NORDISK MYKOLOGISK TIDSSKRIFT BIND III HEFTE 3 KØBENHAVN 1946

Transkript

1 A NORDISK MYKOLOGISK TIDSSKRIFT BIND III HEFTE 3 KØBENHAVN 1946

2 INDHOLD Side J. P. Jensen: Boletus lignicola Kbch. (1929) fundet i Danmark 159 Morten Lange: Mykologiske Indtryk fra Lapland. (Summary: Mycological impressions from Lappland) 161 F. H. Møller: Sjældnere Svampefund fra Randers-Egnen i Chr. Fr. Bøhme: Fra Oslo soppkontrolls virksomhet 174 J. A. Nannfeldt: En ny svensk hypoge, tryffeln Geopora Schackii P. Henn. (Summary: A new Swedish hypogeous fungus, Geopora Schackii P. Henn.) 177 Cecil Treschow: Champignondyrkning i Haver. (Summary: Mushroom-growing in gardens) ~ N. Fabritius Buchwald & Knud Wilken-Jensen: Det første Dødsfald i Danmark som Følge af Svampeforgiftning ved Amanita virosa. (Summary: Fatal case of poisoning by the fungus A manita virosa) Morten Lange: Mykologiske Iagttagelser i Danmark (Summary: Mycological observations in Denmark ) 201 N. Fabritius Buchwald & E. Hellmers: Fortsatte Iagttagelser over Sporefældning hos Tøndersvamp (Polyporus fomentarius (L.)Fr.). (Summary: Further observations on the sporedischarge of the true tinder fungus (Polyporus [omentarius (L.)Fr.) 212 F. H. Møller: Crepidotus cinnabarinus Peck i Danmark. Syn. Crepidotus cinnabarinus Møll. et Westerg. (Summary : Orepidotus cinnabarinus Peck in Danmark) 217 Notitser 221 Meddelelser fra Foreningen til Svampekundskabens Fremme 224 * REDAKTION: N. F. BUCHWALD F.H. MØLLER * Udgivet af Foreningen til Svampekundskabens Fremme Rolighedsvej 23, København V. Trykningen afsluttet December l""''''''\jtlwo \.I'1I''''''''-AI'VWI ~1"'lNU "''''~.&..&.4 AJ''-'.L&.LLl.c.40.&..&.L/ Notitser : Meddelelser fra Foreningen til Svampekundskabens Fremme * REDAKTION: PDF scanning and OCR N. by F. the BUCHWALD Danish Mycological Society F.H MØLLER -

3 BOLETUS LIGNICOLA Kbch. (1929) FUNDET I DANMARK Af J. P. JENSEN Paa en Rødgranstub i den saakaldte " Plantage" i Jægersborg Dyrehave fandt jeg den 21. Juli 1943 en ejendommelig gyldenbrun Rørhat med en stærk sødlig Duft. Jeg har siden fundet den der hvert Aar, tidligst den 12. Juli og senest den 1. Oktober. Bestemt efter F r i e s "Hymenomycetes Europaei" kom den Boletus sulphureus Boletus lignicola Kbch. Jægersborg Dyrehave, Stød af Picea abies, Efter Akvarel af Kunstvæverske G e r d a B e n g t s o n. nærmest, men Beskrivelsen passede dog ikke helt. Først i Aar har jeg faaet den endelig bestemt ved Gennemsyn af K a Il e n b a c h's nye Værk om Rørhattene, hvor den findes beskrevet og afbildet. Den er

4 træboende og knyttet til Naaletræ, udgaaende fra et gulligt Mycelium. Den 7. September 1945 hjembragte Anlægsgartner K. B. M a d s e n nogle Eksemplarer af Arten fra Egebæksvang ved Espergærde, hvor den var taget ca. 45 cm fra Stammen af en levende Lærk, som det viste sig ved Plukningen af et nyt Eksemplar den 18. September; dette Eksemplar udsprang fra en frønnet Rod, der var gennemvævet af det gule Mycelium. Arten vokser for det meste parvis, og i Materialet fra Egebæksvang fandtes 3 Frugtlegemer, der var helt sammenvoksede baade med Hat og Stok. Nedenfor følger en kort Beskrivelse. H a t konveks, indtil 7 cm, med" Overhud af ruskindsagtig Karakter, i fugtigt Vejr lidt klæbrig, g y l d e n b r u n, ved T r y k r ø d b r u n t a n l ø b e n d e, undertiden rudet-sprukken, m e d e n 2-3 mm b r e d R a n d i n d b ø j e t u n d e r R ø r l a g e t. R ø r ret korte, nedløbende paa Stokken, gulgrønne, med smaa, ujævne, kantede og delte Mundinger, der først er livligt gule, senere gulgrønne-smudsigt olivenfarvede, ved Berøring s t r a k s k r a f t i g t s o r t-b l a a n e n d e, senere paa Berøringsstedet r u s t r ø d t farvede. S t o k 5 cm X 1,5 mm, cylindrisk eller lidt kantet med udvidet Basis eller - undtagelsesvis - udvidet mod Rørene, foroven gul, forneden rødbrun-rustrød, svagt punkteret-skællet, u d s p r i n g e n d e f r a e t b l e g g u l t M Yc e l i u m. K ø d i Hatten lidt svampet, blegt, ved Brud straks anløbende blaasort n æ r m e s t "R ø r e n e o g m o d H a t r a n d e n, senere ved Henliggen gyldent. Kød i Stok fast, skinnende gult, uforanderligt. L u g t gennemtrængende, s ø d l i g a r o m a t i s k. Smag vandet. Arten vokser som Regel p a r v i s og træffes paa Rødgranstød eller udspringende fra Rødder af Lærk. Sporer cylindriske, 6-7 X 31', smudsigt, olivenfarvede. Cystider i Hymeniet talrige, tenformede, hyaline eller gule, X 5-10 p. Paa Dansk kan Arten passende benævnes T r æ b o e n d e R ø r hat. LITERATUR Kallenbach, Franz: Die Rohrlingø (Boletaceae). Nr. 15. Boletus lignicola sp. n Nadelholz-Rohrling, In Die Pilze Mitteleuropas, Bd. I, S København, Oktober 1945.

5 NIYKOLOGISKE INDTRYK FRA LAPLAND Af MORTEN LANGE I begyndelsen af august 1945 havde jeg lejlighed til at deltage det svenske folkeuniversitets botaniske kursus i Abi sko (Torne Lapmark) under prof. D u R i e t z' ledelse. I det omfang, tiden tillod det, gjorde jeg en række iagttagelser over omraadets hatsvampeflor, der kort skal skildres he r. L. R o m e Il har tidligere (R o m e I l 1911) givet oplysninger om svampefloret i disse egne, især om Polyporaceernes forekomst. Han var overrasket over det ri ge Agaricace-flor, og selv i den tørre og ugunstige sæson 1945 var flo ret gans ke rigt. Abisko ligger i birkeskov-bæltet, ca. 450 m over havet. En stigning paa ca. 200 m bringer en op over skovgræn sen, og paa flere af omegnens bjerge finder man alle de alpine zoner smukt udviklet. Fra skovgrænsen strækker lavfjeld-bæltet sig op til godt 1000 meter over havet. Her forsvinder en lang række smaa- og dværgbuske og giver plads for mellemfjeld-bæltets græs- og Cassiope-heder. Omkring ca m naar man den egentlige højfjeldszone, hvor først Salix polaris og S. herbacea og dernæst Ra nunculus glacialis dominerer. Ved m fo rsvinder fanerogamerne ganske, og vegetationen sammensættes nu udelukkende af mos, lav og enkelte svampe. (Om detaljer i denne Bæltedannelse, s e f. eks. D u R i e t z, 1942). Under mit besøg var især birkeskov-bæltet præget af tørken. Dog optraadte Boletus scaber og navnlig Boletus v ersipellis i store mængder, sammen meden pragtfuld, gyldenbrun form af Corti narius collinitus og talrige Lactarius- og Russula-arter, der tilsammen dannede et karakteristisk flor. Paa fugtige steder saas endnu en lang r ække arter, især langs bække o. lign

