Sanghefte Nordisk pensjonisttreff 2014 Trondheim

Transkript

1 Sanghefte Nordisk pensjonisttreff 2014 Trondheim 1

2 Innholdsoversikt Danmark Finnland Færøyene Island Norge Sverige Hvor skoven dog er frisk og stor Jeg ved, hvor der findes en have så skøn Svantes lykkelige dag Det er forår God morgen, lille land Du danske sommer Vid en källa On neidolla punapaula/ Och jungfrun hon går i dans O ljuvliga ungdom/ Kullainen Nuoruus Suomen Salossa/ Dold mellen furorna Tuoll on mun kultani/ Fjärran han dröjer Har du visor min vän Einki er sum summarkvøld við strendur Aldan Fagra blóma/ Fagre blomst Meg minnist eina mynd Hættu að gráta hringaná Sunnan yfir sæinn breiða Játning Undir bláum sólar Sali Rósin Trondhjemsnatt Nidelven Sønnavindvalsen Steinrøysa neri bakken Den første løvetann Du skal få en dag i mårå Kjærlighetsvisa Lilla Idas sommarvisa Du ska inte tro det bliver sommar Dansen på Sunnanö Drømmen om Elin Jag tror på sommaren Solen glimmar En gang jag seglar i hamn

3 Hvor skoven dog er frisk og stor Tekst: H. C. Andersen, 1850 Melodi: Tysk folkemelodi 1. Hvor skoven dog er frisk og stor, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. Skovmærker der og jordbær gror, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. I træets bark er mærke sat, der så jeg dig en måneklar nat. Kuk-kuk, kuk-kuk, fallera, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. 3. Gør ikke verden dig for tung, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. Husk på, du er kun én gang ung, kuk-kuk, kuk-kuk fallera. Skovmærker gror, og jordbær gror, og kukkeren ved når og hvor. Kuk-kuk, kuk-kuk, fallera, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. 2. I måneskin er smukt at gå, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. I skov ved solskin ligeså, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. Af kukkeren jeg vide får, hvor mange kys og leveår. Kuk-kuk, kuk-kuk, fallera, kuk-kuk, kuk-kuk, fallera. 3

4 Jeg ved, hvor der findes en have så skøn Tekst: Mads Hansen, 1870 Melodi: J. A. P. Schulz, 1790 Jeg ved, hvor der findes en ha - ve så skøn, hvor sø-en er blå, og hvor skoven er grøn, hvor fug le - ne bygger i løv hæk - kens ly og fly - ver hver morgen med sang o - ver sky. 1. Jeg ved, hvor der findes en have så skøn, hvor søen er blå, og hvor skoven er grøn, hvor fuglene bygger i løv hækkens ly og flyver hver morgen med sang over sky. 2. Og midt i den friske og gyngende sø der dukker af dybet den dejligste ø, og søen af prægtige skibe er fuld - og øen af frugt og af blomster og guld. 3. Der risler en kilde, der rinder en å, og højene ere så runde og små, og engen er blød, så det ret er en lyst at tumle sig der og få lettet sit bryst. 4. Der danse småpiger med blomster i hat, en rød og en hvid har på brystet de sat, og drengene lege med harpe og sværd og synge så glade om danemænds færd. 5. Jeg tror det for vist, at der ej er en plet på jorden, hvor alt er så blødt og så net som haven, hvor øen i søen er lagt, kom, så skal jeg vise dig hele dens pragt! 6. Se ud over dal, over mark, over sund, så ser du en have med løvsal i lund, med blomster i enge og sølvspejl i vand, og haven er Danmark, vort fædreneland. 4

