MINDERNES BRO MINNENAS BRO

Transkript

1 MINDERNES BRO MINNENAS BRO M I N D E R N E S B R O 1

2 2 M I N N E N A S B R O

3 MINDERNES BRO øjebliksbilleder fra livet i og 30erne MINNENAS BRO - ögonblicksbilder från och 30-talet M I N D E R N E S B R O 3

4 MINDERNES BRO MINNENAS BRO Øresundsgruppen: Eva Adolfson, Vård- och omsorgsförvaltningen, Helsingborg Stad, Hanne Andersen, Socialforvaltningen, Helsingør Kommune, Bess Johansson, SPRF, Helsingborg, Benthe Knak Nygaard, Ældrerådet, Skævinge Kommune, Britt Nygren, SPF, Helsingborg, Jørgen Nørregaard, Ældrerådet, Fredensborg-Humlebæk Kommune, Erik Börjesson, SPF, Helsingborg, Rune Skoog, PRO, Helsingborg, Majgull Christensson, PRO, Helsingborg, Svend Erik Blaedel, Helsingør Kommunes Ældreråd. Projektkoordinator og redaktion: Ea Skibsted Nielsen Layout og Grafik: Line Flindt Grafik Oversættelse: Eva Blom-Andersen Fotos: Privateje medmindre andet er angivet. Tryk: Frederiksberg Bogtryk Oplag: 400. Distribueret til skoler, kommuner, ældreorganisationer, medier Øresundsgruppen Vård- och omsorgsförvaltningen Helsingborg Tlf Fax Forsidefoto: Helsingborg, isformationer vid Parapeten 1/ Killbergs Bokh., Hbg. Nr Dette projekt er delfinansieret gennem Interreg IIIA-Øresundsregionen, EUROPEISKE UNIONEN, Europeiske Socialfonden, Helsingør og Helsingborg kommuner samt Frederiksborg Amt. Bidragsydere til projektet: Anna-Lisa Olsson, Anna-Maria Kylberg, Artur Lindén, Birthe Persson, Bertil Casparsson, Bess Johansson, Birgitta Knutsson, Børge Hartelius, Börje Vingren, Britt Nygren, Dagmar Dinesen, Elsa Strand, Erik Börjesson, Erik Malmkvist, Grethe Andersen, Grete Mauritzon, Grethe Lundblad, Hans Kjellsson, Inga Ståhl, Inge Magnusson, Jenny Ebbersten, John Mikus, Karl Staf, Leila Andreasen, Lisa Hagström, Majgull og Sven Christensson, Malte Fäldt, Otto Pyk, Rita Larsen, Rune Skoog, Ruth Kronholm, Uno Gärdenfors, Vera Bremberg. DEN EUROPÆISKE UNION Den Europæiske Fond for Regionaludvikling Dette projekt medfinansieres af INTERREG IIIA Øresundsregionen Samt Eva Adolfson, Vård- och omsorgsförvaltningen, Helsingborg Stad, Hanne Andersen, Socialforvaltningen, Helsingør Kommune og Jytte Vestesen, konsulent i Ældremobiliseringen i Danmark. Vi har forsøgt at undersøge fakta i beretningerne, men må tage forbehold for evt. fejlagtigheder i teksten, som skyldes at beretningerne er personlige oplevelser. Vi har i möjligste mån undersökt fakta i berättelserna, men vill reservera oss för ev. felaktigheter då texten grundar sig på berättelser som är personliga upplevelser. 4 M I N N E N A S B R O

5 INDHOLD FORORD 6 RELATIONER OVER SUNDET 8 ARBEJDS- OG BOLIGFORHOLD 15 SKOLELIVET 28 FRITIDEN 34 HØJTIDERNE 40 MADEN 51 INNEHÅLL FÖRORD 6 RELATIONER ÖVER SUNDET 8 ARBETS- OCH BOSTADSFÖRHÅLLANDEN 15 LIVET I SKOLAN 28 FRITIDEN 34 HÖGTIDERNA 40 MATEN 51 M I N D E R N E S B R O 5