6 Over skovgrænsen var floret paa fugtige steder ret artsrigt. En del af birkeskovens arter synes dog ikke eller kun sparsomt at kunne passere denne grænse, saaledes især Boletus versipellis, Paxillus involutus, Ruseula delica, Russula clarojkiva (og flere andre R.-arter) og naturligvis talrige træboende arter. Derimod forekom antallet af Lactarius-arter nærmest større, bl. a. var L. repraesentomeue ret hyppig. Ogsaa antallet af mindre former var meget stort, ganske overvejende inden for slægterne Omphalia og lnocybe. Der gjorde sig meget bemærkelsesværdige forskelle gældende paa floret alt efter bjerggrundens kalkholdighed. Hvor sne- og fugtighedsforhold tillader en højvoksen eng at gro frem paa kalkholdig grund, saas en mængde smaa former, især af Rhodophyllus-arter; hyppig var bl. a. R. (Nolanea) pa~illatus (forma). Kalkbjergenes Dryas-heder karakteriseredes ved et stort antal Omphalia- og Inocybe-arter sammen med en hel del Hydrocybe-arter og Hebeloma mesophæum, Af større arter var Lactarius torminosus almindeligst. Paa de kalkfattige hedeomraader var den dominerende rolle overtaget af Russula- og Lactarius-arter sammen med Cortinarius cunnamomeus og en række middelstore C.-arter. - Inocybe og Omphalia repræsenteredes overvejende ved andre arter, som Inocybe lanuginella (?), Omphalia umbelli/era og O. rustica. Samtidig var Amanita vaginata (graa og hvide former) blevet hyppig. En meget stor del af lavfjeldets arter - ogsaa de større - fortsætter op i mellemfjeld-bæltet. - Mine notater fra denne zone er næppe særlig fuldkomne, og artsantallet er rimeligvis langt større, end det fremgaar af vedføjede liste. Derimod synes grænsen mod højfjeldet at sætte stop for et større antal arter. Den nedre højfjelds-zone med Salix polarie og S. herbacea vil dog nok ved en nøje gennemsøgning vise sig at rumme et ikke helt artsfattigt, men derimod udpræget individfattigt flor, svarende til bevoksningens spredte karakter. Der findes endnu i denne zone enkelte, ret store former (Russula emetico.), der rimeligvis er mykorrhizadannere. I Ranunculus glacialis-bæltet er artsantallet derimod meget kraftigt reduceret, for endelig over fanerogamernes grænse at svinde ind - efter mine iagttagelser - til to arter: Galera hypnorum var. og Omphalia rustica. (Iagttagelserne fra de to øverste højfjelds-zoner er fra bjerget Pallemtjåkko (1760 m).

7 Allerede R o m e Il (1911) bemærkede, at flere slægter er saare sparsomt repræsenteret i omraadet. Efter mine iagttagelser gælder dette især Amanita) Lepiota, Collybia) Marasmius og til dels Mycena. Derimod har jeg i modsætning til R o m e Il iagttaget en del arter af slægten Hygrophorus. Desværre disponerede jeg ikke over tilstrækkelige hjælpemidler til en nøjagtig undersøgelse af materialet paa stedet. En del mikroskopiske enkeltheder, iagttaget paa tørret materiale, understøtter imidlertid det almindelige indtryk af, at en del af de anførte arter i nogen grad afviger fra det sædvanlige; især inden for Inocybe blev artsbestemmeisen herved vanskeliggjort. En nøjere undersøgelse vil derfor muligvis afsløre en betydelig forskel mellem den danske og den lappiske floras artssammensætning - især som følge af den sidstnævntes alpine element. Ganske paafaldende og ret sikker er dog den store lighed mellem svampefloret paa danske og lappiske Sphagnum-omraader. En mindre Sphagnum-mose, ca. 100 m over skovgrænsen, viste saaledes ganske det samme flor, som vi kender fra Danmark: Boletus scaber, Cortinarius cinnamomeus, Galera hypnorum) G. polsuiosa, G. sphagnorum (?), Hygrophorus miniaius, Lactarius vietus, Naucoria muosotæ, Omphalia sphagnicola) O. umbelliiera, Psilocybe elonqata, Russula emetica (Russula alpina (Blytt et Rostr.) Møll. et Schff. (?». - En mere fuldstændig overensstemmelse kan næppe tænkes. Hos B l y t t (1905) findes en ret udførlig fortegnelse over arternes bæltevise forekomst i de norske fjelde, ligesom der i omtalen af de enkelte arter gøres rede for enkelthederne i deres udbredelse i fjeldomraaderne. I mange hovedtræk synes B l y t t 's omfattende arbejde at stemme overens med resultaterne af denne lille undersøgelse. Sammenligningen vanskeliggøres dog ved hans zoneinddeling, der er mindre differentieret, og - som det synes - mindre skarp i den interessante overgang mellem mellemfjeld og højfjeld. Efter de angivne højdetal at dømme synes dette at forklare den store -mængde arter, som B l y t t anfører fra højfjeld-zonen ("lavbæltet"). Det er dog bemærkelsesværdigt, at Mycena pura og Collybia dryophila angives af Blytt fra m højde. Højfjeldsvampenes økologi er i den nyeste tid behandlet af F r i e d r i c h (1942), hvis undersøgelser omfatter alpeegne, hvor

8 naalet r æer danner skovgrænsen. Der maa naturligvis forventes betydelige forskelle paa floret ved skovgrænsen her og i Lapland, men det er dog meget ejendommeligt at bemærke, at Lactarius aurantiacus og L. rufus angives som arter, der ikke passerer skovgrænsen i alper ne. De over skovgrænsen liggende zoner er ikke behandlet me d stor nøjagtighed, men synes dog i nogen udstrækning at rumme de samme arter, som er opført i den her forelagte liste - saa vidt det da er tilladeligt at dømme efter de ret faa anførte arter - blo t er Russula-arterne langt sparsommere, og Lactarius-arterne slet ikke repræsenterede. At ingen Omphalia-arter er nævnt hos F r i e d r i c h, kan skyldes deres lidenhed. Det skal endelig nævnes, at jeg i Lapland iagttog et meget artsrigt flor af Discomyceter, bl. a. saas den ejendommelige Helvella arctica. Af Gasteromyceter bemærkedes i lavfjeldbæltet ret store mængder af Calvatia cretacea paa kalkgrund, og i en Paludella-Sphagnummose et eksemplar af den uhyre sjældne Bovistella paludosa. Det vil være af særlig interesse at sammenligne svampefl oret i disse omraader med det grønlandske svampeflor, der desværre end nu kun er sparsomt udforsket. I ne denstaaende tabel er opført samtlige arter, som det er lykkedes mig at best emme fra omraadet i un dersøgelsesperioden August Med x er angivet deres forekomst i de forskellig e fjeldbælter (s e D u R i e t z 1942) : B - Birkeskovbæltet LI - nedre Lavfjeldbælte L 2 - øvre Lavfjeldbælte M - Mellemfjeldbæltet H l - Højfjeldbæltets Salix- zone H 2 - do. Ranunculus glacialis -zone H 3 - do. liken- og mos-zone. Hvert x angiver mindst eet fund i den paagældende zone. Desuden er vedføjet mere spredte angivelser om ar terne s -hy ppighed, variation m. m. Det maa naturligvis bemær kes, at oplysn ingerne i kraft af de begrænsede iagttagelser ikke maa tillægges absolut værdi.

