Innhold Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler Arverett. Testament Avtalerett, alminnelig Bankrett

Transkript

1 1 Innhold Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler... 7 Arverett. Testament... 9 Avtalerett, alminnelig... 9 Avtalers inngåelse og gyldighet... 9 Lempning. Endrede forhold Tolking. Forutsetninger Bankrett Diskriminering. Likestilling Ekspropriasjon. Rådighetsinnskrenkninger Erstatningsrett, utenfor kontrakt (Erstatning i kontrakt, se det enkelte kontraktsforhold) Familierett Barn og foreldre. Samværsrett. Barnevern. Adopsjon Ekteskap. Skilsmisse Farskap Formuesforhold mellom ektefeller. Skifte. Uskiftet bo Samboerforhold Forbrukerrett Forsikringsrett Immaterialrett Design Firma Opphavsrett Patent Varemerker Annet Internasjonal markedsrett (EU, EF, EØS) (konkurranserett, se eget punkt) Internasjonal privatrett. Lovvalg (verneting, se prosess) Konkurranserett Konkurs. Akkord. Gjeldsforhandling. Insolvens Kontraktsrett, særskilte kontraktsforhold Anbud. Entreprise. Offentlige anskaffelser Franchise Garanti. Kausjon Gaver Kjøp av fast eiendom Kjøp av løsøre Leie. Leasing Lån. Forvaring Mellommenn. Agenter. Meglere. Kommisjonærer Tjenesteytelser Transportrett. Luftrett. Sjørett. Spedisjon Markedsføringsrett Menneskerettigheter Miljørett Offentlig rett Forvaltning Kommunalrett Statsforfatning Pant, factoring og annen sikkerhetsrett. Stansningsrett Passivitet Pengekravsrett Cesjon... 25

2 2 Condictio indebiti Foreldelse Gjeldsbrev. Verdipapir. Betalingsmidler Motregning Regress. Tilbakesøking Renter Personrett Navnerett Personvern Umyndige Privatlivets fred Prosess Bevis. Bevisbyrde Habilitet Partsevne. Rettslig interesse Rettskraft. Litispendens Sikkerhetsstillelse Straffeprosess, særlige spørsmål Tvangsfullbyrdelse. Midlertidig forføyning. Arrest Verneting. Domsmyndighet Vitner Voldgift Andre spørsmål Samerett. Minoritetsvern Selskapsrett. Sammenslutninger. Foreninger Aksjeselskaper Andre sammenslutninger Sosialrett. Helsevern. Trygderett Strafferett Tingsrett Eiendomsrett. Bruksrett Forkjøpsrett. Løsningsrett Godtroerverv Inkorporasjon Naboforhold Sameie Tinglysing. Registrering Vindikasjon Utdanning Utvisning. Fremmedrett

3 3 Dansk register Aftaleret, almindelig... 9 Aftalers indgåelse og gyldighed... 9 Fortolkning. Forudsætninger Lempelse. Ændrede forhold Ansættelses- og arbejdsret. Arbeidsmiljø. Kollektive overenskomster... 7 Arveret. Testamente... 9 Bankret Diskriminering. Ligestilling Ekspropriation. Rådighedsindskrænkninger Erstatning udenfor kontraktforhold (Erstatning i kontrakt, se kontraktret, de enkelte kontraktforhold) Familieret Børn og forældre. Samvær. Børneværn. Adoption Faderskab Formueforholdet mellem ægtefæller. Skifte. Uskiftet bo Samlivsforhold Ægteskab. Skilsmisse Forbrugerret Forsikringsret Immaterialret Design Firma Patenter Varemærker Andet International markedsret (EU, EF, EØS) (se også konkurrenceret) International privatret. Lovvalg (værneting, se retspleje) Konkurrenceret Konkurs- og anden isolvensret (herunder insolvens, akkord og gælds sanering) Kontraktret, enkelte kontraktforhold Franchise Garanti. Kaution Gaver Køb af fast ejendom Køb af løsøre Leje. Leasing Lån. Forvaring Mellemmænd (Agenter, Mæglere. Kommissionærer) Tjenesteydelser Transportret. Luftret. Søret. Spedition Udbud. Entreprise. Offentlige indkøb Markedsføringsret Menneskerettigheder Miljøret Offentlig ret Forvaltingsret Kommunalret Statsforfatning Pant, factoring og anden sikkerhedsret. Tilbageholdsret Passivitet Pengekrav Cession... 25

4 4 Condictio indebiti Forældelse Gældsbreve. Værdipapirer. Betalingsmidler Modregning Regres. Tilbagesøgning Renter Personret Navneret Personværn Umyndige Privatlivets fred Retspleje Bevis. Bevisbyrde Habilitet Partsevne. Retlig interesse Retskraft. Litispendens Sikkerhedsstillelse Strafferetspleje, særlige spørgsmål Tvangsfuldbyrdelse, herunder udlæg, fogedforbud og arrest Værneting. Domsmyndighed Vidner Voldgift Andre spørgsmål Sameret. Minoritetsvern Selskabsret. Sammenslutninger. Foreninger Aktieselskaber Andre sammenslutninger Socialret. Sundhedsret Strafferet Tingsret Ejendomsret. Brugsret Forkøbsret. Overtagelsesret God tro. Ekstinktion Inkorporation Naboforhold Sameje Tinglysing. Registrering Vindikation Uddannelse Udvisning. Udlændingeret... 34

5 5 Svensk register Arbets- och tjänstemannarätt. Arbetsmiljö. Kollektivavtal... 7 Arvsrätt. Testamente... 9 Associationsrätt. Sammanslutningar. Föreningar Aktiebolag Andra sammanslutningar Avtalsrätt, allmän... 9 Avtals ingående och giltighet... 9 Jämkning. Ändrade förhållanden Tolkning. Förutsättningar Bankrätt Diskriminering. Jämställdhet Expropriation. Rådighetsinskränkningar Familjerätt Barn och föräldrar. Vårdnaden om barn. Umgängesrätt. Adoption Faderskap Makars förmögenhetsförhållande. Skifte. Oskiftat bo Samboförhållanden Äktenskap. Äktenskapsskillnad Försäkringsrätt Immaterialrätt Design Firma Patent Varumärke Annat Internationell marknadsrätt (EU, EG, EEG) (konkurrensrätt, se egen punkt) Internationell privaträtt. Lagval (forum, se process) Konkurrensrätt Konkurs. Ackord. Insolvens Konsumenträtt Kontraktsrätt, särskilda kontraktsförhållanden Anbud. Entreprenad. Offentlig upphandling Franchise Garanti. Borgen Gåva Hyra. Leasing Köp av fast egendom Köp av lös egendom Lån. Förvaring Mellanmen. Agenter. Mäklare. Kommissionär Tjänsteprestationer Transporträtt. Lufträtt. Sjörätt. Spedition Marknadsföring Miljörätt Mänskliga rättigheter Offentlig rätt Förvaltning Kommunalrätt Statsförfattning Pant, factoring och annan säkerhetsrätt. Stoppningsrätt Passivitet... 25