5 Svantes lykkelige dag Tekst: Benny Andersen Melodi: Benny Andersen Se, hvil - ken morgen - stund! Sol - en er rød og rund Ni - na er gå - et i bad. Jeg spiser os - te - mad. Liv - et er ik - ke det vær - ste man har og om lidt er kaf - fen klar. 1. Se, hvilken morgenstund! Solen er rød og rund. Nina er gået i bad. Jeg spiser ostemad. Livet er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. 3. Græsset er grønt og vådt, Bierne har det godt. Lungerne frådser i luft. Åh, hvilken snerleduft! Glæden er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. 2. Blomsterne blomstrer op. Der går en edderkop. Fuglene flyver i flok når de er mange nok. Lykken er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. 4. Sang under brusebad. Hun må vist være glad. Himlen er temmelig blå. Det ka jeg godt forstå. Lykken er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. 5. Nu kommer Nina ud, nøgen, med fugtig hud, kysser mig kærligt og går ind for at re' sit hår. Livet er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. 5

6 Det er forår Tekst: Benny Andersen 1981 Melodi: Povl Dissing 1981 Det er for - år. Alting klippes ned. Der beskæres i buskadser og bud getter. Slut med fordums fe-de ød - sel - hed. Vi be - gyn-der at træne til ske - let ter. Jeg blir fem år æl-dre ved hvert indgreb i min pung, men når for-års-sol-en skin-ner, blir jeg ung! 1. Det er forår. Alting klippes ned. Der beskæres i buskadser og budgetter. Slut med fordums fede ødselhed. Vi begynder at træne til skeletter. Jeg blir fem år ældre ved hvert indgreb i min pung, men når forårssolen skinner, blir jeg ung! 2. Lad kun falde, hvad der knap kan stå... Men i så fald sku jeg altid komme kryv'nde, hver gang skatten gir sig til at flå mine sidste mønter fra mig hver den tyv'nde Jeg blir tom i hjernen,. træt og tung i sjæl og krop, men når forårssolen skinner 3. Og jeg fægter med min sparekniv. står jeg op! Men den skraber bare hult i sparegrisen. Der er ikke meget tegn på liv. Selv i vinter var der dog en ko på isen. Jeg har længe næret en istap ved min barm, men når forårssolen skinner, blir jeg varm! 5. Tag da kun min sidste spinkle mønt. blir jeg glad! Livets sol er min den sidste del af livet, for 'som solfanger er jeg nu begyndt at forstå, at Alt og Intet er os givet. Og en gang går solen sin runde uden mig, men når forårssolen skinner, lever jeg! 4. Solen skinner på fallittens rand. Derfor denne dyrekøbte randbemærkning: Der er caries i tidens tand. Dens emalje trænger voldsomt til forstærkning! Snart skal jeg og mine sidste tænder skilles ad, men når forårssolen skinner, 6

7 God morgen, lille land Tekst: Niels Brunse Melodi: Carsten Johs. Mørch 1. Godmorgen, lille land! 3. Godmorgen, hver og en, Et land med sol, et land med dis, som sidder ved et morgenbord med kyst af sten og sand, fra Skagens hvide gren som havets bølger slikker, til Gedsers lange odde, med bakker skabt af is, på vores prik mod nord, koldt eller venligt skiftevis. her på den kuglerunde jord. 2. Godmorgen, ø ved ø! 4. Godmorgen, stå nu op! Nu ser vi Danmarks buetegn Stå ud af drøm og tankespind med blink af hav og sø, og stræk din tunge krop, de slanke, lyse broer. for ingen er alene; I sol, i blæst, i regn når verden lukkes ind, bærer de os fra egn til egn. bygger vi bro fra sind til sind. 7

