1 Miljø- og Naturresurseudvalgets betænkning om Medlemsförslag om minskning av det radioaktiva hotet mot Östersjön Bilag: - Medlemsforslag 1. Miljø- og Naturresurseudvalgets forslag Miljø- og Naturresurseudvalget forslår, at Nordisk Råd rekommanderer Danmarks, Finlands, Islands, Norges og Sveriges regeringer at opretholde strenge miljø- og sikkerhedsforskrifter i forbindelse med etableringen af eventuelle nye nukleare anlæg og i forbindelse med drift af samt affaldshåndtering og -deponering fra nye og eksisterende anlæg, institutioner, hospitaler m.m. Dette gælder såvel for landenes egne anlæg og processer som for anlæg i de øvrige Østersølande og Nordens Nærområder i de sidstnævnte tilfælde gennem aktiv påvirkning af relevante internationale fora og ved bilaterale konsultationer Nordisk Råd rekommanderer Danmarks, Finlands og Sveriges regeringer at hver for sig og i gennem HELCOM- og EU-samarbejdet nøje at overvåge udviklingen for Østersøens radioaktive belastning og at arbejde for, at HELCOM s kommende handlingsplan for Østersøen, BSAP også indfører målsætninger og virkemidler med henblik på at nedsætte den radioaktive belastning til et ufarligt niveau overalt i Østersøen 2. Baggrund I oktober 2005 fremsatte Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe Medlemsförslag om minskning av det radioaktiva hotet mot Östersjön (), se bilag. Resumé af medlemsforslaget Det slås fast, at Østersøen - udover forurening med kemikalier og næringsstoffer - desuden er radioaktivt forurenet. Der refereres til målinger, som viser, at forureningen er tiltagende; således at indholdet af Cæsium-137 skulle være øget gennem 90 erne. Dette overrasker forslagsstillerne, eftersom man skulle kunne forvente en mindskning ovenpå den store øgning efter udslippet fra Chernobyl i 1986. Medlemsforslaget gennemgår, land for land, de radioaktive anlæg rundt om Østersøen såvel forskningsreaktorer, atomkraftværker som oparbejdnings- og oplagspladser; både historiske, nuværende og planlagte. Desuden opregnes planer og muligheder for fremtidig uranbrydning i områder, der har afstrømning til Østersøen. Områder i Rusland, Finland og Sverige nævnes.
2 Blandt kilder til radioaktiv belastning gennemgås herefter transport og håndtering af radioaktivt materiale. Søtransport og havnefaciliteter er dominerende. I tilgift til de normale doser af stråling, der stammer fra de forskellige aktiviteter rundt om Østersøen, omtales desuden uheld med det radioaktive materiale og deraf følgende udslip af høje koncentrationer. Desuden nævnes risikoen fra ukendte militære deponier på bunden af Østersøen samt risikoen for, at radioaktive anlæg, transporter m.m. kunne blive genstand for terror. Afslutningsvis rapporteres, at konsumtion af fisk er den største kilde for at mennesker optager radioaktivitet i kroppen. I medlemsforslaget udtrykkes bekymring for, at indholdet af Cæsium og Strontium i fisk fra flere lokaliteter i Østersøen kan blive for højt. Et uacceptabelt højt indhold af radioaktivitet i fisk kan få katastrofale følger ikke blot for miljøet, men også for fiskeriet, der beskæftiger i titusindvis af mennesker i Østersølandene. Medlemsforslaget konkluderer med at foreslå et moratorium for yderligere nukleare anlæg i Østersøregionen, at HELCOM s kommende Baltic Sea Action Plan også bør omhandle radioaktiv forurening, og at Nordisk Råd skal arbejde videre med den Østersøen i forhold til radioaktivitet. 