6 6 Penningkrav Cession Condictio indebiti Kvittning Preskription Regress. Återbetalning Ränta Skuldebrev. Värdepapper. Betalningsmedel Personrätt Integritet Namnrätt Omyndighet Privatlivets helgd Process Bevis. Bevisbörda Exekution. Interimistiska förordnanden. Häktning Forum. Domstols behörighet Jäv Rättslig handlingsförmåga. Rättsligt intresse Rättskraft. Litispendens Skiljedom Ställande av säkerhet Straffprocess, särskilda spörsmål Vittne Annet Sakrätt Äganderätt. Nyttjanderätt Förköpsrätt. Lösningsrätt Godtrosförvärv Grannelag Inkorporation Kungorelse. Registrering Samäganderätt Vindikation Samerätt. Minoritetskydd Skadestånd utom kontraktsförhållanden (skadestånd i kontraktsföhållanden, se det enskilda kontraktsförhållandet) Socialrätt. Hälsovård. Pension Straffrätt Utbildning Utvisning. Asyl. Flyktingar... 34

7 7 DOMSREFERAT 2008 andre halvår Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler 1. DHR Dom UfR 2009 s. 104 Ansættelsesret. Tjenestemand. Stillingsændring. Efter 23 års ansættelse som lærer ved navigationsskole og med undervisning som den væsentligste del af beskæfti gelsen også i de sidste 11 som afdelingsleder med ledel - sesmæssige beføjelser i forhold til eksterne instruktører ikke ved stillingsnedlæggelse forpligtet til at tåle over flytning til stilling som sagsbehandler i Søfartsstyrelsen uden nogen form for undervisning og uden pædagogisk eller ledelsesmæssigt ansvar. 2. DHR Dom UfR 2009 s. 704 Ansættelsesret. Tjenestemand. Stillingsændring. Forflyttelsen af kontrollør i postvæsenet fra stilling som kvalitetsmed arbejder til salgsassistent gik ikke ud over, hvad han måtte tåle som tjenestemand. (4-1 afgørelse). 3. FHD KKO 2008:88 Arbets- och tjänstemannarätt. Överlåtelse av rörelse, uppsägning av arbetsavtal. Europarätt Efter en anbudstävling byttes den person som tillhandahöll kommunala dagvårdstjänster. A, som förlorat tävlingen, hade sagt upp sin arbetstagares C:s arbetsavtal att upphöra samma dag som verksamheten avslutades. Dagen därefter startade B sin verksamhet. B hade anställt största delen av A:s anställda, huvuddelen av kundkretsen hade övergått, verksamheten hade fortsatt oavbrutet och huvudsakligen på samma sätt som tidigare i lokaliteter som ägdes och var försedda med möbler av kommunen. A hade dock inte överlåtit egendom och företagsledningen dvs. A själv hade inte övergått. HD konstaterade att dagvården är en bransch där affärsverksamheten kan anses forma en självständig ekonomisk helhet trots att den inte kräver avsevärd materiell eller immateriell egendom. Den omständigheten att företagsledningen inte övergått kan inte i detta fall anses ha avgörande betydelse för verksamhetens identitet med hänsyn bland annat till de av beställaren ställda kraven och att det gäller lagstadgad verksamhet. Enligt HD:s helhetsbedömning hade det varit fråga om överlåtelse av rörelse. A hade anmält att orsaken till uppsägningen var nedläggningen av hennes verksamhet. HD ansåg dock att i efterhand bedömt hade uppsägningen med hänsyn till bl.a. dess tidpunkt berott på överlåtelsen av rörelsen. Enligt 1 kap mom. arbetsavtalslagen och EG-domstolens praxis (ärendet C-319/94 Dethier Equipment, dom ) övergår de rättigheter och plikter som härleder sig från arbetsförhållanden som var i kraft vid tidspunkten för överlåtelsen på den nya ägaren. De arbetstagare som lagstridigt blivit uppsagda en kort tid före överlåtelsen och som inte blivit anställda av den nya affärsidkaren kan vädja till nämnda lagstridighet mot den nya arbetsgivaren. Detta betyder att arbetsgivarens plikter mot dem övergår direkt enligt lagen från överlåtaren till mottagaren. C:s talan mot A förkastades. 4. FHD KKO:2008:99 Arbets- och tjänstemannarätt, arbetsavtal. Kontraktsrätt, entreprenad. T och H hade undertecknat ett småentreprenadavtal som gällde byggnadstekniska arbeten på T:s egnahemshus. H ansåg att avtalsförhållandet trots detta, med beaktande av de uppgifter som förelåg under avtalsförhandlingarna och omständigheterna vid uppfyllandet av avtalet, skulle anses vara ett arbetsavtal. H hade förbundit sig att mot ackordspriset genomföra alla i avtalet förutsatta arbeten och avlämna arbetsresultatet till beställaren. Som pris har överenskommits ,02 vilket

8 8 belopp skulle betalas i rater med två veckors mellanrum enligt presterade arbetstimmar och arbetets fortskridande. Avtalet hade skrivits på standardformulär som enligt sin rubrik och även den huvudsakliga texten tydde på att H åtagit sig arbetet som en självständig yrkesutövare. Detta hade även varit beställarens avsikt. H å sin sida hade haft som avsikt att utföra arbete inom arbetsförhållande till beställaren. Vid överläggningarna hade frågan om förhållandets natur inte närmare tagits upp. Anbudsbegäran hade lämnat frågan om avtalets natur öppen. H hade vid sitt anbud muntligt meddelat att han skulle utföra arbetet på skattekort, att han inte hade något företag och att han inte skulle debitera för mervärdesskatt. Detta tyder på att han vid avtalsförhandlingarna framfört sin åsikt att inte utföra arbetet såsom självständig yrkesidkare.t hade själv utarbetat ritningarna till arbetet. Han har dagligen besökt byggarbetsplatsen och gett råd angående arbetet. Han hade enligt avtalet skaffat byggnadsmaterialet och försäkrat byggnadsobjektet. H hade använt egna verktyg och fått kollektivavtalsenlig ersättning för det. Det att T gjort avdrag för skatt från betalningarna till H berodde på skattelagstiftningen och tyder inte i sig på att T skulle ha ändrat sin åsikt om avtalets natur.i sin helhetsbedömning kom HD till den slutsatsen att avtalsförhållandet trots det skriftliga avtalet, med beaktande av de uppgifter som förelåg under avtalsförhandlingarna och omständigheterna vid uppfyllandet av avtalet, speciellt det att mervärdesskatt inte debiterats, och övervakandet av byggnadsarbetet på att avtalet skulle anses vara ett arbetsavtal. 5. IHR Dom Nr. 430/2007. Tjenestemannsrett. Ugyldig vedtak. Erstatning X, der havde arbejdet som sygeplejer på den psykiatriske sektion af Islands Landshospital, krævede at sektionschefens beslutning om at overføre hende fra arbejdet som sygeplejer på afdeling 33-C på Landshospitalets filial ved Hringbraut til afdeling 15 på filialen Kleppur blev annulleret og krævede desuden erstatning for tort af Landshospitalet. X begrundede dette med at overførslen havde været ulovlig eftersom beslutningen om at fjerne hende fra arbejdet havde været en administrativ beslutning der beroede på usaglige præmisser, foruden at man ved beslutningstagningen ikke havde fulgt forvaltningslovens bestemmelser. Landshospitalet havde opgivet den begrundelse for overførslen af X til en anden afdeling at man derved undgik at en tvist mellem to sygeplejere på afdelingen forstyrrede virksomheden idet sygeplejer Y der arbejdede på afdelingen, havde beskyldt X for seksuel chikane uden for arbejdspladsen. Højesteret anførte i sin konklusion at X s foresatte havde været i stand til at opnå det ønskede mål med begge vedkommende medarbejderes samtykke, for det var fremgået at Y havde været rede til at blive overført til en anden afdeling. I stedet havde de taget beslutning om at overføre X til en anden afdeling, mod hendes vilje, og ikke Y, til trods for at det havde været mest nærliggende, både på grund af hans eget samtykke og i betragtning af at det var ham og ikke X der afviste samarbejde på afdelingen. Man kunne derfor ikke mene at saglige eller faglige begrundelser havde berettiget fjernelsen af X under de givne forhold. Desuden mente retten, under henvisning til at vedkommende beslutning havde været en krænkelse af X s ære og at vigtige rettigheder dermed havde stået på spil, foruden at overførslen på anden måde havde haft indflydelse på hendes retsstilling, at vedkommende beslutning havde været en forvaltningsmæssig beslutning. Landshospitalet havde derfor overtrådt den islandske forvaltningslov nr. 37/1993, 13, for X havde ikke fået tilstrækkelig eller reel mulighed for at varetage sin lovmæssige ret til at gøre indsigelse inden beslutningen blev taget. I betragtning af alt dette blev X s krav om annullering af sektionschefens beslutning om at overføre hende til en anden afdeling af Landshospitalet imødekommet, og Landshospitalet blev dømt til at betale hende en erstatning for tort på ISK. 6. NHR Ankeutvalg Kjennelse Rt s Arbeidsrett. Oppsigelse. Krav om midlertidig gjeninntreden i stilling som prest Krav fra oppsagt katolsk prest om midlertidig forføyning for gjeninntreden i stilling som sogneprest inntil spørsmålet om opphør av arbeidsforholdet er rettskraftig avgjort, var avslått av lagmannsretten. Ankeutvalget hadde ved behandlingen begrenset kompetanse, men

