W EGA-bladet. Posttidning B Avsändare: c/o Lennart Eriksson Tre, Karlavägen KUNGSÖR

Transkript

1 Posttidning B Avsändare: Vegabladet c/o Lennart Eriksson Tre, ;, GUH.~ar Ramqvist Karlavägen KUNGSÖR W EGA-bladet De Nordiska VEGA-KLUBBARNAS MEDLEMSTIDNING NR 3 årgång 2003

2 Innehåll Vega-Bladet 3 Ordförande har ordet Sverige 3 Regioner Sverige Formand har ordet Danmark 4 5 VEGA-klubbenstyreNorge 7 Evenemang hösten 2003 En vinter er forbi 7 8 En smuk 3-ugers sejlads til Blekingeskcergården 11 Vega-trcef 26. maj i Kastrup 13 Et "smut" til Skotland 14 Ostkustens Sommareskader 21 En lugn semester i Stockholms Skärgård 26 Lidingö Runt För långt tilllfr i Marstrand 37 Olika sätt att segla långt 37 Försommarträff på Rörö 38 TEKNIK SIDORNA 39 Marknaden 42 Besök från ovan 44 Svenska klubb-prylar Danska klubbartiklar Vår adress är : Våra annonsörer BETA MARINE DIESEL Lidköpings Båtsnickeri AB Bodings Segel AB Svenska Sjö Vega Marin AB Fors Marin AB Falkmans Dieselservice Du har väl betalt medlemsavgiften för Om inte betala redan idag så missar du inte att få Vegabladet nr 4. Framsida: Vega2764Loise Rasmussen af J~gerspris fort0jet i Peterhead i Skotland. Finn Schousboe sejlede i juli måned fra Danmark til Skotland og tilbage single hand. Vegabladet C/O Lennart Eriksson Trevebovägen Akersberga Redaktionen kan nås via vegabladet@telia.com Vegabladet utges i 1000 exemplar 4 gånger om året till medlemmar i de nordiska länderna. Ansvarig utgivare Lars von Malmborg. Annonsörer får en länk från Vegaklubbens hemsida. Annonspriser: 1 insida 600:-, Yzinsida 400:- Rabatt vid avtal om minst 3 annonser. Blad Nr 4, 2003 utkommer under december månad. Presstop den 10 november. Tryck: Mariehamns Tryckeri AB. 2 Vegaklubben Sverige Ordförande Lars von Malmborg lars.malmborg@telia.com Tel Annonser Kjell Hverven I kjell. hverven@swipnet.se Tel Teknik Per Wasberg wasberg@xpress.se Tel Segling Lars Lemby lars.lemby@swipnet.se Te Media Ove Blomqvist Vega725@hotmail.com Tel Redaktör Bengt-Ake Fri bengt-ake.fri@telia.com Tel Information Jan Skoog jan.skoog@telia.com Kassör Ake Sääf ake.saaf@minmail.net Medlemskontakt Lennart Erksson Trevebovägen Akersberga aile.eriksson@swipnet Tel Medlemsavgift 200kr / år Postgironr Klassbevis, kurser Postgironr Klubbprylar se marknadssidorna Verksamhetsår 1/1-31/12 Hernsida: Mail: vegaklubben@hotmail.com Båtförsäkring: Svenska Sjö. Ombud Lars von Malmborg, se ovan ()"Å.IJ;:"~'_Å~'- ~UU'I~i({)~~ Seglationssäsongen går mot sitt slut och vi kan börja utvärderingen av den snart gångna sommaren. I merparten av landet talar man om århundradets bästa säsong. Man har fylltpå lagren av sommarupplevelser och jag hoppas att ni som jag har fått flera oförglömligaseglingsminnen att leva på införden nu stundande hösten och vintern. Båtlivet upphör inte med att Vegan torrsätts och täcks. Nu börjar det nya båtåret då förberedelserna för nästa seglationssäsong startar. Hur är det med utrustningen? Finns det något att reparera ombord, något att förbättra. Behövs nya segel? Hur är det med den egna kompetensen? En kurs eller studiecirkel kringförarintyg eller kustskepparen? För Stockholmsområdets del skall viförsöka genomföra sådana studiecirklar i navigation, som besök hos segelmakare och Pytagoras i Norrtälje. Siktet med planeringen för Vegan efter torrsättningen är att förbereda nästa säsong. Nästa säsongs största VEGAHÄNDELSE är IFR (Vega International Freindship Regatta) i Marstrand Preliminär anmälningssedel har redan utsänts. Glöm inte att planera Ert eget deltagande i Marstrand år Som hjälp i denna planering kommer vi på Ostkusten att informera om hur man kan ta sig till Västkusten via bia Göta kanal och hur man kan turas om att segla en Vega till det självklara målet i Marsstrand. Tiden går fort och snart är det sommar igen.. Lars 3

3 Vegaklubbens regioner Stockholm Mälaren Jan Skoog Tel Sydost Jens Wikström Tel Växjö Jan Molin Tel Vänern-Vättern Roland Wäxby Tel Sten-Arne Pettersson Tel Västkusten Irene Hylen iog. Te Nya medlemmar Per Erik Björk Kent Danielsson Pär Holmgren Roland Lundin Kenneth Tinglöf Bo A Lindström Lennart Vaden Anders Eriksson Juri Kiviloo Mats LandEJn Karl-Erik Jonasson Ake Arbjörk Björn Eriksson Mikael Linderoth Erik Juelsson Eduardo Fachal Johan Johansson Pia Kjellberg Roland Johansson Bo Östensson Kenneth Tinglöf Bo Östensson i Sverige VEGA 3365 Täby VEGA Malmö VEGA 2747 Tullinge VEGA VEGA 79 Sölvesborg 794 Johanneshov VEGA 1580 Akersberga VEGA 816 Bankeryd VEGA 2249 Täby VEGA 4 Göteborg VEGA 1916 Bara VEGA VEGA 34 Rödeby 902 Vallentuna VEGA 2589 Sollentuna VEGA 1427 Kärna VEGA 2987 Viken VEGA 565 Spånga VEGA 3371 Hunnebostrand VEGA 445 Göteborg VEGA 1234 Östra Rödeby VEGA VEGA 3279 Dalsjöforsesborg 794 Johanneshov VEGA 3279 Dalsjöfors Vi önskar alla nya medlemmar välkomna till klubben Marstrand platsen för IFR 2004 Ett Skärgårdsparadis som ligger bara 35 minuter från Göteborg. Ön där man kan fylla alla sinnen med upplevelser. Vad sägs om att smyga genom "smugglargången" den väg smugglarna tog sina varor till staden eller besöka de fina bad klipporna där man kan hitta egen klippa för spi och bad. Mittpunkten av ön domineras av den ståtliga fästningen som tog 202 år att färdigställa. Ett besök i fru Arvidssons sängkammare i en av de nedre grottorna som användes av befolkningen under orostider. Här föddes en av grundarna till Ostindiska Kompaniet under 1719 belägring. Låter inte detta spännande, passa på och anmäl dig till deltagande i IFR Dansk Vega Klubs bestyrelse Formand Erik B. Simonsen e.simonsen@mai.ku.dk Tlf Na:!stformand Turarrangementer, Sjrelland0st Peder H0yer peder-hoeyer@mail.tele.dk Tlf Kasserer Regnskab,medlemskartotek, brugtsalg, hjemmeside Finn Hallager hallager@post11.tele.dk Tlf Sekretrer Jonna Clausen jonna.knud.clausen@rnail.tele.dk Tlf Bestyrelsesmedlem Tekniskservicehåndb0ger Instruktioner Leif Plaetner Vestre Hougvej Middelfart Tlf REDAKT0R Erik B. Simonsen Holtegårdsvej Holte Tlf POSTADRESSE: DANSK VEGA KLUB, clo Erik B. Simonsen Holtegårdsvej Holte POSTGIRO: ,DANSKVEGA KLUB clo Finn Hallager, Visbjerg Hegn 39, 8320 Mårslet HJEMMESIDE: Medlemslisten beskyttes af kodeord: ALBIN Password: VODA (jlonnand Iuu- 0Nld. (j)lu1.lflilfk Vi er i skrivende stund midt i august, og det har vreret dmnende varmt. Det har vreret flot vejr at sejle og feriere i, selvom der selvfolgelig har manglet vind ind imellem. På sommerturen, som gik til smålandsfarvandet, kunne min kone Anne kun sejle med en uge. Hun stod derfor på i Prresto og af i Korsor. Resten af ud og hjerntur havde jeg så gode venner med som gaster. En sådan losning kan måske komme på tale for flere medlemmer nreste år ved JFR i Marstrand, idet jeg har erfaret at flere skal hjern og starte arbejde (specielt i folkeskolen) lige efter JFR. Husk i ovrigt at forhåndstilmelde jer til JFR inden 1. oktober, det er vigtigt for arrangoreme. Når dette skrives, kanjeg desvrerre aldrig vrere helt sikker på bladets indhold. Det er ofte nodvendigt at udskyde stoftil det folgende nummer. Derfor tager jeg lige et forbehold. Der skulle således i dette nummer komme beretninger om ost-flaggruppens trrefi Kastrup, frelles somrnerferie for 4 både samt en helt specie! beretning fra Finn Schousboe, som nok deles over i nogle bidder. Finn har isommer sejlet single hand til Skotland i sin Vega Louise Rasmussen, og det er der kommet en usredvanlig sprendende beretning ud af. Vi arbejder også stadig på nogle indlreg om trim afvegaen, men det bliver nok senere. Sidste weekend i august bliver der osttrref i Hundige, hvor signalflagene, som blev malet i vinter, skalluftes for anden gang. Flere og flere deltager i disse hyggelige trref, og alle er selvfolgelig velkomne. Vi plejer at modes i lobet af lordagen (kig efter signalflagene), så griller vi lordag aften og har frellesmorgenbord sondag. Der er mulighed for at komme indendore i tilfrelde af dårligt vejr. Vores hjemmeside bruges flittigt, det er dejligt at se så mange problemer, som loses, via dette medie. Brugemavn og kodeord til medlemslisten står her til venstre. Mange sporger, hvordan man sletter en annonce. Det kan man ikke, idet den forsvinder af sig selv efter 3 måneder, men man er velkommen til at tilfoje endnu en annonce, som evt. aflyser den forste. God sensommer. Erik B. Simonsen

4 REGIONALE KONTAKTER Danmark Limfjorden Peter Glesen, Alborg Tlf LillebCElt Marianne Larsen, Middelfart Tlf Roskilde/lsefjord Bent Reimer, Frederikssund Tlf Velkommen til flg. nye medlem mer: V162, J0rgen Jensen, Helsing0r. V498, Scilla II, Jenö Pal Farkas, Kastrup. V1353, Lucie, Kim B0ndergaard, Hou. V1654, Klara, Sonja & Aksel S0by, K0ge. V2115, G0er T, Lars-Peder Haahr, Frederikssund. V2147, Mianda, Flemming Almtorp, Aalborg. V2148, Leeloo, Aksel Jensen, Bmndby. V2327, Alex Z. Andersen, Hadsund. V2645, Eskapad, Henriette Brockdorff, Om. V2759, Sandra, Bent Aage Nielsen, Kolding. V3235, Temen, Bjame Lykke Poulsen, Vallensbrek. FREMTIDSIKKER MED BETA MARINE DIESEL Let installation i alle VEGA"er 13.5 hk - 2 CYL. - ELLER 20 hk 3CYL Ferskvandsk01ing med ferskvandsk01et Manifoid. Intrumentpanel med alarmer og elstop. TMC marinegear. St0j - og R0gsvag - Milj0venlig - Standardf0dder til ~ MO 6A fundament. Få tilbud på Vf' intstallationspakke.,-i Nu installeret i Vega nr.: Pris: 13,45 HK kr HK kr Salg og installation: WN-MARINE - Tel Mobil wn@wm-marine.dk 6 l VEGA-klubbens styre Norge Formann Tom H Rasmussen Vossegate 16 c, N-0475 Oslo Tel. priv Tel. arb Kasserer Svein Straand svein.straand@telenor.com Tel. priv Tel. arb Evenemang hösten 2003 Stockholm - Mälaren Vi planerar följande aktiviteter Under hösten, Pythagoras motormuseum Kustbevakningen 8 november Då ska vi ha en träff om Göta Kanal, alla är naturligtvis välkomna, men avsett som en träff för oss som ska åka kanalen ner tilllfr november Studiebesök på ett segelmakeri, Lindforss Segelmakeri på Rindö utanför Waxholm Vi träffas på segelmakeriet kl det ligger i Rindö by, vi kommer med en färdbeskrivning senare. J Styremedlem Gunnar Bjelland gb3180@online.no Tel. priv Svein Otto Aanonsen Otaanons@online.no Tel. priv Tel. mob Jan V Indseth Tel. priv Finn T0nnesen Tel. priv Tel. arb Aksel Holmsen Tel. priv Vega-klubbens adresse: VEGA-klubben, Postboks 296, N-1326 LYSAKER Postgiro: Vega-klubbens hjemmeside: Anmälan senast den1 november till Jan Skoog tfn dagtid: kväll Västkusten INBJUDAN TILL VEGAMÖTE Lördagen den 20 sept.2003 kl Då kommer vi att göra ett besök på världens största flytande fartygsmuseum,. Du är välkommen ombord på ubåten Nordkaparen, jagaren Småland och fyrskeppet Fladen, för att nämna några av 18 st fartyg. ENTRE: Kr. 50:-, som också inkluderar privat guidad tur. Efter detta besök, går vi ut och fikar på ett lämpligt ställe. Plats ej bestämd f.n. Anmälan senast 11 september Tilllrene HylenTfn mob Om ni undrar över något evenemang, tag kontakt med någon i styrelsen Gå även in på Vega klubbens hems ida 7

