egenskaper. Följaktigen uppfördes sommaren 1983 fältprov Nr 10 med det ovannämnda KKh-bruket. Med tanke på att restaureringsarbetet på slottet i detta skede utfördes av Kastelholms arbetskolonis interner, och inte av yrkesmurare, var den praktiska framställningen av bruket en alltför komplicerad process och kunde knappast genomgående tillämpas på arbetsplatsen. För att råda bot på problemet, rekommenderade Ingmar Holmström och Thorborg von Konow istället användning av ett KC-bruk, som skulle framställas på arbetsplatsen enligt följande recept (angivet i volymdelar): 2 delar kalk : 1 del portlandscement : 9 delar sand (0-4 mm) + luftporbildande vätska från Oy Bang & Co (fältprovens test Nr 1).

19 Som bindemedel användes torrsläckt byggnadsfinkalk (Rakennus - Hienokallkia) och standard portlandscement från Partek; som ballast lokal sand (ca 70% åssand och 30% filler). Brukets beståndsdelar sammanblandades i frifallsblandare tills den önskade luftmängden (10-15%) erhållits. Detta KC-bruk användes på Kastelholm åren för restaurering och partiell rekonstruktion av de murar som efter år 1900 i flera omgångar varit hårt ommurade med olika sorters cementhaltiga bruk. Behovet av att använda det cementhaltiga bruket betraktades dock som en nödvändig och tillfällig lösning under den tid då man ansträngde sig för att hitta ett bruk som vore lämpligare för restaureringsarbetet, både ur teknisk och antikvarisk synvinkel. År 1982 utfördes - i enlighet med Ingmar Holmströms förslag - återigen fältprover då tre st. murar av granitsten och tegel uppfördes med följande torrbruk, fabrikstillverkade av Ernström & Co ab i Örebro: 1. Serpoterm Stockningsbruk (KC-bruk) 2. Serponit Hydrauliskt Kalkbruk (KKh-bruk) 3. Serponit Hydrauliskt Kalkbruk Fin (KKhbruk). Året därpå analyserades dessa prover i Statens tekniska forskningscentral med Florentinmetoden, porositetsbestämning, tryckhållfasthets-, böjdraghållfasthets- och tunnslipsundersökning. Både analysresultaten och den praktiska erfarenheten av fältproverna ledde till beslutet att vid den fortsatta restaureringen av slottsmurarna, både invändigt och utvändigt använda Serponit Hydrauliskt Kalkbruk. Vidare beslöts också, att vid putsarbete inomhus komplettera detta bruk med Serponit Hydrauliskt Kalkbruk Fin. Serponit Hydrauliskt Kalkbruk användes på Kastelholm åren vid restaureringen av sådana murar som i mycket liten omfattning tidigare utsatts för åtgärder med cementbaserade bruk. Sedan 1993 har restaureringsarbetet på slottet koncentrerats till Huvudborgen. Den ett år tidigare avslutade restaureringen av Förborgen har givit viktiga erfarenheter vilka bl.a. ledde till ändring av bruksammansättningen. Inför Huvudborgens restaurering utfördes åren analys av murarnas statik och hållfasthet av civilingenjör Eduard Troelsgård från Rådgivande Ingenjörer A/S i Köpenhamn och Ingmar Holmström. Undersökningen visade att samtliga murytor var i dåligt skick. Huvudborgens alla murar hade tidigare omfogats med olika sorters cementhaltiga bruk, vilka nu hade lossnat från granitstenarna. Sprickbildningar mellan sten och fogbruk hade gett vattnet möjlighet att tränga in i murverket och förorsaka omfattande frostskador. Huvudmålet för Huvudborgens restaurering var att stabilisera murverket genom ommurning och reparation med framför allt tre typer av arbetsmetoder: * injektering * ommurning * fogning. Alla tidigare lagningar och omfogningar med cementstarka brukblandningar avlägsnades och ersattes med kalkbruk. I samband med dessa åtgärder analyserades i Statens tekniska forskningscentral två st. murbruksprover, preliminärt daterade till och 1500-talet. Av analysen framgick, att i det äldre bruket förekommer luftkalkbruk medan i det yngre hydrauliskt kalkbruk. Ballasten i dessa bruk är olika, med varierande kornstorlek, och består av kvarts- och fältspatskorn. År 1989 genomfördes vid slottet ett nytt fältförsök med utvärdering av olika mur- och fogbruksblandningar. Under ledning av Eduard Troelsgård och arkitekt Curt von Jessen från Laboratoriet för Byggnadsrestaurering vid Kunstakademiets arkitektskole i Köpenhamn uppfördes sex fristående provmurar med kalkbruk som blandats i olika sammansättningar. Likaså behandlades sex utvalda ca 1 m² stora murytor på slottets fasader med samma bruksorter som i provmurarna. Bruket för dessa fältprover blandades i följande proportioner, angivna i volymdelar: 19