9 9 utvalgets flertall stemte for å forkaste angrepet på lagmannsrettens avgjørelse og dens forståelse av hensynet til kirkens selvstyre. Dissens NHR Dom Rt s Arbeidsrett. Tariffavtale. Avgift pålagt ikke-organiserte. EMK I motsetning til de tidligere instanser kom Høyesterett under dissens til at Norsk Sjømannsforbund var uberettiget til å motta tariffavgift etter tariffavtale mellom Forbundet og Norges Rederiforbund (Nordisk NIS-avtale ) som omfatter ansatte bosatt i Norden og norske statsborgere som tjenestegjør på skip innmeldt i Norsk Internasjonalt Skipsregister. Etter avtalens 15 skal rederiet trekke alle ansatte for den fastsatte tariffavgiften og overføre den til Forbundet. Trekket medfører ikke at den ansatte automatisk blir medlem av Forbundet, men for medlemmer er trekket å anse som kontingent.(tilsvarende ordning gjelder for ansatte på skip som er registrert i Norsk Ordinært Skipsregister (NOR), men det er der anledning til å reservere seg mot plikten til å betale tariffavgift.) Høyesteretts flertall tok utgangspunkt i at retten til organisasjonsfrihet (også den negative) i tillegg til å være vernet av flere internasjonale menneskerettskonvensjoner herunder EMK art. 11 og Den europeiske sosialpakt ESP art. 5 er et alminnelig ulovfestet norsk rettsprinsipp. Flertallet pekte på at tariffavgiften i det foreliggende tilfelle tilsvarte medlemsavgiften i Forbundet, og at den ikke ble holdt atskilt fra Forbundets øvrige inntekter, og at det ikke var mulig å etterprøve om avgiften bare blir brukt til å kontrollere at de uorganiserte arbeidstakerne får tariffestete lønns- og arbeidsvilkår (overvåkingsavgift). Dissens 3-2. Arverett. Testament 8. NHR Dom Rt s Arverett. Dødsdisposisjon Overdragelse fra mor til en sønn av en andel i et borettslag ble kjent ugyldig som dødsdisposisjon, jf. arveloven 53 jf. 35. Sønnen hadde opptatt lån med sikkerhet i leiligheten, mens mora fortsatte å bo der. Høyesterett la til grunn at formålet med overdragelsen var å gjøre erververens to søsken arveløse. Overdragelsen var ikke ment å ha virkning som reell overdragelse så lenge mora levde, og hadde heller ikke faktisk fått slik virkning. Overdragelsen ble kjent ugyldig. Avtalerett, alminnelig Avtalers inngåelse og gyldighet 9. DHR Dom UfR 2009 s. 665 Fuldmagt. Virksomhedsopkøb. Ikke godtgjort, at et vagtselskabs vicepræsident VP havde stillingsfuldmagt eller særlig bemyndigelse til på egen hånd at foretage virksomhedsopkøb. Et opkøb af en virk somhed var imidlertid sket som led i en samlet opkøbs plan, som blev realiseret med VP som hovedaktør og un der systematisk tilsidesættelse af selskabets eksterne og interne tegningsregler. Selskabet havde herved udvist en adfærd, hvorefter medkontrahent havde haft føje til at anse VP som befuldmægtiget til at indgå en aftale om virksomhedskøb omfattende en aftale om bonus til ejeren af opkøbt virksomhed. (4-1 afgørelse) 10. NHR Dom Rt s Avtalerett. Revisjon av avtaleklausul A og B hadde inngått avtale om likedeling av fortjenesten ved salg av et Munch-maleri. A hadde skaffet ti millioner kroner til finansieringen, mens B som hadde stått for innkjøp og videresalg av maleriet, angivelig hadde bidratt med to millioner. Det framkom i ettertid at B hadde gitt feil informasjon om innkjøpspris og salgssum. På grunn av Bs illojale og svikakti-

10 10 ge opptreden og manglende betaling av innskudd fant Høyesterett at det ville være urimelig å gjøre avtalen gjeldende, jf. avtaleloven 36. A var derfor eneeier av maleriet, og all fortjeneste av salget måtte tilfalle ham. Lempning. Endrede forhold Se dom nr. 69 FHD KKO:2008:77 Se dom nr. 23 FHD KKO:2008:91 Tolking. Forutsetninger Se dom nr. 33 DHR Dom UfR 2008 s Se dom nr. 38 DHR Dom UfR 2009 s. 799 Bankrett Diskriminering. Likestilling Ekspropriasjon. Rådighetsinnskrenkninger 11. DHR Dom UfR 2008 s Ekspropriation. Erstatningsopgørelsestidspunkt. En kommune eksproprierede i december 2001 en borgers hele ejendom med bygninger og ejendommens samlede areal på m 2. Efter forhandlinger mellem parterne og i overensstemmelse med borgerens ønske besluttede kommunen i november 2003 en delvis ophævelse af eks propriationen, således at ejendommens bygninger og et areal på m 2 udgik af ekspropriationen, der herefter alene omfattede et areal på m 2. Værdiansættelsen af det eksproprierede areal skulle ske på grundlag af for holdene i december DHR Dom UfR 2008 s Ekspropriation. Erstatningsudmåling. En landejendoms areal var beliggende i landzone og udlagt til landsbrugsmæssig anvendelse ejendommen lå umid delbart op til byzone. Ved et kommuneplanstillæg blev en mindre del af landejendommens landbrugsareal overført til byzone med henblik på opførsel af en daginstitution, og der skete ekspropriation af arealet til dette formål. Da overførslen til byzone måtte betragtes som en forberedelse til den efterfølgende ekspropriation, skulle der ved erstat ningsfastsættelsen ses bort fra arealets ændrede zonestatus. Der var ikke nogen forventningsværdi knyttet til arealet, og erstatningen skulle derfor udmåles efter arealets værdi som landbrugsjord. 13. DHR Dom UfR 2009 s. 188 Lokalplanregulering ikke ekspropriation. Fra en ejendom var der i over 100 år drevet hotelvirksom hed. Ejendommen lå i et område, som ifølge en byplan vedtægt var udlagt til boligformål. Da ejeren ønskede at ombygge hotellet til ejerlejligheder, vedtog kommunen en bevarende lokalplan for hotellet. Det blev herved bestemt, at ejendommen kun måtte anvendes til krostue, hotel-, kursus- og restaurationsvirksomhed og lignende beslægte de erhverv. Højesteret udtalte, at en sådan lokalplan - bestemmelse er en erstatningsfri regulering, medmindre der foreligger ganske særlige omstændigheder, således at reguleringen får karakter af ekspropriation, jf. grundlovens 73. Ejendommen havde både før og efter vedtagelsen af lokalplanen været anvendt til hotel