6 FORORD Mindernes Bro er et erindringsprojekt. Projektet skal gennem personlige beretninger skildre, hvordan hverdagslivet så ud for nogle af de mennesker, som var børn og unge dengang. I dette hæfte fortæller en række ældre om deres barndom og ungdom i og 30ʼerne. Deres liv lignede det liv vi lever i dag: de gik i skole, legede, fik arbejde, de glædede sig til jul og tog nogle gange over på den anden side af Øresund. Men på mange måder var deres liv også meget anderledes dengang og ved at få kendskab til det, kan vi måske bedre forstå, hvorfor de ofte tænker så forskelligt fra børn og unge i dag. Hæftet er ment som inspiration: til at søge mere viden, til at tænke over relationerne, lighederne og ulighederne mellem de to lande og til at overveje forskellene mellem dengang og i dag. Måske kan det give anledning til, at nogen kan få bedsteforældre eller andre ældre til at fortælle deres historie. Bidragene til dette hæfte stammer fra beretninger fra ældre i Danmark og Sverige. De er på forskellig vis indsamlet af frivillige i Sverige er det sket gennem interview, mens beretningerne i Danmark er indsamlet gennem en erindringsgruppe. Beretningerne udgør et stort og forskelligartet materiale. Bidragene i dette hæfte er blevet redigeret og FÖRORD Minnenas Bro är ett minnesprojekt. Projektets ändamål är att genom personliga berättelser skildra hur vardagslivet såg ut för några av de människor som var barn och unga på den tiden. I detta häfte berättar äldre personer om sin barn- och ungdom på och 30-talet. Deras liv liknade det liv vi lever idag: de gick i skolan, lekte, fick arbete, de gladde sig till julen och åkte ibland över till den andra sidan av Öresund. Men på många sätt var deras liv ändå mycket annorlunda på den tiden och genom att få kunskap om detta kan vi kanske bättre förstå varför de ofta tänker så annorlunda än barn och unga gör idag. Häftet är ämnat för inspiration: till att söka mer kunskap, till att tänka på relationerna, likheterna och olikheterna mellan de två länderna och till att överväga skillnaderna mellan den tiden och idag. Kanske kan det ge anledning till att få sina mor- eller farföräldrar eller andra äldre människor att berätta sin historia. Bidragen till detta häfte härstammar från berättelser från äldre människor i Danmark och Sverige. De har samlats in på olika sätt av frivilliga i Sverige har det skett genom intervjuer, medan berättelserna i Danmark har samlats in via en minnesgrupp. Berättelserna utgör ett stort och olikartat material. 6 M I N N E N A S B R O

7 indgår i mange tilfælde kun som små uddrag. Desværre har det ikke været muligt at anvende alle de fantastiske og meget detaljerede historier. Men mange af dem kan findes på projektets hjemmeside. Mindernes Bro består udover dette hæfte af en video samt en læsevejledning. Begge dele kan findes på De små flag ved hver beretning viser, hvor fortælleren kommer fra. Udsigt over Helsingborgs tage mod havnen. Utsikt över Helsingborgs tak mot hamnen och Helsingör. Bidragen i detta häfte har redigerats och ingår i många fall endast som mindre utdrag. Tyvärr har det inte varit möjligt att använda alla de fantastiska och mycket detaljerade historierna. Men flera av dem finns på projektets hemsida. Minnenas Bro består utöver detta häfte av en video samt en studievägledning. Båda delarna finns på De små flaggorna vid varje berättelse visar var berättaren kommer ifrån. M I N D E R N E S B R O 7

8 RELATIONER OVER SUNDET Danmark og Sverige ligger tættest, netop hvor Helsingør og Helsingborg støder ud mod Øresund. Fra havnen i den ene by kan man spejde mod den anden og det tager ikke lang tid at sejle de 4 km. over til den modsatte side. Men nogle gange kræver det en særlig lejlighed, at bevæge sig derover eller bare en vis portion nysgerrighed. Sådan var det også i 1920ʼerne og 30ʼerne. Turen var måske lidt længere i hvert fald i overført betydning. Men der var alligevel mange forskellige anledninger til at besøge hinanden. Her fortæller en række personer små historier om at besøge nabolandet: CYKELRIDDERNE Senere tog mine søstre og jeg på vandretur til Ven og syd for Helsingør i Danmark, hvor vi fik nogle gode venner fra Dansk Vandrelav. Mange weekender cyklede vi til et bestemt sted på Söderåsen. Der havde vi indrettet to gamle jernbanevogne med træbænke, så de var gode at overnatte i. En dansk murer murede et åbent ildsted til os. Det tog ham flere weekender, hvor han cyklede fra København og vi synes selvfølgelig, at han var fantastisk. Vi cyklede også til Danmark, hvor det føltes som om cyklisterne ejede vejen. Vi overnattede på vandrehjem, som vi synes var ren luksus. Vi løb rundt i de danske bøgeskove og badede med RELATIONER ÖVER SUNDET Danmark och Sverige ligger närmast varandra just där Helsingör och Helsingborg möter Öresund. Från hamnen i den ena staden kan man titta över mot den andra och det tar inte lång tid att åka de 4 km över till andra sidan. Men ibland krävs det en speciell anledning för att ta sig över eller bara en viss portion nyfikenhet. Så var det även på och 30-talet. Turen var kanske lite längre åtminstone i överförd betydelse. Men det fanns ändå många olika anledningar till att hälsa på varandra. Här berättar en rad personer små historier om att besöka grannlandet: CYKELRIDDARNA Senare åkte mina systrar och jag på vandringstur till Ven och söder om Helsingör i Danmark, där vi fick några goda vänner från Dansk Vandrelav. Många helger cyklade vi till en bestämd plats på Söderåsen. Där hade vi inrett två gamla järnvägsvagnar med träbänkar, så de var bra att övernatta i. En dansk murare ordnade en öppen eldstad åt oss. Det tog flera helger för honom han cyklade från Köpenhamn och vi tyckte naturligtvis att han var fantastisk. Vi cyklade också till Danmark, där det kändes som om cyklisterna ägde vägen. Vi övernattade på vandrarhem, som vi tyckte var rena lyxen. Vi sprang runt 8 M I N N E N A S B R O