20 r 1. K-bruk: 1 (bränd, osläckt kalk CaO) : 3 (våtsläckt kalkdeg Ca(OH)2 från Byggnadshyttan på Gotland) : 6 (sand från Varggropen 0-10 mm) Nr 2. K-bruk: 1 (våtsläckt kalkdeg s.o.) : 3 (sand s.o.) Nr 3. Kkh-bruk: 1 (våtsläckt kalkdeg s.o.) : 1 (höghydraulisk torrkalk Marienstein Roman) : 6 (sand s.o.) Nr 4. Kkh-bruk: 1 (våtsläckt kalkdeg s.o.) : 1 (hydraulisk torrkalk Skandinavisk Jurakalk) : 6 (sand s.o.) Nr 5. K-bruk: 1 (våtsläckt kalkdeg s.o.) : 1 (krossad dolomit) : 2 (sand s.o.) Nr 6. K-bruk: 1 (våtsläckt kulekalk från Rødvig i Danmark) : 3 (färdigblandad grus 0-4 mm Sensommaren 1989 levererades för undersökning till Laboratoriet för byggnadsmaterial vid Statens tekniska forskningscentral (VTT) tre brukprover tagna från fältproverna Nr 1, 2 och 5 samt ingredienser till prov Nr 3. Det sistnämnda bruket blandades i laboratoriet enligt bifogad instruktion. Från samtliga dessa brukprover tillverkades prismor och efter drygt tre månaders lång lagring, i ett artificiellt skapat klimatförhällande, bestämdes brukprovarnas porositet och densitet samt böj- och tryckhållfasthet. Ytterligare utfördes för varje prov tunnslipsundersökningar. Efter att ha granskat analysresultaten har C. von Jessen och E. Troelsgård rekommenderat ett nytt KKh-bruk som restaureringsbruk för de återstående restaureringsåtgärderna på Kastelholm. Bruket skulle framställas på arbetsplatsen och blandas i volymdelar: 1 : 1 : 6 Som ballast föreslogs sand med 4-5 mm kornstorlek. Bruket blandades i tvångsblandare minuter med hastigheten 60 varv/min. Till injekteringen valdes däremot ett svagt hydrauliskt kalkbruk (KKh-bruk), även det förberett på byggplatsen och framställt i proportionerna: 1 (hydraulisk kalk Marienstein) : 2 (sand med kornstorlek max 1 mm). Dessa KKh-bruk användes på Kastelholm åren framför allt för stabilisering, partiell ommurning och fogning av murar utan avtäckning men också för restaurering av murar som helt eller delvis var skyddade med tak. Det ovan nämnda KKh-bruket användes även inomhus, i ouppvärmda utrymmen, men framför allt utomhus. Det faktum, att bruket kunde blandas på arbetsplatsen, hade en viktig pedagogisk betydelse för arbetarna: det har i stor grad varit behjälpligt vid utvecklande av dekunskaper som blir nödvändiga vid framtida underhållsarbeten i slottet. År 1997 utförde Curt von Jessen och Eduard Troelsgård en utvärdering av det restaureringsarbete från Hedehusene som i genomförts Danmark) med detta bruk på Kastelholm. Besiktningen ledde till en ändring av ballastornstorleksfördelning i bruket. I stället för sand med en kornstorlek om 4-5 mm övergick man till en blandning av två sorters sand, den ena med samma kornstorlek som hittills, och den andra med grövre sand, upp till mm. Den nya blandningen rekommenderades som ballast till både murnings- och fogbruket. För att undvika att bruket slås i stycken förordades minskning av varvtalet till 30 varv/min. vid blandning i den snabbgående tvångsblandaren. För restaureringen av samtliga hårt utsatta murytor, som t.ex. murkrön och murpartier i direkt avslutning till mark, rekommenderades användning av ett starkare KKh-bruk, framställt av följande volymdelar (K/Kh/S): 1 : 2 : 9 (20/80/475/88). I syfte att ytterligare öka murbrukets tryckstyrka och erhålla större frostsäkerhet började man till båda dessa hydrauliska kalkblandningar tillsätta tegelkross om 1-4 mm. Tegelkrosset blandades i bruket först under de sista 5 minuterna av blandningstiden. 20

21 Det sistnämnda bruket användes framför allt för reparation av de murar som p.g.a. sitt läge och brist på skyddstak i högre grad var utsatta för fuktangrepp i form av luft- och markfukt, slagregn och snö. Detta bruk har fått ett gott betyg av murarna, men det klarade inte de påfrestande klimatförhållanden som råder vintertid på Åland med snabba temperaturväxlingarna från plus- till minusgrader. Redan efter första vintern fick bruket mycket omfattande frostskador, lossnade och föll av. Sommaren 1998 inbjöds därför den svenske murbruksexperten Knut Åkesson från ECS- Teknik i Krylbo till Kastelholm i syfte att in situ utvärdera sammansättningen av det senast använda KKh-bruket. Efter besiktningen beslöts att Kkh-bruket skulle ersättas med ett på arbetsplatsen blandat K-bruk, s.k. Restaureringskalkbruk (i proportion 1 : 1 i volymdelar), i vilket sandinnehållet inte blir högre än kalkinnehållet. För att på bästa möjliga sätt skydda de nyreparerade murytor som saknade tak beslöts även att påföra dem med