Norden i en ny tid - Viden, dynamikk og samarbejde... 11 Norden rundt... 12. Den gamle race er blevet meget populær i Island de sidste år.

NORDISK GENBANK HUSDYR NR. 1 FEBRUAR 2005 FOTO: VERA GJERSØE Nordiska fjäderfäraser........................... 3 Danske Fjerkræracer............................ 4 Fjäderfän i Sverige.............................. 6 Effektivare skydd av den finska lantrashönan...... 7 Farverig og elsket............................... 8 Føroyska dunnan (Den færøske and)............. 9 Føroyska gásin (Den færøske gås)................. 9 Projekt 1994-2004............................. 10 FOTO: JÓHANNA HARÜARDÓTTIR Den gamle race er blevet meget populær i Island de sidste år. Norden i en ny tid - Viden, dynamikk og samarbejde................ 11 Norden rundt................................. 12

Lederen En tankevekker for oss alle må være at det i dag ikke finnes nasjonale avlsprogrammer for fjørfe i Norden. Internasjonalt er fjørfeavlen konsentrert til noen bitte få kommersielle selskaper lokalisert utenfor Norden og dette i seg selv er en risiko for matvaresikkerheten. Det kan helt klart slåes fast at dagens "avl i Norden" ikke er bærekraftig og fremtidsrettet. Vi har bevaringsverdige raser i Norden, men interessen for dette arbeidet er ikke akkurat stigende selv om vi har gledelige nyheter fra både Island og Finland, der interessen for den lokale høna er økende. I Norge har man en egen genbank for fjørfe, som er den eneste av sitt slag i Vest-Europa. Den inneholder i dag 15 forskjellige linjer/raser, som alle har både genetisk og kulturell betydning. Interessen for denne banken er dalende, da det er ingen som etterspør bortsett fra noe salg av de "historiske rasene" til hobbybrukere, og kostnadene ved å opprettholde aktiviteten er høye, men vi snakker her om Norges genarv. Den nordiske fjørfeavlen kan for eksempel gjenoppstå gjennom et nordisk samarbeid mellom organisasjonene og forskningsinstituttene. De kan gå sammen om å lage den kombinasjonen (Den svenska hönan, den danske Hellevadskorsningen og den norske Norbrid) som blir foreslått i rapporten "Nordiske fjørferaser", og som vil egne seg i frittgående systemer. Men når vil de nordiske lands produsenter lage "Nordhøna"? Året 2004 Nordisk Genbank Husdyr startet sine nye programperiode i 2004 og har igjen opplevd økt aktivitet. Vi har utarbeidet 5 prosjektrapporter pluss et eget avlsplanleggingsprogram, samt en rapport om alle Nordisk Genbank Husdyr sine prosjekter og stipendier. Nordisk Genbank Husdyr har også laget en regionalrapport om situasjonen for nordiske husdyrraser. Denne ble utarbeidet etter et tett samarbeid med det enkelte land. Videre har man hatt over 73 000 besøkende på hjemmesiden og laget en ny brosjyre om bærekraftig avlsarbeid. Dyrartsgruppene begynner å finne sin plass. Det ble i 2004 laget egne informasjonsark for de fem dyreartsgruppene. I tillegg har man bidratt med personelle ressurser til felles informasjonssatsning i regi av NMR. Det har også vært et aktivt år med mange interessante henvendelser fra avlsorganisasjoner og andre aktuelle aktører. Nordisk Genbank Husdyr har blitt en viktig brikke i det nordiske forvaltningsarbeidet og gjennom Internett, publikasjoner og utrednings- og forskningsrapporter vil man i tiden framover være med å bringe nordisk forvaltningsarbeid fremover og dermed sikre ressurser for framtida. Nordisk Genbank Husdyr har konkretisert sitt samarbeid med de andre sektorene og ser nytten av et nærmere samarbeid. I løpet av dette året har man også fått et tettere samarbeid med flere internasjonale aktører. Liv Lønne Dille Redaktør FOTO: LIV LØNNE DILLE 2