9 FORTEGNEL8E OVER SAMTLIGE IAGTTAGNE HATSVAMPE I TORNE LAPMARK 4.-;-14. AUGUST 1945 I B ILIlL2 \ M IJIllH2 J Hal A. Leuco sporae (Xl X X X A manita vaginata X X X Lepiota grc!'nulosa X Tricholoma cognatum X X X Clitocybe (an subinvoluta?) X X X X X - laccai a v. rosea X Collybia dryophila X - f. ))sphagnorum(() X X - forma X - tuberosa X X Marasmius (an fus copurpureus) X - androsaceus X - stipitarius Mycena rorida X X - alcalina I X - pura I X - (an flavoalba) X - galericulata X X (Xl Omphalia pyxidata X X (X) - demissa X X X X X - rustica X X -.griseopallida { Kun hvide og graa former. Ikke bemærket i B, ret hyppig i L og M paa kalkfattige steder. Et enkelt fund i B, to i L (LI og L z) Ret hyppig i B. (Sp. div. af denne gruppe i B og L). Hyppig i alle zone r til og med Hl. I de øvre zone r ofte ret smaa ekspl. B ret hyppig. B et enkelt fund i Sphagnum-Vac cinium uliginosum. Meget mørkhat,sp. 6-7,5 X 3-4 /1. To fund i LI og L z' i blade af Betula nana etc. I B ret hyppig (store flokke af typiske individer). I Ll' Sjælden. LI' eet ekspl. LI' eet ekspl. B. To fund paa blade af Vaccinium myrtillus. B, flere steder; en noget afvigende form i Lz-M (eet fund). B, et enkelt fund B, et enkelt fund B, flere steder. Begge arter findes sikkert. Paa Njulla LI-L z paa kalk paa fugtige steder i stor mængde. Ret alm. L 1 -H 3 Sammen med O. pyxidata og O. demiss«hyppig.

10 I B I Ll ll 2 1M IHlIH21Hal X X X xl Omphalia sphagnicola B-L, i Sphagnum. X X X X X - u'mbellifera B--H. Spredte forekomster i alle zoner, i de øvre (M-H ), 2 især var. flava (Cooke). X - fibula Et enkelt fund. Ix - speirea v. tenuistipes Et enkelt fund i en sump. X Pleurotus ulmarius B, eet fund. X - mutilus (?) Et enkelt fund. B. Rhodo sporae I: Pluteus cervinus B, ret hyppig. - leonsnus B, eet fund. X X X X X Entoloma sp. Ret hyppig B-Hl ( rimeligvis flere (an E. sericeum) arter). X Leptonia serrulata Eet fund (meget mørk form). xl Nolanea papillata Hyppig paa østskraaningen af (forma) Njulla. X Eecilia sp. I vældmose med Paludella. c. Dermini X X X X X X X X X X oo X X X '>( X X X X X Cortinarius collinitus (coll.) - delibutus - cinnamomeus - paleaceus Ikke hyppig. - rigidus (?) Ikke hyppig. - an anomalus L l -L 2 Njulla. - mutabilis Flere former af denne gruppe i B; smaa former noteret indtil M. B (typ.) L 2 ; (dværgform) (7) Njulla. B-M (Hl paa Låktatjåkko); især paa kalkfattigt omraade (Njulla). En mængde ubestemte Teiamonia- og Hydrocybe-arier - heraf et ikke ringe antal paa kalk. Nogle arter gaar op i M og Hl' Pholiota caperata Ret hyppig mange steder B-M; ikke set over skovgrænsen paa Njulla. Et enkelt fund paa birkestub.

11 ITI ILI1 L21 MI HIJ H21Hal lnocybe lacera Den bæltevise Forekomst af Inocy- - obscura berne kan ikke artsmæssigt angi- - calamistrata ves, - visse arter ses endnu i Hl - dulcamara (I. lamuoinella), men i øvrigt sy- - napipes nes de fleste knyttet til kalkbund, - lanuginella saaledes baade i L og M paa Njulla, hvor talrige arter (udover de bestemte) saas. Af I. dulcamara saas flere varieteter eller nærstaaende arter: I. relicina Fr., I. Malencon i Heim og maaske flere. X X X X Hebeloma mesophæum (coll.) Meget alm. og udbredt i B-M. X X - crustuliniforme Ret spredt. X Flammula carbonaria Eet meget ungt individ paa brandplet. X Naucoria erinacea Eet fund. X X X - myosotis Ofte i Sphagnum. X X X X X X X Galera hypnorum Ikke særlig hyppig, men fundet i alle zoner til H g. - Flere varieteter; en særlig højfjeldsvarietet paa Njulla og Pallemtjåkko, sp X7-8,u. mycenopsis (Ikke helt typisk i nogen zone). X X paludosa X X - sphagnorum X Bolbitius vitellinus Et par steder i græs. X Paxillus involutus Kun fundet i B, hvor den er ret hyppig. D. Melanosporae Ix Strophariacoronilla(?) Eet fund. X - separata Eet fund. X X - coprophila Eet fund i B, eet fund i Hl (Låktatjåkko). X X Psilocybe elongata X - atroruja Eet fund i H 2 paa Pallemtjåkko.

12 I B IL11L21M IH1JH21H al X Pamaeolus sp. X Psathyra fibrillosa Eet fund. x x x x x x x E. Hygrophoreae Hygrophorus caprinus (?) conicus -- miniatus -- lacmus (?) Eet ekspl. paa Låktatjåkko. Ret sparsom og spredt. Luopakta i Sphagnum og paa tørv. Eet fund vest for Bjorkliden; kortstokket, tør form. F. Russuleae X X X X (X) Lactarius torminosus Hyppig til M, maaske sparsomt i Hl' i fjeldet især f. gracillimus. X X X \(Xl -- repraesentaneus Udbredt som L. torminosus, dog ikke iagttaget i B. X -- tu rpis Et enkelt fund i L 2 X X X X -- uvidus Almindelig. X X X X -- vietus Almindelig. xix X tabidus Ret sparsom, maaske ikke iagtta- get over skovgrænsen. xi I glyciosmus Ret hyppig, især i B, mest en næsten lugtløs form. X X X aurantiacus Hyppig i fjeldet, men maaske ikke at finde i B. X X X "- rufus X Russula delica Ret sparsom. X X X X X -- emetica I fjeldet R. alpina (?). X -- sanguinea (?) M. Pallemtjåkko. X claroflava Ret hyppig. X cyano xantha Enkelt fund. Diverse arter af grupperne omkring R. fallax og R. Queletii iagttoges flere steder, i hvert fald op i M.