ett heltäckande puts, trots att det innebar förändring i förhållande till den ursprungliga ytbehandlingens karaktär. Försöket skulle utvärderderas årsvis. Med vetskap om att puts på naturstensmurar brister först på de ställen där den är som tunnast beslöts anbringa hållbar puts enligt följande principer: - den bör vara tjock (25-60 mm), och inte märkbart tunnare på något ställe - påslagen bör vara många, påförda en gång per dag och max. 5-7 mm tjocka - utstickande ojämnheter i murverket bör synas även i en slätputs eftersom den speciellt på dessa ställen inte bör vara tunn. För att påskynda och säkerställa karbonatiseringen fuktades underlaget före alla påslag med kolsyrevatten (Kalkputs IV 1997:18). Med kolsyremetoden vinner man i kalkrikt bruk snabbare hållfasthetstillväxt. Den kan öka markant om karbonatiseringen startar tidigt. Murrestaureringen och ytbehandlingen utfördes nu i följande etapper: 1. Varsam rengöring av fogar från icke vattensugande bruk ända till hårt underlag av det gamla kalkbruket. 2. Efter vattningen med kolsyrevatten bottnades samtliga fogar med kalkbruk och skolsten. Bottningsbruket påfördes med flera tunna påslag tills det återstod utrymme för en mm tjock fogstrykning med svagare kalkbruk utanpå. Kalkbruk till murning och bottning sammanställdes i följande viktproportioner: - 10 kg våtsläck kalkdeg Ca(OH)2 från Byggnadshyttan på Gotland - 40 kg torr fyllnadskalk CaCO3, 0-2 mm kg sand 0-5 mm från Varggropen/Åland. - 8 kg tegelkross 0-3 mm 3. Fogarnas yttre mm ströks med slev med två till tre tunna påslag på ett väl kolsyrevattnat underlag. Under sluthårdningstiden utfördes kolsyrevattning en gång per dag i trefyra dagar. Kalkbruk till fogstrykning sammanställdes i följande viktförhållande: - 10 kg våtsläckt kalkdeg (s.o.) - 40 kg fyllnadskalk (s.o.) - 50 kg sand (s.o.) 4. För murning och fogning av fuktutsatta murdelar (murkrön samt vid marken) användes KC- bruk sammanställt i följande viktförhållande: - 6 kg våtsläckt kalkdeg (s.o.) - 6 kg standartcement - 40 kg fyllnadskalk (s.o.) - 38 kg sand (s.o.) Samtliga dessa bruk blandades i tvångsblandare ca 20 min. 5. Murkrön på ej taktäckta murar ytbehandlades med vattenavvisande och frostförebyggande impregnerinsgdmedel Snöland Everdry Micro, som späddes med vatten och applicerades med pensel på torrt underlag, vid en temperatur över +20 C. Restaureringskalkbruk, enligt kolsyremetoden, användes på Kastelholm åren Nästan i samtliga fall 21

22 slätades det påförda fogbruket över stenarna ut med en slev och sen med en kvast, för att på detta sätt erhålla en nästan heltäckande yta med murverksstrukturen fortfarande synlig därunder. Murar, som i större omfattning var utsatta för fuktangrepp, skyddades med en heltäckande, drygt 6 cm tjock och i flera omgångar påförda puts, som slätades med slev och - slutningen - ytbehandlades med kalkfärg. Utvärdering och slutsatser Huvudsyftet med denna sammanställning är att redovisa de restaureringsbruk som tagits fram och använts på Kastelholms slott åren , och vidare att granska hur de betedde sig både i förhållande till sitt underlag (granitsten och/eller tegel) och de ytterst ogynsamma, lokala klimatförhållandena som karakteriseras av långa perioder höst och vår med hög luftfuktighet och nattlig kyla. Under hela restaureringsprocessen har man strävat efter att få ett bruk, som skulle kunna, både tekniskt och antikvariskt, uppfylla de höga krav vilka ställs på murbruk använt för byggnadsvård. Många framstående nordiska murbruksexperter har dels aktivt bidragit till dessa försök med sin forskning, dels följt upp dem som intressanta fältstudieobjekt. I samband med restaureringen av Kastelholms slott testades kontinuerligt och under en relativt lång period - både in situ och i laboratorier - olika typer av restaureringsbruk och dessas lämplighet i förhållande till avsedda syften. Denna process har utan tvekan utvecklat den allmänna kunskapen om gamla, historiska bruk och de nya restaureringsbruken i Norden. Kemiska analyser av det stora antalet fältprover som utförts vid Kastelholm sammanställdes med undersökningsresultat från analyser av gammalt murbruk som tagits från slottsmurarna för detta ändamål. Materialet bildar ett omfattande forskningsunderlag för vidareutveckling av både lämpliga undersökningsmetoder av gamla bruk och utveckling av restaureringsbruk i allmänhet. Restaureringen av Kastelholms slott påbörjades parallellt med en diskussion