9 Sally Bauer var svensk svømmer og hørte i 1930 erne til eliten indenfor langdistancesvømning. Hun satte flere svenske svømmerekorder og i 1938 svømmede hun over Kattegat på 17 timer og 5 minutter. Hun var den første skandinav, som svømmede over Den Engelske Kanal og turen Helsingør-Helsingborg udgjorde hendes daglige træning. kurgæsterne ved Klampenborg Strand. Når vi havde løbet rundt i skoven, mødtes vi altid ved et langbord og sang alle de hyggelige sange fra den lille sangbog, som vi havde købt hos Dansk Vandrelav. Vi sang blandt andet: Lad det regne, lad det pjaske, lad det pøse.. Husk den lille sætning, hold trit og retning og I alt slags vejr. eller noget i den stil Vi talte alle dansk efter disse ture og vi følte os som halv-danskere. Strandvejen var vores cykelriddernes! SVØMME SOM SALLY BAUER Nogle af os piger skulle vise, hvad vi kunne og forsøgte at svømme over Sundet som Sally Bauer. Vi indbød Helsingørs Raghild Hveger og hendes svømmehold, der var så godt som professionelle, til en konkurrence mod et halvt dusin svenske piger. Jeg kom med, men jeg var jo ikke svømmer på konkurrenceplan. Vi tabte da også. Året har været omkring MED SEDDEL PÅ MAVEN Jeg er født i Danmark, men havde familie i Sverige blandt andet min mormor, som jeg ofte besøgte et par uger om sommeren. Jeg var ikke mere end 6-7 år, da jeg begyndte at rejse derover selv. Så blev jeg i de danska bokskogarna och badade med kurortsgästerna vid Klampenborg Strand. När vi hade sprungit runt i skogen samlades vi alltid vid ett långbord och sjöng alla de trevliga sångerna från den lilla sångboken, som vi hade köpt hos Dansk Vandrelav. Vi sjöng bland annat: Lad det regne, lad det pjaske, lad det pøse.. Husk den lille sætning, hold trit og retning och I alt slags vejr. eller något i den stilen Vi pratade alla danska efter dessa turer och vi kände oss som halvdanskar. Strandvejen var vår cykelriddarnas! SIMMA SOM SALLY BAUER Några av oss flickor skulle visa, vad vi kunde och försökte simma över Sundet precis som Sally Bauer. Vi bjöd in Helsingörs Ragnhild Hveger och hennes simmarlag, som var så gott som professionella, till en tävling mot ett halvt dussin svenska flickor. Sally Bauer var en svensk simmare och hörde på 1930-talet till eliten inom långdistanssimning. Hon satte flera svenska simrekord och 1938 simmade hon över Kattegat på 17 timmar och 5 minuter. Hon var den första skandinav som simmade över Engelska Kanalen och turen Helsingör-Helsingborg utgjorde hennes dagliga träning. Jag kom med, men jag var ju ingen simmare på tävlingsnivå. Vi förlorade naturligtvis också. Det var nog någon gång under MED LAPP PÅ MAGEN Jag är född i Danmark, men jag hade familj i Sverige bland annat min mormor, som jag ofta hälsade på ett par veckor på M I N D E R N E S B R O 9