13 G. Cantharelleae X x Cantharellus lobatus L entinus lepideus Et enkelt fund i vældmose. Hyppig overalt i omraadet paa je rnbanesveller. H. Boletace ae X X X X X X X Boletus scaber - versipellis subtomentosus Hyppig paa ret tørre lokaliteter. Meget alm. i B, eet fu nd i Ll. Ret sparsom i B. S U M MA R Y MycologicaI impressions from Lappland. On an exeursion to northern Lappland (Abisko) in August , 1945, some notes were made about the distribution of the Agaricaceae in the different a lpine zones. The mountains around Abisko have a very beautiful zonation (the zones after D u R i,e t z, 1942): B - The mountainous birch-forest (till about 650 m above sea-level). L - The lower alpine zone (with Salix glauca and ssp., Dryas). M - The medium zone ( m, with Juncus tr ijidus and Cassiope). H - The higher alpine zones ( m) : With Sali x polaris (Hl). With Ra nunculus glacialis (H z). Only with lichens and moss (Hg) on the highest peaks about m above sea-ievel. Agarics were found in all these zones, but many species were never met above the forest limit, while other species seem to prefer the higher zones. Particularly the flora of Lactariae was well developed in the alpine zones. Only few species were found in the H-zones, and most often but few specimens of each. - Further details about the distribution may be seen from the list above (pp ).

14 The presence of lime seems to be of the greatest importance for the distribution of many species, especiaily of the genus Inocube, while ot her species seem to be distinctly calciphobous. LITERATUR Blytt, A. : Norges Hymenomyceter. Vidensk.-Selsk. Skr. I. Math.-Naturv. Kl No Du Rietz, G. E.: De svenska fjallens vaxtvarld. I Norrland. Natur, befolkning etc. Stockholm Friedrich, K.: Pilzokologische Untersuchungen in den otztaler Alpen. Ber. Deutsch. Bot. Ges. LX RomelI, L.: Hymenomycetes of Lappland. Ark. f. Botan. XI København, december 1945.

15 SJÆLDNERE SVAMPEFUND FRA RANDERS EGNEN I 1945 AfF.H.M0LLER Undertegnede var 1. Oktober 1945 Leder af en Svampeekskursion, som "Naturhistorisk Forening for Randers" afholdt sammen med "Naturhistorisk Forening for Viborg" til Løjstrup Skov ved Langaa. Paa denne Ekskursion og i de nærmest forudgaaende fem Dage, da jeg opholdt mig i Randers som Gæst hos Medlemmer af den mykologiske Studiekreds inden for den førstnævnte Forening, blev der gjort flere interessante Svampefund, som fortjener at komme til almindelig Kundskab. Tiden blev benyttet ligesom fordum under de mykologiske Kongresser i Odense og København, idet Dagen anvendtes til Ekskursioner og Aftenen til Undersøgelse af det indsamlede Svampemateriale. Følgende Plantager og Skove (foruden Løjstrup Skov) undersøgtes: Blichers Plantage (Bl. Pl.), Stevnstrup Plantage (St. Pl.), Fladbro Plantage (FI. Pl.), Plantage SSV for Fladbro (PI. SSV. Fl.), Lundbjerg Krat og Bakker (L. Kr.) og Fussing Sønderskov (Fuss. S.), af hvilke den sidste er Løvskov ligesom Størstedelen af Løjstrup Skov, medens Resten af Lokaliteterne er Naaleskov, mest Gran. Der blev ialt noteret ca. 350 Arter af Storsvampe, hvoraf dog kun de interessanteste skal fremdrages. Cantharellus umbonatus (St. PI. og under Fyr ved Løjstrup Skov) ; Camarophyllus niveus var. [uscescene Bres. (Bl. PI. paa Overdrev); Cortinarius miniatopus (FI. Pl.); Gomphidius roseus (Bl. Pl., FI. PI. og nær Løjstrup Skov i lille Fyrreplantage, alle Steder sammen med Boletus bovinus) ; Lactarius repra esentcneus (Bl. PI. under Rødgran

16 og Pil ud mod en Mose); Lepiota amianthina, mørk Varietet (Fuss. S. og St. PI.) ; L. echinacea (Fl. Pl.); Mycena plicosa var. marginata (L. Kr.) ; Nol omea ict erina (L. Kr. og senere i Fl. PI. ) ; Pluteus hispidulus (Fuss. S.); Russula adusta Fr. sensu J. Schåffer (Bl. Pl., Fl. Pl.); R. violeip es (Løjstrup Skov); Tricholoma amarum var. alboalutaceum (L. Kr.) og T. spermaticum Fr. sensu Lange (Løjstrup Skov); Cudonia circinans (Fl. PI. og St. PI.) ; Podostroma sp. n.? (paa Hvidgrankogler i PI. SSV. Fl.) ; Boletus porphyrosporus (hyppig i Fuss. S.) ; Clavaria helveola (St. PI.) ; Hydnum cyathi/orme (Bl.PI.) ; H. / erru gineum (Bl. Pl.) ; H. me laleucum (Bl. Pl., Fl. PI. og PI. SSV. FI.); H. nigrum (Bl. Pl. ); H. violascene (Bl. Pl., Fl. Pl.); Polyporus leucomelas (Bl. PI.) ; Pt erula mu ltijuio. (Bl. PI. og Fl. PI.) ; Sistotrema con/luens (PI. SSV. Fl. og senere i Bl. Pl.). Til nogle af disse Fund vil je g knytte et Par Bemærkninger. Fundet af Lactarius repraesentomeus er først det andet i Danmark (se "Friesia", Bd. II, p. 204). Af Lepiota amianthina findes der her i Landet foruden den typiske lyse, okkergule ogsaa en Varietet, som er mørk r ustbr un. Den forekommer ved Randers saavel under Fyr som Gran (Abies) og træffes ogsaa paa Lolland-Falster. Den bør opstilles som en særlig Varietet, Lepiota amianthina var. obscura var. n. Russula adusta Fr. sensu J. Schåffer var fremme i rigelig Mængd e mange Steder i de to Plantager, især i Blichers Plantage. Da jeg kender den fra Tyskland, hvor J. S c h a f f e r har vist mig den i F yrreskovene S. for Potsdam, er jeg ikke i Tvivl om Identiteten, og saaledes har vi i Danmark altsaa to Russula-Arter med samme Navn beklageligvis. Jeg har ogsaa truffet Fyrreskov-Svampen i Helvedesbakkerne og Rønne Sydskov paa Bornholm. Lamellerne er saa grove, at denne Art meget minder om en tætbladet R. nigricans) især da den omtrent har samme Størrelse, me n den rødmer ikke i Brud. Vidt forskellig er L a n g e's Art med samme Navn. Tricholoma epermaticusn, der er en Løvskovssvamp, stemte med L a n g e's Art, men mindre godt med F r i e s's Beskrivelse. Her burde vist L a n g e have opstillet en ny Art. Podostroma-Arten afveg en Del fra den sædvanlige Løvskovsart P. aluiacea, Fundet vil senere blive gjort til Genstand for en særlig Omt ale. Det er ikke muligt at blive klar over, om de mange Individer af Hydnum melaleucum fra Plantagerne ved Randers tilhører denne elle r H. graveolens. Mon ikke disse to Navne dækker kun over een Art?