om behovet av forskning kring restaureringsbruk, som långsamt kom till stånd i Norden i slutet av 1970-talet. Det var vid decennieskiftet 1970/80 som intresset för mur- och putsbruk för vård av gamla byggnader blev mest märkbart. (Holmström 2000:107; Eriksson & Sjömar 2001:12). År 1980 grundades i Finland, i Statens tekniska forskningscentrals regi (VTT), det första laboratoriet som i Norden utförde kemisk forskning på gamla bruk (Perander & Råman 1985:4). Proverna från Kastelholms slott var bland de allra första som analyserades där. I detta sammanhang är det kanske lättare att förstå, att det restaureringsbruk, som först valdes för reparation av Kastelholms slottsmurar, var ett på arbetsplatsen blandat KC-bruk med 33 viktprocent cement av bindemedelhalten (K/C/S i volymdelar 2:1:9). Det skulle dröja ända till mitten av 1980-talet innan man på Kastelholm började använda det cementfria fabriksfärdiga KKh-torrbruket från Ernström Comp., och hela tio år innan olika typer av Kkh-bruk har blandats på platsen, utgående från enbart hydraulisk och våtsläckt kalk. Utvecklingesprocessen avslutades i slutet av 1990-talet, genom att den på arbetsplatsen framställda blandningen av K-bruk (i volymdelar 1:1), kallat Restaureringskalkbruk, tagits i bruk. Tidsintervallerna för användningen av de olika typerna av restaureringsbruk hade samband dels med utvecklingen av kunskapen om brukets betydelse för restaureringen av kultur-historiska byggnader i Norden, dels med de etappvisa utvärderingarna av den egna erfarenheten vid sidan av Kastelholms slotts restaurering. Vid valet av det första restaureringsbruket hade man som mål att få ett murbruk som skulle bli så hållbart som möjligt. Praktiken har dock bekräftat forskarnas antagande, att ett sådant bruk inte kan fungera 22

23 tillfredställande i ett murverk som är uppfört med enbart kalkbruk. Här bör påpekas, att på Kastelholm användes KC- bruk endast på murar som redan tidigare genomgripande reparerats med olika cementhaltiga bruk. Men också i detta fall kan man observera, att fukt som kommer in i murarna - p.g.a. brukets höga vattentäthet - har svårt att avdunsta, vilket förorsakar omfattande saltbildning och i längden saltvittring, både av bruket och av omgivande tegel. Ytterligare kan man observera, att det hårda och icke-elastiska KC-bruket efter några år lossnar från granitstenarna med sprickbildning mellan stenar och bruk som följd. Detta ger i sin tur vattnet möjlighet att tränga in och förorsaka frostskador som påskyndas av det ogynnsamma klimatet. För att åtgärda dessa skador är man oftast tvungen att göra ingrepp i det yttre murlivet, vilket avsevärt minskar murarnas autenticitet. Som följande restaureringsbruk användes på Kastelholm fabriksblandat KKh-bruk, Serponit Hydrauliskt Kalkbruk. Först efter några år kunde man observera att detta bruk fungerar på olika sätt och att brukets hållfasthet är beroende av olika faktorer. Hållfastheten tycks bero framför allt på om bruket används inom- eller utomhus. I det senare fallet är det av stor betydelse om, och i vilken grad murarna är täckta. Vidare, står Serponitens fysikaliska och mekaniska egenskaper i förhållande till byggnadsmaterialets art och karaktär, d.v.s. om muren är uppförd av gråsten eller tegelsten. Allmänt kan sägas, att brukets hållfasthet, vidhäftningsförmåga samt frostoch vittringsbeständighet är bättre vid tegelmurverk än vid gråstensmurar. Serponitens hållfasthet avgörs av sättet att påföra bruket på underlaget, lika mycket under murningen och fogningen som under putsningen. Både vid fogning och putsning kan inte skikttjockleken bli större än 10 mm. Dessutom är det mycket viktig att bruket vattnas under karbonatiseringen tillräckligt länge och på rätt sätt. Generellt kan konstateras, att Serponit Hydrauliskt Kalkbruk på Kastelholm har klarat sig mycket bra både vid putsning och fogning inomhus och förhållandevis väl vid fogning av de gråstensmurar, som är skyddade med tak. Däremot det har det visat sig ha för svag vidhäftning på granitunderlaget på murar utan avtäckning, vilket lett till, att de frostskadade fogarna föll ner redan efter den första eller den andra vintern. Dessa skador har också förorsakats av det faktum att bruket hade påförts för tjockt och för snabbt. Detta ledde redan under första säsongen till bristande karbonatisering vilket förstås var av avgörande betydelse för brukets långsiktiga beständighet. Kastelholms följande