Nordiska fjäderfäraser Hans Ekström/Poul Sørensen FOTO: LIV LØNNE DILLE Nordisk Genbank Husdyr har tagit initiativ till projektet, som har pågått sedan 2002. Projektets syfte har varit att dokumentera status för raser och linjer som kan användas i produktion på golv i Norden samt prioritera forsknings- och utvecklingsprojekt. Projektet bedömer att några nordiska linjer kan vara intressanta för användning i frigående system och har använts till detta: Den svenska hönan, den danska Hellevadskorsningen och den norska Norbrid. Det kan finnas genetiskt material i de angivna linjerna som är väl anpassade till produktion i frigående system på proteinsvagare utfodring och med bra beteende och produktivitet. Ett försök under realistiska produktionsförhållanden för att få mera kunskap om detta föreslås från projektet. Nationella program för avel har alla hamnat under stark konkurrens som följd bl.a. av en öppnad internationell marknad som också innefattar genetiskt material. I stort har fjäderfäproduktionen i Norden förändrats under de senaste 30-40 åren från många små besättningar på gårdar med även annan produktion till stora enheter med i snitt omkring 15 000 äggproducerande höns, en koncentration som ställer mycket högre hygieniska krav. Burhållningen har också bidragit till denna utveckling som skett i de flesta länder. Den har också påverkat avelsprogrammen. Det är nu 3-5 världsomspännande företag som förser alla med kycklingar för den storskaliga burhönsproduktionen. Följden är att de nordiska länderna från 1970-talet och framåt avvecklat sina egna avelsprogram. Länderna har därigenom förlorat kontrollen över den långsiktiga utvecklingen av genetiskt material för fjäderfäproduktion. Om driftsinriktningen för produktionen ändras (som t.ex. stopp för användning av traditionella burar) finns risk för att man kan förlora i effektivitet genom att den ändras utan att man tar hänsyn till djurmaterialet och krav på ett förändrat avelsmål. Den traditionella burhönshållningen har medfört starkt urval främst för äggproduktionsförmåga som ökat ytterst snabbt. 2001 skedde helt övervägande del av äggproduktionen i traditionella bursystem. Sverige har infört förbud mot detta driftssystem från 2004 och övergång sker till inredda, större burar samt golvproduktion. Generellt för Norden har dock en ökning av produktion i ickebursystem skett till över 20%. Det finns både nationella regler och regler från EU, som begränsar produktionen med höns. Ekologisk äggproduktion har ytterligare krav med huvudkraven frigående höns och viss maximistorlek för besättning. Äggproduktionen befinner sig i ett avgörande läge där huvudfrågan är om äggproducenterna och konsumenterna accepterar de alternativa nya driftssystemen. Äggproduktion från höns i "hushållsbesättningar" utgör en inte helt obetydlig del av produktionen. Säkra siffror saknas, men andelen uppges till mer än 20% i Danmark. EU-regler EU-reglerna ger minimikrav för äggproduktionen baserade på den europeiska konventionen för djurskydd för lantbrukets husdjur. Reglerna är indelade efter de tre driftssystemen traditionella burar, utvecklade burar och frigående höns. Reglerna avser minimiyta, foder- och vattentillförsel m.m. Ägg- och broilerproduktion När man införde avelsprogram för värphöns förstod man snart att äggläggningsförmågan stod i motsättning till köttproduktionen. Införandet av de tyngre, brunäggsvärpande, raserna förbättrade läget något. Specialiserade köttproducerande raser utvecklades i USA och de tog över helt från ca 1960, då man också börjat könsbestämma "äggraserna" och endast använda honkycklingar i vidare uppfödning. Nationella program Projektrapporten innehåller beskrivningar av status beträffande nationella program med tabellmaterial och översikt över raser och linjer i Norden. Man kan bl.a. utläsa att tidpunkten då nationella avelsprogram försvann är olika mellan länderna samt att de flesta har någon form av genbanksprogram. Rapporten kan fåes ved henvendelse til Nordisk Genbank Husdyr eller den kan leses på vår webside (svensk og engelsk). 3