8 Du danske sommer Tekst: Thøger Larsen 1923 Melodi: Otto Mortensen Du danske sommer, jeg elsker dig, skønt du så ofte har sveget mig. Snart kolde farver i sky og vand, snart nøgne piger ved hver en strand. Mer, mer, mer jeg dog dig elsker, hver gang du ler. 2. Du er i sindet jo lunefuld, dog hjertet inderst er pure guld, et eventyr er dit glade navn, og blomster lyser ud af din favn. Korn, korn, korn i drømme gror under månens horn. 3. Når dine bølger mod bredden gik, beruset blå som gudinders blik, en ungdomjubled' din lovsang ud, hun klædt i solskin og brunet hud. Ned, ned, ned til dåb i glemsel og evighed! 4. Og når du strakte med åbent sind de lyse nætter i himlen ind, imens det dufted' af hyld og hø, vi bad: lad drømmen dog aldrig dø! Ak, ak, ak! Vort hjerte svulmed' af tro og tak. 5. Og stundom ud af din fulde glød sprang lyn fra skyen i jordens skød, og tordenlatter og tordenregn din troldom spændte fra egn til egn. Vild, vild, vild er, skønne sommer, din kraft og ild. 6. Du danske sommer, min hilsen tag, du lyse nat og du lyse dag! Går tit du kold over landet hen, jeg ved, du kommer dog hed igen! Ja, ja, ja, jeg ved, dit hjerte er guld endda. 8

9 9

10 On neidolla punapaula Och jungfrun hon går i dansen Finlandssvensk folkvisa, arrangerad för kör av banbrytaren inom vårt lands musikundervisning och grundläggare av Helsingfors musikinstitut (nuvarande Sibeliusakademin) Martin Wegelius ( ). Hans Körarrangemang har gjort visan til en del av vårt kulturarv. UUSMAALAINEN KANSANLAULU Sov. E. M. 10

11 11

12 12

13 13

14 Suomen salossa (Dold mellen furorna) 1. Dold mellan furorna ligger min koja, djupt i den finska skogens ljuva sus. Se mellan furorna glittrande fjärden, blånande skönt uti morgonens ljus! Hoj, larilarila, hoj larilarila! Susa ditt svar, du min finska skog! 2. Långt in i skogen hörs göken besjunga flitigt och ömt, hur skön hans maka är. Klangen av vallhornens dallrande toner når mina öron från fjärran och när. Hoj larilarila o.s.v. 3. Det är min egen ande, som talar, talar med finska skogens djupa röst. Därföre kan jag ej styra min tunga, sjunga jag vill ur mitt fulla bröst. Hoj larilarila o.s.v. 14

15 15

16 Tuoll' on mun kultani Fjärran han dröjer: 1.Fjärran han dröjer från grönskande dalar, borta i konungens gyllene salar. Ack, lilla fågeln, ack lilla hjärtevän, kommer du ej snart, kommer du ej snart? 2. Där månde finnas de fagraste tärnor, älskade, se ej de strålande stjärnor! Ack, lilla fågeln o.s.v. 3. Fåglar må drilla med ljuvlig tunga, ljuvare höra min älskade sjunga! Ack, lilla fågeln o.s.v. 4. Fröjdfulla dag, skall jag länge dig bida? När får jag gå vid min älskades sida? Ack, lilla fågeln o.s.v. 5. Kom, kom tillbaka till hembygdens dalar, att du den väntande vännen hugsvalar. Ack, lilla fågeln o.s.v. 16

17 17

18 1 Einki er sum summarkvøld við strendur. Hvítar lýsa gjar- og flidna-rendur. Standa menn á nesjum og á tongum. Bátur rør við áratøkum longum. 2 Veksur flóð, og neyvan tú tað grunar. Eiðasørt á nøkrum flúri runar. Syftast fagrir fiskar fram við strendur, meðan dagur leggur saman hendur. 3 Hýkur dimmið mjúkt um hellulandið. Kámast agnið, her eg sjálvur standi. Áraknarr og syftan millum flesja. Hómast valla land ímillum nesja. 4 Fram við landi eftir taragrunni hava blankar beitur støðugt runnið. Sleiskast alt hjá monnunum á tanga. Ein og ein teir heim til húsa ganga. Christian Matras 18