restaureringsbruk var Kkh-bruk som blandades på arbetsplatsen i volymdelar 1 : 1 : 6 och 1 : 2 : 9 eller 1 : 1 : 6 : 1 och 1 : 2 : 9 : 1. Dessa bruk visade sig i övrigt vara lyckade och de var mycket lätta att arbeta med. De var lämpliga både för murning och fogning av gamla stenmurar, bl.a. tack vare sitt snabba styvnande mellan granitstenarna och den förhållandevis goda vidhäftningen. De härdar med tillfredställande hastighet vilket möjliggör uppförande av två stenskift under en och samma dag, utan risk att bruket sätter sig. I motsats till de föregånde restaureringsbruken efterliknar dessa bruk slottets gamla murbruk i fråga om kulör och ytstruktur, vilket är en extra fördel. De är inte mycket starkare än de gamla bruken och kan därför - vid behov - lätt avlägsnas utan risk för att underlaget bryts ner. I övrigt klarar sig dessa bruk väl på avtäckta murar men de vittrar sönder förhållandevis fort på oskyddade murpartier där de i högre grad är utsatta för nederbörd. Kkh-bruk ersattes slutligen med ett K-bruk, s.k. Restaureringskalkbruk, även det blandat på arbetsplatsen (i proportion 1 : 1). Enligt murarnas åsikt var Restaureringskalkbruket mycket bra att arbeta med. Det var lätt att applicera och dess vidhäftning till murytan var god. Som det största problemet upplevdes dock, trots kolsyrevattningen, putsytans långsamma torkningsprocess vilket naturligvis inte var utan betydelse för det praktiska 23

24 arbetet. Tyvärr uppfyllde inte heller detta bruk till fullo våra förväntningar på Kastelholm. Redan efter den första vintern förekom på vissa murytor, i större eller mindre omfattning, frostskador och putsnedfall. De största frostskadorna uppstod på de putsade ytor, som under långa perioder var utsatta för stora fuktmängder. Det är svårt att entydigt peka på vilka orsaker som ligger bakom det faktum, att Restaureringskalkbruket, som använts med tillfredsställande resultat på andra håll, på Kastelholm fick frostskador redan under första vintern. Utan tvekan bör brist på permanent övertäckning betraktas som en av huvudorsakerna. Den höga luftfuktigheten har säkert också bidragit till, att det nya bruket började vittra sönder så fort som det gjorde. Antagligen utfördes putsningsarbetet, trots kolsyremetoden, för snabbt varvid bruket inte hann sluthårdna innan det blev utsatt för frostskador. Slutord Det ovan presenterade materialet bevisar att - trots många försök- har vi tyvärr inte lyckats att på Kastelholm framställa ett allsidigt bruk som skulle kunna uppfylla samtliga krav som ställs på ett restaureringsbruk. Kastelholms restaurering visar tydligt, att samma bruk, om det används i olika förhållanden, kan ha olika egenskaper och olika verkan. Våra erfarenheter bekräftar alltså den i dagens forskning allt oftare förekommande uppfattningen, att i en gammal byggnad varje murparti och varje putsad yta vanligen kräver specifika bruksammansättningar (von Konow 1997:108). Detta fordrar i sin tur, vid upprepat underhåll, speciellt sammanställda restaureringsbruk, som borde -både tekniskt och antikvariskt - samverka med det ursprungliga bruket och underlaget. Till sist bör det påpekas, hur viktig roll har i detta sammanhang en grundlig dokumentation och ingående analys av alla, vid restaureringen använda bruksorter. Det lokala hantverkskunnandet spelar också in. Ett regelbundet underhåll, där man kontinuerligt granskar och åtgärdar alla skador, hjälper att undvika större misstag. Genom att regelbundet upprepa och följa upp behandlingen kan man alltså förärva ny erfarenhet av restaureringsbruk. Litteratur: Eriksson, J.L. & Sjömar, P Undersökning av kalkbruk - en förstudie. (Denna rapport presenterades på Nordisk forum för byggnadskalk konferens på Gotland 2001). Holmström,Y Gotlandskalk och fabrikstilverkade bruk - trettio års kalkerfarenhet i Sverige /i/ Kalk & hantverk för byggnadsvård och nybyggnad. Dokumentation av konferens på Läckö slott augusti. Red. E. Sandström Malinowski. Kalkputs IV, Praktiska anvisningar med kalkbruk och kalkfärg. von Konov, T Restaurering och reparation med puts- och murbruk. Åbo. Perander, T. & Råman, T Ancient and modern mortars in the restoration of historical buildings. Statens tekniska forskningscentral. Meddelanden 450. Esbo. Åldre murverkshus. Reparationer och ombyggnad Byggforsningsrådet. Stockholm. Piotr Palamarz, antikvarie, Ålands landskapsstyrelse, museibyrån, Åland piotr.palamarz@alandmuseum.aland.fi 24