11 11 m.v., og det var ikke godtgjort, at ejendommen ikke fortsat kunne anvendes økonomisk forsvarligt inden for rammerne af lokalplanen. Højesteret fandt på denne baggrund, at der ikke forelå så danne ganske særlige omstændigheder, at reguleringen havde karakter af ekspropriation. Erstatningsrett, utenfor kontrakt (Erstatning i kontrakt, se det enkelte kontraktsforhold) 14. DHR Dom UfR 2008 s Erstatningsansvar for det offentlige hospitalsbered skab. Udtalt, at det er et politisk-økonomisk spørgsmål, i hvilket omfang der skal være et akut beredskab til operation af nethindeløsning i weekender, at det i 2003 ikke i alminde lighed var muligt i weekender at foretage sådanne opera tioner i Danmark, og at det ikke var en fejl, at muligheder ne for at overføre en indlagt patient til et andet hospital for at foretage en operation, der ellers skulle ske om man dagen, ikke var undersøgt. Ikke krav på erstatning af patientforsikringen. 15. DHR Dom UfR 2009 s. 146 Erstatningsret. Arbejdsskade. Under patientbehandling på et hospitals opvågningsstue blev en overlæge tilkaldt til en anden stue. Han faldt over et skærmstativs udragende ben. Lagt til grund, at skærmstativer var almindeligt hospitalsudstyr, som havde været anvendt på opvågningsstuer i en årrække, at personalet måtte være bekendt med den ulempe, som skærmen kunne give anledning til, herunder risikoen for at støde ind i be nene, og at der var tilstrækkelig mulighed for at færdes på gangarealerne på opvågningsstuen, om nødvendigt ved at skubbe skærmstativerne til side. På denne baggrund havde det ikke været uforsvarligt at anvende skærmstativerne på opvågningsstuen. 16. DHR Dom UfR 2009 s. 485 Erstatningsret. Personskade. Erstatning til studerende for forlænget uddannelsesforløb. Udtalt, at en skadelidts krav på erstatning for økonomisk tab for en studerendes vedkommende omfatter tab som følge af, at uddannelsen som følge af personskaden for længes eller forsinkes, og at opgørelsen af et sådant tab vil normalt tage udgangspunkt enten i, at skadelidte har haft forøgede udgifter under uddannelsen som følge af forlængelsen eller forsinkelsen af uddannelsen, eller i en fremtidig tabt arbejdsfortjeneste, som følge af at erhvervs - starten er blevet forsinket. 17. FHD KKO:2008:79 Skadestånd utom kontraktsförhållanden A hade när han körde en personbil kolliderat med ett annat fordon, vars chaufför B hade dött. A hade tillräknats grovt äventyrande av trafiksäkerheten och grovt dödsvållande, men hade såsom otillräknelig inte dömts till straff. B:s barn krävde ersättning för det lidande som deras fars död hade orsakat dem. Ersättning enligt 5 kap 4 a skadeståndslagen kan dömas när döden vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. A har tillräknats grovt dödsvållande. Vållandet som anses vara grovt ur straffrättslig synpunkt anses generellt sett vara grovt även i skadeståndsrättslig betydelse. A har ansetts vara otillräknelig. Enligt hävdvunna rättsprinciper har den straffrättsliga otillräkneligheten inte betydelse för det civilrättsliga ersättningsansvaret. Utgångspunkten är att även en person med rubbat sinnestillstånd bör ersätta skada som han vållat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Enligt vad som visats i målet måste A ha förstått att hans bilkörning allvarligt äventyrat andra trafikanters liv och hälsa. Hans psykiska tillstånd har med hänsyn till omständigheterna inte haft sådan betydelse att hans oaktsamhet inte skulle ha varit grovt.

12 12 Vid bedömningen om utdömande av ersättning prövas vara skäligt skall skäligheten betraktas i första hand ur den efterlevandes synpunkt. Omständigheter som ansluter sig till skadevållarens person liksom graden av hans tillräknelighet har i och för sig inte betydelse ur denna synpunkt. Med hänsyn till att personen som vållat trafikdöden i allmänhet är okänd för den avlidne och dennes anhöriga och att offren utväljs slumpmässigt har omständigheter som ansluter sig till skadevållarens person vanligen inte betydelse vid skälighetsbedömningen. Det är osannolikt att A:s otillräknelighet skulle ha påverkat det lidande som förlusten av B har orsakat hans anhöriga. A:s otillräknelighet hade inte betydelse varken för ersättningsansvaret eller för bedömningen av om det var skäligt att döma ut skadestånd. (Omröstn.) Se dom nr. 52 NHR Dom Rt s NHR Dom Rt s Erstatningsrett. Lempning av ansvar En vekter var pålagt medansvar for et forsikringsselskaps regresskrav på over 51 millioner kroner. Kravet hadde tilknytning til et grovt ran av 57 millioner kroner fra Norsk Kontantservice AS tellesentral i Stavanger (NOKAS-ranet) i 2004, hvor det ble løsnet en rekke skudd, og en politimann ble drept. Til tross for momenter som talte for lempning, fant Høyesterett under henvisning til at vekteren hadde gitt ranerne vital informasjon som han hadde tilgang til gjennom sin betrodde posisjon, at preventive hensyn gjorde at erstatningsansvaret ikke kunne lempes. 19. NHR Dom Rt. s Erstatningsrett. Skadelidtes medvirkning A kom til skade som passasjer i en fluktbil etter ran og fremmet krav om erstatning mot det forsikringsselskap hvor bilen var forsikret. A hadde vært med på ran både av en forretning og av fluktbilen. Etter motoransvarsloven tredje ledd kan en person som frivillig er passasjer i en motorvogn, ikke kreve erstatning dersom han vet at bilen er fratatt rette eier ved en straffbar handling, med mindre særlige grunner foreligger. Høyesterett påpekte at A hadde opptrådt svært klanderverdig, og fant at han ikke kunne tilkjennes erstatning selv om kjøringen hadde fått tragiske følger for ham (100% invalid). 20. SHD Dom NJA 2008 s. 861 Skadestånd. Avvisning eller ogillande av skadeståndstalan som förs med anled ning av stöld av brottsutbyte? En person blev bestulen på pengar som av allt att döma utgjorde utbyte av hans egen narkotika brottslighet. Mot dem som misstänktes för tillgreppet väcktes åtal för grov stöld och i anslutning härtill krävde den bestulne skadestånd motsvarande värdet av de stulna kontanterna. Fråga uppkom om den omständigheten att pengarna kunde antas utgöra utbyte av brott medförde att skadeståndstalan borde ogillas el ler avvisas. Hög sta domstolen konstaterade inledningsvis att hittillsvarande rättspraxis inte gav stöd för att det i ett fall som det aktuella skulle gälla något generellt undantag från den rätt till skadestånd som följer av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Inte heller var det lämpligt att nu formulera ett sådant undantag, trots att principen om pactum turpe i och för sig hade betydelse även för otillbörliga utomobligatoriska anspråk och såle des inte kunde anses begränsad till osedliga avtal. Högsta domstolen fann att den be stulne genom stölden fick anses ha lidit en skada som gav honom grund för rättsliga anspråk mot dem som stulit pengarna från honom och att det inte framkommit något enskilt intresse som hade företräde framför den bestulnes anspråk. Hans talan skulle därför inte avvis as eller ogillas. Av betydelse var därvid att något yrkande om förver kande av pengar na inte hade framställts i anslutning till det åtal som väckts mot den bestulne för grovt narkotikabrott. Efter som domen i det målet hade vunnit laga kraft, kunde förverkande inte längre äga rum. Det förhållandet att kontanterna fick anses vara ut byte av den be stulnes brott kunde mot den bakgrunden inte leda till att skade - stånds anspråket från kändes rättsordningens skydd. Något annat kunde tvärtom inne bära