17 Et svagtduftende, tørret Frugtlegeme vil vi være tilbøjelig til at kalde H. melaleucum, men hvis det har kraftig Melilotus-Lugt, vil vi anvende Navnet H. graveolens. Polyporus leucomelas fra Naaledække under Rødgran i Blichers Plantage er tidligere kun kendt fra Møens Klinteskov (se "Meddelelser", Bd. IV, p. 120). Det var en Oplevelse at være sammen med Medlemmerne af den vaagne mykologiske Studiekreds i Randers, og de mange Deltagere i Langaa-Ekskursionen viste stor Interesse. Et Udslag af denne har senere givet sig til Kende ved Dannelsen i Viborg af en lignende Studiekreds for særligt interesserede som den i Randers. Dette Eksempel burde følges af andre mykologisk interesserede Botanikere Landet over. Nykøbing Falster, 3. Januar 1946.

18 FRA OSLO SOPPKONTROLLS VIRKSOMHET Av CHR. FR. BØHME Interessen for matnyttig sopp lå svært nede her i landet, da soppkontrollen i Oslo ble åpnet i Denne hadde i mange henseender en trang fødsel. Det var på forhånd svært få yrkesplukkere og disse hadde et beskjedent kjenskap til artene. En tilsvarende innstilling hadde det kjøpende publikum. Det var ikke stort andre arter som var kurrante enn Gyromitra esculenia, Cantharellus cioarius, Lactarius deliciosus, Coprinus comatus, Psalliota campestris, Ps, aroensis, Ps, hortensis (med edulis), Polyporus ovinu«og Hydnum repandum (med rujescens}, Av oversikten vil man se, hvordan det hele etter hvert arbeidet sig opp etter en meget beskjeden begynnelse. Bak det hele ligger atskillig arbeid med så vel yrkesplukkerne som publikum, og ikke minst tok det tid å få innarbeidet de mange "nye arter". Kontrollen ble ledet av forfatteren fra starten til og med Fra 1941 har den vært overtatt og meget dyktig ledet av cand. real. K r i s t i a n H o r n (ansatt ved Botanisk Hage, Oslo). Publikumsinteressen øket stadig og ikke minst i årene etter Folk fant snart ut, at kontrollstasjonen var et meget egnet konsultasjonssted, og denne side av virksomheten øket etter hvert i den grad, at den truet med å sprenge hele virksomheten under de primitive forhold kontrollen arbeidet, blandt annet med en kontrollør. Under H o r n's tid fikk kontrollen i 1942 nye, større og tidsmessige lokaler, og han fikk også knesatt den ordning, at han - når det var nødvendig - kunde tilkalle assistance. Det ble da også gjort - fortrinsvis blandt botanikk-studerende - og i den værste "rush"-tiden hadde han både 2 og 3 assistenter. Allikevel opstod det vanskeligheter. Alt fra 1942 av måtte en gå over til oppdelt kontortid, slik at tiden fra 8-11 var forbeholdt yrkesplukkerne, mens det konsulterende publikum slapp til fra 11 til 13 og ofte opptok kontrollen langt utover

19 denne tid. Mandager og tirsdager har allt id vært de travleste dager. Av H o r n's innberetning for 1943 fremgår det, at på en enkelt travel dag ble 182 yrkesplukkere ekspedert, mens antall publikums-besøkende med sopp til bestemmelse på særlig travle dager lå mellom 300 og 350. Det hele var preget av k øer. Først hadde en køen av yrkesplukkere. F ør denne var fer digekspeder t, begynte publikums-køen å danne seg, og så hadde en kjøpekøen nede på t orget, hvor salget foregår. Disse køene ble ordnet av torgbetjeningen, av medlemmer av det civile luftvern og av og t il ogs å av veritabelt politi. Noen t all vil vise utviklingen fra 1938 og utover : Kont rolltid Kvantum Ant all arter Ant all plukk ere / kg / / " / " / mangler 302 " / mangler 804 " / " / " Soppforekomsten har variert sterkt gjennom disse år. Fra 1939 av kan en notere en merkbar stigning i omsetningskvantummet for Oslo og 42 var utpreget dårlige år. I 1943 hadde vi en rent "eventyrlig" forekomst av Lact arius deliciosus og det samme var tilfelle for Polyporus ovinus i De store tall for disse to år gir uttrykk såvel for en økt soppinteresse som for den' prekære matsituasjon. Etter disse to gode år var en meget spent på, hvordan publikum vilde reagere over for soppen i 1945 med den noe bedrede matsituasjon. Dette fikk en dessverre ikke anledning til å konstatere, da sesongen ble helt mislykket på grunn av tørken. En forandring er skjedd i forholdet mellom kontrollert og ukontrollert salgsvare i Oslo, slik at en nå sikkert treffer det riktige, om en sier at 4/ 5 deler av all salgsvare har passert kontrollen. De foran nevnte tall fra omsetningen sier en del, men det som har tellet ganske anneriedes i disse krigsår ene er de betydelige kvanta som er blitt samlet av privatfolk til eget bruk. Det er godt h åp om at interessen vil holde seg, for folk har ikke bare lært å sette pris på soppen som mat, men de er også blitt interesserte soppsankere. Dette gjelder store deler av Norge og særlig Østlandet.

20 I 1941 ble det satt igang kurser for utdannelse av soppkontrollører, og dette resulterte i at vi allerede samme år fikk soppkontroll i mange byer. Vi har og har hatt kontroll i følgende byer: Halden, Sarpsborg, Fredrikstad, Moss, Oslo, Hønefoss, Drammen, Horten, Tønsberg, Sandefjord, Larvik, Skien, Porsgrunn, Notodden, Rjukan, Grimstad, Bergen, Alesund og Molde. LITERATUR Bøhme, Chr. Fr.: Oslo Helseråds kontroll av torvført sopp gjennem 6 år. Nytt Mag. f. Naturvidenskap. 78: Oslo, Januar 1946.

21 , EN NY SVENSK HYPOGE, TRYFFELN GEOPORA SCHACKII P. Henn. AvJ.A.NANNFELDT De underjordiska storsvamparna (hypogeerna) utgora som bekant en i Sverige mycket artfattig grupp, vars flesta representanter dessutom ara allt annat an allmanna och kånda blott genom enstaka fynd. En monografisk bearbetning erhollo de år 1909 genom T h. M. F r i e s, varjåmte de hypogeiska gastromyceterna senare bearbetats av Th. C. E. F r i e s (1921). Av tryfflar i vidstråckt bemårkelse, d.v.s. Tuberineae i Fi s c he r 's mening (se exempelvis F i s c h e r 1938), voro 5 svenska arter kånda for T h. M. F r i e s, nåmligen Tuber maculatum Vitt. [med a typicum Th. Fr., fj intermedium (F. Buchholtz) Th. Fr. och y suecicum (Wittr.) Th. Fr.], Ghoiromyces venosu8 (Fr.) Th. Fr., Hydnotrya carnea (Cda) Zobel och den dårifrån knappast artskilda H. Tulasnet (B. & Br.) B. & Br.") samt Balsamia platyspora Berk. En sjatte art, Gyrocratera ploettneriana P. Henn., har antråffats senare (av G. B j o r k m a n i Uppland) (N a n n f e l d t 1936 pp ). Tryfflarna ara på det hela taget en sydlig och starkt kalkalskande grupp. I Danmark ha också några arter antraff'ats, som synas saknas i Sverige, nåmligen Tuber aestivum Vitt., -T. rutum Pico ex Fr. och Pachyphloeus melanoæamihu«(berk.) Tul. Varje svenskt fynd av en tryffel ar dårfor vart storsta uppmårksamhet. Den 1. oktober 1945 mottog jag från fil. lic. G. S a n d b e r g en mig obekant hypoge, som han dagen fore antraffat i ett enda ex- 1) S o e h n e r (1942 pp ) har nyligen studerat dessa bågge arter utan att dock komma till något slutgiltigt resultat med avseende på deras systematiska varde. - Se ogsaa»f riesia«ii: R ed.s Anm