Danske Fjerkræracer 4 Leo Kortegaard/Hans Ranvig De nationale fjerkræracer, Brun Landhøne i stor og dværg, Dansk Gås og Sort-hvidbrystet And indgår i det danske bevaringsarbejde. Desuden avles og udstilles cirka 7 farve- og tegningsvarieteter af landhøns og 2 farve- og tegningsvarieteter af danske ænder. Alle er rekonstruktioner. Hvid Italienerhøne og Italiensk Gås af linier avlet i Danmark i 70-100 år er begge medtaget som lokalt tilpassede racer i "Landerapporten" til FAO, da de kan have interesse i genbevaring og eventuel udvikling af produktion under særlige forhold (nicheproduktion). Danmark organiserede meget tidligt sin fjerkræavl og produktion omkring foreninger og Danske Standardbeskrivelser fra 1908, senere Skandinavisk Fjerkræstandard. Standarden har været vejledende for bedømmelse af eksteriør og nytteegenskaber for avlere under afholdelse af skuer og udstillinger, som traditionelt har været væsentlige for arbejdet med racerne i Danmark. De seneste ca. 50 år er bevarelsen af de mest oprindelige bestande af især gæs og til dels ænder i høj grad foregået hos avlere, der ikke har udstillet, men som af nostalgiske grunde har holdt fast ved de gamle racer. Dansk Landhøne Den oprindelige danske landhøne er i dag repræsenteret af den brune (vildtfarvede) varietet. Der findes også en kortbenet varietet kaldet lutte, samt en dværgform af begge. Specialklubben for Danske Landhøns vurderer at der blandt registrerede avlere findes ca. 500 avlsdyr og at der medregnet avlsdyr uden for foreningen findes i alt 1000-1200 avlsdyr. Heriblandt findes besætninger der formodentlig aldrig er blevet indkrydset med andre racer. FOTO: HANS RANVIG Den brune landhønes farve og tegning er meget lig Bankivahønens. Landhønsenes evne til at søge føde, sørge for udrugning og opfostring af afkom, herunder forsvar mod og evne til at modstå fjender, er meget udpræget. De er således meget velegnede til at leve under frie forhold, gerne i naturlige omgivelser, hvor deres medfødte adfærd (instinkter) kommer til deres ret. Ægydelsen var i 1888 gennemsnitlig 90 æg/høne/år, i 1923 121 æg/høne/år, i 1974 151 æg/høne/år og i 1998 180 æg/høne/år. Nyere undersøgelser har vist, at kyllinger af den Brune Landhøne erhverver immunitet overfor spolorm under opvæksten og de er i det hele taget meget modstandsdygtige overfor almindelige fjerkræsygdomme. Det er således en race der har bevaret landracehønsenes egenskaber og som egner sig til hobbyavlere og selvforsynere med små besætninger, der kan drage nytte af deres egenskaber. De giver hvide æg (dværghønsenes æg er ofte lidt brunlige) med forholdsvis stor blomme og slagtekroppen er kødfuld og velsmagende. Den Brune Landhøne bør holdes under driftsforhold, hvor de omtalte værdifulde landrace-egenskaber bevares. Racen bør givetvis opfattes som en oprindelig hønserace i Danmark. FOTO: HANS RANVIG Dansk Gås Den Danske Gås findes i 2 tegningsvarieteter, en grå og en gråbroget, som er beskrevet i Dansk Fjerkræstandard, 1908. Bestanden af grå- og gråbrogede avlsgæs vurderes af "Dansk Gåse- Ande- og Kalkunavler-forening" (DGAK) at være ca. 400 stk. grå og ca. 700 stk. gråbrogede i 2004. Heraf skønnes 150-200 stk.grå og 250-300 stk. gråbrogede at have en afstamning der altovervejende kan relateres tilbage til 1930-40 erne og dermed til oprindelige landgæs i Danmark. Bestandene har været stigende de allerseneste år.