10 sat på toget af mine forældre med en seddel på maven om, hvor jeg skulle af. Og på stationen stod min mormor så og tog imod mig. Jeg talte jo dansk, men forsøgte mig med det svenske om sommeren. Det var ikke let at tale det helt korrekt, men jeg lærte det nu efterhånden. ARBEJDE I DANMARK Ved et besøg hos sin storesøster på Ven i slutningen af 1. verdenskrig spurgte en dansk familie min mor, om hun ville komme til København for at arbejde. Det var vist almindeligt, at danskere kom til Sverige for at hverve arbejdskraft. Vi havde det ringere i Sverige og derfor var de svenske piger villige til at acceptere en lavere løn. Min mor tog med til København og trivedes rigtig godt. Men hun havde kun råd til at rejse hjem til Sverige og besøge familien én gang om året, Når man skulle til Dan mark skulle man i en periode have et særligt pas med. Dette pas blev brugt i 1927, da mine forældre skulle besøge min moster og onkel. Min moster var udvandret fra Sverige til Danmark og havde giftet sig med en dansk mand. så hun savnede selvfølgelig sine forældre og søskende. Efter 6-7 år flyttede den danske familie til Helsingborg. Min mor fulgte med, mødte min far og blev i Sverige. Men hendes danske tid har altid påvirket hende. Man kunne nogle gange høre det, når hun talte og hun sang danske sange for mig, når jeg skulle sove fx: Nu lukker sig mit øje. Hun kunne også fi nde på at synge Under den hvide bro sejler en båd med to Det betød også, at vi besøgte Køsommaren. Jag var inte mer än 6-7 år, när jag började resa över dit själv. Mina föräldrar satte mig på tåget med en lapp på magen om var jag skulle av. Och på stationen stod min mormor och tog emot mig. Jag talade ju danska, men försökte mig på svenska på sommaren. Det var inte lätt att tala det helt korrekt, men jag lärde mig det så småningom. ARBETE I DANMARK I samband med ett besök hos sin storasyster på Ven i slutet av 1:a världskriget frågade en dansk familj min mor om hon ville komma till Köpenhamn för att arbeta. Det var visst ganska vanligt att danskar kom till Sverige för att värva arbetskraft. Det var sämre ställt i Sverige och därför var de svenska fl ickorna villiga att acceptera en lägre lön. Min mor åkte med till Köpenhamn och trivdes väldigt bra. Men hon hade bara råd att resa hem till Sverige och hälsa på familjen en gång om året, så hon saknade naturligtvis sina föräldrar och syskon. Efter 6-7 år fl yttade den danska familjen till Helsingborg. Min mor följde med, träffade min far och stannade i Sverige. Men hennes tid i Danmark har alltid påverkat henne. Man kunde höra det ibland när hon pratade och hon sjöng danska sånger för mig när jag skulle sova, t ex: Nu lukker sig mit øje. Hon kunde också få för sig att sjunga Under den hvide bro sejler en båd med to Detta innebar också att vi besökte Köpenhamn fl era gånger om året. Jag kommer När man skulle åka till Danmark skulle man under en period ha et särskilt pass med sig. Detta pass använde man 1927 när mina föräldrar skulle hälsa på min moster och farbror. Min moster hade utvandrat från Sverige till Danmark och hade gift sig med en dansk man. 10 M I N N E N A S B R O