13 13 att en in skränk ning i rätten till skadestånd från det allmännas synpunkt blev ett alternativ eller kom plement till förverkande i fall där förverkande inte sker eller kan ske. Lagrum: 2 kap. 1 skadeståndslagen (1972:207) 21. SHD dom NJA 2008 s Skadestånd. Beräkning av inkomstförlust vid personskada. En svensk medborgare som var anställd i EG-kommissionen skadades vid en trafik olycka i Belgien. Sedan sviterna efter trafikolyckan gjort henne arbetsoför mögen och hon flyttat tillbaka till Sverige, väckte hon talan mot sitt försäkringsbolag med yrkan de om ersättning för inkomstförlust för viss period. Fråga uppkom därvid om det vid beräk ning av inkomstförlusten skulle beaktas att hon som anställd i EG-kommission en skadan förutan hade haft en skattemässigt mer fördelaktig ställning än hon fått som skadad. Enligt Högsta domstolen rådde det ingen tvekan om att principen var att man vid beräkningen av inkomstförlust borde utgå från bruttoinkom sten. Emellertid måste undantag kunna göras när man på grund av speciella förhållanden annars påtag ligt skulle åsidosätta den principiella utgångspunkten för skadeståndsreg le ringen, nämli gen att den skadelidande ska försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat. Den skadelidande skulle därför på så sätt kompenseras för den änd rade skattesituationen att det vid beräkningen av hennes inkomstförlust beak tades att hon på grund av skadan gått miste om den skattemässiga förmån som följde med an ställningen. Lagrum: 5 kap. 1 skadeståndslagen (1972:207), 9 trafikskadelagen (1975:1410) och 3 kap. 6 inkomstskattelagen (1999:1229) Familierett Barn og foreldre. Samværsrett. Barnevern. Adopsjon Se dom nr. 34 FHD KKO:2008:80 Se dom nr. 35 FHD KKO:2008:98 Ekteskap. Skilsmisse Farskap Formuesforhold mellom ektefeller. Skifte. Uskiftet bo 22. NHR Kjennelse Rt s Dødsboskifte. Søksmålskompetanse Et norsk ektepar hadde vært bosatt i Sverige i seks år da mannen døde. Høyesterett fant at enken som loddeier ikke kunne anlegge sak for norske domstoler i eget navn angående avregningsforholdet mellom boet og mannens særkullsbarns heleide selskap. Den nordiske konvensjon om arv og dødsboskifte art. 19 ga anvisning på at svensk rett avgjør om enken kunne reise sak til fordel for boet. Høyesterett fant at etter svensk rett er en loddeier ikke berettiget til å reise sak på boets vegne mot utenforstående tredjemenn. Samboerforhold Forbrukerrett 23. FHD KKO:2008:91 Kontraktsrätt. Konsumenttjänsteavtal. Skadestånd A lät utföra tapetseringsarbete i sin bostad. Arbetet utfördes av ett aktiebolag som hade erbjudit underhålls- och reparationstjänster. När avtalet ingicks behandlades inte frågan

14 14 om hushållsavdrag och det kom inte heller fram att bolaget inte fanns antecknat i förskottsuppbördsregistret, vilket var ett villkor för avdraget. A yrkade på ersättning av bolaget för att hans yrkande om hushållsavdrag i beskattningen hade avslagits. Tingsrätten och hovrätten ansåg att bolaget inte svarade för A:s förlust med bl. a. den motiveringen att frågan om arvodets behandlig i A:s beskattning inte hade så nära anknytning till den överenskomna servicen att bolaget skulle ha varit pliktigt att på eget initiativ underrätta A om att bolaget inte fanns antecknat i förskottsuppbördsregistret som var offentligt. HD ansåg att uppdraget i sig hade lytt under tillämpningsområdet av konsumentskyddslagens 8 kap. men att det påstådda felet inte direkt var ett sådant som lagen gällde. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer bör parterna vid avtalsförhandlingarna beakta även motpartens intresse. Inledande av avtalsförhandlingar medför inbördes lojalitetsplikt enligt vilken förhandlarna bör handla så att motparten inte missförstår avtalsvillkorens väsentliga förutsättningar eller betydelse. Vid bedömningen om hushållsavdragsrätten var en sådan omständighet som bolaget borde ha gjort A uppmärksam på konstaterade HD bland annat, att bolaget borde ha varit medveten om rätten till avdrag och att en förutsättning för avdraget var att bolaget fanns antecknat i förskottsuppbördsregistret. Det var exceptionellt att en firma i denna bransch inte fanns i registret. När A som konsument beställt arbetet av bolaget som professionellt utförde reparationsarbete i bostäder har han med fog kunnat utgå från att han hade rätt till hushållsavdrag vid beskattningen. Ur avtalsrättslig synpunkt saknade det betydelse att A var förpliktad att ta reda på om bolaget fanns i förskottsuppbördsregistret då han betalade räkningen. Hushållsavdraget skulle ha täckt en betydande del av arbetskostnaderna. Det är uppenbart att vetskapen om att det inte gällde detta fall skulle ha kunnat påverka A:s beslutsfattande vid beställningen av servicen. Avsaknaden av hushållsavdraget kan jämföras med en omständighet som hänför sig till servicen och som betydligt höjer dess pris. Enligt 8 kap mom. konsumentskyddslagen är uppdragstagaren skyldig att underrätta beställaren om det visar sig att tjänsten med hänsyn till priset uppenbart inte är ändamålsenlig för beställaren. Hänsyn bör dock även tas till att avdragsrätten inte alltid gäller i sådana situationer som det är fråga om. När det gäller missförstånd som tillkommit vid förhandlingarna skall betydelse tillmätas även den andra partens skyldighet att informera om omständigheter som hänför sig till avtalet och dess förutsättningar. A har inte framfört sin avsikt att utnyttja hushållsavdraget. Hans försummelse hade delvis förorsakat missuppfattningen. HD ansåg att i den utbjudna tjänsten har ingått en sådan exceptionell faktor som påverkat dess pris och som speciellt för en konsument var betydelsefull vid fattandet av ett beslut om beställning av en tjänst av detta slag. Bolagets plikt att ta hänsyn till beställarens ekonomiska intressen medförde skyldighet att innan avtalet ingicks fråga beställaren om han ämnade utnyttja hushållsavdraget vid beskattningen och, om så var fallet, underrätta honom om att bolaget inte fanns i förskottsuppbördsregistret. Med hänsyn till A:s egen försummelse jämkades dock ersättningen (Omröstn.) 24. FHD KKO:2008:107 Konsumenträtt Ett aktiebolag som bedrev konsultverksamhet för företagsledning, och till vars verksamhet enligt handelsregistret även hörde att äga hästar, hade sålt en häst till en konsument. Eftersom bolaget inte annars hade drivit handel med hästar eller andra slags konsumtionsnyttigheter och verksamheten således inte hade bedrivits yrkesmässigt, ansågs bolaget inte i samband med hästköpet ha handlat i egenskap av en sådan näringsidkare som avses i konsumentskyddslagen. Se dom nr. 42 SHD Dom NJA 2008 s. 1158