19 1 Altíð ræddist eg taran í sjónum, rekandi vøkstur um klettar og brot, síðani, saman við ótta og vónum, hevur tú rikið mítt hjarta á flot. Tak í meg, tak um mín iva, nem við meg, nert ikki við, sissa meg, tá eg vil liva, øs meg, tá eg biði um frið. 2 Nú ert tú aldan, og eg eri tarin, dregur meg at tær og rekur meg frá, eigi teg, eigi teg, tá tú ert farin, veit, at eg missi teg, tá tú ert hjá. Tak í meg,. 3 Alt tað, sum lokkar, og alt, sum vil styggja, fløðandi, fjarandi ert tú í mær, lyftir meg upp nú og letur meg liggja, myrkrið, sum bjargar, og ljósið, sum slær. Tak í meg,... 4 Ræddist eg sjógvin við myrkri og megi, visti meg stíga á ótryggan veg, líknandi leið, men við rekandi gleði, gangi eg nú: Nú ræðist eg teg. Tak í meg,. Gunnar Hoydal 19

20 Fagra Blóma Fred Rose 20

21 Fagra Blóma Fagra blóma! Tú, sum prýðir Fjallatindar, berg og skørð, bø og ong og grønar líðir, hvat er fagrari á jørð? Eina blómu tó eg kenni, fagrast hon av øllum er, sjálvt ei rósan líkist henni: tað er hon, eg valdi mær! Fagre Blomst Fagre blomst på fjeldets side, Du som pryder, hvor du gror, Tinde, indmark, eng og lide. Hvad er mere skønt på jord? En jeg lærte dog at kende, Som skønnest ung og skær. Selv ej rosen ligner hende, Ligner den, som jeg har kær Blómur spretta móti vári, følna, tá ið heystið er! Mín, hon blóma man alt árið, um so kalt og kavið er. Einaferð hon bert kann blóma, følnar hon, eg følni við; fylgja skal eg blómu míni, til tann síðsta hvíldarfrið. Poul F. Joensen Blomster fødes forårs kåret Falmer, visner under høst. Min skal blomstre hele året står end storm og sne ved kyst Hun kan bare en gang blomstre, visner hun gør jeg det med, Hende skal jeg stedse følge til den sidste lange fred. Poul F. Joensen/Poul M. Pedersen 21

22 Meg minnist eina mynd Jógvan Telling Joensen 1 Meg minnist eina mynd eg var lítil tá, tó fagrari mynd eg aldri sá; tað var lítil bygd, fram vi vatn hon lá, og húsini vóru so fitt og smá. 2 Í bønum á blik løgdu gentur løk, og roykurin rak yvir grasgrøn tøk, hvør klettur sum skarlak litaður var, og krúnu av támi tindurin bar. 3 Ein drongur við tráðu sat vatni hjá, ein áarløkur rann skamt har frá. Ein tjóðraður hestur í beiti stóð í lofti kvað fuglur sítt kvøldarljóð. 4 Alt átti so friðarligt hvíldarlag kvøldarhvíld eftir strævnan dag. Sólin var farin um fjallaskarð, tó enn stóð glæman og lýsti har. 5 Ein føgur ein yndislig summarmynd við sólseturglæmu um høgan tind Og eg kann minnast, eg ynskti mær, at mær mátti unnast at búgva har. 6 Tó aldri eg enn slíkt stað havi sætt og einki havi eg frá tí frætt; og myndin er burtur skrødd ella brend, og eina av mær, ongum øðrum kend. Hans A. Djurhuus 22

23 23

24 24

25 25

26 26

27 27

28 Trondhjemsnatt (Å. Aleksendersen) Æ sjer stjerna som skin over Trondhjem i natt, som et smykke mot Gråkaillens rand. Æ sjer lys fra et skip mot et skimrandes hav, stille legg det fra land. Verden den viske god natt og sov godt og den gamle domen hold vakt. Over hjerta som banke over store å små over ei trondhjemsnatt Æ sjer Munkholmen bade i gull i natt, den stråle som en vakker rubin. Æ sjer isen over elva lage eventyrland som stunde av finaste liv. Verden den viske god natt og sov godt og den gamle domen hold vakt Over hjerta som banke over store å små over ei trondhjemsnatt Kjærlighet leve bak nattsvarte ruta, det samme gjør smerte og sår. Drømmen den lokke fram smil, fjerne tåra og trøste det va i går. Æ sjer stjerna som skin over Trondhjem i natt, som et smykke mot Gråkaillens rand. Æ sjer lys fra et skip mot et skimrandes hav, stille legg det fra land. Verden den viske god natt og sov godt og den gamle domen hold vakt. Over hjerta som banke over store å små over ei trondhjemsnatt. 28