3. Høring Udvalget besluttede at sende medlemsforslaget i skriftlig høring hos internationale institutioner. Der er kommet høringssvar fra: - HELCOM, Executive Secretary - Council of Baltic Sea States. CBSS, Committee of Senior Officials - European Commission, DG for Transport and Energy - International Atomic Energy Agency, IAEA, Division of Radiation, Transport and Waste Safety Hovedindholdet af de modtagne høringssvar gengives herunder: HELCOM HELCOM gennemgår i svaret de vigtigste kilder til radioaktiv forurening af Østersøen i prioriteret orden efter deres indflydelse som: 1. Chernobyl ulykken i 1986 (ca. 65 % af radioaktiviteten) 2. Internationale atomvåben afprøvninger i 1950-60 erne (ca. 25 %) 3. Genindvindingsanlæggene i Sellafield (Storbritannien) og La Hague (Frankrig) (ca. 8 %) 4. Anlæg og depoter rundt om Østersøen (ca. ½ o/oo) HELCOM s målinger viser, at det generelle niveau for radioaktivitet i Østersøens vande, sedimenter og levende organismer har en faldende tendens efter 1986 (Chernobyl ulykken). HELCOM oplyser, at man i sit oplæg til The Baltic Sea Action Plan under økologiske målsætninger har opstillet det langsigtede mål, at den radioaktive belastning i Østersøen skal tilbage til niveauet fra før Chernobyl ulykken. Der opstilles desuden målsætninger for indholdet af cesium-137 indholdet i forskellige skaldyr samt i overfladevandet. Det oplyses, at disse målsætninger i dag ikke er opfyldt for alle dele af Østersøen. HELCOM har ikke opstillet nogen midler eller særlige initiativer til at opnå de fastsatte mål. Østersørådet, CBSS Embedsmandskomiteen fremsender svar fra CBSS Arbejdsgruppen om Nuklear- og strålingssikkerhed. I sit svar argumenterer Arbejdsgruppen mod medlemsforslagets opfattelse af, at Østersøens radioaktivitet hovedsagelig stammer fra kystegnenes atomanlæg. Der henvises til HELCOM opgørelser, se ovenfor. Det konkluderes, at den del af forureningen af Østersøen, der stammer fra atomanlæggene rundt om Østersøen er lille i sammenligning med de øvrige forureningskilder. Med hensyn til etableringen af nye atomanlæg henvises til, at der forinden skal udarbejdes en miljøpåvirkningsredegørelse, og at der findes internationale standarder,
3 der skal begrænse de årlige udslip, således at det radioaktivitetsniveau i miljøet og den dosis, som befolkningerne udsættes for, vil være lav. European Commission, DG for Transport and Energy Det påpeges, at medlemsforslaget indeholder faktuelle unøjagtigheder og misfortolkninger af videnskabelige data. Atomanlæggene rundt om Østersøen bidrager kun med en meget lille del af den samlede menneskeskabte stråling. Den menneskeskabte stråling anses desuden som ubetydende i forhold til den naturlige stråling (baggrundsstrålingen) i området. Overalt i Østersøen er der konstateret aftagende mængder siden Chernobyl-ulykken i 1986. Radioaktivitet er ikke noget særligt problem i Østersøen i forhold til anden forurening af havet. Derfor synes et moratorium for nye atomanlæg (som foreslået i medlemsforslaget) ikke velbegrundet. Med hensyn til planlægning af nye anlæg vil EU-landene rundt om Østersøen skulle følge bestemmelserne i Euratom Traktaten. Denne traktat begrænser de strålingsmæssige konsekvenser for befolkninger og miljø. EU Kommissionen overvåger medlemslandenes sikkerheds systemer på dette område. Takket være HELCOM s marine radioaktivitets overvågnings program er Østersøens radioaktivitets niveau meget nøje overvåget, og enhver forøgelse i niveauet ville bliver konstateret på et tidligt tidspunkt. International Atomic Energy Agency, IAEA, Division of Radiation, Transport and Waste Safety