Ifølge kilder i den oldnordiske digtning har der været holdt gæs i Danmark i ca. 1000 år, men Grågåsen er sandsynligvis tæmmet allerede efter skovens rydning og agerbrugets udvikling i broncealder og jernalder. Op gennem middelalderen har gåseavl spillet en meget stor rolle i alle samfundslag fra kongehus til landarbejderhjem. Det berettes, at der ved landsbyerne kunne ses flokke på flere tusinde gæs på stubmarkerne efter høst. Af specielle kendetegn hos nulevende gæs af landracetype kan nævnes en enkelt bugpose og gråblå øjne, der hos den grå varietet er unikt blandt gåseracerne (den vilde Grågås har mørke brune øjne). Tegningen og farven hos den gråbrogede varietet beskrives i standarder fra 1908, 1929 og 1952 således: "kan være grå- og hvidbroget uden nogen bestemt begrænsning af farvepartierne". Siden 1968 er dette ændret så den farvede tegning skal dække bestemte partier symmetrisk, som hos andre gråbrogede racer rundt om Østersøen. I stammer af mest oprindelig landracetype får langt den overvejende del af afkommet uregelmæssig tegning generation efter generation, uanset selektion efter den ønskede symmetriske farvetegning. De Danske Gæs er hårdføre og nøjsomme og kan klare sig med meget lidt tilskudsfoder, hvis de har fri adgang til kort fint græs. De ruger selv og fører gæslinger, som de med stor ihærdighed forsvarer mod fjender. De kan i pressede situationer flyve længere strækninger. Gåsens historie i Danmark er lang og kontinuerlig. Det skyldes ikke mindst, at dens evne til at leve af plantemateriale året rundt og til fedtansætning før slagtning og for overlevelse af vinteren, sammen med dens medfødte instinkter for prægning og tilvænning til omgivelserne, inklusiv mennesket, har gjort den til et nemt og billigt husdyr at holde for alle samfundslag. Dun og småfjer blev brugt i dyner og svingfjerene havde meget stor betydning som pennefjer. Sort-hvidbrystet And Denne race er i Dansk Fjerkræstandard 1908 og de følgende standarder beskrevet i illustrationer med noget skiftende avlsmål. Dens tegning og type ligger nær Blå Svensk And og Pommersk And. Den nævnes først i litteraturen efter ca. år 1900. Dansk Gåse- Ande- og Kalkunavlerforening (DGAK) skønner, at der er 80-120 stk. sort-hvidbrystede avlsænder, som formentlig kan indgå i bevaringsarbejdet, medens et større antal bør holdes udenfor avl. FOTO: HANS RANVIG Tamanden nævnes sporadisk i litteraturen fra 1600- tallet, hvor nogle herregårde og præstegårde havde et vist andehold, men først i det 19. århundrede blev andehold almindeligt på flere egnes bøndergårde. Der var tale om små landænder, som var grå (vildandfarvet), blå og sorte, nogle med hvidt bryst og ofte sorte fødder. Disse blandingsænder er til stadighed blevet krydset med vilde gråænder, som det også sker i dag. Hvor vidt de sort-hvidbrystede ænder, vi har i dag, har aner tilbage til begyndelsen af det 20. århundrede er vist meget usikkert. Det skal bemærkes, at sort-hvidbrystet farvetegning meget let rekonstrueres ved at krydse en hvid og en vildtfarvet and, hvilket ud over de nævnte forsøg på "forbedringer" har forplumret bevaringsarbejdet, der i praksis ikke har været baseret på de kendetegn, som oprindelige sort-hvidbrystede ænder besidder. Fra midt i 1970 erne begyndte bevaringstanken at vinde frem. Der fandtes på dette tidspunkt kun 2 små, ubeslægtede bestande af sort-hvidbrystede ænder af formodet ældre oprindelse. Desværre blev den ene besætning indkrydset med flere racer, for at forbedre nytteegenskaber og leve op til skiftende krav på udstillinger, med et til slut meget uheldigt resultat. Den anden bestand er bevaret og opformeret mere rent og lever i dag op til standarden fra 1908. Den har bevaret landraceegenskaber som rugelyst, ællingeføring og udpræget evne til fødesøgning under frie forhold. Mer detaljer finnes på www.nordgen.org (på dansk) 5

Jackis Bengtson De vanligaste fjäderfäna i Sverige består av kommersiella värphöns- och slaktkycklinghybrider, men intresset att hålla rasfjäderfän är stabilt. Bevarandearbetet för de nationella fjäderfäraserna sker i genbanker. Av Sveriges 16 nationella fjäderfäraser är två akut utrotningshotade och tolv utrotningshotade. Kommersiella fjäderfän De kommersiella värphönsen utgörs av internationella hybrider och ingen avel sker i Sverige. Fyra märken, Lohman, Hy-line, Bovans och Derco, är representerade, varav de två förstnämnda dominerar marknaden. Merparten de svenska värphönsen är vita höns som värper vita ägg. I Sverige är det förbjudet att hålla värphöns i burar utan rede, sittpinne och rede och de flesta värphönsen är frigående