15 15 Forsikringsrett 25. FHD KKO-2008:113 Kontraktsrätt, särskilda kontraktsförhållanden. Försäkringsavtal Bestämmelsen i 75 1 mom. lagen om försäkringsavtal var inte ett hinder mot att i försäkringsvillkor avtala att försäkringsgivaren hade rätt att av tredje man kräva tillbaka ersättningsbelopp som betalats till den försäkrade, om skadevållarens ansvar byggde på ansvar för offentliga samfund. FörsäkringsavtalsL NHR Dom Rt s Ansvarsforsikring. Spørsmål om direktekrav mot forsikringsselskapet Etter havari med et småfly oppsto spørsmålet om en skadelidt passasjer kunne kreve erstatning direkte fra flyets forsikringsselskap, jf. forsikringsavtaleloven 7-6 første ledd. Forsikringsavtalen inneholdt en klausul som hindret direktekrav. Fordi forsikringen hadde tilknytning til næringsvirksomhet kunne regelen om direktekrav fravikes. Immaterialrett Design Firma Opphavsrett Patent 27. DHR Dom UfR 2009 s. 733 Immaterialret. Krænkelse af brugsmodelregistrering og patent. Erstatning tilkendt ud fra oplysninger om det mistede dækningsbidrag pr. krænkende eksemplar. 28. NHR Dom Rt s Immaterialrett. Patent Patentsøknad om tilsetting i laksefór for å hindre utbrudd av katarakt (grå stær) hos oppdrettslaks, ble avslått av Patentstyret fordi det ikke forelå tilstrekkelig oppfinnelseshøyde, jf. patentloven 2. Høyesterett la vekt på av avgjørelsen beror på et faglig skjønn, som domstolene bør vise tilbakeholdenhet med å overprøve. At søkeren (før Norge hadde tiltrådt ordningen) hadde oppnådd europeisk patent på tilsettingen, ble ikke tillagt avgjørende vekt i denne saken. Varemerker 29. DHR Dom UfR 2009 s. 754 Varemærker. Forvekslingsrisiko. Ikke sådan lighed mellem figurmærket MINIMAC og ordmærket MINIMAX, at der var risiko for forveksling. 30. NHR Dom Rt. s Immaterialrett. Varemerke. På grunn av forvekslingsfaren med det tidligere registrerte varemerke søtt + salt ble registreringen av varemerket pascal søtt & salt kjent ugyldig, jf. varemerkeloven 14 første ledd nr. 6. Dissens 4-1.

16 SHD Beslut NJA 2008 s Hävande av varumärkesregistrering på grund av utebliven användning. Förfång av registreringen? Ett bolag yrkade att tre svenska varumärkesregistreringar skulle hävas på grund av att varumärkena inte brukats i Sverige inom en period av fem år i följd. I frågan om bola get led förfång av registreringen och därmed hade rätt att föra en sådan talan fann Högsta domstolen att kravet på förfång skulle tillämpas så att en näringsidkare är för hindrad att föra talan om hävning av varumärkesregistrering på grund av utebliven an vändning endast i de fall omständigheterna leder till bedömningen att näringsidkaren saknar fog för sitt påstående om att registreringen är till förfång för honom. I det aktu ella fallet kunde bolagets påståenden om förfång inte anses sakna fog och talan fick därför föras. Lagrum: 25 a och 26 varumärkeslagen (1960:644) 32. SHD Dom NJA 2008 s Fråga om intrång i gemenskapsvarumärke. En man hjälpte sin dotter med att till Sverige föra in viss klädesplagg, som visade sig vara mär kesförfalskade och i vart fall delvis skulle användas i dotterns näringsverk samhet. Mannens åtgärder bestod bl.a. i att för dotterns räkning erlägga kontant betal ning för plaggen, att stå som varumottagare när de därefter fraktades till Sverige och att i sitt eget namn fullgöra tullformaliteter och betala vissa avgifter. Sedan innehava ren av de aktuella varu - märkena väckt talan mot mannen uppkom fråga om denne gjort intrång i innehavarens varumärkesrätt genom att i den mening som avses i rådets för ordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ha importerat plaggen i strid med innehav arens ensamrätt. Högsta domstolen konstaterade att det inte upp ställts något krav på det ska vara svaranden i ett mål om varumärkesintrång som bedriver viss när ingsverksamhet och att det därför saknade betydelse att mannens befattning med plag gen inte utgjort led i hans egen näringsverksamhet utan i hans dotters. Eftersom plag gen således förts in i landet i avsikt att användas i näringsverksamhet och föreskrivna tullformaliteter därefter fullgjorts hade varumärkesanvändning kom mit till stånd gen om importen. Genom sin un derlåtenhet att kontrollera om innehavaren samtyckt till importen hade mannen i vart fall av oaktsamhet gjort intrång i ensamrätten och för bjöds vid vite att använda gemenskapsvarumärkena genom import. Även skadestånds skyldighet ålades. Lagrum: Artiklarna 9, 14, 97 och 98 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken samt 4 och 38 varumärkeslagen (1960:644) Annet 33. DHR Dom UfR 2008 s Kontraktret. Internet-landekodedomæne-administrator berettiget til ensidigt at ændre aftalegrundlaget til in dehavere af domæneadresser. Dansk Internet Forum, DIFO, står for administrationen af internet-landekodedomænet.dk, og retsforholdet til inde havere af domæneadresser er af aftaleretlig karakter i form af masseaftaler. DIFO var berettiget til ensidigt at ændre aftalegrundlaget. Internasjonal markedsrett (EU, EF, EØS) (konkurranserett, se eget punkt) Se dom nr. 83 DHR Dom UfR 2009 s. 808 Se dom nr. 84 DHR Dom UfR 2009 s. 813 Se dom nr. 3 FHD KKO 2008:88 Se dom nr. 63 FHD KKO:2008:118 Se dom nr. 32 SHD Dom NJA 2008 s. 1082