Der henvises til eksisterende internationale standarder for at undgå radioaktiv stråling for befolkningerne. Disse standarder, der er godkendt af medlemslandene, fastsætter internationale sikkerhedsprincipper, krav og retningslinjer for planlægning, opførelse og drift af atomanlæg. IAEA fremhæver, at atomanlæggenes bidrag til den totale dosis, som befolkningerne udsættes for, er meget lille i forhold til baggrundsstråling, medicinske apparater, Chernobylulykken etc. De internationale standarder gælder både for eksisterende og nye atomanlæg. Man finder, at der ikke er behov for yderligere nationale eller regionale reguleringer af atomanlæg, idet de eksisterende bestemmelser er tilstrækkelige til at sikre miljø og befolkninger. 4. Fælles seminar med Baltisk Forsamling Den 20. september 2006 afholdt Miljø- og Naturresurseudvalget et halvdags seminar med deltagelse fra Baltisk Forsamlings Miljøbeskyttelses- og Energiudvalg. Som oplæg for de politiske drøftelser var der oplæg af repræsentanter fra henholdsvis Greenpeace, de litauiske myndigheder og de finske myndigheder. Sverige og Finland har konkrete planer og forsøg med slutdeponering af radioaktivt affald fra kernekraftværker. Der bliver tale om opbevaring dybt nede i undergrunden på nøje udvalgte lokaliteter efter forskellige former for forsegling og indkapsling af affaldet. Det oplystes under seminaret, at det radioaktive indhold i Østersøen er aftagende efter Chernobyl-ulykken, og at den del af den samlede radioaktive belastning, der stammer fra nukleare anlæg omkring Østersøen er forsvindende lille. Under seminaret blev det blandt andet klart, at det radioaktive affald fra Ignalina atomkraftværket, der skal lukkes i 2009, ikke kan eksporteres til Rusland til deponering eller oparbejdning der. Der skal nu etableres nye, sikre midlertidige deponier for affaldet i Ignalinaområdet for de næste 30-40 år. Der er for nærværende ingen beslutninger eller konkrete planer for, hvorledes affaldet herefter skal håndteres. De tre baltiske lande har besluttet, at der skal etableres et nyt kernekraftværk i Ignalina til at sikre en større grad af selvforsyning til disse lande i fremtiden. Den litauiske håndtering af radioaktive materialer sker nu efter internationalt anerkendte metoder og standarder, og der bliver involveret ekspertise fra førende vestlige virksomheder og fra IAEA. Oplæggene fra de to myndighedsrepræsentanter gav et mere optimistisk billede af blandt andet risici i forbindelse med affaldshåndtering end oplægget fra Greenpeace. Det sidst-
4 nævnte fremhævede blandt andet usikkerheden, der er forbundet med den meget lange tid, der går, inden det radioaktive affald ikke længere er farligt. Der er for nogle stoffers vedkommende tale om hundrede tusinder af år. Desuden fremhævedes de potentielle risici i forbindelse med den daglige drift af kernekraftanlæg, og der efterlystes større gennemsigtighed omkring myndighedernes beslutningsprocesser vedr. kernekraft og affaldshåndtering. Endelig blev der advaret mod store sundheds- og miljørisici i forbindelse med udvinding af uran. 5. Udvalgets øvrige behandling af medlemsforslaget Miljø- og Naturresurseudvalget har drøftet medlemsforslaget ved møder den 25. januar 2006 i Oslo, den 26. april 2006 i Stockholm og den 31. oktober 2006 i København. Udvalget havde desuden den 30. januar 2007 i Helsingfors lejlighed til at drøfte medlemsforslaget med repræsentanter fra Miljøudvalget i British-Irish Interparliamentary Body. Ved samme lejlighed udveksledes også informationer og synspunkter i relation til atom-genindvindingsanlægget Sellafield i Nord-England. I sommeren 2006 foretog Udvalget en besigtigelse af en række lokaliteter for radioaktivt affald på Kolahalvøen i Nordvestrusland blandt andet i Andrejeva Bugten, Havnen i Murmansk og ved Kola Atomkraftværket. 