22 emplar i nordligaste Uppland (Xlvkarleby s :n) på Billudden, den oster om Dalaivens mynning mot norr utskjutande udden av kalkrikt rullstensgrus (se S a n d b e r g 1930), som blivit mykologiskt kand genom S a n d b e r g's inventering av dess rika gastromyeetflora (S a n d b e r g 1940). På hans inbjudan medfoljde doe. N i l s F r i e s oeh jag foljande sondag till lokalen, dår vi efter ihårdigt sokande funno ytterligare två exemplar av svampen ifråga jåmte obetydliga rester av ånnu ett. Fig. 1. Geopora Sctuickii. Den storsta på Billudden antraffade fruktkroppen. På ett par stallen kan man tydligt iakttaga, hur vaggen spruckit upp och fruktkroppens inre blottats. - Nat. storl. Foto Å. D a n i e l s s o n. Fyndorten ar densamma som for Geaster minimus Sehw., på ostra sidan av udden, mellan Billhamn oeh Billskaten, i barrskogsbrynet innanfor de yttersta enbuskarna. Fruktkropparna voro helt inbåddade i sanden, som på fyndstallet tacktes av en svallande Hulocomiummatta. Samtliga sedda exernplar hade tidigare upptackts av något djur, såkerligen en gråvling, som krafsat undan mossan oeh avsmakat dem. I ett fall hade blott några rester, stora som en lillfingersnagel, lamnats kvar, i de ovriga fallen fanns dårernot storre delen av fruktkropparna i behåll. Våra forsok att på egen hand uppdaga någon orord fruktkropp krontes dårernotej med framgång. Fruktkropparna bilda oregelbundna knolar (fig. 1) omkr. 4-6 cm i diarn., utvåndigt ljust bruna, beklådda av bruna hår, bland vilka

23 sandkorn voro inbakade. På vissa stallen framtråda fåror och grundare el. djupare hål, och på några stallen hade vaggen spruckit upp och flikarna bojt sig tillbaka, blottande insidans vita hymenium. Vaggen ar c. 1,0-1,5 mm t jock, utvåndigt av brun farg och f. o. liksom insidans hymenium vit, Fruktkroppens inre (fig.2) visar sig på snitt kamrat genom oregelbundna hjårnlikt slingrande vindlingar. Dessa ara tydligtvis att uppfatta som inbuktningar av yttervåggen och ha också samma byggnad Fig. 2. Geopora Schackii. Samma fruktkropp som i fig. 1, genomskuren. - Å. D a n i e l s s o n. Nat. storl. Foto som denna. I allmånhet bestå vindlingarna av två våggpartier med utsidorna tått pressade mot varandra men med ett relativt obetydligt brunt skikt av hårfilt mellan sig. Stundom kunna dock storre eller mindre hålrum, utfyllda av hårfilt, bildas mellan våggarna, De hymeniebeklådda håligheterna ara vida och bilda troligen ett enda sammanhangaride rum. På fårska snittytor ha fruktkropparna en ganska stark svårkarakteriserad aromatisk lukt, som jag ej kan beskriva battre an som tydlig naftalinlukt blandad med lukt av kryddkrasse (Lepidium sativum) el. dyl, Svampens mikroskopiska karaktarer (se fig. 3) ara foljande : Vaggen består ytterst av palissadartat anordnade, delvis till svagt markerade vårtor grupperade tåmligen tjockvåggiga och inne-

24 hållsfattiga celler, omkr p i diam. och till en del utlopande i de brunvaggiga håren, vilka ara 6-11 p i diam. Vaggen uppbygges i ovrigt av tunnvåggiga plasmarika hyfer, c. 10 p i diam och ± sparsamt septerade i celler, 50 p långa ell. Iångre. Asci ara cylindriska och tunnvåggiga, X p. Sporerna, som ligga i en rad, ara i allmånhet erienterade i ascis långdriktning men ej sallan till en del snedstållda eller tvarstållda och spånna i det senare fallet ut ascusmembranen. De ara avlånga-avlångt ellipsoidiska, 18-20(-22) X 12-13(-14) p, hyalina, med en Q o ao Fig. 3. Geopora Schackii. Asci, parafyser och sporer exemplar från Billudden. Asci och parafyser X 475; sporer X 850. stor vakuol, som fyller nåstan hela sporen. Spormembranen ar slat eller mot ånderna otydligt kornig, Parafyserna ara 2,5-3,0 p i diam. och i toppen oregelbundet, oftast klubblikt, ansvallda, 5-6(-8) p i diarn., ungefar lika l ånga som asci. * Svampen visade sig sålunda vara en tuberine men kunde ej återfinnas i F i s c h e r's senaste bearbetning (1938). Fortsatta efterforskningar visade, att den var en typisk medlem av slåktet Geopora

25 Harkn. Detta slakt hade ursprungligen beskrivits såsom en t ryffel (H a r k n e s s 1885). I sin tidigare bearbetning av tuberineerna hade F i s c h e r (1897) givit de t samma stållning och nybeskrivit ett narstående slåkte, Pseudh.udmoirua, som han elva år senare (F i s c h e r 1908 pp ) efter att ha undersekt rikligare material indrog under Geopora. Samtidigt forklarade han Geopora systematiskt komma Hydnocystis mycket nara och liksom sistnå mnda sl åkte trllhora de operculata discomyceterna, bland vilka dess narmaste slåkningar vore att finna i Sepultarui, varfor han också ur sin senaste bearbetning (1938) av tuberineerna uteslot Geopor a och Hydnocystis. Till discomyceterna håntorde han åven det under tiden nyuppstållda tryffelslåktct Hydnotryopsis Gilkey. - I en foljande år publicerad monografi over de nordamerikanska tryfflarna stålld a dock G i l k e y (1939) Geopora utan någon som helst tvekan bland tryfflarna, under det att hon sjålv indrog sitt monotypiska slåkte Hydnotryopsis under Choiromyces. Av slåktena Geopora och Pseudhydnotr y a ha hittills beskrivits sammanlagt 13 arter, av vilka 10 (darav 3 som Pseudhydinotrya och 7 som Geopora) från Kalifornien och 3 (samtliga som Geopor a) från Europa. Slåktet Geoporti, vars namn i forbigående sagt harledes av y~ = jord och O'JT w (Jx = frukt, fruktskord, grundades på en enda kalifornisk art (G. Cooperi Harkn.) och karakteriserades sålunda: "S ubterranean. Integument woolly, continuous with the trama. Hymenium convolute. Asci cylindrical. Sporidia hyaline, oblong, smooth." (H a r k n e s s 1885 p. 168). Slåktet Pseudhydnotrya grundades (F i s c h e r 1897 p. 282) likaledes på en kalifornisk art (Ps. H arknessii Ed. Fiseh.) och forklarades skilt från Geopor a "wesentlich dadurch, dass bffnungen vorhanden sind, sodass das Hymenium direkt mit der Aussenwelt in Verbindung steht." Av H a r k n e s s (1899) beskrevos ytterligare tre nya Geopora-arter (G. maqnata, G. br unneola och G. mes enterica) och två nya Pseudhydnotrya-arter (Ps, carnea och Ps. ni gr a). De kaliforniska tryfflarna underkastades 1916 en grundlig revision av G i i k e y, varvid forfattarinnan genom undersokning av originalmaterial och talrika andra kollekter fann, att åven de två andra Pseudhydnotrya-arterna tillhorde Geopora och måste inbegripas under G. Harknessii (Ed. Fiseh.) Ed. Fisch. Av de Harkness'ska Geopora-arterna kunde dårernot tyvårr intet autentiskt material antraffas, varfor de helt låmnades ur rakniagen med undantag for G. Cool