5 En vinter er forbi Såer det endelig vår igjen. Vinteren har vcert travel både ombord og på land, og som vanlig er det ganske mange nyvinninger som skal pri2jvesut. Det nymonterte vindroret (av egen konstruksjon) er kanskje det viktigste. Deretter kommer videre eksperimenter med genaker (egentlig spinnaker brukt som genaker) som ble startet i fjor og forskjellig andre småting som man alltid finner på i vinterens 10p. Men f0rst litt om vår MD7A fra 1977 som har gått lytefritt i enda en sesong - vel, scerlig mye har den ikke arbeidet i år heller. Vi har brukt bare ca. 40 liter diesel på noe over 700 mil. Etter hvert hadde omstyringsmekanismen fått en mistenkelig slark og ulyder og en betydelig lekkasje av fett fra akslingstettingen fortalte oss at ikke alt var som det skulle vcere. Og ganske riktig - Kulelageret som overf0rer tannstangens bevegelse til reviseringshylsen var totalt utslitt og det samme var tettingsringen i bakkant av huset. Dette er standard ting som kan kj0pes over disk overalt (koster en bri2jkdelav hva de samme delene koster hos VP) og skiftes meget enkelt. Jeg benyttet selvsagt h0vet til en fullstendig renovering av hele systemet inklusive propell og stevnhylse. Ingen st0rre defekter ble funnet, alt var i god stand med det man kan vente seg av slitasje etter så lang og tro tjeneste. Det eneste av betydning som jeg fant var hylselageret som var slitt ca. 0,2 mm. det var også litt slitasje på selve akslingen. Jeg har aldri likt vannsmurte lager ford i fremmedlegemer altfor lett kommer inn i lageret og forårsaker slitasje - dessuten er ikke vann verdens beste sm0remiddel. 8 Det var akkurat nok plass mellom lager og propellhode til en selvlaget pakkboks. Vannhullene i lagerhuset ble gjenget M6 og tettet igjen med skruer. En forgrening fra falltanken for olje (den som sm0rer pakkboksen i forkant) til hylseri2jretble rigget til. Dermed er stevnlageret blitt 01- jesmurt. Resultatet er adskillig mindre bråk fra propellen enn f0r og et stevnlager som jeg ikke beh0ver å tenke mer på i min tid (håper jeg da) Når man gjennomfmer en såpass omfattende operasjon tar man naturligvis med seg en hel rekke sekundcere ting i samme slengen - eksem pelvis kontrollerer man opprettingen av motoren. Den står jo på gummiklosser som med tiden kan sette seg en smule. Sideveis var alt perfekt, men det var så langtfra perfekt i h0yden! Awiket var ikke mindre enn 1,5 mm på h0yden målt midt under forreste motorfeste. Dette er mye og må ha påf0rt akslingen betydelige vekslende b0yespenninger (farlige greier som ofte f0rer til tretthetsbrudd) Det viste seg da også at jeg fant små frettingsskader på akslingen ca. 200 mm inn i reviseringshylsen der b0yen på akslingen gnikker mot innsiden av reviseringshylsen. Antagelig var det på h0y tid med justering! Herved et alvorlig varsko til alle med gamle motorer på gummioppheng og med stiv akslingskopling: Siekk motoropprettinaen! (Vcer også ops på at denne motoren på lavt tomgangsturtall rister temmelig mye opp og ned. Denne ristingen påf0rer også akslingen vekslende b0yespenninger. Juster opp turtallet en smule og ristingen forsvinner) Vegaklubben har for salg n0dvendig bruksanvisning for alt arbeid med overhaling av omstyringsmekanismen og oppretting av motoren. Den er ikke scerlig I I 1, I I I I J forståelig sånn med det samme, men når du begynner arbeidet forstår du etter hvert. Arbeidet med vindroret har vart i et par år nå etter at jeg fikk ideen og er endelig ferdig som prototyp. Tidligere erfaringer med vindror av forskjellige typer har ikke vcert de beste, men dette virker lovende. De f0rste fors0k ble gjort med 3-4 knop vind på låringen (altså en vindvinkel der de fleste vindror har problemer) Etter en del justeringer gikk hun nesten som på skinner. På bidevind går hun omtrent perfekt! Nå har vi et tredje besetningsmedlem ombord som hverken spiser, sover eller krangler scerlig med skipperen. Foruten å vcere vindror kan det brukes som stabilisatorfinne for å bedre retningsstabiliteten (nesten for mye), trimror som dem per rorpresset i frisk vind, reserveror og alternativt ror. Som alternativt ror ved motorman0vrering i trange havner gj0r det livet betydelig enklere ved at det fanger propellstrl2jmmen som et vanlig hekkmontert ror og også har betydelig effekt ved akterovergang. Når det brukes som vindror låses fmst hovedroret ved hjelp aven styrekam for å balansere logjerrigheten, deretter koples vind roret inn. Ved bruk som alternativt ror låses hovedroret midtskips. Ved motorgang brukes hovedroret som trimror for å balansere svingtendensen til SS (propellen står jo på SB side) og vindroret brukes som styreror. Dette gir meget god retningsstabilitet. Av praktiske hensyn står vindroret på BB side for å komme klar av leideren som vi ikke ville flytte på. Dette ser ikke ut til gi ulik virkning på de ulike halser. Vi skal bruke sommeren tii ysematisk utpri2jving,og blir resultatene bra kommer jeg tilbake til saken. Av forbedringer med riggen må nevnes en ny rullegenoa fra Boding Segel. Den har et meget bra snitt og står betydelig bedre enn den gamle. Vi er godt forn0yd med den. Ettersom vi nå har to nokså like genoaer kan vi på lens heise den gamle i nabosporet på forstagsprofilet ved hjelp av spinnakerfallet, spri dem hver sin vei, pakke ned storseilet og seile bekymringsl0st på det meste av vind aktenfor tvers uten å stadig vokte over en temperamentsfull spinnaker. Husk bare at å rulle dem inn sammen ikke lar seg gj0re når den ene er heist i spinnakerfallet. Pr0ver du det får du problemer! Videre er masten blitt hengslet, riktignok på en noe annen måte enn Vegatipsene anviser. Nå kan jeg legge ned masten «alldeles ensam» og blir uavhengig av kran og ekstern hjelp. Ettersom aluminiumen i masten og mastefoten i rustfritt ikke hadde det bra sammen (skjelden har jeg sett aluminium og rustfritt hate hverandre så sterkt!) har jeg nå lagt en isolator av 3 mm stiv plast me1- lom dem (laget av 10se skillevegger fra skrivebordskuffen) Fors0kene med spinnakeren f0rt som genaker har vcert ganske tilfredsstillende så langt. Arrangementet med doble skj0ter og bras gj0r det mulig å stagvende hvis vinden ikke er for frisk. Den gj0r en bra jobb og står brukbart opp til ca. 55 grader fra vinden (relativ vind) Rommere enn ca. 120 grader står den dårlig. Enten pakker vi da ned storseilet - eller rigger opp spinnakerbommen på normal måte - enkelt og lettvint! Vel - det der med lettvintheten er Audhild ikke ubetinget enig i - det blir jo unektelig mye tauverk å holde styr på - og et par vinsjer ekstra hadde vcert svcert kjekke å ha. Det ford res et disiplinert mannskap med 9

6 evne tji planlegging og sans for orden og system. Vi er bare to ombord og har som regel ingen store problem er med å beherske kaoset. (På Sejers0Y i Danmark så jeg engang en håndskrevet plakat på d0ren til en gubbe der han bodde sammen med sine to katter: «Kun tåben rydder opp - Geniet behersker kaos!») Under dekk har det ikke skjedd så mye, men litt er det. Gasslangen til kokeapparatet var etter så mange år blitt temmelig stiv av elde og er nå skiftet ut med en ny og mer fleksibel. K0yene er dessuten forbedret. På grunn av tynne madrasser i forpiggen syntes vi ikke det var noe behagelig å ligge der, dessuten ble det veldig vått under madrassene på grunn av kondens. På den andre siden: Det er ikke så praktisk å ligge adskilt i salongen heller--, og fuktproblemene er dessuten de samme. L0sningen ble madrassunderlaget «M-Save» som er en matte bygd opp av sammenfiltrede spiraler av plasttråd med en tynn glassfibermatte på hver side. Den er ca. 20 mm tykk og fjcerer utmerket samtidig som den er helt åpen til alle sider og lufter ut fuktigheten. Nå har vi det bra i forpiggen igjen og fuktigheten er såvidt vi kan se helt borte. Ellers kan nevnes en ny radio med CD spiller, og kanskje monterer vi vanntette h0yttalere i cockpiten med tiden-. Så kommer den historien der ikke alt 10 gikk som planlagt: «Strega» manglet som alle Vegaer et kryssholt midtskips (noe som er veldig praktisk å feste springet i, scerlig når du skal sette spring begge veier - og det b0r du jo gj0re) Jeg fikk tak i noen fine kryssholt hos en venn av meg (han som eide «Strega» f0r oss og som fremdeles sliter seg ut med å få skikk på en gammel «Gambling») Full av overmot gir jeg meg i kast med monteringen. Rette stedet vurderes til å vcere ca. 150 mm foran midtskips rekkest0tte helt inntil fotlisten. F0rst et 3 mm bor for å se hvor hullet kom ut på undersiden og finne ut hvor tykt dekket er. Det ser bra ut. Deretter et 10 mm bor i samme hullet. Merkelig farge på sponene som kommer opp - både mde og blå. Hva kan det bety? Det finner jeg fort ut av. Sponene kommer fra ledningsisolasjon! Tji min skrekk og gru ser jeg at jeg har boret tvers gjennom det innst0pte f0ringsmret for de elektriske kablene tii forskipet---! Det blir noen ekstra arbeidstimer og mye bannskap. Heldigvis blir det plass for nye kabler når boltehullene gj0res litt ovale - (og så fikk jeg ryddet litt i det elektriske anlegget samtidig, så helt uten positive effekter var det altså ikke) Har du tenkt på det samme så start med gradvis st0rre bor og vcer forsiktig og se deg for så går det kanskje bra. Dette er altså på SB side - ihvertfall på vår båt. Bod0 Seilforening arrangerte i vår et sikkerhetskurs for sine medlemmer. Det gikk over to kvelder og to s0ndager og sluttet med realistiske rednings0velser for MOB. De fleste ble nok ganske betenkte etter å ha erfart vanskelighetene med å få et hjelpel0st menneske ombord - selvom de var flere i båten. Jeg tror nok at vi ser flere sikkerhetsliner i bruk fremover -. Med hilsen Vega 3237 «Strega» Audhild og Sigurd En smuk 3-ugers sej lads til Blekingeskrergården. Vi var 4 både der havde aftalt at sejle sammen til Blekinge skrergården. Vega 1955"Shannon" med Ulla og Nie1s Erik Vega 2053 "Sigrid" med Karin og Bent Vega 2268 "Disse" med Lisa og Torkil og Albin Delta 191 "Anti" med Pia og Erling Vi startede fredag eftermiddag, og havde selvf0lgelig VHF'en på kanal 72, som Vegaklubben bruger. Vi kaldte hinanden, og da formanden Erik B. Simonsen h0rte os, spurgte han om der var Vegatrref. Vi foreslog, at han og familien tog med til Blekingeskrergården, men de havde andre planer. Vi m0dtes ved Falsterbo Kanalen l0rdag d.5/7 og sejlede igennem 9:00. Vi fik straks god vind NW 5-6 og kom hurtigt til Ystad (log 33 sm). Der er jo en smuk gammel bydel, som skulle ses nrermere på, så vi besluttede at tage en overligger. Mandag var vinden igen gunstig NW 4-6, så vi sejlede til Simrishamn, (log 27,3 sm) som også er en by der er vrerd at kikke lidt nrermere på. Nreste stop blev så Åhus, den gunstige vindretning fortsatte og efter 25 sm ankom vi. Vi valgte havnen på bagbordsside, og det valg var godt, se1vom vi skulle over åen for at komme til byen. Vi blev nemlig modtaget af havnefogden, der straks gav os alle informationer, b1.a.at 11 (åreme var ved toilettet) Vi kunne vrere i båden alle 8. Pia og Lisa roede frem og tilbage i fin stil, se1vom de måtte h0re på mange kommentarer fra alle de kloge der IKKE sad med åreme. Åhus er også en hyggelig by som godt tåler en overligger, som vi tog da "Sigrid" lige skulle ha' skiftet et leje i dynastateren. Nreste stop var Karlshamn og nu var vi tret på Skrergården. Pia havde fået anbefalet Tjrerö, men havde h0rt det som Tremö, så det blev vores f0rste 0. Flot udsigt og smuk 0, men uheldigvis er grestebroen ikke god når vinden kommer fra N og det gjorden