6. Udvalgets synspunkter Miljø- og Naturresurseudvalget deler forslagsstillernes ønsker om, at Østersøens radioaktive forurening skal nedbringes, blandt andet således at havets resurser uden risiko skal kunne anvendes som fødevarer. Desuden finder udvalget det af stor vigtighed, at det radioaktive materiale overalt i Østersøområdet behandles på en betryggende måde, såvel hvad angår den daglige drift som den langsigtede håndtering af det nukleare affald. Radioaktivt materiale må overalt og i forbindelse med ethvert formål anvendes, behandles og sikres således, at hverken nærmiljøet, Østersøområdets miljø eller den menneskelige sundhed udsættes for risiko. Udvalget konstaterer, at indholdet af radioaktive stoffer i Østersøen er højere i Østersøen end i noget andet hav i verden, og at koncentrationen af caesium-137 er 10-40 gange højere end i Nordatlanten og Nordsøen. Samtidig konstaterer udvalget, at det radioaktive indhold i Østersøen er aftagende siden den voldsomme belastning fra Chernobyl-ulykken i 1986. Udvalget forstår ligeledes, at udslip fra Sellafield i Nordengland til Det Irske Hav kan spores i Østersøens vand. Endelig konstaterer Miljø- og Naturresurseudvalget, at den radioaktive virksomhed i form af kernekraft anlæg mm., der foregår i Østersø-området, kun bidrager med en forsvindende lille og ufarlig del af den samlede nuværende radioaktive belastning i regionen. Miljø- og Naturresurseudvalget finder således ikke grundlag for på baggrund af de indhentede informationer - at kunne anbefale et moratorium for etablering af nye nukleare anlæg. Udvalget anerkender de enkelte landes mulighed for selv at træffe beslutninger om blandt andet valg af energikilder mm. Udvalget deler forslagsstillernes stærke bekymring for at sikkerheden omkring driften og desuden hele spørgsmålet om håndtering af det radioaktive affald på kort og langt sigt bliver tilrettelagt på en forsvarlig måde. Netop i spørgsmålet om sikkerheden og miljøet på det regionale niveau må det være legitimt for alle berørte parter at ytre sig og stille krav om tilstrækkelig påpasselighed og fornøden forudseenhed fra de respektive beslutningstageres side. De nordiske landes regeringer må arbejde aktivt for høje standarder på dette område; såvel i forhold til landenes egne anlæg mm. som i forhold til anlæg i de øvrige Østersølande. Udvalget finder desuden anledning til at udtrykke sin bekymring over den seneste udvikling omkring Sellafield-atomanlægget i Storbritannien. Udvalget har tidligere engageret sig i spørgsmålet om at få stoppet udslip af Technetium-99 fra Sellafield, og det virker ikke betryggende, at ledelsen i Sellafield nu påtænker at genåbne gen-invindingsanlægget THORP. Anlægget har været lukket siden 2005 på grund af konstaterede lækager. Nu ønsker man efter udbedringer af lækagerne at fortsætte oparbejdningen af ventende ordrer frem til 2010. Miljø- og Naturresurseudvalget opfordrer de nordiske landes regeringer til at udvise den største opmærksomhed omkring miljøsikkerheden på Sellafield anlægget. Udvalget opfordrer til, at landene hver for sig eller i fællesskab tager kontakt til de britiske myndigheder i sagen og desuden bringer spørgsmålet op i relevante internationale fora.