17 17 Internasjonal privatrett. Lovvalg (verneting, se prosess) 34. FHD KKO:2008:80 Internationell privaträtt, lagval. Familjerätt, barn och föräldrar, umgängesrätt Frånskilda makarna A och H, som varit bosatta i Linköping i Sverige, hade gemensam vårdnad över deras år 2000 födda son. Efter att A flyttat till Finland tillsammans med sonen fastställde tingsrätten angående umgängesrätten bl. a. att A skulle avlämna sonen till H i Linköping och H föra honom tillbaka till Helsingfors. Efter att sonen skulle fylla 5 år berättigades H att avlämna sonen i Stockholm för flyg till Helsingfors. H anhöll om verkställighetsförordnande av domen i Helsingfors tingsrätt. Helsingfors tingsrätt förordnade att verkställigheten skall ske enligt den svenska tingsrättens dom med den ändringen att A kunde lämna barnet på Helsingfors-Vanda flygfält för flyg till Sverige. Tingsrätten ansåg att ändringen främjade möjligheterna att utöva umgängesrätten och var förenligt med barnets bästa. Att umgängesrätten inte hade fungerat hade berott på att A hade haft svårigheter att föra barnet till Linköping efter att hon fött ett nytt barn och inte kunde stå för sina resekostnader. Hovrätten ändrade inte beslutet. Varken den Nordiska äktenskapskonventionen, som i de interna förhållanden mellan Sverige och Finland skulle tillämpas i stället för Bryssel IIa-förordningen, eller Bryssel IIaförordningen var tillämpliga i detta ärende, där domen givits före , då de tillämpades endast på domar som givits i samband med ett yrkande om hemskillnad. Domen kan dock verkställas i Finland enligt lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar angående privaträttsligt anspråk. Enligt 12 i lagen sker verkställigheten på sätt som om laga kraft vunnen dom av finsk domstol är stadgat. Ärendet skall på dessa grunder avgöras enligt lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt. H:s besvär gällde huruvida det har varit möjligt att i samband med verkställighetsförordnandet ändra domen på det sätt som Helsingfors tingsrätt gjort. Enligt 13 i nämnda lag kan domstolen temporärt ändra villkoren för umgängesrätten eller göra permanenta mindre ändringar eller precisera dem, om det främjar möjligheterna att utöva umgängesrätten och är förenligt med barnets bästa. I detta fall gällde ändringen de detaljerade bestämmelserna om avhämtande och avlämnande av barnet. Kravet på ändringar har uppstått på grund av ändringarna i A:s förhållanden. I sig har ändringen varit sådan som avses i lagrummet. En ytterligare förutsättning för en permanent ändring är därutöver att den skall vara ringa. Då bestämmelserna berott på att A med barnet flyttat till Finland har de uppenbart varit väsentliga. I stället för att barnet skulle avlämnas hos H borde han hämta barnet från flygstationen i en annan stad. Det skulle också betyda att barnet för att träffa den andra föräldern under veckoslutet skulle vara tvungen att två gånger resa ensam per flyg mellan Helsingfors och Stockholm. Ändringen gäller inte endast precisering av praktiska arrangemang utan en större förändring som bör bedömas enligt 12 i nämnda lag. HD slopade bestämmelsen om att A kan lämna barnet på flygfältet i Helsingfors. (Omröstn.) 35. FHD KKO:2008:98 Familjerätt. Barn och föräldrar. Återlämnande av barn. Internationell privaträtt, lagval Makarna, som bott i Finland sedan år 2000, hade i oktober 2007 rest till Skottland med sina gemensamma, i mars 2005 och juli 2007 födda barn. Modern hade utan faderns samtycke rest till Finland med barnen Fråga om barnen då var bosatta i Skottland och om de på faderns yrkande skulle återlämnas dit. Modern ansåg att avsikten med resan var att fira semester medan fadern hävdade att avsikten var att flytta till Skottland åtminstone tills vidare. Varken i Haag-konventionen eller Bryssel IIa- förordningen preciseras var en person anses vara bosatt. Med hemvist (habitual residence) avses dock enligt fast praxis den bostadsort där en person faktiskt bor och där hans centrala livsmiljö finns. Hänsyn tas till framför allt fakta som kan observeras objektivt, såsom boendets varaktighet och kontinuitet, de sociala anknytningarna och andra dylika fakta som antyder en persons faktiska anknytningar till den stat där han lever.

18 18 Hovrätten ansåg att avsikten varit att stanna i Skottland åtminstone en avsevärd tidsperiod och förordnade att barnen omedelbart skulle återlämnas dit. HD konstaterade att familjen lämnat efter sig i Finland ett relativt stort hem med möbler, samt faderns personliga tillhörigheter och yrkeslitteratur. Vid besök på barn- rådgivningen i oktober hade modern reserverat tid för nästa besök i november. Ingendera maken hade gjort flyttningsanmälan trots att de var medvetna om plikten att göra det. Fadern hade i efterhand i januari 2008 underrättat myndigheterna om att han slutat sin företagsverksamhet i Finland. I Skottland hade familjen först vistats hos faderns mor. I december 2007 hade fadern ingått ett tidsbestämt hyresavtal till juni Modern hade snart efter ankomsten till Skottland meddelat att hon ämnade åka tillbaka till Finland med barnen. Fadern hade tidvis vistats hos sin syster och innan modern rest tillbaka till Finland med barnen hade han flyttat till sin mor. Trots att makarna före resan hade talat om att de övervägde att flytta till Skottland ansåg HD att man enligt beviset i målet inte kunde dra den slutsatsen att det skulle ha varit även moderns avsikt att stanna i Skottland ens tills vidare. Det hade blivit outrett vad makarnas gemensamma avsikt varit med resan och under vistelsen i Skottland. Trots vissa fakta som tydde på motsatt riktning kom HD till den slutsatsen att barnen, som fortfarande haft kontakter även med sina släktingar i Finland, inte under de sex månaderna som de vistats i Skottland hade vunnit sådana sociala anknytningar till Skottland att deras hemvist skulle kunna anses ha skiftats från Finland till Skottland. Barnens hemvist har även i april 2008 varit i Finland och de kunde inte återlämnas till Skottland. (Omröstn.) Konkurranserett 36. IHR Som Nr. nr. 640/2007. Konkurranserett V, der varetog service af passagerfly i Keflavík Lufthavn, havde klaget til Kon kurrence - tilsynet fordi F havde givet V s kunde, flyselskabet LTU, et tilbud og derefter indgået aftale med det om ekspedition af dets fly i Keflavík Lufthavn. F s tilbud lød på en betydelig lavere pris end de aftaler der gjaldt mellem LTU og V. Efter at konkurrencemyndighederne havde undersøgt sagen, kom Konkurrencetilsynet til den konklusion at F havde overtrådt den islandske konkurrencelov nr. 44/2005, 11, dels ved at indgå eksklusivaftaler med lang løbetid med ti nærmere angivne flyselskaber, og dels med sit tilbud og sin efterfølgende aftale med flyselskabet LTU. F blev ikendt en bøde på ISK. F indankede kendelsen til det islandske ankenævn for konkurrenceforhold der stort set stadfæstede Konkurrence - tilsynets konklusion men nedsatte bøden til ISK. For retten krævede F ophævelse af ankenævnets kendelse og subsidiært nedsættelse af bøden. I Højesterets konklusion fik F ikke medhold i at Konkurrencetilsynets kendelse skulle ophæves på grundlag af manglende kompetence beroende på utilstrækkelige bestemmelser i islandsk lov nr. 44/2005 om lovens grænser. Endvidere var det rettens opfattelse at konkurrencemyndighederne ved behandlingen af sagen ikke havde forsømt deres pligt til efterforskning således at den blev ugyldiggjort. Det var rettens opfattelse at F med indgåelsen af de nævnte eksklusivaftaler havde overtrådt konkurrenceloven, 11, især i betragtning af aftalernes lange løbetid. Det stod ubestridt i sagen af markedet der var tale om, var ekspedition af passagerfly i Keflavík Lufthavn. Ved bedømmelsen af om F havde overtrådt ovennævnte bestemmelse i konkurrenceloven med aftalen med LTU, måtte det tages i betragtning at F havde en dominerende stilling på vedkommende marked, nærmere betegnet en markedsandel på over 95%, mens V på dette tidspunkt nærmest var F s eneste konkurrent med en markedsandel på højst 5%. Desuden forelå det at F s andre kunder i almindelighed ikke havde fået tilbudt tilsvarende vilkår som selskabet havde tilbudt LTU. I betragtning af de forhold der gjaldt på markedet, og at F havde trængt sig ind på V med en sådan særlig prisnedsættelse, måtte F anses for at have overtrådt konkurrenceloven, 11 uanset om selskabet havde haft gevinst af aftalen eller ej. Under henvisning til at der dog ikke havde dannet sig klare målestokke for sådanne særlige foranstaltninger, og til at F straks havde indledt en revision af sine serviceaftalers løbetid, blev F s bøde passende fastsat til ISK.