11 Passagererne strømmer om bord på færgen Asa-Thor, som sejlede mellem Helsingør og Helsingborg. Foto: Handelsog Søfartsmuseet på Kronborg. benhavn flere gange årligt. Jeg kan stadig huske, hvor fascineret jeg var af neonskiltene jeg kunne stå længe og se på, at Irmahønen lagde sine æg. Det synes jeg var meget mere spændende end både Tivoli og Zoologisk Have. Passagerarna strömmar ombord på färjan Asa-Thor, som gick mellan Helsingör och Helsingborg. Foto: Handelsog Søfartsmuseet på Kronborg. SØNDAG MED SØSTER Det var en smuk søndag i juni. Jeg var 12½ år. Min mor havde netop født en lille pige og jeg måtte derfor passe min anden lillesøster, som var 4 år. Ikke at det var sjovt slet ikke når man var en dreng på snart 13 år men man blev jo nødt til det. Jeg havde løbet ærinder for et bageri om morgenen, så jeg har nogle kroner på lommen hvilket var meget dengang. Så jeg tog min søster i hånden og vi gik lidt rundt og da vi boede inde midt i byen, havnede vi ret hurtigt nede ved Hamntorget. Dernefortfarande ihåg hur fascinerad jag var av neonskyltarna jag kunde stå länge och titta på när Irmas höna lade sina ägg. Det tyckte jag var mycket mera spännande än både Tivoli och Zoologiska Trädgården. SÖNDAG MED SYSTER Det var en vacker söndag i juni. Jag var jag 12½ år. Min mor hade precis fött en liten flicka och jag måste därför passa min andra lillasyster, som var 4 år. Inte för att jag tyckte det var roligt absolut inte, när man var en pojke på snart 13 år men man var ju tvungen att göra det. Jag hade gått ärenden för ett bageri på morgnarna, så jag hade några kronor i fickan vilket var mycket på den tiden, så jag tog min syster i handen och vi gick runt lite och eftersom vi bodde mitt inne i stan hamnade vi ganska snart nere vid Hamntorget. Där nere låg en båt ett gammalt svenskt fartyg. Jag hörde senare att det var en minläggare och att tyskarna lade beslag på den i Danmark. Vi gick ombord. Ingen frågade något det kom en pojke på 12 år med en flicka på 4 år, men ingen reagerade. Det var bara att betala vad det kostade att åka över. Vi gick i land i Helsingör. Köpte glass av en flicka på Brostræde och gick upp M I N D E R N E S B R O 11

12 de lå en båd et gammelt svensk fartøj. Jeg har senere hørt, at det var en mineudlægger og at den blev beslaglagt af tyskerne i Danmark. Vi gik ombord. Ingen spurgte om noget der kom en dreng på 12 år med en pige på 4 år, men ingen reagerede. Det var bare at betale, hvad det kostede at sejle over. Vi gik i land i Helsingør. Købte is af en pige i Brostræde og gik op i Stengade. Jeg tænkte over, hvorfor der ikke var nogle mennesker. Der var helt tomt stille og øde. Senere kom jeg til at tænke på, at de nok var på stranden, for det var så smukt vejr. Vi gik ned mod havnen igen og kiggede på Kronborg. Da vi skulle hjem igen var der mennesker med båden og nysgerrig som man var, så måtte man jo lytte. Foran mig stod der nogle unge mænd i lederhose (læderbukser) fra Tyskland. De snakkede jo tysk ikke at jeg kunne tysk, men jeg kunne høre, at det var tysk. Jeg har senere tænkt på, at Hitlerjügend sendte folk ud og at det var nogle af dem. Det var jo Billeder af Øresund fra Også i 1929 og 1940 var der isvinter. Bilder från Öresund, Även 1929 och 1940 var det isvinter. INDKØB Min mor havde købt sådan en lille pose sago-mel i Sverige, som man ikke kunne få i Danmark, fordi der var mangel på alting. Vi måtte ikke tage det med over, men hun bad mig om at bære det. Det var der en tolpå Stengade. Jag funderade över varför det inte fanns några människor. Det var alldeles tomt tyst och öde. Senare kom jag på att de nog var på stranden för det var mycket fint väder. Vi gick ner mot hamnen igen och tittade på Kronborg. När vi skulle hem igen var det människor med båten och nyfiken som man ju är så är man ju tvungen att lyssna. Framför mig stod några unga män i Lederhosen (läderbyxor) från Tyskland. De pratade ju tyska inte för att jag kunde tyska, men jag hörde att det var tyska. Jag har senare tänkt på att Hitlerjugend skickade ut folk och att det var några av dem. Det var ju INKÖP Min mor hade köpt en liten påse sagogrynsmjöl i Sverige som man inte kunde få i Danmark eftersom det var brist på allting. Vi fick inte ta med det över Sundet, men hon bad mig bära det. En tullare såg detta och han kom fram till oss på färjan och kastade mjölet överbord! Rakt ut i vattnet. Jag kommer tydligt ihåg det det var på Asa Thor. Och jag var endast fem-sex år gammal. 12 M I N N E N A S B R O