5 Endelig finder udvalget anledning til at udtrykke sin allerstørste bekymring over forholdene for radioaktivt affald på Kola-halvøen. Til trods for de seneste års bestræbelser og internationale samarbejde for at få kontrol over situationen, er det udvalgets opfattelse, at der fortsat er behov for en vedholdende opmærksomhed overfor problemet blandt andet via de internationale samarbejdsfora og gennem de nordiske landes regeringers bilaterale, vedvarende dialog med og gentagne påtaler overfor de ansvarlige myndigheder. Udvalget billiger forslagsstillernes synspunkt om, at eksempelvis fisk og skaldyr fanget i Østersøen ikke må indeholde radioaktive niveauer, der gør dem uegnede som fødevarer. Udvalget har således sympati for HELCOM s foreløbige målsætninger, hvorefter belastningen i Østersøen skal nedbringes til niveauet før Chernobyl-ulykken. Udvalget har bemærket sig HELCOM s vurdering af, at det desværre ikke er i alle områder af Østersøen, at de opstillede målsætninger for indholdet af Cesium-137 er opfyldt. Udvalget finder, at de nordiske HEL- COM- og EU-medlemslande hvor det er muligt og relevant bør foreslå nødvendige virkemidler til hurtigst muligt at nedbringe de radioaktive koncentrationer i overfladevandet og i havets organismer til et acceptabelt niveau overalt i Østersøen. 7. Konklusion Miljø- og Naturresurseudvalget forslår, at Nordisk Råd rekommanderer Danmarks, Finlands, Islands, Norges og Sveriges regeringer at opretholde strenge miljø- og sikkerhedsforskrifter i forbindelse med etableringen af eventuelle nye nukleare anlæg og i forbindelse med drift af samt affaldshåndtering og -deponering fra nye og eksisterende anlæg, institutioner, hospitaler m.m. Dette gælder såvel for landenes egne anlæg og processer som for anlæg i de øvrige Østersølande og Nordens Nærområder i de sidstnævnte tilfælde gennem aktiv påvirkning af relevante internationale fora og ved bilaterale konsultationer Nordisk Råd rekommanderer Danmarks, Finlands og Sveriges regeringer at hver for sig og i gennem HELCOM- og EU-samarbejdet nøje at overvåge udviklingen for Østersøens radioaktive belastning og at arbejde for, at HELCOM s kommende handlingsplan for Østersøen, BSAP også indfører målsætninger og virkemidler med henblik på at nedsætte den radioaktive belastning til et ufarligt niveau overalt i Østersøen København, den 25. april 2007 Hans Frode Asmyhr (FrP) Ásta R. Jóhannesdóttir (A) Erling Bonnesen (V) Anita Brodén (fp) Raija-Liisa Eklöw (Lib) Christina Gestrin (sv) Kári P. Højgaard (Sjfl.) Ann-Kristine Johansson (s) Krista Kiuru (sd) Ivar Kristiansen (H) Asmund Kristoffersen (A), leder Kristina Touborg (SF), næstformand Anne-Mari Virolainen (saml)
6 Medlemsförslag om åtgärder mot radioaktiv nedsmutsning av Östersjön (Väckt av Den vänstersocialistiske gröna gruppen i Nordiska rådet) Östersjön, vårt gemensamma innanhav, utsätts för hård miljömässig påfrestning. Hittills har man mest uppmärksammat utsläpp av kemikalier och ämnen som exempelvis skapar syrebrist och därigenom hotar livet under vattenytan. Men till detta kommer också ett allt kraftigare radioaktivt hot. Den 15 juni 2005 beslutade Helsingfors-Kommissionen (HELCOM) att till år 2007 utarbeta en strategisk handlingsplan för Östersjön för att åtgärda skadorna på havsmiljön. Den vänstersocialistiska gröna gruppen menar att detta initiativ även bör omfatta den radioaktiva nedsmutsning av Östersjön som sker kontinuerligt och som hotar att öka i framtiden. Stigande halter långt efter Tjernobyl Enligt uppgifter från de danska experterna på radioaktivitet vid Risø-laboratoriet är det de svenska nukleära anläggningarna, som ger det största bidraget till kollektivdoserna till befolkningen runt Östersjön. Sedan Barsebäck stängts är det Oskarshamn som ligger i topp. De länder som får ta emot