19 19 Konkurs. Akkord. Gjeldsforhandling. Insolvens 37. NHR Dom Rt s Konkurs. Omstøtelse. Betaling av gjeld ved motregning Dagligvarekjeden R hevet kontrakten med et selskap som drev kolonialforretning og overtok hele varelageret til innkjøpspris og en del av driftsutstyret ved motregning av Rs krav mot selskapet. Selskapet gikk konkurs tre uker senere. Salget ble omstøtt, jf. dekningsloven 5-5. Motregningen innebar betaling av gjeld, og betalingen framtrådte etter forholdene ikke som ordinær. Kontraktsrett, særskilte kontraktsforhold Anbud. Entreprise. Offentlige anskaffelser 38. DHR Dom UfR 2009 s. 799 Udbud. Rammeaftale. Eneret på levering. Rammeaftale indgået efter EU-udbud om køb af kontor møbler indeholdt ikke en udtrykkelig bestemmelse om eneret for leverandøren, og en sådan kunne heller ikke ud ledes af aftalen. Se dom nr. 4 FHD KKO:2008: NHR Dom Rt s Anbud. Erstatning for den positive kontraktsinteresse Høyesteretts flertall kom under tvil til at de strenge krav til likebehandling og forutberegnelighet ved anbudskonkurranse tilsa at det ikke var adgang til å ta hensyn til et rabatt-tilbud betinget av at anbyderen også vant en annen anbudskonkurranse hos vegvesenet. Flertallet fant likevel at saksbehandlingsfeilen ikke kunne gi grunnlag for krav om erstatning for den positive kontraktsinteressen. Antatt at vegvesenet ikke kunne klandres for sin håndtering av det tvilsomme rabattspørsmålet. Dissens 4-1. Franchise Garanti. Kausjon 40. SHD Beslut NJA 2008 s. 878 Borgen. Avgränsning av borgensåtagande när någon gått i borgen för skulder enligt ett löpande kontraktsförhållande. Genom två olika avtal åtog sig ett bolag att åt annan dels sköta driften av ett värdshus, dels driva verksamheten vid en campingplats. För fullgörande av bolagets förpliktel ser såvitt gällde driften av värdshuset tecknade en person borgen så som för egen skuld. Sedan bolaget försatts i konkurs krävdes borgensman nen på betalning för bola gets skuld enligt avtalet om driften av värdshuset. Samtidigt gjorde borgenären en kvittningsförklaring enligt vilken den motfordran som bolaget hade på borgenären på grund av avtalet om driften av värdshuset avräknades mot den fordran som borgenär en hade på bolaget såvitt avsåg avtalet om driften av camping platsen. Fråga uppkom därmed om borgensmannen skulle vara skyldig att avseende bolagets mot fordringar hänförliga till avtalet om driften av värdshuset tåla avdrag för en annan fordran som borge nären åberopade till kvittning och som inte omfattades av borgensförbindelsen. Högsta domstolen fann att borgensmannen oavsett vad som gällt mellan parterna i fråga om avräk ning av bolagets fordringar på grund av driften av värdshuset mot dess skulder enligt avta let om driften av campingplatsen som utgångspunkt hade rätt att från sitt borgensansvar räkna av alla poster bolaget till godo enligt avtalet om driften av värdshuset. Borgenären kunde alltså inte göra borgensmannen ansvarig till ett hög re belopp än om kvittning eller avräkning först hade skett mellan huvudfordringar och motfordringar hänförliga till det avtal för vilket borgensmannen ingått borgen. Lagrum: 9 kap. 5 handelsbalken, 5 kap. 15 konkurslagen

20 20 Gaver Kjøp av fast eiendom 41. DHR Dom UfR 2009 s. 397 Køberet. Videresalg. Køberet til ubebygget areal var ikke betinget af, at erhver ver selv forestod projektudvikling. Videresalg var derfor ikke misligholdelse. 42. SHD Dom NJA 2008 s Fel i fastighet. Reklamation inom skälig tid? Två personer köpte en fastighet, som tillträddes den 9 februari ett visst år. Sedan en besvärande lukt uppmärksammats i bygg naden anlitade de en sakkunnig person, som i besiktningsutlåtande den 26 maj samma år påvisade fuktskador i bl.a. takbjälklag och takbrädor samt angav en trolig orsak till skadornas uppkomst. Genom en besiktning av annan sakkunnig den 22 juni samma år klarlades orsaken till skador na. Reklama tion avseende fel i fastighet kom säljarna till del den 12 oktober samma år. Sedan köp arna väckt talan med yrkande om nedsättning av köpeskillingen uppkom fråga om reklamation skett inom skälig tid efter det att felet märkts eller borde ha märkts. Hög sta domstolen, som fann att reklamationsfristen fick anses ha bör jat löpa gen om vad som framkom vid besiktningen den 26 maj, fäste vikt vid att fastigheten för värvats av köparna som privatpersoner utan särskilda sakkunskaper i byggnadstek nis ka frågor. Mot denna bakgrund fick det god tas att köparna den 22 juni lät utföra ännu en besikt ning för att bedöma felen och det fick vidare anses rimligt att de före rekla mation un dersökte sina möjligheter att göra felen gällande mot en besikt - ningsman som på deras uppdrag redan före köpet hade utfört en överlåtelsebe siktning och då inte uppmärk sammat bristerna. Eftersom köparna vidtog dessa åtgär der utan oskäligt dröjsmål, fick det anses att reklamationen som alltså skedde om kring 4,5 månader efter det att rek lama tionsfristen börjat löpa hade skett inom skälig tid. Lagrum: 4 kap. 19 a jordabalken, 32 köplagen (1990:931) och 23 konsument - köplagen (1990:932) Kjøp av løsøre 43. DHR Dom UfR 2008 s Køb af rørledning. Ikke omlevering, men erstatning ved vanhjemmel. En mellem to københavnske bydele etableret rørledning med optiske fibre, der indgik i et telekommunikationsnet, blev solgt for DKK under hensyn til, at den var nedlagt ved samgravning. Det viste sig et år senere, at sælger aldrig havde været ejer af rørledningen, men alene havde en uanfægtelig brugsret. Det var ikke muligt at købe ledningen. Køber fik ikke medhold i et krav om omleve ring, da nedgravning af en ny rørledning ville omfatte et større entreprenørarbejde og lå uden for, hvad købsaftalen kunne forpligte sælger til. Køber havde i året efter af talens indgåelse rådet over ledningen som forudsat og ville i kraft af sælgers brugsret kunne fortsætte dermed i hvert fald indtil udløbet af sælgers 25-årige aftale herom. Sælger påstod frifindelse for en erstatningspåstand på godt DKK 2,7 mio. mod betaling af DKK Det var ikke godtgjort, at køber som følge af misligholdelsen havde lidt eller ville lide et større tab, hvorefter køber alene blev tilkendt DKK Se dom nr. 24 FHD KKO:2008:107