13 der, der så, og han kom hen til os på skibet. Så blev melet smidt over bord! Ud i vandet. Jeg kan lige så tydeligt huske det det var på færgen Asa Thor. Og jeg kun var femseks år. ISVINTER Det var isvinter og jeg ude og gå i Helsingborg med nogle venner. Vi havde taget skøjter på sådan nogle, som var skruet på skoene, for at de skulle sidde godt fast om fødderne. Vi var en lille gruppe, der bestemte os for at tage en tur på isen. Så vi gik ud på Sundet for at se os lidt omkring. Det gik godt vi kunne jo nå langt. Så var der én der fandt på, at vi skulle gå et smut over til Helsingør. Det kan man vel ikke sagde vi andre. Men lad os prøve. Så vi gik videre. Isen så fin ud, den knagede ikke og vi vidste intet om god og dårlig is. Tænkte ikke på, at det kunne være farligt. Så vi skøjtede hele vejen over til Helsingør. Der stod tolderne jo. De spurgte, hvad i ISVINTER Det var isvinter och jag var ute och gick i Helsingborg tillsammans med några vänner. Vi hade tagit skridskor med sådana som var skruvade fast på skorna, så att de kunde sitta ordentligt fast på fötterna. Vi var en liten grupp som bestämde oss för att åka en tur på isen. Så vi gick ut på Sundet för att se oss omkring lite. Det gick bra vi kunde ju åka långt. Så var det en som hittade på att vi skulle åka över till Helsingör. Det kan man väl inte sade vi andra. Men låt oss försöka. Så vi åkte vidare. Isen såg bra ut, den brakade inte och vi visste ingenting om bra och dålig is. Tänkte inte på att det kunde vara farligt. Så vi åkte skridskor hela vägen över till Helsingör. Här stod tullarna. De frågade vad i all sin dar vi gjorde isen kunde ju vara tunn och det kunde finnas stark ström. Man bad oss följa med på tullstationen och det gjorde vi. Tullarna var rara och vänliga och gav oss saft och karameller. De började undersöka när nästa båt gick till Helsingborg. Men vi ville åka skridskor tillbaka vi hade ju åkt över. Titta där uppe sade en av tullarna där kommer en isbrytare. Så det M I N D E R N E S B R O 13

14 alverden vi lavede der kunne jo være tynd is og stærk strøm. Vi blev bedt om at følge med på toldstationen og det gjorde vi. Tolderne var søde og venlige og gav os saftevand og karameller. De begyndte at undersøge, hvornår den næste båd til Helsingborg sejlede. Men vi ville skøjte tilbage vi var jo nået over. Se deroppe sagde en af tolderne der kommer en isbryder. Så det er nok bedst, at I tager færgen tilbage. Men vi var jo stadig iført de her skøjter, som sad skruet fast til skoene. Vi kom nu ombord på færgen. Det var værre, da vi nåede Helsingborg og skulle med bussen. Men også der fik vi lov til at komme med, selvom konduktøren vist ikke helt troede på vores historie om, at vi havde været over isen til Helsingør. I 1937 afholdt SSU en stor samling for unge fra Sverige, Norge og Danmark. Min far havde et cafeteria i de to store telte på billedet. Der blev også holdt en stor demonstration og samling på Sundstorget og i Folkets Park. är nog bäst att ni tar färjan tillbaka. Men vi hade ju fortfarande de här skridskorna på oss som var skruvade fast på skorna. Vi kom emellertid ombord på färjan. Det var värre när vi kom fram till Helsingborg och skulle vidare med bussen. Men även här fick vi lov att komma med, även om konduktören inte riktigt trodde oss när vi berättade att vi hade åkt över isen till Helsingör höll SSU en stor sammankomst för unga från Sverige, Norge och Danmark. Min far hade en cafeteria i de två stora tälten på bilden. I samband med detta höll man även en stor demonstration och samling på Sundstorget och i Folkets Park. 14 M I N N E N A S B R O