29 Nidelven (O. Hodde/C. Christensen og K. Rian) Langt i det fjerne bak fjellene blå Ligger et sted jeg har kjær. Dit mine tanker og drømmer vil gå, Alltid du er meg så nær. Nidelven stille og vakker du er Her hvor jeg går og drømmer. Drømmer om deg som jeg hadde så kjær, Nu er det bare minner. Den gamle bybro er lykkens portal Sammen vi seiler i stjernekorall. Nidelven, stille og vakker du er Her hvor jeg går og drømmer. Translation... Far in the distance behind mountains blue, There lies a place I love dear. There all my thoughts and my dreams wander too Always you seem to be near. Nid River beautiful, silent you are, Here where I walk in dreamland. Dreaming of her that I love most of all, Now it is only memories. The old city bridge was the portal of love, Together we sailed under stars up above, Nid River beautiful, silent you are Here where I walk in dreamland. 29

30 30

31 31

32 32

33 33

34 34

35 35

36 36

37 37

38 38

39 Halvdan Sivertsen - Kjærlighetsvisa Når sommerdagen ligg utover landet Og du og æ har funne oss ei strand Og fire kalde pils ligg nerri vanne Og vi e brun og fin og hand i hand Når vi har prata om ei bok vi lika Og alt e bra og ikke tel æ tru Ingen e så go som du da Ingen e så go som du Og når høsten finns og hverdagslive venta Og fuglan tar te vett å flyg mot sør Og vi får slit med regninga og renta Og meininga forsvinn i d vi gjør Når vi må over mang en liten avgrunn Og ofte på ei falleferdig bru Ingen e så go som du da Ingen e så go som du Men av og tel når tegnan blir for tydli Og dem som sitt me makta gjør mæ skræmt Når de fine ordan demmes blir motbydli Og tankan bak e jævli dårlig gjømt Da har æ ei som vet at folk vil vokne Og at veien ifra høyre snart må snu Ingen e så go som du da Ingen e så go som du Og når æ kryp te køys å frys på beina Og du har lagt dæ før mæ og e varm Da vet du æ e litn og aleina Og låne mæ litt dyne og ei arm Og dagen den e vikti og den kræv oss Men natta den e din og min og nu Ingen e så go som du da Ingen e så go som du 39

40 40

41 DANS PÅ SUNNANÖ Där går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl Med lilla Eva Liljebäck på pensionatets bal och genom fönstren strömmar in från skärgårdsnatten sval: /: Doft av syrener och jasmin i pensionatets sal. :/ Och lilla Evas arm är rund och fräknig hennes hy och röd somsmultron hennes mun och klänningen är ny Herr Rönnerdahl det är ju ni som tar vem ni vill ha /: bland alla kvinnor jorden runt det har jag hört haha! :/ Att ta är inte min musik nej fröken men att ge! Jag slösar men är ändå rik så länge jag kan se. Vad ser ni då herr Rönnerdahl kanske min nya kjol? /: Ja den och kanske något mer! Ta hit en bra fiol! :/ Där går en dans på Sunnanö till Rönnerdahls fiol där dansar vågor, dansar vind och snön som föll i fjol. Den virvlar där, där går ett brus igenom park och sal. /: och sommarmorgonenstår ljus och södergöken gal :/ Och lilla Eva dansar ut med fänrik Rosenberg och inge fräknar syns på hyn, så röd är hennes färg. Men Rönnerdahl är blek och skön och spelar som en gud. /: och svävar i en högre rymd där Eva är hans brud. :/ 41