inomhus. Även bland slaktfåglarna dominerar internationella hybrider. Bland slaktkycklingarna finns märkena Cobb och Ross representerade. Det kalkonmärke som förekommer är BUT, British United Turkey. De vanligaste gåsraserna inom kommersiell gåsproduktion är skånegås, emdengås, italiensk gås och toulousegås. Rasfjäderfän I Sverige sker avel inom flera fjäderfäraser, både nationella och raser från andra länder. För de flesta raserna finns standarder framtagna och djuren jämförs med standarderna på exteriörutställningar i Svenska Rasfjäderfäförbundets regi. Fjäderfän i Sverige rasramar, som beskriver såväl exteriör som kända produktionsegenskaper som är dokumenterade för rasen. Genbanker Bevarandearbetet för de nationella raserna sker med levande djur. Aveln inom respektive ras sker i så kallade genbanker. Tillförsel av djur till en genbanksbesättning kan endast ske från en annan genbanksbesättning. Varje genbanksbesättning finns registrerad i en stambok. Den som ansluter sig till genbanken ska årligen rapportera in en del uppgifter till föreningen. Uppgifterna kan gälla hur många hönor eller honor som ruvat, vikten på avelsdjuren och eventuella sjukdomsfall. Innehavaren av en genbank får ingen ekonomisk ersättning av staten, utan arbetet sker på ideell basis. Tio av de svenska fjäderfäraserna är höns, fyra är ankraser och två är gåsraser. Föreningen Svenska Lanthönsklubben betraktar raser med färre än 100 individer i genbank som akut utrotningshotade och färre än 1000 individer som utrotningshotade. Alla hönsraser förutom åsbohöns och hedemorahöns är utrotningshotade. Bland ankorna är blekingeankor och blå anka akut utrotningshotade, medan gul anka och svensk myskanka är utrotningshotade. Båda gåsraserna är utrotningshotade. Utöver de ideella insatserna som sker kompletteras för simfåglarna genom ett WWF finansierat projekt som löper under fem år. Det finns säkert anledning att återkomma med information om detta projekt i senare nummer av ngh-nytt. 6 När det gäller avels- och bevarandearbetet för de 16 nationella fjäderfäraserna, sker inte avelsvärdering via utställningar. De nationella raserna har aldrig varit exteriört enhetliga och aveln syftar främst till att bredda avelsbasen så mycket som möjligt. Föreningen Svenska Lanthönsklubben för register över de nationella raserna och ansvarar också för den avelsplan som finns. Av avelsplanen framgår att verksamheten syftar till att bevara de nationella rasernas egenskaper och då särskilt klimatisk härdighet, motståndskraft mot sjukdomar, goda föräldraregenskaper, ett gott lynne och en rimligt hög produktion. I stället för rasstandarder finns det FOTO: JACKIS BENGTSON

Effektivare skydd av den finska lantrashönan Juha Kantanen Lantrashönan har likaså blivit godkänd till den grupp av djurraser som får uppfödningsstödet för ursprungsraser. Inom ramen för programmet upprätthålls en databas för lantrashönan, förses uppfödarna med information och anordnas seminarier. Men skyddsprogrammet kan göras effektivare. Nya inslag i bevarandeprogrammet Den finska lantrashönan består av över tio stammar eller släktlinjer som har eller förmodas ha ett från varandra avvikande geografiskt ursprung. Man har velat föda upp olika stammar i egna grupper. Om det inte finns skriftligt material har de muntliga uppgifterna om de olika stammarnas ursprung kunnat förändras under årens lopp. Så hönsstammar som har ansetts komma från olika linjer kan härstamma från samma hönspopulation. Med den planerade typbestämningen av DNA-markörer kan skillnaderna och likheterna mellan stammarna upptäckas, och de stammar som visar sig härstamma från samma population kan förenas. FOTO: MTT ARKIV/TAPIO TUOMELA Med de åtgärder och rekommendationer som finns i Finlands nya nationella genresursprogram för djur hålls de gamla finska lantdjursraserna livskraftiga. I programmet föreslås bland annat DNA-undersökningar av den finska lantrashönan. Genom tillämpning av forskningsresultatet kan skyddsprogrammet för rasen effektiveras. Igångsättning av genresursprogrammet De åtgärder som föreslås i Finlands jord- och skogsbruksministeriums nationella genresursprogram rör i huvudsak djurarter och -raser som utnyttjas i näringsverksamhet. Programmet startades 2004, och det strävar efter att upprätthålla arternas och rasernas genetiska variation och att främja en hållbar användning av djurgenresurserna. Arbetet med att bevara djurgenresurser koordineras av MTT, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi i Jokioinen. En speciellt viktig målsättning är att utrotningshotade ursprungsraser i Finland inte dör ut, och