de högsta doserna är Sverige, Finland, Polen, Danmark, Ryssland och Lettland i nämnd ordning. Bottenviken och östra Finska Viken är de hårdast belastade områdena. Uppgifter från HELCOM visar att halterna av cesium137 i Östersjön ökat under 1990-talet och in på 2000-talet. Detta trots att man kunnat vänta sig att halterna skulle sjunka kontinuerligt decennierna efter Tjernobylolyckan. Den 28 juni 2005 rapporterades i svenska media att lagret för låg- och medelradioaktivt avfall i Forsmark på svenska östkusten läcker vatten som är tio gånger mer radioaktivt än normalt. Trots experternas varningar när lagret projekterades bestämde sig ansvariga instanser för att inte räkna med att korrosionen i lagret skulle starta så tidigt som sedan blivit fallet, och nu har behållare med radioaktivt material rostat sönder trots löften om att de skulle hålla i hundratals år. Detta bådar inte gott inför bygget av det lager för högaktivt utbränt kärnbränsle som står på tur att byggas. Där måste man kunna lita på säkerheten inte bara hundratals utan tusentals år framåt i tiden. Nukleära anläggningar runt Östersjön Runt Östersjön finns idag ett stort antal nukleära anläggningar, både sådana som är i drift och sådana som tagits ur drift. Dessutom sådana som man planerar att bygga. Sverige I Sverige har man visserligen nyligen stängt den andra och sista reaktorn i Barsebäck, men det radioaktiva materialet därifrån måste förr eller senare tas om hand och transporteras bort. Avfallet från Ringhals-reaktorerna på Västkusten transporteras per fartyg via Öresund till mellanlagret för högaktivt avfall i Oskarshamn (CLAB) och till slutlagret för låg- och medelaktivt avfall i Forsmark (SFR).
7 I Oskarshamn på östkusten finns tre kärnreaktorer och CLAB. Var det högaktiva svenska avfallet ska slutlagras är ännu inte klart. Nya sjötransporter från CLAB kan komma att bli nödvändiga. I Forsmark utanför Öregrund finns tre stora kärnreaktorer och SFR-anläggningen. Utanför Nyköping i Sörmland finns Studsvik med två forskningsreaktorer som nu är avstängda, men 4,6 ton högaktivt avfall ska forslas iväg till Sellafield i Storbritannien för upparbetning och sedan enligt uppgift tillbaka till Sverige. I Studsvik finns också en anläggning som kommersiellt bearbetar radioaktivt metallskrot och andra radioaktiva rester från olika anläggningar även utanför Sverige. Danmark Danmark, som inte för egen del nyttjar kärnkraften, har en forskningsreaktor, Risø, vilken nu stoppats efter läckage. Tyskland I Tyskland stängdes det stora kärnkraftverket i Greifswald vid Östersjön i samband med återföreningen mellan Öst- och Västtyskland. Dock lär det där finnas en hel del radioaktiva rester kvar antagligen ligger även det högaktiva utbrända bränslet kvar i anläggningen. Polen Den polska regeringen har nyligen beslutat att bygga ett kärnkraftverk som ska vara klart år 2020 (Gazeta Wyborcza 19/5-05). Det kommer antagligen att placeras vid Östersjökusten, staden Darlovo har nämnts som tänkbar lokalisering. Litauen I Litauen är fortfarande den andra reaktorn i Ignalina-verket i drift. Den ska enligt planerna stängas av år 2009. Det högaktiva utbrända bränslet ligger kvar invid reaktorn. Ignalinareaktorn är av samma konstruktion som Tjernobylreaktorerna, s.k. RBMK. Lettland I Lettland ca 50 kilometer från Riga finns en forskningsreaktor från sovjettiden, Salaspils. När reaktorn nu ska stängas återstår att lösa problemen med avfallet, bl.a. tio ton högaktivt utbränt bränsle. Estland I Estland, vid Finska Viken, låg den sovjetiska flottbasen Paldiski. Svenska myndigheter har samarbetat med estniska och lagt ner stort arbete på att göra området så säkert som möjligt när det gäller risk för spridning av radioaktivitet. Svenskarna har nu lämnat projektet men mer återstår att göra. Paldiski ska