42 DRØMMEN OM ELIN Vad jag drömt om dig Lilla Elin lik som sommarns vind Söt som sockerstrut Med brun och fjunig kind Under alla år Har jag burit med mig drömmen Drömmen om Elin Leende under en blommande lind Text Peter Himmelstrand Musik Carl Jularbo Vad min dröm är skön där är du så ung och varm och ljus Solen i ditt hår Ett avsked vid ditt hus I min ensamhet vänder jag tillbaks till drömmen Drömmen om Elin Barbent i tunn sommarblus Elin i min dröm Går ditt skratt mot skyn som en ballong Du far i min famn och vinden drar en sång Det blev aldrig vi Men jag drömmer ändå drömmen Drömmen om Elin Och om en sommar en gång 42

43 JAG TROR PÅ SOMMAREN Kortast och blekast vintersol, finns en decemberdag Kallad för Thomas Tvivlaren, för att hans tro var svag Man skulle aldrig någonsin, trott på en sol, en vår Ändå förvandlas vintern till, sommar varenda vår Jag tror, jag tror på sommaren Jag tror, jag tror på sol igen Jag pyntar mig i blå kravatt och hälsar dig med blommig hatt Jag tror på dröm om sommarhus med täppa och med lindars sus En speleman med sin fiol och luften fylld av kaprifol Midsommarafton natten lång, Kärlek och dans och sång Solen, som plötsligt börjat gå, upp och ner på en gång Pojken med flickans hand i sin, viskar och får till svar Löften han gått och hoppats på, under det år som var Jag tror, jag tror på sommaren... 43

44 SOLEN GLIMMAR Solen glimmar blank och trind, Vattnet likt en spegel; Småningom upblåser vind I de fallna segel; Vimpeln sträcks, och med en år Olle på en Höbåt står; Kerstin ur Kajutan går, Skjuter lås och regel. Stålet gnistrar, pipan tänds, Olle klår sit öra; Rodret vrides, skutan vänds, Gubben har att göra; Under skarpa ögonbryn Grinar han mot soln i skyn; Kerstin, gubbens hjertegryn, Skal nu seglen föra. Seglen fladdra, skutan går, Jerker tar sin lyra, Lyran brummar, böljan slår, Alt med våld och yra; Skutan knarkar, bräcklig, gles, Vimplens fläkt i toppen ses, Tuppen gol så sträf och hes. Nu slog klockan fyra. Movitz stöt åt dem i lurn, Som på skutan fara. Olle du hvad kostar Tjurn? Lyssna hvad de svara. Hör hvar är ni hemma ni? Ifrån Lofön komma vi Med Grönsaker, Silleri, Mjölk och Äplen klara. Si en Julle skymtar fram, Marjo åran lyftar, Med sin löfbrodd, mjölk och lam Hon åt tullen syftar, Har i knä en bytta smör, Kersbärs-korgar frammanför; Marjo nu sin lofsång gör, Snyter sig och snyftar. Ulla Winblad skratta, sjung, Spritt vid solens strålar, Jäspa ej, lös upp din pung, Tag fram band och nålar; Fästa din salopp igen Nös du? Prosit lilla vän! Si där har du Hessingen, Gröna trän och pålar. Lilla Fästman på dig ser, Kom min Norström lilla, Sätt dig bred vid mej, sitt ner, Fritt din låga stilla; Vi ha alla lika rang. Lustigt! hör basuners klang. Prosit och Contentement! Dyrbar ögonvila. Kon i vassen skylt sin kropp, Snärd i våta tågen, Bruna Oxen kastar opp Himmelsblåa vågen, Ängen står i härlighet, Kalfven dansar yr och fet, Hästen tumlar stolt och het, Svinet går i rågen. Vid et träd uppå en slätt Syns en Skytt förbida Dagens gryning klar och lätt, Foglens sång och qvida; Bakom trädets tjocka stam; Bössan syns och skymtar fram, Hunden trogen som et lam Står vid skyttens sida. Morgon supen, Movitz, går; Ljuvligt böljan svallar; Ser du Ekensberg? Gutår! Hör hur folket trallar; Där framsätter en sin fot, Klotet käglorna slår mot; Hör du dunsen af hans klot Uti bergen skallar? 44