26 peri, till vilken art hon h ånforde en kollekt med nåstan klotrunda sporer. Samtidigt nybeskrev hon två arter (G. magnifica Gilkey och G. annulata Gilkey). I sitt senare arbete om Nordamerikas tryfflar har G i l k e y (1939 pp ) avsevårt modifierat sin artuppfattning. Sedan hon fått se autentiskt material av G. Cooper i identifierar hon s åv ål denna som sina egna två arter med G. Harkmessii, under det att den kollekt med nåstan klotrunda sporer, som 1916 hanforts till G. Cooperi, nu be stammes till G. magnata och en ny art (G. glab r a Gilkey) utan hårbeklådnad beskrives. I Europa påvisades slaktet Geopor a forekomma fo rst år 1898, då F i s c h e r (1898 p. 57 ) publicerade en hypege från Sondershausen såsom en Geopora, antagligen ej artskild från C. Cooperi, och som G. Michaelis Ed. Fisch. nybeskrev en svamp tillsand honom av E. M i c h a e l i Auerbach (Voigtl.). Sistnamnda art avvek bl. a. dårigenom, att kring de ånnu omo gna sporerna "eine unre gelmåssige Schicht lichtbrechender Substanz aufgelagert ist, die ganz den Anschein hat, als ob sie sich einem hookerigem Epispor zu entwickeln in Begriffe stunde". Samtidigt beskrev P. H e n n i n g s [1898 pp. (2) (3)J ånnu en europeisk Geopor a-art, G. Schackii C)Schackei{() P. Henn., grundad på material insamlat av H. S c h a c k i Meiningen. Han antog svampen från Sondershausen snarare tillhora denna art an G. Cooperi. Senare accepterade F i s c h er (1900 p.536) G. Schackii som artskild från G. Cooperi. Ett nytt europeiskt Geopor a-fynd (från Nagold i wurttembergska Schwarzwald, leg. A. B e r t s c h) publicerades av E i c h l e r (1913 pp. XVII-XVIII) som G. Cooperi, med vilken art forf. forenar båda de tidigare beskrivna europeiska ar t erna. P å samma fynd grundade emeliertid O b e r m e y e r (1913 pp. 2--6) en tredje europeisk Geopora-art, G. gr aveolens Oberm. S o e h n e r (1942 pp ) har nyligen kunnat påvisa, att G. Michaeli s ar identisk med den af K i r s c h s t e i n (1941 pp ) beskrivna Hydnotry a dy sodes Kirschst. och ej kan tillhora slåktet Geopora. Dess sporer ara som mogna bruna och starkt knoliga. Karakteristiskt for denna art, vilken antråffats på talrika lokaler i Mellaneuropa, ar vidare, att den utvecklas under våren och forsommaren samt vid mognaden har en mycket stark, vidrigt vitloksartad lukt. StOdd på beskrivningen av slåktet Hydnotryopsis hanfor S o e h n e r arten till sagda slåkte som H. Michaelis (Ed. Fiseh.) Soehn, I ljuset av G i l k e y's identifiering av Hydnotryopsis med

27 Ohoiromuces, vilken tydligtvis undgått S o e h n e r's uppmårksamhet, ar det uppenbart, att G. Michaelis ej kan vara beslåktad med Hydnotryopsis. Måhånda ar dess r åtta stållning i Hydnotrya} varest K i r s c h s t e i n placerade den och varmed sportypen nåra overensstammer. -x- For identifierin g av Billuddssvampen galler det givetvis frå mst att.jamfora den med de återstående t vå europeiska Geopora-a rterna G. Schackii och G. graveolens. På grund av t ids for h ålla ndena har jag ej kunnat erhålla originalmaterial av den f'orra, och det torde vara t vivelaktigt, huruvida något material d årav numera f innes i behåli. Av den senare arten har det genom t illmotes g ående från prof. W. R y t z, Bern, blivit mig mejligt undersoka ett fragment av originalkollekten ur F i s c h e r 's samlingar. Hos G. graveolens skall hymeniet vara tatare veckat. Parafyserna uppges vara 2-3 sporlangder kortare an asci, "septiert, oft in der Mitte bauchig, am Scheitel jedenfalls nicht verbreitert, ofters eher etwas zugespitzt, sonst gleichmå ssig breit; einzelne zeigen hockerige Auswuchse". A det mi g tillgangliga fragmentet fann jag parafyserna vara i spetsen svagt klubblikt ansvållda (liksom hos Billuddssvampen), tydligt septerade och ungefar lika långa som asci. Hos G. Schackii skola parafyserna vara lika långa som eller stundom t. o. m. något långre an asci, "oben verbreitert, anseheinend nicht septiert". - Asci hos G. graveolens åro "gleichmassig cylindrisch, an der Basis mehr oder weniger unregelmåssig verschmalert" och måta enligt O b e r ro e y e r X 21 u, enligt E i c h l e r X 17 22,tf. Hos G. Schackii beskrivas asci som "keulenformig, am Scheitel abgerundet", X u. - Sporerna hos G. graveolens åro enligt O b e r m e y e r 18 X 12,tf och "fullen den Schlauch in der Dicke fast aus", enligt E i c h l e r X 13-14,tf ochenligt mina matningar vani. c X 12 u, under det att de hos G. Schackii skola vara X u. O b e r m e y e r anser sig åven ha furmit en viss strukturskillnad mellan de två arternas hymenier, i det han skriver om asci hos G. grav eolens :.Thre Turgeszens ist sehr gering; sie offnen sich nicht leicht und die Sporen treten nicht leicht aus" och om G. Schackii: Die Schlåuche sind sehr empfindlich, ihre Membran platzt leicht, viel leichter platzen die Sporenhaute. Bei massigen Druck auf das Deckglas entlassen die Schlåuche ihre Sporen; bei etwas starker ausgeiibtem Druck platzen auch die Sporen." - Slutligen beskrives