7 den med 15 sm, så Bent måtte i vandet med liner i munden og s<ettedem på b0jer så "Disse" ikke hoppede ap på broen. Godt vi havde en dykker blandt os! Laxbroen kan anbefales i bl<est,men den koster 100 kr. G<estebroener gratis. Så slog sammeren rigtig igennem, og vi lå og sejlede gennem den smukke sk<ergård med god hj<elpfra GPs'en. Det var ikke sv<ertog der var som regel gode afm<erkninger.erling og Pia havde k0bt en meget fin bog over området med fine m<erkningerafbl.a. broer og ankerpladser ved klipper. Der var altid god plads i havnene, og tit kunne vi endda ligge samlet. Vi bes0gte V<egge, Svanevig, T<emö,Ärpö" S0ndre Bolleö, Karlskrona, Göholm, Tj<eröHörvig, Hanö. S0lversborg, Kåseberg, Abbekäs inden vi igen gled gennem Falsterbokanalen. Mange af 0eme er naturreservater, så man deler stieme med k0er, geder og dådyr. Vi gik mange flotte ture rundt på klippeme. Man når langt omkring i det område på 3 uger. Der har v<eretmange fordele ved at sejle flere både sammen, ud over det hyggelige sociale samv<er..f.eks. da vi mg ind i teettåge. Vi kunne sejle videre fordi Anti og Shannon havde GPS med s0kort der fortalte os n0jagtig hvor vi var. Så selv om vi kun kunne se en bådl<engdefrem, sejlede vi på linje mellem sk<erenei konstant radiokontakt på kanal 72. Det var også godt at v<ereflere, da der opstod motorproblemer for Sigrid. Antis Fra venstre: 12 flere hestekr<efterbestod pmven. Og da Shannons storsejlsfald kom dumpende, fik vi hejst Niels Erik i masten. Vi havde også stor gl<edeafniels Eriks automekaniker uddannelse, da vores motor i Disse en margen var d0d. Det viste sig dog kun at v<erebatteriet der var dårligt forbundet. En anden stor fordel ved at v<ereflere, var den kulinariske oplevelse.folk havde k0bt godt ind af l<ekreb0ffer m.m. og dagligt var der udmelding fta en af bådene om; at nu var der altså noget k0d der skulle spises. Straks var der så nogle der meldte sig til forretten, is<erkarin og Bent kunne trylle med laks, spinat, tun o.s.v.altid Shanon. Anti. Sigrid Og Disse. smukt og delikat anrettet. Vi ombord på Disse, blev hurtig kendt som dem, der måtte have dessert, og så var der jo lige en sidste båd der stod for salaten. Så de fleste aftner blev der grillet og hygget med 3 retter mad, og da Sverige også er fyldt med Lösgodisforretninger, kom vi bestemt ikke til at mangle noget. Så når vi igen hen over vinter skal m0des, fareslår jeg at det bliver hos v<egtvogteren. Hilsen Vega 2268 (Lisa og Torkil) Vega-trref 26. maj i Kastrup Karin og Bent havde arrangeret tr<effet, bl.a. for at vi kunne få luftet vores signalflag, som vi jo havde malet og syet som et hyggelig vinter-projekt. pyntet med alle de hjemmeproducerede signalflag. Dorte og Niels havde h0rt om tr<effetog også var kommet sejiende, og Ib og Sonja, Kirsten, Michael, Mathias og Erik og Walther var kommet uden båd, så vi var efterhånden en p<enflak der m0dtes i et rart klubhus hvor der var d<ekket ap med kaffe, kage og "en lille en". Om aftenen grillede vi udend0rs og spiste inde i klubhuset, hvor der igen var d<ekketfint ap, og vi hyggede os gevaldigt med sang og quiz, som den kreative Karin havde lavet. Udenfor var det begyndt at regne og tordne valdsamt, men det lod vi os ikke genere af, vi h<evedebare stemmeme og tog en ekstra en til halsen. S0ndag margen var der f<elles margenbord som var sponseret af Vegaklubben. Vejret var fint igen og Elly (VI883), Hera (VI990), Disse(V2268) og Anti med sidst på formiddagen st<evnedevi ud signalf1ag i Kastrup. igen og spredtes imod nord og Syd. Det var en hyggeiig og veltilrettelagt Ventede på opklaring 10rdagformiddag og weekend og vi gl<ederos til at m0des igen i startede så ud fra Svanem011enmed vinden Hundige d /8 fra syd, så vi krydsede til Kastrup. Ude foran Kastrup var der 4 forskellige kapsejladser i gang, så vi sejlede spidsrod, gennem inden vi anduvede Kastrup hvor "Sigrid" og "Anti" allerede lå med hejste signalflag. Havnen var ikke frihavn, men da Karin havde fortalt Havnefogden, at vi holdt tr<ef,fik vi lovat ligge gratis. Vi bandt os fast til "Anti" og hejste signalflag. I 10betaf eftermiddagen kom Ulla og Niels Erik, Flemming og Ingelise, Suzette og Niels, Birgit og Peder samt Karen og Freddy, og havnen var efterhånden flat Lisa og Torkil Vega

8 Et. "smut" til Skotland, juli 2003 med VEGA 2764»Louise Rasmussen«af Jregerspris. Af Finn Schousboe. Allerforst en hilsen til Kristen Vibrek Larsen på VEGA 860»Annette«afHvide Sande,somisommeren da han var 63 år - krydsedenordsoentil Edinbnrgh, Skotland- og skreven beretningtil VEGAbladet herom. Den tur viijeg også tage, når jeg bliver 63, t~nkte jeg. Vravl. Men måske mangler jeg nogle udfordringer i dagligdagen. Og dette g~lder - kanman forståpå medieme- de fleste mennesker i dag. I fritiden vii man afprave sme gr~nser. I det sidste års tid havde jeg dramt om at sejle til Skotland, - dels dagdromt, men også brugt som afslapnings- og indsovningsbillede om aftenen. Sommetider betod det så, at jeg lå sovnios - ved synet af de hoje bolger. En af dagene på min tnr over Nordsoen hortejeg DRPI - en samtalemed den gamle globetrotter Jens Bjerre. Han holdt meget af et citat af Walt Disney: "If you can dream it, you can do it". Yes, det var sådan, det hang sammen. Eller fra en kronik i min avis: Filosoffen Spinoza (1600-tallet) skriver i sit v~rk "Etikken", at eksistens er at producere noget, at udrette noget, at klare noget -mens magtesloshed er ikke-eksistens. Så det er klart, at jeg måtte sejle til Skotland. Min yndlingshustru fik nok af regn, rusk og kr~ngning sidste sommer på vor tnr til Neustadt i Nordtyskiand. Nu ville hun se sol og palmer. Så det blev single sailing. Omsideraf stedfra J~gerspris-»Louise Rasmussen«ogjeg - mandag den 30. juni kl Det er jo blevet lidt sent på dagen, - skulle vi gå ind i Hundested og snuppe en god nats sovn inden tnren over Kattegat? Men vejrmeldingen er perfekt for en natsejlads til Limfjorden. Får Pasta Napolitana i Kulhuse Rende og laver en kande kaffe til natten. Fra BY Granne Revle til indsejlingsfyrene ved Hals Barre er der 78 somil- knrs 3210direkte på - Djnrsland ligger ikke i vejen. Vind mellem E og SE, 3-8 m/sek til at begynde med; storseji og genua, autopilot - senere aflost af vindj:oret, da der er kommet vind nok til det. På agtenfor-tv~rs skal vindroret helst have 5-6 m/sek for at styre ordentligt. Smuk, klar nat; den DMI-forudsagte regn udebliver, skont skyeme er t~t på. Men vinden oger lidt efter lidt. lendrer knrs for et par motorskibe i rute T nord for Hesselo, men ellers går det bare derudad. Sejllanteme kl. 22 efter passage af Hesselo;solnedgangret forude- smukt. Ved midnatstid går det lidt vildt for sig; genua' en udskiftet med krydsfokken, og for at give balance til vindroret får storsejlet et reb. Omkring 7 knob viser navigatoren n~sten konstant. Fom~s Fyr passeres i afstand 4 somil kl. 0230, Gerrild Fyr kl. 0325, 27 somil tilbage til Hals Barre. Klokken 04 andet reb i storsejiet; vinden er nu ESE Nordsoen 16. juli m/sek. Fart 7,8 og 9 knob; lidt "surfing" på bolgetoppene med 12 knob. På grund af bolgehojden (2Y>meter) viljeg ikke gå ind over grunden (4 meters dybde) til indsejlingsfyrene, men ~ndrer til selve Hals Barre Fyr - passeret kl. 0700, sammen med en anden sejlbåd, der kommer mere ostfra. Tager storsejlet for at sejle ind gennem renden med vinden agten ind for krydsfok alene. Men det går også fint nok, 7Y>knob, - og med planing på bolgetoppene med Il Y> knob- for blot en krydsfok, utroligt. Hals Havn passeres kl. 08, forts~tter ind gennem Limfjorden for krydsfokken, 5-6 knob, massiv regn begynder og forts~tter resten af tirsdagen. Alborgbroeme passeret kl. Il, - overvejer at forts~tte til Logstor, men der må veeregreenser for galskaben. Fortojet i frihavnenalborgmarinakl stadigi 15 silende regn. 112 somil, 19 timer. Og så en 3-4 timer til kojs; derefter fortsatte livet som normalt. Dog til kojs igen allerede kl. 21. Til gengeeldpurring kl. 05 onsdag d. 2. juli; afgang Alborg Marina Bortset fra en coaster, der går mod ost, ingen fartojer på fjorden. Heller ingen vind. Men den nye NANNI Diesel fra sidste sommer spinder som en killing. Fart 5 knob over grunden med l Y2knobs modstram. Kl. 08 vind fra ENE - overgår til 3 knob for sejl- herligt. Kl morgenveekning pr. mobiltelefon af den forladte hustru. Kalder Aggersundbroen på kanal 12 - intet svar, de lytter nok kun på kanal 16, men den åbner alligevel. Forbi Logstor og ud i bredningen med kurs ned forbi Livo og Fnr. Den blide NE-vind afloses afvindstille - tre kvarter formotor- så igenfriskn ogne med spilet genua. Vinden ret nrolig - tordenskyeme kredser om os og ponser på et baghold - skalvi mindskesejleller vente? En svommefugl i imponerende fart hen over vandfladen observeres lidt borte; kikkerten afslorer, at det er hovedet af en seel. Kl (ifolge skibsdagbogen) er vinden så nrolig og tordenagtig, at den spilede genua bjeerges.sallingsundbroen passeres. Tordenvejret er hensynsfuldt kort i en cirkelbue uden om vor position, ligger nu forude over det sydlige Sallingsund og spoger med at levere regn i tove. Så er man fri for at spule deek.vejrmeldingen 1745 lover frisk NW-lig vind over Nissum Bredning (lige i tuden) i morgen, så tanken om at holde hvil i den lille Oddesund Havn droppes. Gennem Oddesundbroen - og en fin foran-for-tveers over Nissum Bredning til lobet med det smukke navn "Seeihundeholm Lob" (kl. 2140). Lobet forer nordover til Thyboron og tilbageleegges i modvind for motor. Havde teenkt mig at tilbringe et par