att ursprungsraser upprätthålls på ett hållbart sätt. En av de raser som skyddas är den finska lantrashönan. MTT påbörjade skyddsprogrammet för lantrashönan 1998. I programmet deltar nu över 160 bevarare från olika delar av Finland och de har över 3000 hönor av lantras. Medan skyddsprogrammet har pågått har antalet djur fördubblats. Djuren hos bevarare av lantrashönan kan vara närsläktade. Föräldrapopulationen till en ny generation som föds i hönsgården kan ha bestått av halv- eller helsyskon. Det har dock inte kommit några rapporter om att inaveln skulle ha förorsakat en tydlig nedgång av stammen, till exempel vid äggproduktionen. Eftersom de besläktade djuren har gemensamma förfäder har de också samma genformer i sin arvsmassa. Målet med bevarandet av genresurser för djur är att upprätthålla en så stor mångfald av gener som möjligt och djurens livskraft. Att djuren blir släkt med varandra stöder inte dessa målsättningar. Det vore sålunda nödvändigt att få nytt djurmaterial till lantrashönornas hönsgård allt emellanåt. Bevarandet av lantrashönan utförs i fortsättningen också genom att genetiskt olika stammar upprätthålls, men nu görs bytet av genmaterial effektivare. Föreningen av stammar som görs med resultaten av DNA-testerna som grund erbjuder uppfödarna en möjlighet att få nytt djurmaterial till sin hönsstam. Å andra sidan är målsättningen att utveckla ett lämligt parningssystem med rotation, där de bevarare som har samma stam skulle byta djurmaterial med varandra. När det gäller höns kan det vara svårt att anpassa nya djur till flocken: hönsflockens beteendemönster måste beaktas. De torde vara lättare att få nya individer genom ruvande av avelsägg än genom att skaffa levande individer. Konstbefruktning av hönorna är också en möjlighet att få djurmaterial. Avsikten är också att samla könsceller från lantrastuppar för långtidsförvaring av genresurser i en täckande genbank, som också kan utnyttjas i det nuvarande in situ-skyddsprogrammet för levande djur. 7

Farverig og elsket FOTO: JÓHANNA HARÜARDÓTTIR 8 Jóhanna HarÜardóttir Den Islandske høna "Landnamshøna" er sluppet for at blive blandet med de høneraser der siden 1940 erne er importeret til Island. Den gamle race er blevet meget populær i Island de sidste år og flere og flere holder landmanshøna for ægproduktionens skyld og til glæde for sig selv og andre. Interessen for at opretholde alle farver og egenskaber er stor, hvilket er vigtigt for racens overlevelse. Landnamshøna har som andre dyrearter i Island en stor bredde hvad angår farver, og man kan også se variationer i kamform, og nogle individer har fjer på fødderne. I klubben for ejere af landnamshaenan er der 218 medlemmer og klubmedlemmerne har været meget aktive. For at få flere oplysninger om rasen udsendte klubben nogle spørgsmål til ejerene, og har fået svar, som giver en god oversigt om hønsene og deres udseende. Svarene viser, at den største del av hønsene har sort eller mørkebrun hovedfarve. Derudover har alle høns mindst en farve til, oftest oliegrøn, rød, gul eller hvid, som striber, draber eller flagrer. Næstflest har mellembrun eller gul hovedfarve og mindst en farve til. Derefter kommer en stærkere farve i mange nuancer. Hvid ses sjældent, men en lysegul og lysegrå hovedfarve breder sig i rasen. For at holde farveglæden i rasen har medlemme i klubben hjulpet hinanden bl.a. ved at bytte haner nogle af dem regelmæssigt, for at få nyt blod og nye farver. Hønerne har mange forskellige kamtyper, de fleste dog enkeltkam, men rosekam eller blærekam ses også. Hønerne er dygtige til at finde fødeude i marken, og de ruger selv ud, hvis de får lov til det. De unge høns er gode æglæggere. Om sommeren lægger hver høne et æg om døgnet de første 2-3 leveår. De fleste Landnamshøns findes i sydlandet, men racen er i dag udbredt over hele landet. De fleste avlere har kun få høns (8-10 stk), men mange vil gerne have flere, hvis de fik bedre muligheder for afsætning af æggene, derfor diskuteres muligheden for at oprette "paraply" til afsætning af æg fra Landnamshøner som "æg fra frie landnamshøner". Et af spørgsmålene som sendtes ud til ejerene var: Hvorfor valgte du Landnamshaena? Næsten alle ejere svarede, at Landnamshøna er smuk og har en meget god karakter så det ser ud til, at folket har et følelsmæssig forhold til hønsene i landet. Mange svarede, at de har høns som kæledyr som i tillæg betaler fodring med æg. Det viser sig, at mange islændinge har en stærk lyst til at holde den gamle hønerace, og mange vil gerne have totre høner i haven bare for sjov. Vi er derfor optimistiske overfor vores høns.