15 ARBEJDS- OG BOLIGFORHOLD At leve, bo og arbejde var helt anderledes i 1920ʼerne og 30ʼerne end det er i dag. Mange begyndte at arbejde efter at have gået i skole i 6 eller 7 år og blev ved med det til de blev pensionerede. Mange fik den samme slags arbejde som deres forældre havde eller tog, hvad de kunne få. For kvinder var forholdene meget forskellige fra i dag. Flere og flere begyndte at uddanne sig, men kun få piger tog en længere uddannelse. Kvinderne havde ansvaret for familien og hjemmet. Mange kvinder arbejdede ikke eller holdt op med at arbejde, når de blev gift. Men for mange andre kvinder var der intet valg. Selvom de skulle passe hjem og børn, måtte de også arbejde for at tjene penge til familien. Her fortæller en svensk kvinde om dengang hun arbejdede på Gummifabrikken Tretorn i Helsingborg. Arbejde ARBEJDE PÅ GUMMIFABRIKKEN I 1932 blev jeg ansat på gummifabrikken. Jeg var 15 år. Der var ikke så meget at vælge i mellem, når man ikke havde en længere skoleuddannelse. Min far var død og både min mor og mine to ældre brødre arbejdede på fabrikken. Det var også bedre betalt end mange ARBETS- OCH BOSTADS- FÖRHÅLLANDEN Att leva, bo och arbeta var helt annorlunda på och 30-talet än det är idag. Många började arbeta efter att ha gått i skolan i 6 eller 7 år och fortsatte med att arbeta tills de blev pensionerade. Många fick samma sorts arbete som deras föräldrar hade eller tog vad de kunde få. För kvinnor var förhållandena mycket annorlunda mot vad de är idag. Fler och fler började utbilda sig, men endast ett fåtal flickor fick en längre utbildning. Kvinnorna hade ansvaret för familjen och hemmet. Många kvinnor arbetade inte eller slutade arbeta när de gifte sig. Men för många andra kvinnor fanns det inget val. Även om de måste ta sig an hem och barn var de även tvungna att arbeta för att tjäna pengar till familjen. Här berättar en svensk kvinna om när hon arbetade på Gummifabriken Tretorn i Helsingborg. Arbejde ARBETE PÅ GUMMIFABRIKEN 1932 blev jag anställd på gummifabriken. Jag var 15 år. Det fanns inte så mycket att välja mellan när man inte hade någon längre skolutbildning. Min far var död och både min mor och mina två äldre bröder arbetade på fa- M I N D E R N E S B R O 15

16 andre steder og når skolen sluttede, stod der en hel kø af børn, som søgte arbejde. Det var svært at få job, så man blev glad bare man fik noget. Da jeg fyldte 18 blev jeg en af skotøserne. Det var ikke alle, som kunne fortsætte med at være ansat, når de fyldte 18. Det kostede jo mere i løn. Så en del blev fyret. Skotøserne tjente omkring 40 kroner om ugen. Mændene tjente mere selv hvis de lavede kvindearbejdet fik de én krone mere i timen. Nå, men jeg kom ned, hvor støvlerne blev samlet. Her sad vi ved samlebånd og satte de forskellige gummidele sammen til støvler. Tidligere havde hver kvinde (for der var flest kvinder i den afdeling) samlet støvlerne fra start til slut, men nu skete det på samlebånd. Nu var det de samme bevægelser, man gjorde igen og igen kun den samme lille del af støvlen lavede man. I frokostpausen kunne man gå op i kantinen. Der var én kantine til fabriksarbejderne og en anden til tjenestemændene. I deres blev der serveret varm mad ved bordene. I vores hentede man selv sin mad og her kunne man købe kaffe, smørebrød, kager og nogle gange risengrød. Men jeg spiste mest min madpakke ved samlebåndet. Det var der mange som gjorde, for vi havde kun et kvarters pause. Så købte jeg en flaske mælk af en mælkemand, der kom rundt og solgte til de ansatte en flaske kostede vel 8-10 ører. Overalt på fabrikken lugtede der af gummi. Lugten hang ved alting også når man kom hjem. Man hængte bare overtøjet på en knage inde i lokalet. Der var ikke arbejdstøj eller noget og heller ingen muligheder for at bade inden man tog hjem. Fordi hygiejnen ikke var så god fik man også tit en masse lopper med hjem. De bed så det kløede og jeg havde kradsemærker overalt. briken. Här betalde man också mer än på många andra ställen och när skolan slutade stod det en hel kö av barn som sökte arbete. Det var svårt att få arbete, så man blev glad bara man fick något. När jag fyllde 18 år blev jag en av skoflickorna. Det var inte alla som fick fortsätta att vara anställda när de fyllt 18 år. De kostade ju mer i lön, så en del fick sparken. Skoflickorna tjänade runt 40 kronor i veckan. Männen tjänade mer även om de utförde kvinnosysslor fick de en krona mer i timmen. Nåväl, jag kom ned till den plats där stövlarna monterades. Där satt vi vid det löpande bandet och satte ihop de olika gummidelarna till stövlarna. Tidigare hade varje kvinna (för der var mest kvinnor på den avdelningen) för sig monterat stövlarna från början till slut, men nu skedde det på det löpande bandet. Nu var det samma rörelser man gjorde om och om igen man arbetade bara med samma lilla del på stöveln. På lunchrasten kunde man gå upp i lunchrummet. Det fanns ett lunchrum för fabriksarbetarna och ett annat för tjänstemännen. I tjänstemännens serverades varm mat vid borden. I vårt hämtade man själv sin mat och här kunde man köpa kaffe, smörgåsar, kakor och ibland risgrynsgröt. Men för det mesta åt jag mitt matpaket vid det löpande bandet. Det var många som gjorde det, för vi hade bara en kvarts rast. Jag köpte en flaska mjölk av ett mjölkbud som gick runt och sålde mjölk till de anställda en flaska kostade väl 8-10 öre. Det luktade gummi överallt på fabriken. Lukten hängde i allting även när man kom hem. Man hängde bara sina ytterkläder på en hängare inne i lokalen. Det fanns inga arbetskläder eller något liknande och inte 16 M I N N E N A S B R O