9 dogn i frihavnen "Thyboron Sondre sagt til sin mand, at langturssejlads krrevede Lystbådehavn", men den er ikke til at få oje et bibliotek; så havde han lavet flotte på - det siges, at den findes. Kl teakhylder med slingrekanter. Hun var i fortojet i Nordre Bassin i Thyboron Havn - gang med at lrese nordisk historie og havde fint hjulpet af en ung kvinde fra en undret sig over min båds navn; men hollandsk båd. Måske skulle man lrere biblioteket indeholder ikke noget om kong hollandsk; jeg synes, det er et smukt og Frederik d. VII og Louise Rasmussen. Vi sprendende sprog; ukyndige kalder det for en finder dog frem til, at kanalen fra Logstor og "halssygdom". Udsejlet distance 73 somil på sydover langs kystlinien er udfort af 16Y2time. Et "molerres" med trrette, Frederik d. VII. slrebende skridt måtte gennemfores inden Der ligger man så - i Thyboron Havns kojetid kl. O1. Således kom vi - Louise nordre bassin, tret ved Nordsoen - så man Rasmussen og jeg - til Thyboron på to kan betragte soerne, der ruller ind - og snuse sejladser: Jregerspris - Alborg og Alborg - til vinden, der lige nu er for kraftig. En Thybonm; 185 somil i alt. Jamen, det var udmrerket udgangsposition. Og man vel også lidt trrening i at sejle lidt lrengere betragter de sejlere, der kommer ind fra end normalt. Vi skulle jo prove, om det ikke Nordsoen. Ikke ret mange danske, men skulle vrere muligt at besoge Skotland. hollandske, engelske, norske og tyske. De Og de nreste dage forlober stort set som fleste ganske vist noget storre end»louise planlagt: At ligge i Thyboron og snuse til Rasmussen« fod - men så trenker Nordsoen - at here vejrmeldinger - at jeg blot på sejlernes store inspirator, eftergå skivet fra A til Z - justere rig - rydde jordomsejleren Svend Billesbolle og hans 18 op og stuve alle ting på en logisk, fods Lynres spidsgatter. overskueligog sikkermåde- Men derer da nok at tage sigtil ombord, skrivebordsnavigere og indtaste skotske indtil vejret bliver mere stabilt. Alt bliver waypoints i navigatoren -lrese i den gennemgået. Tankene med vand og diesel imponerende håndbog "The Macmillan - fyldt op, skodespillene adskilt og smurt. For Reeds- NauticalAlmanac"(sponseretaf hverlille arbejdsindsatsvokserfolelsenaf»araldine«) og notere hovedpunkter dels forberedthed. Lobetrrening ind ad Harboor vedrorende den valgte havn Peterhead, dels Tange, fordi det er vigtigt med en god alternative havne deromkring, hvis hårdt kondition tillangturssejlads. Oploftende vejr skulle medfore rendrede sejiplaner. samtaler med andre sejlere, der siger: Efter indtastning af Peterhead Harbour i Skotland, det kan du sagtens - Vega' en er navigatoren kunne denne meddele, at der er en god båd - god tur. Birgitte fra Kastrup 330 somil i lige linie fra Thyboron til siger på afsejlingsdagen: "Pas godt på dig Peterhead. Vejrmeldingen byder på selv". Hun og hendes mand Aage skal til bidevind; nå ja, men den form for sejlads er Norge ideres "Besan" 31 fod,»bitte«. Det jo nrermest vindrorets favorit. Snakker med var i ovrigt dem, der i tirsdags ved 7-tiden en kvinde fra en båd fra Trondheim; hun har om morgenen var kommet ind til Hals Barre sammen med sin mand adskillige gange samtidigt med»louise Rasmussen«- i et besogt Shetlandsoerne og Scotland. Hun strrek fra deres hjemhavn Kastrup - og så synes, at bolgerne i Nordsoen er små - var de ovenikobet fortsat til Logstor. De meget beroligende. Hun inviterer mig om havde på bådens vindinstrument målt 17 bord for at se bådens bibliotek. Hun havde m/sek, så mine skonnede IS m/sek var ok. 16 Og så skulle det vrere. Efter fire dogn i Thyboron Havn med kulingvarsel for Nordsoen er jeg sikker på, at det er nu. Enhver form for kyllingebekymring er overstået, jeg er opsat på Nordsoen. Tidligere har jeg ved indledningen til en sejlads nu og da oplevet "kriller" i maven og andre reaktioner fra det autonome nervesystem; det er der intet af her. Jeg er helt rolig. Vejret har overstået en uroperiode og synes nu mere stabilt. Ganske vist ser det ud til en nordsopassage med bidevind og lidt kryds, men det er at foretrrekkefremfor vindstille. Thvboron - Peterhead. Kl. 09 UTC (kl. Il i DK) srettes sejl ud for Thyboron Havn: Storseji med 1. reb og krydsfok - det er nok bedst at lregge lidt forsigtigt ud. Motoren hjrelper lidt til på krydset ud gennem Thyboron Kanal. Da den store hav-mole er passeret, stoppes motoren, og jeg kan se frem til et ukendt antal dogn i soen - forhåbentlig for sejl. I maj havde jeg netop ajourfort min VHFuddannelse med et SRC-kurses. Der lrertevi, at ordentlige sejlere bruger UTC-tid (Universal Time Coordinated). Derfor er skibsuret indstillet på UTC, og skibsdagbogen fores på basis afutc. Vinden er WSW; 8-10 m/sek, og»louise Rasmussen«går behageligt i soen. På bidevindkursen kan jeg ikke holde op til den udpegede havn i Skotland, Peterhead Harbour, så jeg kommer en del nordud og må også notere mig vejrmeldingerne for området "Sydlige Utsira". I det hele taget koncentrerer min interesse sig om for mig helt nye vejrmeldingsområder. Den forste halvdel af turen går gennem området "Fisker", og senere, når jeg har passeret 04 E, skal jeg lytte til meldingen for "Fladen", som på engelsk hedder "Forties". Dagene og nretterne går med at udnytte vinden bedst muligt. Gennemgående en WNW-lig bidevindkurs. Sejl skiftes og justeres, rebes og rebes ud; vindroret holdes optimalt indstillet. Måltider tilberedes og indtages, meget vand drikkes (det er vigtigt), kaffe til den natlige udkig laves - vel vidende at kaffe ikke klarer denne turs behov for kvikhed. Kiks og chokolade ligger klar i pantryskabet. Men det grelderogså om at få nogle hvil- nogle korte sovnperioder. I skibsdagbogenstår dethele- vejrets skiften, rendringer på sejiforingen, sejllanternen trendt og slukket; projektorens lysen på sejiet, når et motorskib er i nrerheden. Men det vii ikke give en god fortrelling at referere skibsdagbogen. End ikke for mig selv vii det vrere interessant bagefter at lrese, at på den og den position/tid blev storsejlet rebet ud og krydsfokken udskiftet med genua. Derfor beskrives kun de centrale eller bemrerkelsesvrerdige dele af sejladsen; og så vii jeg supplere med omtale af en rrekke udvalgte ernner eller temaer fra turen: Vandet. Kommunikationen. Skyerne O.S.v. 17 Her kommer fire af dem, - inden vi anlober Peterhead Harbour. Vandet. På en sollys dag får jeg oje på, at Nordsoens vand har en ganske srerlig farve. Jeg mener ikke havoverfladens farve, når man ser hen ad den. Så er havet altid blåt (eller gråsort) på grund af refleksionen af himlens og skyernes farve. Nej, jeg mener den farve, der ses, når man ser lodret ned i vandet. I vore fjorde har vandet samme grågronne, grumsede farve som Limpopofloden. I Kattegat er vandet gronligt. Men i Nordsoen har vandet sin egen rene, nresten

10 krystalklare, blå farve, måske tilsat en smule gråt. leg kom til at t<enkepå min blå brusebadeshampoo og beklager, at jeg ikke kullnefinde på en mere romantisk sammenligning. Men tanken kom igen, da jeg bev<egedemig ind i området med olieboreplatforme. Der var tilsyneladende intet griseri og oliespild. leg så for mig, hvorledes folkene stod på platformene og dryppede blå shampoo ned i havet for at fjerne oliespildet. Men sikke noget Vfovl; folkene på platformene må bare v<ere dygtige til at undgå oliespild. Ah nej, anderledes forholder det sig, da vi er 50 somil fra Skotland: Vandet begynder pludseligat lugteafkloak - jeg har sletikke lyst til at se efter, hvilken farve det har. leg foler n<ermesten skuffelse; olieboreplatformene holder rent om sig, men de civiliserede samfund h<elderbare lort i havet. Kommunikation.»Louise Rasmussen«er ikke en rigtig langturssejler; vi har ikke satellittelefon, MF- eller HF-radio om bord. Vi har kull VHF, og dens evner er detjo slut med, når vi er somil fra kysten. Hvad gor man så, når man efter to dogn i soen gerne vii sende en alt-vel-ombord-melding til familien? Flaskepost måske? Bestikket viser, at vi 0615 vii passere den norske platform Ula Di!Field i en afstand af 11 somil; så er klokken 0815 hjemme, og det vii gå an med en "telefonv<ekning". leg prover at kalde platformen. Det lykkes i tredie forsog. Radiooperatoren på den norske platform er meget venlig og forstår straks behovet for ckommunikation,sporger "hvilket nummer?". Efter to minutter kalder han tilbage og siger, at samtalen er ve! gennemfort - og onsker "fortsat god tur". Bortset fra denne korte samtale har jeg i flere dogn ikke brugt stemmen; jeg er endnu ikke begyndt at tale med mig selv ( i hvert fald kullulldtagelsesvis).indenjeg griber roret til VHF' en foretager jeg lige en lille stemmeprove for at sikre, at stemmen virker, når det g<elder.ved ankomsten til Skotland skal jeg kalde Peterhead Harbour på kanal 14;jeg varmer forst op med en lille velkomsttale for mig selv. Bådens bevregelser. Når man har haft sin båd i nogle år, er bådens bev<egell10nster i et vist omfang programmeret ind i ens balancesystem, og man kan nogenlunde let bev<ege sig rundt på og i skivet. Man ved, at st<evnen bev<eger sig mest - op, ned og til siden - og vii ikke v<elge forkahytten til hvile- og sovested på langtur. Trods denne fortrolighed med bådens bev<egelser, kan man blive overrumpiet. I hoj so har man f.eks. bev<eget sig ud i forkahytten for at hente noget proviant i de forreste stuverum. Båden har i mellemtiden n<esten um<erkeligt h<evet sig op på en bolgetop. Sekundet efter og med en brag som fra en rambuk bliver kahytsloftet knaldet ned oven i hovedet på dig. M<erkeligt, at j eg ikke har flere buler og blå m<erker, end tilf<eldet er. Man må folge det gamleråd- bådenedei skivetogpå d<ekom hele tiden at have en hånd fri til at holde sig fast. Det vii v<ere en alvorlig sag, hvis man alene til sos pådrager sig en skade, som f.eks. trykkede ribben eller knoglebrud. Specielt ved f<erdsel på d<ekket skal der passes på. Sele og livline skal bruges hver gang. Og så skal man passe på ikke at snuble i livlinerne. De måske v<erste bådbev<egelser forekommer,når man liggermeddonning, tv<ers uden sejl eller i vindstille. Da g<elder det om straks at få fastgjort bommen og andre omkringfarende genstande. En s<erlig bev<egeform for båden har jeg kaldt "delfinhop"; hjemturen. de beskrives under afsnittet om Skyer om natten. Tirsdagnatden8.juli- det begyndtekl. 19 UTC - på positionen 57 l5'n; 04 20'E. Der er en "mur" af skyer hele vejen rundt undtagen ret forude, hvor en bred lysende skyfri "port", hvor solen står 5 over kimingen, byder velkonnnen til nattens sejlads. Kl. 20 er vinden gået i NW, kurs 270, sommetider 280, som er kursen til Peterhead 203 somil forude. Et reb i storsejlet giver balance til vindroret og derfor lidt ekstra fart. Kl. 21 flotte, fantasifulde skyformationer til alle sider. De n<ermest står på havoverfladen. Man tror, det bliver tåge, men det gor det ikke. Flere steder ligner det snelandskaber med små huse og tr<egrupper. Terr<enet skråner stejlt ned til vandet. Som en vintersejlads i en norsk fjord. Et sted er det mere forårsagtigt; der passerer vi en smal strand teet bevokset med store kuplede piletr<eer. Over piletr<eerne ses de overste etager af moderne hoteller med forskudte altaner. Det ene smukke kystparti af1oser det andet. Nu er det, som om vi sejler i et ret smalt sund. En synsoplevelse l<egger sig oven i de ovrige: Hvis jeg stirrer l<enge på et bestemt af kyst1andskaberne, kan der opstået monster- somet fintmasketbillede af en biologiskcellestruktur- oveni det andet billede. Denne cellestruktur kan jeg få til at komme og gå ved at knibe ojnene mere eller mindre sammen. Så, t<enktejeg, nu skal du vist passe på, at det hele ikke går op i hallucinationer. Man skallige knibe sig i armen og huske på, at vi befinder os midt på Nordsoen med somil hav til alle sider. Ikke noget med at sl<ekkepå udkiggen ind mod disse "kyster", et stort skib kan brydefrem- midti allepiletr<eerne. på morgenen, men det skulle ikke vare ved. Kl frisker det. 2. reb i storsejlet tages, men sammen med genuafokken er der ikke balance, skont vi lober 7 knob. Tager mig sammen til at gå på ford<ek,genua udskiftet med krydsfok. Nu er der igen balance i sejiforingen, det giver en rolig sejlads. Faktisk kommer der kuling nu, S og SSW, m/sek. Soen tager til og n<ermersig 3 meter. Vindroret kan ikke pr<estererolig styring og sejlads i det vejr, - eller også kan jeg ikke indstille det. Menneskerorg<engeren tager over, styrer under hensyntagen til pust og store soer, kan afv<ergeen "bredside" fra en so, styrer istedet op på bolgen og hen ad bolgekammen. leg begynder at se frem til at komme i havn. Man skal kalde Peterhead Harbour Radio for man går i havn. leg kalder i afstanden 12 somil, - som om det kunne forkorte processen. Kunne egentlig godt t<enkemig at få dette VHF-halloj overstået, såjeg kan koncentrere mig om sejladsen. Peterhead har en p<entstor forhavn, -ja, det er en hel bugt, man har indrammet med et par moler; kunne godt t<enkemig at lobe derind og bj<ergesejl. Men nej, jeg skal kalde havnen igen lige for molerne. Bj<ergersejl en somil fra indsejlingen og overgår til motor; den var s' gu faldet i sovn og måtte v<ekkestre gange. Kalder på kanal 14; denne gang får jeg besked om at gå ind i forhavnenlbugten og kalde igen. Hvor omst<endeligt,menjeg er nodt til at folge ordrerne. Kalder igen inde i forhavnen og får nu tilladeise til at gå til marinaen inderst inde i bugten. Her er ganske flot; stor fiskerihavn mod nord ved byen, industri havn med tankanl<eginden for den sydlige d<ekrnole,og så sandstrand og marina inderst i bugten. En nordmand fra en motorsejler tager imod fortojningerne ved pontonbroerne, fortojet kl Yes, så er Torsdag d. 10. juli kl. 05 UTC, 50 somil vi her! Udsejlet distance 370 somil- 77 fra Peterhead. Vejret bliver 1idtblidere hen timer (3 dogn 5 timer)