25 Ting- og arresthus i Rønne på Bornholm en facadeistandsættelse Af Niels-Holger Larsen Resume af indlæg torsdag den 29.aug Medlemsseminar 2002 i Århus i Danmark Rønne Ting- og arresthus i Rønne på Bornholm. Facadeistandsættelse med afrensning og kalkning. Bygningen: Opført 1834 i to etager med en stor trekant fronton på facaden. Opmuret i kalkmørtel med gule flensborgsten. Facade og en fuget med vandrette profilerede fremstående fuger. Hvid Muret hovedgesims med formsten. Bagside og en gavl har skrabefuger. I fronton dekorative elementer i Nexø sandsten. Opgaven og problemerne: Facaderne havde i godt ti år stået kalket grå efter en kemisk afrensning af nyere behandlinger med linoliemaling og plastmaling. Kalkningen var ikke tilfredstillende med skjolder, dårlig vedhæftning og småskader på overfladen. Der var stadig rester af maling på facaden. Man ønskede en bedre afrensning, opbygning af en hensigtsmæssig bund afsluttet med en lys grå kalkning. De vandrette fuger skulle bevaret i stort omfang som muligt. Det var kun muligt eller rimeligt på facaden. På bagsiden var der i murstenene indridset en række initialer og årstal i slutningen af 1800-tallet af fanger i arresten, disse ønskedes bevaret og synlige. Forsøg med afrensning med vådblæsning og med kemisk afrensning var ikke tilfredstillende. Undersøgelser: Konservator Lars Vester Jacobsen foretog en grundig undersøgelse af facaden, hvorefter mørtler, fuger og de gamle farvelag blev bestemt. Undersøgelsen var et godt udgangspunkt, både arkitektonisk og teknisk. Sammen med arkitektfirmaet blev der foreslået en behandlingsmetode. Facadeistandsættelsen fremgangsmåde.: Facaderne blev afrenset med håndafrenset med hårdmetalskrabere ( 50 mm). Derved kunne de gamle fuger skånes / bevares. De glatte flader blev ligeledes håndafrenset. Manglende og defekte fuger blev retableret, idet der blev specialfremstillet fugejern med profil. Til reparationer af murværk, og opmuringsfuger blev der fremstillet specialblandede rene kalkmørtler, til fuger ligeledes ren kalkmørtel, og endelig til en tynd bundfiltsningen også en ren kalkmørtel. Facaden blev kalket grå med kulekalk og oxydsort pigment. Gesimsen som ikke blev afrenset blev malet med en hvis olieemulsionsmaling. Erfaringer: kemisk afrensning giver mørkskjoldede gennemslag i kalkningen. Håndafskrabningen var besværlig men skånede så meget, at der efterfølgende ikke var store reparationer, som ved f.eks. vådblæsning. Mørtlerne var blandet med skarpt bakkesand fra jyske grusgrave, og opbygget med en jævn kornkurve ( inspireret af forelæsninger på det første seminar i Nordisk Kalkforum!). Blanding med rigtigt sand synes at være altafgørende for et godt resultat. Murerne var desuden tilfreds med at arbejde med fede og smidige mørtler. Der blev kun brugt hydraulisk mørtel ved sokkelsten. Den grå kalk giver mørke skjolder ved regn, men tørrer hurtigt op, dog vil længere tids opfugtninger give vedvarende skjolder. Fuger og kalkning har holdt sig godt. Der er ingen frostskader, bortset fra et enkelt sted med indtrængende regn fra utæt skotrende. Rene kalkfuger kan formentlig kun udføres under en beskyttende kalkning. Retablering af nye skarpe fuger fremstår afvigende fra de gamle nedslidte fuger, men der er ikke gjort noget at af udjævne forskellen det må tidens tand klare. Niels-Holger Larsen - Arkitekt m.a.a. Fagtilsyn for arkitektfirmaet Fog og Følner. 25

26 Istandsættelse af facadedekorationer i kalkmørtel, cementmørtel og gips Af Søren Vadstrup Facadedekorationer i kalkmørtel, cementmørtel og gips. På mange bygninger fra slutningen af tallet til omkring 1940 findes der udvendige facadedekorationer udført i cement-, pudseller gipsmaterialer. De oprindelige forbilleder for disse var naturligvis indenlandske og udenlandske bygninger opført af eller dekoreret med sandsten. De plastisk opbyggede mørtel-dekorationer var langt billigere end natur-stenen, både i materialer og i udførelse. Derudover kunne cement-mørtlen støbes og derved masseproduceres. Dette har gjort at man både i samtiden, men ikke mindst efter at de rigt dekorerede bygningsfacader gik af mode, har set ned på denne form for pynt. Masseproduceret kransekagekunst, forlorne metervarer, påklistret stilforvirring er nogle af de gloser, der har været hæftet på især tallets facade-dekorationer. Men ser man et øjeblik bort fra disse værdiladede udtryk og følelser, og prøver at læse facadedekorationerne som et arkitektonisk