17 AT KOMME I LÆRE Når man nærmede sig de 18 år var man gammel nok til at komme i lære. Jeg havde ganske vist min præliminær-eksamen, men den interesserede mig ikke særlig stærkt og sikkert heller ingen andre. Derimod ville jeg gerne passe børn og derfor fik jeg læreplads på et børnehjem i Klampenborg. Far og jeg var inde at se stedet, og det var rigtig positivt. Vi fik en liste over det tøj, vi elever skulle gå i til hverdag. At have mig i lære kostede kr. 60,- pr. måned vi boede jo på hjemmet og det var for kost og logi. Løn fik man ikke i læretiden og uddannelsen blev betalt med elevens arbejde. Spændende var det at skulle ind og købe uniformen, der bestod af blå og hvid stribet bomuldskjole, hvidt forklæde i den obligatoriske sygeplejefacon og et hvidt slør. Og spændt mødte jeg så op den 15. maj 1938 med min lille kuffert og en håndtaske. Hjemmet var en stor skøn monumental bygning. Den ene fløj havde indgangsparti, lederlejligheder og kontor og den anden indgik i børnestuerne, hvoraf der var 3 samt en legestue. Så var der 1. sal, der blev beboet af enlige mødre, der selv passede deres nyfødte børn og samtidig fungerede som køkkenpiger og stuepiger under økonomaens ledelse. Vi elever havde værelser oppe under taget, alle med hyggelige skrå vægge og kvistvindue. Vi mødte om morgenen klokke 7 og efter morgenmad og -sang gik vi i gang med vort arbejde. Vi havde hver 2 børn, en stor, der var ca. 1½ år og en mindre. Vi skulle lære at tage rigtigt på dem ved badning, tøjskift, bleskift o.s.v., og når de blev store nok til det, blev de sat på potte ved sengebenet, tøjret dertil med en ble om maven. Herligt syn stuen igennem. Sengene var højbenede metaltremmesenge, hvor den ene side blev slåheller någon möjlighet att tvätta av sig innan man gick hem. Eftersom hygienen inte var särskilt bra fick man även ofta en massa loppor med sig hem. De bet så det kliade och jag hade rivsår överallt. ATT KOMMA I LÄRA När man närmade sig 18 år var man tillräckligt stor eller gammal för att komma i lära. Jag hade ju tagit min preliminära examen, men den intresserade mig inte särskilt mycket och säkert heller inga andra. Däremot ville jag gärna passa barn och därför fick jag läroplats på ett barnhem i Klampenborg. Far och jag var inne för att se på platsen och det var riktigt positivt. Vi fick en lista över de kläder vi elever skulle ha på oss på vardagar. Att ha mig i lära kostade 60 kr. i månaden vi bodde ju på hemmet och det var för kost och logi. Lön fick man inte under lärotiden och utbildningen blev betald med elevens arbete. Det var spännande att åka in och köpa uniformen, som bestod av en blå- och vitrandig bomullsklänning, vitt förkläde i den obligatoriska sjuksköterskestilen och en vit slöja. Och det var spännande när jag infann mig den 15 maj 1938 med min lilla koffert och en handväska. Hemmet var ett stort, vackert och imponerande hus. Den ena flygeln innehöll hallen, ledarnas lägenheter och kontor och den andra innehöll i barnrummen, som det fanns 3 av samt ett lekrum. På första våningen bodde det ensamstående mödrar som själva passade sina nyfödda barn och samtidigt fungerade som kökspigor och husor under föreståndarinnans ledning. Vi elever hade våra rum uppe under taket, alla med mysiga snedtak och vindsfönster. Vi skulle börja klockan 7 på morgonen M I N D E R N E S B R O 17