11 Hele turen indtil nu (som formentlig er kobt en Jeanneau Sunrise 35, som i de nreste år halvvejs): 555 somil sejltimer. skulle vrere basis for hans liv. Hans budget var Nordsoen 15.juli Bidevind med vindror beskedent. Havde forsogt at spare Peterhead. havnepengene ved at ligge til ankers ved Hovedformålet med denne tur er at sejle til kysten lidt syd for Peterhead, men the Skotland og tilbage igen. At se, om det kan coastguard havde besogt ham og sagt, at det lade sig gore på en rimelig måde. Ingen planer var for farligt, - at de ville holde oje med ham. om sejlads rundt til forskellige skotske havne. Han talte ikke om nogen yndlingshustru, - og Det kan muligvis blive en anden gang. jeg spurgte ikke. Lige nu er jeg helt tilfreds med at vrere om bord på»louise Rasmussen«i marinaen i Nogle kalder sejlere for turister. Jeg er ingen Peterhead Bay Harbour. Tre - fem dage vii typisk sevrerdighedskonsumerende turist og er jeg vel vrere her. Bådcykel-, bus- og traveture. helst fri for betegnelsen, men holder meget af Lige nu samtal er med andre sejlere i havnen, - at strejfe rundt på den egn og i det landskab, fra Norge, Sverige, Holland, Tyskland og jeg er kommet til, få en snak med nogle lokale folk, se på den srerlige slags byggeri, der bruges her. Der var selvfolgelig lige turistattraktionen "Scotland' s Malt Whisky Trail" - "Whiskyruten" - se eventuelt adressen hvor man på en arrangeret tur besoger 7-8 whisky distilleries. Men denne whisky-rute befinder sig 60 miles mod vest; det var for langt, og et enkelt havde vel vreret nok. Nrermeste storre, kendte by er Aberdeen ca. 30 miles syd for Peterhead. Den besoger jeg med bus, der korer ad en smuk kystnrer rute, "Coastal Trail". Jeg traver Aberdeen igennem lidt på kryds og tvrers. Hjernturen med bussen fra Aberdeen er faktisk det mest dramatiske på hele denne sommertur. Chaufforen er gentagne gange ved at falde i sovn, - korer 3-4 sekunder med lukkede ojne. Åbner sidevinduet for at få blrest iansigtet, holder pause ved et stoppested, ryster med hovedet. Kan ikke lide, at jeg betragter hans tilstand i bakspejlet i loftet. Hvad kan man som passager gore - midt ude på landet i Skotland? Overvejer at tilbyde at aflose ham lidt, men mit korekort (med bus-erhverv) befinder sig i Texas. Frederik fra Amsterdam, der dunker på mit drek en aften og sporger: Sir, can we have a drink together tonight? Og det får vi så; et par skotske dåseol, som hovmesteren på Louise Rasmussen allerede havde skaffet om min parkerede bil i Jregerspris. Nojes med at flytte lrengere tilbage i bussen og sprende sikkerhedsselen, som alle sreder er forsynet med. Uden uheld når vi frem til Peterhead, hvor han forhåbentlig skal afloses. bord, og en 3-4 timers snak. Han var snedker, vel omkring 50, havde solgt firma og bolig og Fortsättning Bladet 2003 Nr 4 20 Ostkustens Sommareskader 6/7-12/ Likt ett grov spunnet spindelnät sträcker sig vita tampar upp efter berget. 9 båtar är fortöjda mot Fågelön, i "Bromma Skärgård," som är en ögrupp i Mälaren och faktiskt inom Stockholms stad. Samling Fågelön Eskadern har samlats under lördagen, någon båt kom redan på fredagen och har tagit vara på tiden med att njuta av den fina miljön. Det torde vara svårt att hitta något liknande inom andra miljonstäders gränser. Vi har två gästbåtar med på Eskadern. Helen, Mats och Felix Dryselius, puttrar fram med en 021 :a, i en konverterad livräddningskryssare, byggd i ek och döpt till "Neja". S-kryssaren "Lotta", bemannas av Åke och Ann-M~rie Aspling samt pudeln Isadora. Vegorna som var med:. 483 "Carita", med Lars och Britt-Marie Roxström. EskaderIedare. 447 "Lovisa", med Owe, Marie, Malin och Jennie Blomqvist 783 "Emma", med Barbro och Lars Emell "Mate", med Laszlo och Margareta Szönyi. 830 "Mikall", seglas av Bengt och Anette Kallin samt en flatcoated retriver som kallades "Sigge" "Egen Vilja", med familjen Marie- Loise, Mats, Madelene och Jesper Grahn 2078 "Kråk-Lisa", med Stina och Sven Fors. Den sistnänmda blir utsedd som skrivande repporter och med följande rader dokumenterar jag eskadern i korthet. Måndag. Kurs mot Birka. Eskadern går forbi Kungshatt, Ekerö, genom Bockholmsundet och ut på Södra Björkfjärden till vikingarnas Björkö. Vi besöker Birka och får i oss en hel del kultur. Besöker utgrävnings-platser och förundras över hur arkeologerna, under stekande sol, orkar gräva i sina gropar,. Museet är väldigt fint och hamnen har en erkänt bra standard på sanitetsanläggningen. Gästhamnen är inte den bäst skyddade i Mälaren, men vi har tur med vädret och vi får "smörplatser" på insidan av pontonen. Det blir en skvalpfri natt. Tisdag. Kaxigt har jag erbjudit familjen Dryselius att forvara sin mat i vårt kylskåp. Nu har kylen efter 10 års bekymmersfritt användande dragit sin sista suck och vi tvingas fordelabåde vår och Dryselius mat i andras boxar. Skepparmöte och vi ger oss ut från hamnen allt eftersom vi är mogna for avgång och kommer att stråla samman på eftermiddagen.

12 En blankare Björkfjärd har aldrig skådats. Solen steker och den lilla fartvind 4 motorknop kan ge är knappast svalkande. Vi går mor Granskär på Norra Björkfjärden, en Ö, i en arkipelag som starkt påminner om skärgårdens öar. Vi får bekymmer med tilläggning i en redan full naturhamn. Några Vegor kommer in med stäven mot stranden och andra lägger till mot deras sidor. Ingenting som vi Stockholmstraktens skärgård norrnalt behöver praktisera, men finns det hjärterum så... Vi grillar gemensamt på kvällen med en fin utsikt över fjärden och ljudet av skrattande ungar som badar. Mikalls motor krånglar. 3 st. amatörmekaniker, som bara inte kan hålla fingrarna från en krånglande motor, står med olja upp till armbågarna. Anette och Sigge (hunden) ser lugnt på och konstaterar att de motorokunniga "fått till det" men ingen av dem vet egentligen vad de gj ort. Onsdag. Vi går mot Askholmen. En fin klubbholme som ägs och sköts av Strängnäs segelsällskap. Avgång på förmiddagen och som alltid, när många likadana båtar drar iväg samtidigt, väcker det nyfikenhet. Det känns nästan som en uppvisning att lämna hamnen så snyggt och diskret som möjligt. Vi har cirka 12m att gå genom ett vatten som är mörkblått på sjökortet. Detta område är till ytan det största och samtidigt det grundaste i östra Mälaren. En relativt ny sjösportled hjälper oss igenom ett vatten, som på sitt djupaste ställe är 2,5 meter. Tärnor och mås balanserar på nymålade prickar, vilka leder oss genom ett vackert landskap med grunda fjärdar och höga vassar. Fågellivet i området är livligt och familjen Emell har turen att se havsörn. ( Örnen tycks ha följt mellanskarven in i Mälaren) Vi passerar slott och är strax framme vid Askholmen. De är förvarnade och vi blir fint bemötta. Inget revirtänkande där. En eftermiddag med aktivitet i form aven tippsrunda på naturstig. En kväll med hänförande utsikt över fjärdarna. Spannmålssilon i Strängnäs lyser som ett vitt monument och markerar var Staden ligger i fjärran. Regnmoln drar förbi utan att släppa sin last och vi har en fin kväll i musikens tecken. Det är en musicerande eskader. Mats Grahn proffs på gitarr och duktig sångare. Bengt-Göran Kallin på dragspel och sång, helst låtar i C-dur. Sven Fors på munspel, till antalet lost. i olika tonarter och vissa problem att hitta rätt spel till rätt låt. )1 Mats Dryselius, bra sångare. Sist men verkligen inte minst Helen Dryselius, operautbildad men med stort register och vacker röst, sjunger allt som är tonsatt. Övriga deltagare bildar kör och blir en nästan osannolik ljudfond En fin kväll och det blir sent. Det blir förresten alltid sent när Mats håller i gitarren. Torsdag Vaknar till en gråmorgon som klarnar upp och det blir allt vackrare väder under dagen. Eskadern bryter upp vid 10 tiden med kurs mot Slandökalv. Södertälje SK:s klubbholme som är belägen på Södra Björkfjärden. De flesta stannar upp några timmar vid Stallarholmen, för proviantering och i visa fall lunch på krogen. Vinden nordlig och det blir halvvind över södra Björken. Hej vad det går. Sommarens kanske bästa segling under några timmar. Kråklisa loggar som mest 6,1 kn och det med fock som försegel. Vegor med genua seglade i säkert runt 7. Vår motorbåt har tagit plats islandökalv och Mats dirigerar i hamnen. Slandö har en fin hamn och det ryms en hel del båtar, men att bli f'örtöjda sida vid sida är förmycket begärt. Vi lånar klubbens uteplats på toppen av ön och med utsikt over hela Södra Björkfjärden. Stora lastfartyg på upp mot ton, stävar mot NV och man förvånas över att så stora båtar både kan och får trafikera Mälaren. Det blir ännu en musikalisk afton och Laszlo överraskar med torndönstämma och solosång på sitt ursprungslands vilda tungomål, dvs. Ungerska Fredag Dagens etapp blir till Skansundet. En gammal örlogshamn som nu är Gästhamn, kiosk, krog och ett campingområde med husvagnar. Vår sista kväll tillsammans blir imorgon, Lördag. Vi skall avsluta med en grillfest och till det krävs förnödenheter. "Carita", "Kråk-Lisa", samt "Lovisa", sticker trån Slandökalv några timmar före de andra. Vi skall stanna i Södertälje för att handla det som krävs till en fest. Vi har tur, slussportarna är öppna. Vi styr in mot SB sidan, portarna stängs och vi slussar ner tillsammans med ytterligare någon båt. Ut i Saltsjön och lägger oss i Södertäljes nya gästhamn. Lovisas kvinnliga del av besättningen mönstrar av och Ove kommer att segla ensam under några dagar. 2 timmar senare är vi iväg med massor av djupfryst fläskfile, 3 papplådor vin, chipps, godis, mm. Allt som krävs för en fest. Svag vind i solsken och vi laddar batterier till Skansundet. Egentligen en ganska tråkig sträcka men nödvändig om man vill ut i skärgården. På en gästponton, mellan Y- bommar, får vi plats sida vid sida och kvällen avslutas med ett dyrbart besök på Skanssundets krog (god mat), samt en rundvandring bland camparna. Husvagnar i alla former och otroliga förtält. Det märkligaste är ändå känslan av att vagnarna mer eller mindre är fastväxta i backen. "Tomterna runt vagnarna har små, men har sedan länge uppväxta trädgårdar, inhägnade med konstfullt snickrade staket samt i en del fall, murar av sten och betong. Husvagnarna måste ha stått där i decennier. Vi båtfolk, som vaknar upp i världens största sjötomt, finner den typen av boende ganska märkligt, men å andra sida tänker väl husvagnscamparna det samma om oss 23

13 båtluffare. Ligga med båtarna sida vid sida och med endast några decimeters mellanrum...hur kan man? Lördag. Veckans regnskur väcker oss. Det öser ner under några timmar. Väderprognosen är inte upplyftande. Åska och blåst. Vårt grillparty är i farozonen. Skepparmötet vid 900 och regnet hänger i hotfulla moln. Beslutar får avgång mot Gravamaren och vi ger oss iväg en efter en. Ytterligare en Vega hänger på i Skanssundet. Bengt Simonsson som seglar 791 "Miss Piggy". Han seglar ensam och är på väg söder ut. Bengt tycker det blir trevligt med en avstickare på något dygn. Plötsligt är vi l O båtar i eskadern. "Kråk-Lisa" och "Egen Vilja" gör sällskap som de sista segelbåtarna. Neja, ligger kvar ytterligare någon timme. Vädret blir bättre. Vid Oaxen bryter solen fram, efter en halvtimme är himlen molnfri och oddsen för en lyckad grillfest ökar betydligt. Vi går ifatt Laszlo och Margareta, som tillsammans med Lasse och Britt-Marie ligger och väntar på broöppning vid Tottnäs. Dryselius i "Neja" går fårbi, de är inte högre än de går under. Svängbron öppnar och vi är några båtar som går igenom. "Egen Vilja" smiter i sista sekunden innan bron slår igen. Under resans gång har vi fått meddelande om att Maggan och Lasse Åhlander i 828 "Nannis XL", tänker stöta till i Gravamaren och eftersom de befinner sig i området dygnet fåre oss," bokar" de en fin plats efter berget. Ytterligare en Vega har anslutit och vänta på oss i lagunen "Vackra Vega", med Lennart och Ingrid Larsson som besättning. Så är vi 12 st. båtar som deltar i Grillfesten, på berget inne i Gravamaren. Öppningen till lagunen är lätt att missa. Vi går genom en smal kanal i en vassrugge. Några ord om platsen för avslutningen. En av deltagarna ser sig omkring i viken och säger: "Det här är paradiset" Huvudet på spiken. Det var precis där vi hade avslutningen... i Paradiset. Vädret, gemenskapen, platserna, och vår "otroliga orkester" gör tillsammans att eskaderveckan och den perfekta avslutningsk\!ällen, kommer att sitta kvar som ett trevligt sommarminne under lång, lång tid framöver. Vid pennan Sven Fors f. I~ \\1" ~ ~ 1 Erbjudande%003 till Vegaklubben Från Lidköpingsbåtsnickeri AB Komplett bänksats i nåtad teak inkl bänklock 7600:- Endast 3 st nåtade bänklock 4600:- Nåtad durk 3000:- Ruffluckor 2800:- Rorkult ( lackad) 2200:- Sittbrunnsbord i nåtad teak inkilagun bordsfäste (85*55) 4200:- Övriga snickerier enl era önskemål Båttillbehör annpassade till Vegan tex autopilot,instrument, värmare, fall mm ringför prisinfo. Order Lidköpings Båtsnickeri AB Fiskaregatan Lidköping Tel 0510/20100 Fax 0510/