göras till ett nationellt lager för kärnavfall. I Sillamäe, också vid Finska Viken, har man brutit uran och haft ett uranverk för utvinning av råuran och även importerat uran till uranverket från bl.a. Polen och Tjeckoslovakien. Idag återstår ett jättlikt berg med radioaktiva lakrester, vilka man försökt valla in för att hindra utläckage till grundvattnet och Östersjön. Ryssland I Sosnovy Bor utanför S:t Petersburg, finns fyra RBMK-reaktorer i drift. De får förlängda drifttillstånd vartefter som de rapporterar säkerhetsförbättrande åtgärder, men inget stoppdatum är satt för slutgiltig stängning av någon av dessa reaktorer. Det är oklart vad som händer med avfallet. Förutom de civila kärnreaktorerna finns i Sosnovy Bor tre militära reaktorer och i anslutning till dessa en tidigare hemlig militär anläggning för utbildning av besättningen på ryska atomubåtar, NITI. Denna håller nu enligt uppgift från den ryska miljörörelsen på att byggas ut till ett internationellt träningscenter för atomubåtsbesättningar. Enligt Baltic News (augusti 2005) har centret tillkommit efter president Putins besök i Indien i december 2004 där man
8 också behandlade frågor om militärt samarbete mellan Indien och Ryssland. Direkt invid vattnet i anslutning till anläggningen finns också en bassäng med radioaktivt avfall. Denna bassäng är överfull eftersom den utnyttjas över sin ursprungliga kapacitet och lär innehålla radioaktivt material motsvarande flera dussin Tjernobyls. I närheten av Sosnovy Bor ligger också en upparbetningsanläggning för radioaktiv metall, Ecomet-S, störst i Europa med en kapacitet på 5000 ton per år. Anläggningen förutsätter radioaktiva transporter. Hamnen Ust-Luga togs i bruk 2001 och har tillstånd för radioaktiva frakter. Även nära Viborg håller man på med att bygga en hamn, Vysotsk, med tillstånd för radioaktiva frakter. Den ryska enklaven Kaliningrad var tidigare en viktig atomflottbas. Vad ryssarna gjort med de radioaktiva resterna är inte känt, men troligen är området i stort behov av sanering. Risken för framtida import av utbränt kärnbränsle via Östersjön till Ryssland måste tas med i beräkningen. Finland Finland har två gamla sovjetiska reaktorer i drift i Lovisa vid Finska Viken. På Finlands västkust ligger Olkiluoto med två reaktorer i drift och en som man just beslutat att bygga, en s.k. ERP reaktor, vilken ska bli världens hittills största och den är dessutom av en modell som inte tidigare är utprovad. Det talas också redan om en sjätte finsk reaktor som skulle vara av samma modell som den nu planerade. I anslutning till Olkiluoto planerar man även att bygga ett djupförvar för högaktivt kärnavfall, enligt samma modell som det som planeras i Sverige, där man dock ännu inte tagit något slutligt beslut. Brytning av uran Provborrning för uranbrytning har enligt uppgifter i finsk press och från den karelska miljörörelsen startats i anslutning till sjöarna Ladoga och Onega. Om det blir fråga om brytning av uranet kommer denna att via flod- och sjösystem ge utsläpp till Finska Viken, som redan är en svårt radioaktivt belastad del av Östersjön. På företaget Agricola Resources hemsida kan man läsa att företaget är involverat i uranbrytningsprojekt och har exklusiv rätt till uranutvinning i ett 153 kvadratkilometer stort område i Hautajärvi och Kauhee i Finland. I Sverige har stora malmletningsföretag nyligen ansökt om tillstånd att prospektera för uranbrytning i en rad områden där man i början av 1980-talet lade ner planerna på uranbrytning. Men i och med de förväntat stigande priserna på uran på världsmarknaden har dessa tidigare inte brytvärda fyndigheter nu åter blivit intressanta. Uranbrytning är en mycket miljöförstörande verksamhet och på en fråga från Den vänstersocialistiska gröna gruppen har det svenska statsrådet