45 I en löfsal kring ett stop Några bussar skratta, Ropa trumf, och allihop Uti stopet fatta; Somliga med sträckta ben Sova gott och snarka ren, Vila hufvud mot en sten På en blomstermatta. På den klippan, där vid strand Sjelf Chinesen målar, Bildar, af en näfva sand, Skönsta blomster-skålar; Uti leret brännes in En Apelles pensel fin. Ulla Winblad, min Cousine! Ser du hur det prålar. Såg du nu Mariæberg, Så se längre neder; Med en gul och bleknad färg Sig ett tjäll utbreder. Fönstren glittra, kännen J Ej Salpetersjuderi? En gång, Ulla, raillerie! Palten dit dig leder. [1] Fällom lodet på vårt djup, Jäspa ej och nicka, Sov ej, öpna flaskan, sup, Bjud Mamsellen dricka; Vakna Movitz, ser du ej Lazaretts palats, så säj? Akta näsan du på dej För hvar vacker flicka! Tornens spetsar blänka ren, Kors och tuppar glimma, Morgonrodnas klara sken Syns i vattnet strimma; Barnet leker gladt vid strand, Samlar stenar i sin hand, Slungar stenen dit ibland Där som gässen simma. Lossa tågen, seglen fäll, Ren syns Skinnarviken, Med dess Kojor och Castell, Branta berg och diken; Under små kolsvarta tak Gnälla pumpar, eld och brak, Hästen sträcker foten spak, Gnäggar, rädd för spiken. Med sitt klappträd ner vid strand Pigan står så kåter, Knyter til sitt förkläds-band, Och sin barm uplåter; Barbent hon på bryggan står, Räknar slagen klockan slår, Flitigt sig på benet klår, Svettig, sur och våter. Allstäds gott, men hemma bäst! Sakta, lät oss unna Vattukörarn med sin häst Hvälfva om sin tunna; Kärlet glittrar, hjulet går, Sprundet sprutar, hästen slår. Om den prakt för ögat står Sjunga de som kunna. Jeppe tutar, trumman går, Böneklockan klämtar; Sotarn svart i skorsten står, Visslar, sjunger, skämtar; Bagarn sina korgar kör, Smeden ren sin slägga rör, Ren båd' Knekt och Granadör Vid geväret flämtar. Skyndom dit vår hydda fins, Gömmom not och flöte; Stöt uti basun, och mins Detta glada möte. Farväl Jörgen, Truls och Hans! Farväl flickor, spel och dans! Ulla tog sin myrten krans Uti Neptuns sköte. Norström stjelper sin peruk Af sin röda skalle, Och min Ulla blek och sjuk Lät sin kjortel falla, Klev så bredbent i paulun; Movitz efter med basun: Maka åt dig Norström! Frun Hör ju till oss alla. 45

46 EN GANG JAG SEGLAR I HAMN Liten blir stor drömmer och tror kommer du snart till mig? Rosende kind kommer en vind för den mig hem till dig. Refräng: Oh, en gång jag seglar i hamn en gång är du i min famn en gång berättas, min vän sagan om den som kommer igen. En gång i drömmarnas land vandrar vi två hand i hand en gång, min älskning, kommer jag hem till dig. Blå gröna svall tång och korall lurar inunder mig, men ovanför stjärnorna hör sången jag skrev till dig. Refräng: Oh, en gång jag seglar i hamn en gång är du i min famn en gång berättas, min vän sagan om den som kommer igen. En gång i drömmarnas land vandrar vi två hand i hand en gång, min älskning, kommer jag hem till dig. 46

47 47