14 En lugn semester i Stockholms Skärgård 2003 Mitt emot på berget på andra sidan skulle det nog byggas något. Det var någon typ av maskin som hackade i berget hela dagen fram till åtta på kvällen. Vi såg lite senare en militärbåt åka därifrån. fladen på ena sidan, på den andra sidan, mellan bergen var det fri horisont. Det är i sådana ögonblick man kan bli religiös. Hallskär är värt ett besök, for här är många ställen att välja på, skulle tro att här finns det skydd mot alla vindar. Fina släta klippor for rekreation eller grillen. FörtöjdiNorrpada31juli 2003,StockholmsSkärgård Denna sommar 2003 skulle bli en sommar Möja, Men vi brukar inte gå in i Säck utan utan att vi kunde delta i någon eskader tar viken bredvid, mer öppen natur, plus som vegaklubben anordnar. Hon som att där får man ligga själv utan att använda bestämmer (hustrun) kunde inte få fendrar. Det är konstigt, det verkar som att semester forrän i mitten av juli så det blev båtfolk inte tror att man kan ankra utan att till att omplanera. det står i en känd bok, men jag tackar och Den 22 juli hade vi annat på gång som fick tar emot. För övrigt är det ganska grunt i en hemfärd från de yttre skären att kännas viken ca. 1,5m. nödvändig. En konsert på Cirkus i Stockholm med ROLLING STONES, blev året och sommarens höjdpunkt. Att se dessa sextioåriga farbröder ge järnet i flera timmar är en ofårglömlig händelse, det var ja, kort sagt bra. 14 juli. Fint väder Segelsommaren började annars med en segling till Säck som ligger väster om juli. Fint väder Vi ville ta oss söderut utefter ostkusten men algrapporterna var inte trevliga att höra så vi ville undvika söljan. Färden gick mot Sandön. Vi gick in i Vildgrytan som ligger i Sandhamnleden. Mycket trevlig Natur och bra klippor for tilläggning. Fil och yoghurt kom fram, bordet dukades, då satte det igång, oljudet. 16 juli. Segling från Vildgrytan genom Sanhamnshålet - Revengegrundet ut till Alma 16 juli. Fint väder Vi brukar inte planera alla seglingar i detalj. Så det bestämdes vid morgonfikat att vi skulle segla ut och titta på fyren Almagrundet. Vädret var vackert så det blev halvvind hela vägen ut. På bilden ovan kanske man kan skymta Sandön och Revengegrundets fyr. Vi seglade med den självslående focken och full stor fart ca. 4,5-5 knop hela vägen, lite rulligt men det går bra när man seglar. När vi var vid Alma bestämdes nästa anhalt. Ner mot Långviksskär skulle det bli, då får vi användning av Lars Granaths nya sjökort i skala 1: med specialer ner mot 1:3000. Då kan alla hitta en klippa att lägga till emot, skärgården blir mycket så större. Vi seglade in mot Långviksskär och Hallskär efter en härlig segling utifrån Alma. Vi tittade i kortet och tyckte att det såg fint ut på Hallskär. Vi tog ner seglen, startade motorn och tuffade in efter kortet. Vi hittade en udde som var fin, gick in mot berget och la i ankaret. Stället var perfekt, juli. Fint väder Efter två härliga dagar på Hallskär måste vi segla hemåt men en avstickare till Rödlöga kunde vi nog hinna med. Med sydliga vindar av lagom styrka tog vi det som en hel dags segling. Det blev lite knepigt uppe vid Möja, motorn startades, Som alla vet, en gentleman kryssar aldrig, det är en gammal god engelsk regel, Den seglar jag alltid efter. Efter Möja stängdes motorn av, det blev tyst och skönt igen, det var sträcksegling till Rödlöga sedan. 19 juli. Fint väder Nu måste vi hemåt utan några avstickare. Vi började morgonen med motorgång ner mot Svartlögafjärden där vi tog av mot sydväst, detta stämde bättre med vindfårhållandena så storen hissades och genuan rullades ut i dess största storlek. Det blåste 7 meter så vi gjorde 5,5-6 knop hela vägen över fjärden. När vi kommer bort mot grundklacken Tuvan får man ha ögonen på skaft, här finns alltid säl. Det började med ett fräsande ljud bredvid båten, jag tittade över sidan, där var sälen. De är otroligt nyfikna, den kollade noga in oss och bedömde oss som inte farliga. Men vi hade ändå en bit kvar till Tuvan. När vi kom fram kryllade det av säl på och i vattnet runt grundet, det är en lika fantastisk syn varje gång. Natthamn blev Ängsö vår nationalpark i norra skärgården. 22 juli. THE ROLLING STONES

15 iega Segel och rullfocksystem Fortfarande hinner du få nya segel till sjösättning. Under mars och april så kommer vi att sätta serier av storsegel och rullgenor i produktion. Fler än 15 Vegaägare har under hösten och vintern beställt nya segel för leverans till sjösättning. Kan du bestämma dig inom kort så hinner även du få nya segel, kapell och/eller rullsystem till sjösättningen. Gennaker är ett effektivt segel på Vega. Gennakern hanteras som en stor genua, med skillnaden att seglet förs runt framför förstaget när du gippar. Vegan får bra draghjälp av gennakern, framför allt i lätta till måttliga vindar. Gennaker: (42 m2). Triradialskärning, 1-3 valfria fårger av 0,90z spinnakernylonduk. Pris: 7500 kr Storsegel: Ytan 15,3 m2är en större segelyta vilken godkänns i lystalet. Cross-cut skärning i dacronduk (300g/m2). De 2 översta lattorna är helt genomgående, de två nedre täcker halva seglets bredd. Pris avser komplett segel med travare, replik i bommen alt. lösfotat bomlik, 2 revrader, tell-ta1es,m.m. Pris: 8400 kr Rullgenua: 19,5 m2. Vi gör en biradiai skärning i dacronduk i 2 olika dukvikter (240g/m2 & 260g/m2). Pris avser komplett rullgenua med bukkompensator, UV-skydd, uppmärkta inrullningslägen, tell-tales, m.m. Pris: 9000 kr Furlexpaket: Ovan rullgenua ink!. nya rullsystemet Furlex 100S-5. Pris: kr Plastimopaket. Ovan rullgenua inklusive Plastimo 608T rullsystem. Pris: kr (Vill du ha rullgenuakapell iställetför UV-skydd tillkommer 900 kr på rullgenuans respektivepaketets pris.) o Ovanstående priser gäller vid bestälinnig under sep/okt Leverans:nov-januari Boding Segel AB Kilowattvägen Haninge Fax Stockholm Göteborg 'Oslo (47) stockholm@boding.se.'gbg@boding.se.. Lidingö Runt 2003 De 6 vegorna startade näst sist av alla klasser. Det var skönt, för då hade de flesta båtarna hunnit iväg och vi hade ganska fritt svängrum, men vi fick förstås se upp för de 14 folkbåtar som startade samtidigt med oss. Vindriktningen var sådan att det blev en halvvindstart för styrbords halsar. Som vanligt blev det litet trångt och bråkigt vid styrbordsmärket och jag tror att Ingemar Bäcks ELVIRA blev trängd utanför och fick runda tillbaka. Vi föll bakom klungan av folkbåtar och fick fri vind i ett hål och kom iväg smärtfritt och ganska bra. Bäst startade Per Wasberg med PAGAL upp i lovart. Folkbåtarna spirade alla sina små fockar i lovart. Det såg fel ut men gav god fart och de flesta seglade snart ifrån oss, vilket också var skönt då vi fick leka med varandra utan att bli störda. PAGAL ledde ner till Lidngös SO udde men där kom IMARI ikapp. Vi lyckades sedan med tur och uppmärksamhet hitta ett spår med hygglig vind, så att vi ledde vegaklassen vid den östra rundningsbojen med ett par hundra meter. Efter rundningen friskade vinden på Askrikefjärden och blev byig. IMARI hade en god och samtränad besättning bestående av rorsmannen Lars och skotslavarna Björn och Kajsa samt barlastarna Ylva och Alve (mina barnbarn - alltför spinkiga för uppgiften!). Vi märkte snart att Lennart Larsson med sin vega VIV närmade sig oroande snabbt och vi försökte olika knep för att få bättre gång på IMARI. Kajsa "körde" storskotet på så sätt att varje gång det byade till och båten krängde släppte hon först ned skotvagnen till lä och, om det behövdes, släckte hon även lätt på skotet. Allt för att hålla båten 29 upprätt. Vi sträckte ut storseglet längs bommen för att minska buken och vi tog hem så mycket vi kunde på trimmet på akterstagets hanfot. Vi tog även in ett rev i storseglet och seglade så ett tag, men vi slog ut det igen när vi tyckte att det brallade ur. Dock hjälpte ingenting, båten gick tungt och man kände att hon var pressad. Den där känslan av "lycklig båt" saknades. Vi såg hur VIV stannade och bytte försegel. Deras hårdvindsgenua hade börjat gå sönder och de bytte till sin berömda kryssfock av "slipsmodell". Hela bytet tog endast 60 sekunder! Det var alltför bra gjort. Vi hade behövt betydligt mer! Med det mindre seglet gick VIV ännu bättre och snart hade de passerat oss. Vi var visserligen uppe och nosade på deras akter några gånger, men mot slutet svängde lyckan mot oss och vi fastnade dels bakom en båt i en annan klass, dels i ett vindlöst (!) hål. (Hur kan det finnas sådana hål? Först var vi hårt nedpressade, sedan blev det blankstilla i flera minuter, därefter blåste vi omkull igen!). VIV vann ohotad och IMARI seglade in som stolt tvåa. Eftersnacket ombord på IMARI under hemseglingen analyserade, gissade och förkastade. IMARI har numera en rullgenua med Hood-rulle samt ett ganska litet storsegel. Akterliket är avkortad så att bommen pekar tillräckligt mycket uppåt för att den ska gå fritt över våra huvuden vid gipp. Det känns skönt. Vad kunde vi mer ha gjort för att kryssa bättre? I "gamla tider", när vi kappseglade "hett" hade vi vanligen en stötta under masten direkt till kölsvinet. En sådan medger högre spänning i riggen vilket skulle ha givit något högre höjd. Detta kunde ha lönat sig eftersom vattnet var smult utan

16 besvärande motsjö. En sådan kräver ju mer Race, Baltic Race, Kräftköret från "driv" och det lönar sig då mindre att gå högt. Saltsjöbaden till Sandhamn, Vikingarnas bankappsegling på Lilla Värtan och därtill vegaklubbarnas klassmästerskap och IFR Vi kunde också ha planat ut storseglet (som från början kom varje år). Så har vi ännu mer, särskilt borde vi ha tagit hem på på IMARI hållit på i 30 år (fast med fallet eller cunningham får att dra buken föröver. avtagande intensitet) och ändå har vi mycket att lära. Kanske kunde vi ha sträckt upp genuafallet ytterligare för att dra fram buken även i detta segel, men det hade nog inte fått märkbar effekt, för seglet är så styvt och stumt i förliket att det knappast går att töja. Lars Lemby, rorsman på vega nr 7 IMARI. P.S. Genuans skotpunkt var så långt akterut Jag glömde "skyllet": Vi seglade ju som skenan tillåter men det räckte inte för Lidingö Runt med vårt l Okg bruceankare att spilla vind ur genuans toppdel. på stäven och 8 m tung kätting samt 42 m flätad lina i det nygjorda stuvfacket längst Slutligen borde vi ha prövat att ta in ett fram i fören. Det var naturligtvis det som eller två rull i genuan. Den är försedd med gjorde skillnaden. ett förtjockande inlägg alldeles iförkanten. Detta ska göra att mer segel rullas in mitt i seglets förkant, vilket ska minska buken i seglet. Nu provade vi inte detta eftersom Efterlysning det det skulle ha inneburit att all spänning i förkanten hade försvunnit. Denna underlåtenhet var vad vi mest beklagade. finns medlemmar som vill hyra Kanske hade det gjort önskad nytta. Nu får Vegor under JFR vi aldrig veta, för det är ju endast under intensiv kappsegling och i närkamp med 2004 på västkusten. en bättre båt, som man kan lära sig. Kan du tänka dig att Numera kappseglar ju vegorna i stockholmstrakten endast en gång om året, hyra ut din Vega runt Lidingö Runt, så tillfällena att lära sig blir JFR till någon som få. Kanske hinner jag inte lära mig innan jag blir för gammal. Det förargar mig! vill vara med på Men var finns alla de andra vegaseglarna? denna regatta. Hör av Framför allt: Var är alla undomarna? Hur er till oss i styrelsen lär de sig att segla? Det skulle vara underbart om vi åter kunde få igång en via eller telefon, vegaklass i några fler kappseglingar. Jag post går bra. minns när vi seglade- mångavegor!- Lidingö Runt, SS Vegas bankappsegling på Stora Värtan, Åland Sea Race, Ornö Runt, Vikingarnas skärgårdssegling, Alma 30 ~ j; Båtförsäkringenav båtfolk för båtfolk Vill du påverka försäkringsvillkoren? Svenska Sjö är unikt som försäkringsbolag eftersom det ägs av båtorganisationerna. Du kan på så sätt själv engagera dig och vara med och påverka premier och villkor. Det har bland annat gjort att Svenska Sjö saknar generella åldersavdrag, har en professionell skadereglering och försäkrar kappseglare. Hos oss kan du sänka din premie med upp till 50 procent. ~~SK.4 os" Box 266, Vaxholm i>"' Tel Fax \ 1 '-.m,.",,/ Försäkringen är tillgänglig för alla medlemmar i SXK.KSSS.KMKoch Navis. eller annan båtklubb/förbund ansluten till SBU.SSF och 5MBF. Klubbens kontaktman: Lars von Malmborg. Tel: :t VegaM.rin AB Beställl Dina 'kapell före den 15 december och för leverans ijanuari 2004 så får Du 100/0på ordinarie pris! Priser och övriga varor finner Du ipåvår hemsida: Vega Marin AB SmJthska'lägena 42166V,Fröluooa Tel , Fax E-maU:Info(lvegamann..se '"