virkemiddel, har de meget at fortælle os. De lader facaden stå i et livfuldt samspil mellem lys og skygge, de giver bygningen tyngde nedadtil og lethed opad, de understreger facadens vandrette opdeling eller den lodrette opdeling ved at accentuere h.h.v. under- og overfacaden, midterpartiet eller endefagene. De appellerer til vores viden og fantasi ved at spille på mystik og jordnær symbolik, de udtrykker prestige, magt eller simpel stolthed ved at være bygherre. Løfter man blikket og kikker op på eksempelvis de københavnske brokvarteter med disse øjne, vil man opleve en helt ny og spændende verden, der snart gør vor tids glatte og uprofilerede bybygninger til en halvkedelig omgang. 26 I dag forefindes denne pragt desværre i en sørgelig forfatning på mange bygninger. De flotte facadedekorationer er snavsede, slidte, revnede, oversmurt med tyk plastikmaling eller simpelthen faldet ned. Udarbejdelsen af dette anvisningsblad er sket som led i et internationalt forskningsprojekt om European Database on Plaster Architecture of the IXX and XX Century finansieret af EU-programmet Culture 2000 i årene Raadvad-Centerets arbejds- og ekspertiseområde har her været Udførelse og istandsættelse af facadedekorationer i kalkmørtel, cementmørtel og gips inklusive materialer, værktøjer, håndværksmetoder og særlige detaljer. Dette har dels betydet, at hele materialet, inklusive tegningerne, er udarbejdet på engelsk, dels at nogle af de metoder og variationer, der beskrives, ikke er særlig almindelige i dansk byggeskik. Imidlertid har facadedekorationer i kalkmørtel, cementmørtel og gips fra det 19. og 20. århundrede en europæisk baggrund og en europæisk ensartethed. aterialeanvendelse Materialer: De udvendige facade-dekorationer kan bestå af 3 typer materialer: Kalkmørtel, som består af læsket kalk (kulekalk) blandet med fint sand og vand, oftest i forholdet 1 del kalk og 3 dele sand. Kalkmørtlen hærder langsomt og svinder en smule. En lidt mere hurtig-hærdende variant er hydraulisk kalkmørtel, i blandingsforholdet 1:1:6 (kalk:hydraulisk kalk:sand). Kunststen, som består af en blanding af læsket kalk (kulekalk), Portlandcement, sand og vand. Forholdet kan f.eks være 1:1:6, men hver stukkatør har sit eget særlige blandingsforhold, der, v.h.a. visse farve- eller andre fyldstoffer, kan komme til at ligne natursten til forveksling.

27 Gipsstuk, som består af knust, brændt gipssten tilsat vand, hvorved massen hærder til gipssten (CaSo42H20) igen. Gipsstukken bliver meget hurtigt fast og hård og udvider sig samtidig en smule. Materialeanvendelse: Det er svært på forhånd at afgøre, hvad den enkelte dekoration er lavet af, men som hovedregel gælder det at: Trukne dekorationer, dør- og vinduesindfatninger, gesinmser, bånd o.s.v. er næsten altid trukket i kalkmørtel evt. i hydraulisk kalkmørtel. Kraftigere udkragede dekorationer, ranker, fordakninger, vaser, figurer o.s.v. er oftest støbte i kunststen. Fladere, dekorerede bånd med lave relieffer er ofte støbte i gipsstuk. Man kan undre sig over at et så svagt materiale som gips kan holde udendørs på en facade ret længe i vores klima, men overfladebehandlet med linolie og linoliemaling (blyhvidt eller zinkhvidt), har gipsen vist sig at kunne holde i over 100 år. I forbindelse med en facadeistandsættelse på en bygning med stukdekorationer må man selvfølgelig undersøge, hvorledes de dekorative elementer er fastholt til facaden samt om fastgørelsen er intakt. Trukne dekorationer i puds og mørtel, samt fladedekorationer i form af kvaderpuds og refrendfugning er altid opkastes direkte på det rå murværk, evt. med en vis udkragning af murstenene, således at pudslaget ikke overstiger 5-6 cm. Støbte ranker, figurer, fordakninger m.v. i kunststen er i reglen forankret med indstøbte bindere af jern eller bronze. I sjældne tilfælde er dekorationerne ophængt i kraftigere trykeller trækankre, fastgjort til yderkanterne eller bagsiden af dekorationerne. Dekorerede bånd eller andre elementer i gipsstuk, f.eks. tænderne i de fleste tandsnitfriser, er som hovedregel limet fast med våd gips og intet andet. Da gipsen er meget fugtabsorberende, kan den f.eks. ikke fastgøres med almindelige jernbindere, idet disse vil ruste og sprænge gipsen. Skadetyper, årsager og indgreb Lettere tilsnavsning eller almindelig patinering af udvendige stukdekorationer skal normalt ikke betragtes som skader, der absolut må renses eller fjernes. På ældre bygninger må