Ulrica Messing svarat att sådan verksamhet för närvarande inte är aktuell. Därmed är dock inget sagt om vad kommande regeringar kan komma att besluta för det fall att det uppstår ett läge där uranbrytning skulle vara lönsam. Transporter, utsläpp och haveririsker Samtliga ovan nämnda verksamheter runt Östersjön förutsätter transporter av olika slag, oftast sjövägen. Antalet hamnar med tillstånd för radioaktiva laster är stort. Det handlar såväl om färskt kärnbränsle som om medelaktivt avfall och utbränt högaktivt bränsle. Dessutom gäller det radioaktiva metaller för bearbetning i Ecomet-S och Studsvik och framöver möjligen uran i olika stadier av bearbetning. Förutom de normala utsläppen, som löpande ackumuleras, förekommer det upprepade extraordinära utsläpp, som det nyligen från SFR-lagret i Forsmark. Dessutom finnas alltid hotet om ett stort haveri med radioaktiva utsläpp till vattnet, vare sig det rör sig om en radioaktiv last som sjunker på djupt vatten och förorsakar fördröjda utsläpp eller ett reaktorhaveri som får omedelbara följder. Inte heller vet vi helt säkert vad som redan idag döljer sig under ytan, dvs. vad som eventuellt under tidigare decennier dumpats på djupt vatten av radioaktivt militärt material. På senare tid har man även uppmärksammat risken för terrorangrepp mot nukleära anläggningar och de följder ett sådant skulle kunna få för omgivningen.
9 Fisken sprider radioaktivitet till människan Forskarna har bl.a. visat på förhöjda halter av cesium137 i fisk fångad i Bottenviken och utanför Olkiluoto, Forsmark och Oskarshamn och även i fisk fångad norr om Gotland. Men vi vet att exempelvis cesium och strontium förekommer i olika höga halter i hela Bottenviken och i Finska Viken. Förtäring av fisk är den främsta orsaken till att människor får i sig radioaktivitet. I rapporten Modelling and Assessment of Doses från Risø-laboratoriet skriver Sven P. Nielsen: The dominating exposure pathway is that of fish ingestion, which contributes about 2.400 mansv (94 %), wile the other pathways yield the rest... Även om man skulle kunna eliminera hotet om bottendöd och utfiskning av Östersjön, så kvarstår således problemet med radioaktivitet i fisken. Det är dessutom, som framgår av ovanstående, ett växande problem. Med tanke på att det finns ca 10 000 fiskefartyg från åtta länder som är verksamma i Östersjön och mångdubbelt fler hushåll som är beroende av inkomsterna från fisket är detta givetvis, förutom en miljö- och hälsofråga, även en näringspolitisk fråga. Moratorium Med hänsyn tagen de många nukleära anläggningarna och den sammanlagda mängden radioaktivt material som lagras runt Östersjöns stränder, menar vi att det vore lämpligt att införa ett moratorium för ytterligare kustnära placeringar av nya reaktorer och av radioaktivt avfall. Eventuell uranbrytning i områden med avrinning till Östersjön medför givetvis också extra belastning. Förslag Den västersocialistiska gröna gruppen föreslår att Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att verka för ett moratorium vad gäller placering av ytterligare nukleära anläggningar inklusive uranbrytning i anslutning till Östersjön eller sjöar och vattendrag med avrinning till Östersjön Nordiska rådet rekommenderar Danmarks regering, Finlands regering och Sveriges regering att verka för att HELCOM i sin strategiska handlingsplan för Östersjön inkluderar den radioaktiva nedsmutsningen Den västersocialistiska gröna gruppen föreslår att Nordiska rådet beslutar att Nordiska rådet arbetar vidare med frågan om tillståndet i Östersjön vad gäller radioaktivitet Stockholm den 14 oktober 2005 Line Barfod (EL) May Elisabeth Hansen (SV) Lena Jensen (SV) Kuupik Kleist (IA) Elina Linna (v) Lars Ohly (v) Outi Ojala (vänst) Inge Ryan (SV) Steingrímur J. Sigfússon (VG) Kristen Touborg (SF)