17 Rapport fra sommerseilasen 2003 Etter en slitsom vår med hardt arbeid og d0dsfall i den nrere familie kan vi endelig kaste fort0y1lingene og stikke til havs. Vi har verdens vakreste kyst til rådighet i nesten alle retninger tia de innerste fjorder til de ytterste bebodde oyer. I ost-vest blir det over 100 mil, og i nord-sor aldeles uten begrensninger. Sommeren er over oss som bare en sommer kan vrere det i vår del av landet. Vind mangler vi nesten aldri. Det hender rett som det er at to rev istorseilet er et for lite og at vi må spyle bort salt helt opp til mastetoppen. Med andre ord, gledene kan vrere barske avog til. Nå må det innrommes at vi nok utfordrer forholdene noe mer enn andre vanligvis gj0r. (Fomvrig er det avog til direkte provoserende å se store flotte båter gå skam10st for motor time etter time uten et seil oppe mens verdens mest gunstige vind kunne gitt dem både st0rre fart og mye st0rre glede. Mer enn en gang har jeg vrert på kanten av å kalle dem opp på radioen og skjelle dem ut. Vel, hver sin lyst) Vi har seilt 257 mil på turen vår og har neppe brukt mer enn 10 l diesel- men så tillater vi oss da også å drive i vindstille i timevis eller krysse oss m0ysommelig fram i motvind og stampesjo. Vi starter tia Bod0 i strålende sol og en aning av vind som f0rer oss i kryss og krok, nå mot vest, nå mot nord. Havet ligger for det meste som et speil. Vi ender til slutt med motoretls hjelp i Karls0yvrer utenfor Kjerring0Y. Vi har en spesiell ankerplass her, og i f01ge tradisjonen skal det vrere reker og hvitvin til kvelds. Og tradisjonen blir ikke brutt i år heller. I Karls0yvrer bodde det folk i tidligere tider. Det står fremdeles hus her, men området er tiedet som fuglereservat og vi kan ikke gå iland. Midnattssolen siger sakte mot horisonten, sj0fuglene roer seg etter hvert, havet 32 hvisker laytom sommer og hvitvinen perler i glassene. På dag 2 er det vind tia nordlig kant. Egentlig hadde vi håpet på vind tia motsatt retning. men vi snur planene 180 grader og skjener avsted mot SV ut i Vestfjorden (havbassenget mellom Bodo og Lofoten) for til slutt å ende i Helligvrer. Dette er det ytterste vreret i Vestfjorden. Her finnes skole, butikk, fiskemottak. Vi ligger ved kai aldeles gratis og nyter det samme gode vreret. Dag 3 blir ikke dårligere vrermessig. Vi lenser videre S0rover og skrår etter hvert inn i hovedleden langs kysten. St0tt ligger lagelig til og har en flott gjestehavn som ofte er overfylt. I dag er den nesten tom for båter. Vi må inn gjennom en trang led med en liten kuling i helene. Vi har ventet for lenge med å reve og er kommet farlig nrer land. Det enkleste er å berge fokken og lense inn for fullt storseil. Det går greit og vi klarer oss helt inn uten å bruke motoren. Selve båthavnen er trang og vanskelig nok å man0vrere i selv i vindstille. Enda verre er det i dag som det blåser, og en Vega må holdes i fart for å vrere under kontroll. Vi skal akkurat til å passere forbi en snekke som ligger med hekken til da skipperen finner tiden inne til å legge fra. Han fikk nok et lite sjokk da han plutselig oppdager baugsprydet vårt pekende rett i oyet med bare noen meters klaring. Han berger hekken unna såvidt det er. Kanskje han ser seg for neste gang han går fra kai. Dag 4 byr på lite vind, men vi fortsetter sydover, forst SV med kurs for Myken, men dit er det for langt med så lite vind så vi endrer kurs S0 og ender i Bolga der to cabincruisere tar de siste bryggeplassene rett for nesen på oss. Det er imidlertid en brygge til, men den har ingen landgang. Det gjor ikke så mye, vi har gummibåt og vi ligger gratis. Bolga viser seg å ha uvanlige attraksjoner som vi ikke viste om tia f0r. Det går et hull tvers gjennom fjellet som havet har gravd ut engang for lenge siden. Nå må man klatre 180 m opp gjennom en stupbratt ur, famle seg tiam gjennom hullet som bare er et par m bredt og dobbelt så boyt og kommer til slutt ut av fjellveggen på motsatt side av 0ya der det er enda brattere. Heldigvis henger det et tau med knuter på nedover fjellsiden. Det ser mindre tillitsvekkende ut, men gj0r tjenesten. Nå er vi på motsatt side av 0ya, og eneste vei tilbake er å gå hele veien rundt. Umrt natur, hav og himmel. Solgangsbrisen t0rker svetten mens vi stabber avsted i timevis på let etter en annen attraksjon: En steinblokk på 60 tonn som ligger så på vippen at et menneske kan rugge på den. Den finner vi ikke, men vi skjonner etterpå at vi må ha vrert bare noen meter unna. Så har vi en grunn til å besoke Bolga på nytt. Dermed er dag 5 over. Dag 6 blir den fineste på hele turen. Vi seiler nesten 60 mil vestover i åpent hav for en stabil laber NO bris og ender på Trrena, men på veien besoker vi et av de vestligste fiskevrer på hele Nordlandskysten, Myken. Det bor ikke mange mennesker her, men de har båtanlop, kafe (som dessverre er stengt på grunn av fodselsdagsfeiring), en fabrikk for elektronikk til juksemaskiner (datastyrte fiskemaskiner) og et gammelt fyr der fyrvokteren forlengst er rasjonalisert bort. Vi går iland på fymya og finner en solbadende havitue på svaberget. Hun beklager at hun bare snakker tysk og engelsk, men er egentlig sveitsisk og har sammen med fem venner leid fyret. Vi får oss en god latter og blir vist rundt på fyret og hilser på de fem andre. En av dem, Peter, overrasker med å snakke et utmerket norsk som han har studert i Sveits. Vi sp0r selvfolgelig hva som får en sveitser til å kaste bort liver sitt med noe så vanvittig 33 som å studere norsk. Svaret er enkelt: Han liker Norge! Alle tror at slik vreret er i dag er det alltid på Myken. Vi forteller en storoyd forsamling om vindstyrker på over 70 knop, iskald sludd og bolgehoyder på 20 m. Forhold der man ikke kan gå ut uten åsette livet på spill. leg avslutter med en sp0kefull bemerkning om at «a big gale is coming tomorrow, you will see for yourselves!» Ikke ante jeg hvor riktig spådommen var. Antagelig går det allerede rykter over hele Sveits om mine spådomskunster-. Vi spiser lunsj ved kai og diskuterer hva vi skal gjore nå. Dagen er enda lang og vinden står. Det er bare 25 mil til Trrena så vi legger ivei. Det er platt lens på åpent hav, storseil på preventer og spridd fokk. Egentlig burde vi brukt spinnakeren, men vi er for late til det i sommervarmen. «Strega» langer ut med stodige 5 knop og vindroret holder henne på kursen time etter time. Vi spiser, leser og soler oss. Vinden loyer etter hvert, men vi kommer helt fram til havneinn10pet på Hus0Y f0r vi må ty til motoren for de siste 5 minutter. Trrena består av mange 0yer hvorav bare to er bebodde. Den ene er Husoy som utgjor kommunesenteret. Husoy har bypreg med sine sjohus og gammel velholdt bebyggelse. Det er vakkert og rent overalt. På bryggetakene hekker krykkjer i hundretall og holder et himla leven. Det meste finnes her. I kafeen feires det f0dselsdag her også, men vi får likevel spise. Menyen er fiskesuppe, ovnsbakt laks og bacalao med all mulig garnityr. Når vi endelig vakler ombord er det langt på natt og nordavinden har snudd til SV. Tåken kommer f0rst, så kommer vinden. Neste morgen står kulingen over oyene, regnbygene ligger vannrette og havet er

18 hvitt. Det er gått troll i ord. Vi bestemmer oss til å gå den korte biten (ca. 2 mil) over til Sanna som er den andre oya det bor folk på. Det er en spesiell grunn til å dra dit: Min bestefar (fars far) kom herfra og min far var fodt og oppvokst her. Som eneste sonn satt han ofte gråtende av redsel til rors over Tra::nfjordeni all slags va::rmens faren passet seilene og holdt båten lens. De kom alltid fram, men min bestefars bror og en til ble sporlost borte på havet en godva::rsdag sommeren Man fant aldri en flis, ikke en åre, ingenting. Sist jeg var her var i Da var jeg fire år--. Vi går ut sundet mot sor. Volvo-Pentaen er som vanlig i godlune og vi forserer vind og sjo i 5 knop så spruten står. Kommet ut sundet boyer vi til SB rundt odden og fortsetter nordover mellom oyene. Ettersom distansen er så kort heiser vi ikke seil. Vi legger merke til en mann som står på berget på Sannasiden og ser på oss og vi skal snart finne ut hvem han er. Havnen på Sanna er lun og fin bak en kort molo. Her ligger en solid og godt fendret flytebrygge. Den er milita::r eiendom og egentlig ikke til vårt bruk, (forsvaret har en radarstasjon på oya) men den er ledig og vi legger til. Mens vi fortoyer kommer en mann springende bortover moloen. Han svinger ned på brygga og vi regner med å bli jaget fra stedet under henvisning til en eller annen spionasjeparagraf i «Lov om Rikets Sikkerhet» Men neida-. Mannen presenterer seg som Jorgen Jorgensen, snakker svensk, er den lykkelige eier av Vega nr. 238 hjemme i Hudingsvall. Hans far var fra Sanna og han har brygge med boforhold og kai på oya. Videre er han medlem i «Vegaklubbem>og har lest mine epistler i «Vegabladet». Det var han som vi så på berget for litt siden. Verden kan va::re temmelig liten avog til. 34 På Sanna finnes spor etter en av de eldste bosettingene på norskekysten. Her har mine forfedre levd og virket uavbrutt i mer enn 6000 år. Sporene er godt dokumentert. En mektig fjellhule, Kirkehelleren, tjente som boplass i den forste tiden. I middelalderen må det ha bodd ganske mange mennesker her. To massegraver med tilsammen ca. 60 personer skriver seg fra l300-tallet. Antagelig var de ofre for svartedauden. Kontakt med utenverdenen må de også ha hatt, for et vrak aven hansakogge ble gravd ut av fja::resanden i Et helt spesielt sagn knytter seg til den. I dag er det seks fastboende på Sanna, men om sommeren er det folksomt, da kommer de hjern igjen alle som flyttet ut. Husene vedlikeholdes, det arrangeres festival og andre arrangementer. Vi er en uke for sent ute til festivalen, men skyssbåten frakter stadig folk over fra Husoya og kafeen i den gamle skolebygningen er åpen. Fjellene på Sanna horer til de mest profilerte på hele norskekysten. Fra en smal strandstripe eller direkte opp fra havet stiger de som tåm i en forvitret katedral. Hoyden er egentlig mindre enn man får inntrykk av, den hoyeste tinden, Tra::nstaven, er bare 347m, men som en sirkelrund soyle med skrått avskåret topp står den der og er nesten ubestigelig. Vi prover oss ikke heller på det, derimot går vi rundt oya som viser seg å va::reenda villere på vestsiden. Kulingen fra SV, jagende skyer og svarte ravner i halsbrekkende flukt gir en ubeskrivelig stemning som gjor inntrykk selv på oss blaserte nordmenn som har sett fjell og hav for. Vi har en stille hjemmekveld ombord med god mat og drikke og våkner til dag 8 med sol og vindstille. Kontrastene er store i dette landet. Dagen starter med turens eneste uhell som vi begge er skyld i -jeg la grunniaget til uhellet ved en forglemmelse I og Audhild fullbyrdet med en feilreaksjon. Detaljene er for dumme til offentliggjoring, men resultatet blir et bulket baugspryd etter sammenstot med moloen. Så har man la::rt litt i dag også Skaden er ikke sa::rlig omfattende og er allerede reparert. Etter proviantering på Husoya ba::rer det ostover mot fastlandet for en laber N0 bris. Vi kommer inn sor for Nesoya, krysser oss nordover på innsiden og loper i havn i Nesoyvågen nord på oya. Min mor ble fodt her i På kvelden går vi tur til vestsiden av oya og ser på enda et naturfenomen, de beromte kalksteinstottene som helt umotivert og malplassert stikker opp av fja::resanden. Nesoya er vesensforskjellig fra Tra::na.Her er lave åser med slake sider, skog og landbruksarealer. Dag 9 ba::rer det nordover for en SV bris. Det er disig og varmt så svetten renner. Vi skrår mot N0 og passerer inn mellom Rodoya (med den beromte Rodoylova) og Bolga. Tåken liksom gror opp av havet rundt oss og snart er vi i den grå sekken med så lite vind at vi knapt har styrefart. Det går litt bedre når vi får opp spinnakeren fort som genaker. Vi navigerer etter bestikket og bruker bare instrumentene for å sjekke resultatet. Vi vet ikke riktig hvor vi har tenkt oss, men vi havner tilslutt i Gåsva::rsor for Stott der vi ankrer på 7 meter og sandbunn. Også her har det bodd folk, men nå står bare et sjohus igjen og enslags flytebrygge 35 laget aven stor rosten jemtank. Overalt henger håndmalte plakater «PRIVAT». Slikt er vi ikke vant til her på kysten - ikke engang i bebodde strok, og når man en skjelden gang ser det synker humoret gjeme noen hakk. Vi brod oss ikke med å gå iland. På dag 10 holder vi oss i leia og siger langsomt nordover for en nokså usto SV. En og annen regnbyge fosser ned og et halvhjertet forsok på å fiske i Stavsundet gir intet resultat. Vi kan se sildeyngel i sjoen og lundefuglene fra Sorfugloy klarer knapt å lette med tunge borer av havets solv hengende som girlandere fra nebbene. Da stiger humoret igjen. Det har va::rt alt for mange mislykkede hekkesesonger for lundefuglene på grunn av matmangel de siste årene. Spesielt har dette va::rtfatalt for bestanden på Rost mens bestanden på Sorfugloy har klart seg bedre. Vi går i havn på Inndyr og treffer en moring med Risorskjoyte fra 1927 på vei hjern fra Lofoten. Dag 10 starter med barske forhold. Det regner og blåser skikkelig fra SV. Vi tar likegodt to rev med det samme og