facaden godt afspejle tidens tand på godt og ondt. Sløring af formen p.g.a. overmaling med oliemaling, plasticmaling m.m. Istandsættelse: Opløsning af malingslagene med malingsfjerner, afbrænding med luftvarme eller lavtryksspuling med vand med slibemidler. Derefter manuel afrensning med børster og skraber. Revnedannelse/sprængning p.g.a. rustne jernankre, sætninger o.s.v. Istandsættelse: Udskiftning af rustne ankre med rustfrie, syrefaste forankringer. Opkradsning af revner (3-4mm) og lukning eller genopbygning med nye materialer, magen til det eksisterende. Løsning af/fra bunden p.g.a. overtærede fastgørelser, frost eller mekaniske afsprængninger m.m. Istandsættelse: For det meste må alle løse materialer tages forsigtigt ned, hvorefter forankringen nyetableres i rustfrit, syrefast stål. I heldigere fald kan man bore en ny forankring (i rustfrit syrefast stål) ind gennem den løsnede dekoration, trække denne på plads (v.h.a. gevindforspænding) og fæstne denne. Almindelig forvirring, som følge af at regnvand har opløst materialernes bindemidler. 27

28 Istandsættelse: Genopbygning af bindemidlerne med flere lag kalkvand, dernæst plastisk genopbygning af de forvitrede eller manglende partier i samme materiale som originalen. I ekstreme tilfælde foretages der en afformning af originalen i siliconegummi. På en gipsafstøbning fra denne genopbygges de manglende dele, hvorefter der udføres en ny gummiform til én eller flere afstøbninger i det endelige materiale, som kan opsættes på bygningen. Manglende dele, som er faldet ned og forsvundet. Istandsættelse: Der nyudføres kopier, rekonstruktioner eller gendigtninger af det oprindelige udseende. Dette gøres enten ved at modellere en ny dekoration eller ved at afstøbe en identisk dekoration, jf. punkt 4. Tidligere reparationer, som skæmmer eller skader stukdekorationen. Det kan være forkerte materialer, nye forankringer som ruster. Istandsættelse: De uheldige materialer fjernes og erstattes med andre løsninger fortrinsvis i oprindelige materialer. Større skæmmende gips- og kalkudfældninger p.g.a. kalkens reaktioner med bl.a. svovlsyreholdigt regnvand. Istandsættelse: Afvaskning med rent vand: Vandsivning, (lavtryks-) vandspuling eller vand og børste. Saltudfældning p.g.a. opadstigende grundfugt m.m. Istandsættelse: Fjern årsagerne og udfør afsaltning. Biologisk begroning Istandsættelse: Vask med neutrale algefjerningsmidler, f.eks Rodalon eller Boracol. Andet: Misfarvning, forkert behandling Tekniske undersøgelser 1 Synlige skader ( tegning 25) 1. Afskallet maling 2. Afsandet puds 3. Afskallet puds 4. Revner 5. Opadstigende grundfugt, salte, alger, snavs 2 Andre tekniske undersøgelser (tegning 26) Tagrender og nedløb for utætheder Facadefremspring for revner/utætheder Diverse materialesammenstød og fuger for revner/sprækker Indmurede elementer (jernankre, træ, m.m.) for rust/råd Løse pudslag 3 Analyser af revner (tegning 27) 1 Små svindrevner (krokodilleskind) 2 Små svindrevner 3 Grovere svindrevner + afskalninger 4 Sætningsrevner 5 Rustsprængte jern Udførelse: 1 Oversigt over typiske facadedekorationer i kalkmørtel-, cementmørtel og gips 2 Oversigt over typiske håndværksteknikker 3 Oversigt over typiske profilled 4 Forskellige hovedgesimstyper 5 6 Udførelse af plane pudslag 7 Værktøj til plane pudslag 8 Særlige dekorationsteknikker på plane pudslag 28

29 Relief-aftryk dekorationer 10 Forskellige typer kvaderfugning 11 Udførelse af kvaderfugning som relief-aftryk af trælister 12 Værktøj og redskaber til relief-aftryk 13 Forskellige overflader på kvader- og refendfugning 14 Imiterede murstik ved kvader- og refendfugning 15 Forskellige trukne facadedekorationer 16 Opmåling og skabelon af eksisterende facadeprofiler 17 Udførelse af trukne gesimser og bånd 18 Udførelse af trukne, krumme indfatninger 19 Udførelse af trukne kvaderog refendfugninger 24 Fremstilling af støbte facadedekorationer 25 Montering af støbte facadedekorationer 26 Kombinationer af trækning, støbning og modellering Istandsættelse 27 Synlige skadetyper 28 Andre facadeundersøgelser 29 Analyser af revner 30 Grafisk tilstandsregistereing 31 Principper for den håndværksmæssige udførelse 32 Principper for vedligeholdelse og istandsættelse Reparationsmetoder 20 Forskellige modellerede facadedekorationer 21 Udførelse af in-situmodellerede facadedekorationer 22 Fremstilling af støbte facadedekoratiooner 23 Forskellige støbte facadedekorationer 29

30

31

32