28 G. Schackii lukta "sehr stark nach Daucus Caroia" och G. graveolens "sehr stark nach Chairomyces meandriformis Vitt. / = Choiromyces venosus r. Billuddssvampen stammer i stort sett mycket val med bågge de nyssnåmnda arter na. I fr åga om fruktkroppens vindlingar overensstammer d en narmest med avbi ldningen av G. Schackii (H e n n i n g s 1911 p. 162). Variation i vindlingarnas t åthet får doc k uppenbarligen ej tillmåtas n ågon avgor ande betydelse enligt de iakttagelser, som G i l k e y (1916, 1939) gjort å G. Cooperi ( = G. Harknessii). Ascusformen (och -storleke n ) overensstammer narmast med G. qraveolen s, under det att G. Schackii avviker gen om betydligt bredare, smalt klubblika asci. De lått bristande ascus- och sporvåggar na hos sistnåmnda art torde ej ha storre systematiskt varde, då sagda egenskap snarast torde sammanhanga med utvecklingsstadiet och konserveringsmetoden. Jag finner det sålunda ho gst sannolikt, att de två europeiska arterna ara identiska med varandra och att åven Billuddssvampen hor till samma art. F'orutom från ovan omtal ade tre lokaler synes den endast vara kånd från osterrike (St. Egyden, im Fohrenwald, 30/5 1919, leg. H. H u b e r) (S o e h n e r 1942 p. 778). Det svenska fyndet innebår sålunda en ho gst avsevård utvidgning av det europeiska utbredningsområdet. Det återstår dårefter att jamfora den europeiska arten med de kaliforniska, åven om det med hansyn till dessa hypogeiska svampars starkt begrånsade utbredningsmojligheter a priori forefaller hogst osannolikt, att den europeiska arten skulle vara identisk med någon kalifornisk. Kaliforniens hypøgeflora visar också genomgående en hag grad av sjålvstandighet. P åpekas bor ock, att slåktet Geopora, såvitt hittills ar kant, saknas i ostra Nordamerika och att blott en av arterna, G. Cooperi, antråffats åven utanfor Kalifornien, nåml. i Idaho och Oregon. Av de tre arter, som G i l k e y numera erkånner, kunna två, nåmligen G. magnata och G. glabra lamnas ur rakuingen på grund av.nastan klotrunda sporer resp. felande h årbeklådnad. Av den åt erst ående arten, G. Oooperi, har jag haft tillfalle granska två exemplar, nåmligen en del av C o o p e r's originalkollekt (Herb. S y d o w, Naturhistoriska Riksmuseum) samt ett fragment av G. Harknessii (S e t c h e Il n.207; Mus. Bot. Bern). I likhet med F i s c h e r (1898). He n n i n g s (1898), O b e r m e y e r (1913) och S o e h n e r (1942) finner jag G. Schackii avvika genom betydligt svagare h årbeklådnad.

29 Hartill kan låggas. att våggarna hos G. Cooperi ara knappt hålften så tjocka som hos G. Schackii. Denna skillnad synes vara alltf'or stor for att betingas enbart av olika konserveringstillstånd eller av olika kraftig utveckling av svampen. Jeg finner dårfor overvågånde skal tala for att den europeiska arten ar skild från G. Cooperi. Att diskutera de två Geopora-arter, som utelamnats av G i l k e y torde ej tjåna mycket till, sarskilt som de knapphåndiga beskrivningarna innehålla uppenbart felaktiga måttuppgifter. Sålunda kan ej gårna G. brunneola ha asci blott 80 X 121l, om åtta sporer 18 X 121l skola få plats i dem. Och de långskaftade asci hos G. mesenterica skola vara 102 X 12 Il, men åven om de små spormåtten (12 X 10 Il) åro riktiga måste ascuslångden vara betydligt storre, såvida angivna måttet ej syftar på ascis sporfyllda del. Genom sina långskaftade asci uteslutes emellertid G. mesenterica från varje jamforeise med G. Schackii. Det synes foga troligt, att G. mesenterica overhuvud tillhor slåktet, Om man rent gissningsvis skulle våga foreslå en identifiering, kunde man tånka exempelvis på unga exemplar (med ånnu slåta sporer) av Hydrl!.otrya ellipsospora Gilkey. Som slutresultat av denna granskning av de beskrivna Geoporearterna, framgår sålunda, att slåktet i Europa foretrades av en enda art, G. Schackii P. Henn., till vilken åven Billudssvampen ar att hanfora, och att denna europeiska art ar skild från slåktets ovriga arter, vilka samtliga åro hemmahorande i pacifika Nordamerika. De såkra nordamerikanska arterna åro blott 3, vartill komma 1 å 2 tvivelaktiga arter. Då slåktet Geopora av F i s c h e r uteslutits från tryfflarna och i stallet hanforts till de operculata discomyceterna ("pezizaceerna"),har naturligtvis frågan om dess systematiska stållning trangt sig i forgrunnen. Att tryfflarna overhuvud stå operculaterna mycket nåra ar stållt utom allt tvivel. Genom sitt underjordiska levnadssatt med ånnu vid mognaden slutna fruktkroppar ha de dock undergåtten rad foråndringar, som utsuddat vissa discomycetdrag mer eller mindre fullstandigt. Tryfflarnas fruktkropp utgores i enklaste fall av ett slutet eller nåstan slutet ihåligt klot med hymeniet beklådande vaggens insida, Genom inveckning av vaggen eller bildning av åsar och lister på densamrnas insida, kan fruktkroppen bli mer eller mindre kamrad. I samband med att den normala sporspridningen med vinden forsvinner, kan hymeniet undergå genomgripande forandringar. Ascis oppningsmekanism reduceras, och parafyserna kunna utbildas till ett t yd-

30 ligt epithecium, som i extrema fall bildar ett sammanhångande pseudoparenkymatiskt mørkfargat skikt ovan asci. En annan variation ar att fruktkroppens håligheter kunna delvis eller helt utfyllas av en los hyfvåvnad ("venae externae") dårigenom att parafyserna våxa ut till långa trådar. Hymeniet kan under utvecklingen mista sin palissadstruktur, och de mogna asci bli då oregelbundet anordnade. I extrema fall kan ej långre något hymenium urskiljas utan i fruktkroppens inre omvåxla sterila ådror med partier innehållande regellost strodda asci. Hos slåktet Geopore ar hymeniet alltjåmt av typisk discomycetbyggnad. Ascis oppningsrnckanism synes dock redan ha reducerats. Atminstone har det ej lyckats mig att iakttaga något operculum. I ovrigt visa både asci och sporer samt parafyser så stor overensståmmelse med motsvarande organ hos discomycetslåktena Lachnea (sensu Boudier) och Sepuliaria, att man knappast kan tvivla på en nåra slaktskap. Slåktet Sepultaria visar.också till fruktkroppsvåggens byggnad och sarskilt till h årbeklådnaden en påfallande likhet med Geopora. Genom sitt insånkta våxtsatt nårmar det sig också tryfflarna. En Geopora-fruktkropp kan också med fullt fog betecknas som en hopskrynklad Sepultaria-fruktkropp. Det må ocksåerinras dårom, att en så eminent discomycetkånnare som H. R e h 'm ville tolka det honom forelagda originalexemplaret av G. Schac7-cii som en monstres Sepultaria [H e n n i n g s 1898 p. (3)]. Att Geopora dock ej bor betraktas som en discomycet utan som en tryffel finner jag dock med all onskvård tydlighet framgå av dess biologi, overgångcn från anemonokori till zookori, manifesterad av den utpråglade lukten och av ascis reducerade oppningsmckanism. Slåktet Hudnocusti«, som enligt beskrivning forhåller sig till Geopora som Gyrocratera till Hudmotru«, har jag tyvarr ej haft tillfalle undersoka, varfor jag ej kan bedoma huruvida åven detta har tryfflarnas spridningsbiologi. Om så ar fallet, torde det bora overvågas, huruvida verkligen dess okamrade fruktkroppar kunna betraktas som tillracklig grund for slåktskillnad gentemot Geopora, likavål som G i l k e y (1939 p. 23) med fog ifrågasåtter beråttigandet av slåktet Gyrocratera vid sidan av Hydnotrya. Den nåra slåktskapen mellan Geopora och Sepultaria aktualiserar ett annat systematiskt problem av vida storre råckvidd, nåmligen frågan, huruvida gruppen Tuberineae ar monofyletisk eller om den mojligen i stallet består av ± konvergent utvecklade, hypogeiska avkomlingar till olika discomyceter. Om S e a v e r (1942 p ) har