19 setter kursen for Fleina. Vi har venner her. Lovise og Mogens Gran tar imot forblåste uveersfugler med all den varme som finnes. Utpå kvelden etter en mosjonstur på 0ya som etterhvert kan regnes som gamle tomter for oss drar vi videre til Fleinveerder en gratis kommunal flytebrygge tar vel imot oss. Dag 11 skal veere den siste dagen på turen. Den blir også en god dag. Solen skinner og nordavinden blåser såpass at vi tar et rev. I kveld skal vi avslutte turen i Bod0. Det blir en lang kryss nordover Salta og vi m0ter flere st0rre seilbåter på motsatt kurs lensende på jerngenoaen og med naken rigg. Det er like f0r vi roper dem opp og er ufine i kommentarene. Det slår nesten aldri feil - Hver gang vi skal inn Skagleia til Bod0 er nordavinden stikk i stevn og den puster seg alltid opp på kuling. Og alltid er det så kort vei igjen at vi ikke bryr oss med å reve storseilet. F01geligskjener vi inn forbi moloen med 45 graders krenging, tårer i 0ynene og sj0vann i håret. Nå er det slutt for denne gangen. Inn til brygga, fort0y, spyl båten med ferskvann, rist tepper, bytt på k0yene, vask, kontroller motor og utstyr, lag mental huskeliste over vedlikehold og reparasjoner som skal gj0res, t0m kj0leboksen, pakk sammen kleer og annet utstyr, finn bilen, beer iland, rydd og lås. Så er det bare å kj0re hjem de 100 km til Rognan. Snart er det fjellet og alle multebeerene som skal plukkes 36 og så vinteropplag noengang i oktober. Lenge til det heldigvis. Det blir sikkert mange fine helgeturer til utover h0sten. Ved kai i Helligvor Med hilsen Vega 3237 «Strega» Audhild og Sigurd Sommarens kanske tråkigaste bild Denna skylt med texten: bryggorna får endast användas av NBS medlemmar, möter båtfararen när man tänker sig att ta sig en rast eller natthamn på Näsbyvikens klubbholme Gränholmen N 59 25,00 O 18 40,00, i Stockholms skärgård. Jag har själv sett hur man motar bort båtar som försöker lägga till vid deras bryggor. Tillfället jag tänker närmast på då blåste det nästan kuling och var ett allmänt otrevligt väder, man motade då bort en norsk båt. Själv låg jag till ankars på svaj i närheten. Det har hänt flera gånger med samma mottagande, bryggan rymmer säkert 50 båtar. Vid dessa tillfällen var det inte mer än fem båtar vid bryggorna Är det på detta sätt vi ska ha det i framtiden, då blir det inte mycket till trevlig semester med nya båtvänner. Jag undrar hur Näsbyvikens medlemmar själva vill bli bemötta på andra klubbars holmar. Med vänliga hälsningar Semesterseglande Vegaklubbsmedlem För långt tilllfr Marstrand? Du som funderat på segling till JFR i Marstrand glöm inte bort vilka möjligheter du har genom Vegaklubben! För att slippa segla en lång sträcka fram och tillbaka är det ju praktiskt att dela resan på flera besättningar. Om man inte har turen att ha intresserade besättningar inom familje- eller vänkretsen finns en annan möjlighet: Annonsera i Vegabladet och på Vegaklubbens hemsida. J klubben finns ju likasinnade som kan sin Vega och har intresset att sköta sin gamla båt. Du kan också annonsera om att få hyra en Vega eller att byta Vega över semestern med någon som vill segla på nya vatten utan långa transportsträckor. På detta sätt har jag och min familj lyckats besöka ett antal IFR-träffar utan anstränga oss med långa tillfartsseglingar. På IFR kan man få utländska vänner och få kontakter för att hyra en Vega utomlands. Om Du vill får du gärna ringa mig och höra mer om våra erfarenheter. Ingemar Bäck inbae@home.se, Olika sätt att segla långt I dagarna är det dags att preliminäranmäla sig till IFR 2004 i Marstrand. För många t.ex. ostkustseglare i Stockholmstrakten känns resan lång om man inte är pensionär eller kan ta lång semester. En del har möjlighet att ordna med flera besättningar som kan dela på resan så att man slipper i 37 segla 'tur och retur' och har man tur finns intresserade inom släkt- eller vänkretsen som tidigare har seglat med båten. Men för dig som inte är så lyckligt lottat vill jag peka på andra möjligheter som gynnas av medlemskapet i Vegaklubben (och VaDA med kontakter till andra Vegaklubbar utomlands). Med annonser i vegabladet och på hemsidan når vi ett stort nät av Vegaseglare. Vågar någon hyra ut sin båt? Nog har man hört hemska historier om hur folk förstör båtar men risken är mindre om man håller sig till likasinnade d v s andra Vegaseglare. När vi för många år sedan hyrde ut båten "på öppna marknaden" fick vi dock också tre helt jysta hyresbesättningar (jag tror att Vegan attraherar vettiga människor!). Affårskontakten får mer karaktär av kamratskap där man delar på kostnaderna. Jag rekommenderar att man som uthyrare fixar till de där någotsånär fungerande provisorierna. Skrivna instruktioner om någon del av utrustningen som är lite speciell är också tacknämligt och en inventarielista så att den nya besättningen vet om de ska ta med en osthyvel eller var de skall leta efter skiftnyckeln. Vad skall man ta i hyra? Tja, 2,5 % av värdet per vecka är vanligt bland proffsen med diverse rabatter. Uthyraren måste ju få tillräckligt för att ta på sig besväret och risken men också betänka fördelen av att få en pålitlig hyresgäst eller kanske inte ta nån hyra alls om det gäller en transportsträcka som underlättar den egna fården. Vi har provat flera varianter Vi har hyrt Vega i Skåne och Holland, vi har bytt Vega med en Dansk familj, vi har bytt bil mot båt (för returesan), vi har hyrt ut vår egen båt och har inte ångrat oss någon gång! På detta sätt har vi utan alltför mycket ansträngningar lyckats delta i IFR-

20 träffar i Norge, Danmark, Tyskland och Holland. Men tänk om det händer nåt med båten..., javisst allt kan hända men kanske inte värre än man får räkna med på en normal semester. Båten skall naturligtvis vara rätt försäkrad och den som är ombord får stå för självrisken. De problem vi har haft har rört motorerna (vad annars!). En havererad bränslepump i den hyrda båten i Holland, vatten i motorn via avgassystemet i vår båt var lösbara problem. Nu för tiden har man ju också fördelen att ha mobiltelefoner som enkelt håller kontakt mellan besättning och ägare om något skulle hända. Utnyttja Vegaklubben, annonsera i vegabladet och på hemsidan! Satsa på IFR i Marstrand, där får Du chansen att prata med utländska Vegaseglare och diskutera någon spännande bytessegling. Fler detaljer av våra erfarenheter kan Du få om du kontakter mig. Ingemar Bäck, 08-S40 624Sl Försommarträff Juni. på Rörö Dagen började med vind omkring nord 10 - l2.s. Fredagen den.22 kom 4 båtar, för att planera helgen. Alla hade haft en god segling ut till Rörö. Fredag kväll satt vi i vegan 2S80, 8 personer och pratade semester, med tilltugg och dryck. Lördag förmiddag laddade vi inför eftermiddagens aktiviteter och väntade in fler båtar. Två båtar med 4 personer kom in ung , då stod vi andra på bryggan och tog emot. 38 Ca gick startskottet för en väldigt trevlig och klurig Poängpromenad, på" ängen på Rörö. Ex. på frågor. Vilken skatt har de haft som hamnat på bb.? 1. A- skatt X. B- skatt 2. L- skatt I vilken skog känner man sig mest ensam? 1. Granskog X. Björkskog 2. Tallskog Det var 16 kluriga frågor, blandat med djur och natur. Svar på fr ägorna kommer längs ner i artikeln. När promenaden var över, samlades vi för gemensam fika i gröngräset. Efter fikat drog vi oss åter ner till våra båtar, då fick vi se en ensamseglare i en Vega. Han var ganska sönderblåst och hade fått problem med ett skot. Vi tog emot honom och skötte om honom så han fick upp värmen. Efter denna lilla upplevelse gick vi tillbaka till våra båtar i spänd förväntan medan svaren rättades. Vem hade vunnit? Prisutdelningen avlöpte vid Rörös grillplats. Första pris tog Pia och Bertil 1* Skumpan Som fick välja först på prisbordet med båtinspirerande priser. Grillningen satte igång och långbord dukades, vi var hungriga. Vi åt och drack, sjöng och umgicks, tills kvällskylan tvingade oss ner i Ingmaries och Jannes båt, som hade goa svärmor Inger med. Gunilla Vega 2S80. Svar 1.2. L- skatt. Svar 2. x. Där finns inte en kotte Ny motor, nytt liv - femte och sista delen Erfarenheter &reflexioner Den nyinstallerade motorn (Lombardini LDW 702M 2 cyl.. 20 hk) uppförde sig väl, efter de inledande justeringarna som tidigare nämnts om. På något sätt var det inte bara en ny motor, utan även en annan upplevelse av något mer emotionell art. Ljudet var annorlunda med högre varv - manöverbarheten en annan. Vi upplevde att båten mer fått karaktär av motorseglare än renodlad segelbåt. Så kändes det! Så här ett år senare är vi glada över att ha gjort den stora investeringen och därmed fått nya perspektiv på den framtida användningen under olika förutsättningar. Tillsammans med alla de andra gjorda förbättringarna och anpassningarna under åren, upplever vi nu något aven renässans förvår kära Vega. Några tekniska TEKNIK SIDORNA fakta m.m. Här följer en tabell över förhållandet mellan motorvarv och fart gjorda under lugna förhållanden. Motorvarv/min Fart i knop 14..prop. IS" prop , S, S,S S, S,7 6, ,0 6, ,3 6,S ,S ,6 6, (max) 6, (max) 6,6 39 Fartvärdena har uppmätts i två omgångar, dels med IS" trebladig propeller och därefter med den slutliga 14" trebladiga propellern. Vid gång med den större propellern kunde vi höra ett starkare propellerljud i skrovet, förmodligen beroende på att den fria volymen ovanför bladet mot skrovet var begränsad. Tomgångsvarvet är ca 1160 varv och då gör båten 2,3 knop i stilla väder. Det optimala varvet ligger kring 3000 med 6 knop och en utnyttjandegrad på 83%. Enligt generalagenten stiger den teoretiska bränsleförbrukningen påtagligt vid utnyttjandegrader över 80%. Vid forcerad fart (maxfart) gräver aktern ned sig och självlänsarna tar in vatten då och då i sittbrunnen, särskilt vid svall och liknande förhållanden. Efter en veckas hamnvila krävs glödning för att starten skall gå bra. Därefter några minuters förhöjd tomgång, innan backningsmanövrarna kan göras smidigt. För att underlätta framlbackmanövreringen har reglaget höjts och sticker nu upp över bänken vid neutral. Ganska praktiskt att inte behöva böja sig djupt ned och då inte ha synkontakt med förgasten de så viktiga sekunderna innan brygga eller berg. Vid segling, eller i hamn fålls spaken framåt. Avgaserna är numera "Bodensjörena" och det är en sann fröjd att åter kunna se en vit akterspegel när man tar sitt morgondopp.