Føroyska dunnan (Den færøske and) går frit omkring, og er overladt til at finde en stor del af føden i marken, i elvene og/eller i strandkanten. Om aftenen kommer de dog "hjem" for at få lidt ekstra "aftensmad", og bliver til gengæld lukket inde i et lille hus, hvor de i sæsongen lægger sine æg, før de igen bliver lukket ud i det fri næste formiddag. Andrias Reinert FOTO: ANDRIAS REINERT Små bestande af den oprindelige færøske and findes i enkelte bygder. Mange af fuglene dog efterhånden i mere eller mindre opblandet form, efter indkrydsning af indførte anderacer. Det færøske ord "Dunna" er af keltisk oprindelse, men det er sparsomt med oplysninger om hvornår man er begynt at holde ænder på Færøerne. I begyndelsen av 1800 tallet holdes tamme ænder ifølge J. Landt: "kuns i Tórshavn, og på landet af præsterne og nogle få bønder". M.W. Lutzen mener derimod i 1924 at der holdes flere ænder end høns på Færøerne. Indtil midten af forrige århundrede gav disse små hønseog andehold sit gode bidrag til den daglige husholdning i særdeles mange husstande overalt på øerne. Den har overlevet i det fri på Færøerne i århundreder. Ænderne I følge sagens natur er den færøske and en af de mindste egentlige tamænder, der er bevarede. Den vejer kun 1 1,3 kg slagtet vægt. Som ved andre oprindelige færøske husdyr, har vi en meget stor farvevariation, der ikke er forsøgt "ensrettet" ved nogen form for udvælgelse. Man har ikke tal over ægydelse, men ænderne lægger ganske flittigt, hvis man daglig fjerner de lagte æg. Får de derimod lov til at beholde æggene, er de så tæt på "naturen" at de begynder at ruge, så snart de "føler" at der er nok æg i reden. Den færøske and kommer ofte med to kuld unger i den korte nordatlantiske sommer. I 2004 er der kun enkelte husstande, i ganske få bygder, der holder den gamle race på traditionel vis. Der er gennem årene indført mange forskellige anderacer til Færøerne, og i de sidste 3-4 år, er der dukket flere "anderier" op, der opfodrer nogle hundrede til nogle tusinde ænder af peking-type til de færøske julemiddags-borde. Da de fleste mennesker jo "naturligvis" skal have en STOR and på bordet, fremskynder dette yderligere den lille færøske ands endeligt. Andrias Reinert Føroyska gásin (Den færøske gås) Den findes på alle de beboede øer på Færøerne, mange af fuglene dog efterhånden i mere eller mindre opblandet form, efter indkrydsning af andre indførte gåseracer. Man tog sine husdyr med da man flyttede til Færøerne, og den færøske gås stammer formodentlig fra de tamgæs som landnamsfolket medbragte fra Skandinavien og de Britiske øer. Siden har såvel mennesker som husdyr på Færøerne i følge sagens natur, været meget afsondret fra omverdenen. Der er ikke udført DNA- eller andre analyser for at vise slægtskabforhold til andre gåseracer. Den færøske gås blev i 1990 beskrevet som en egen gåserace i Skandinavisk Fjerkræstandard, hvor man konstaterer, at den stammer fra "en meget gammel Færøsk kulturlandsgås, der ikke på Færøerne eller andre lande har gennemgået nogen udvikling i racefjerkræmæssig henseende". I "Geflugel Børse" nr.15, 1993, postuleres færøgåsen at representere den ældste form for tamgås i Europa. I størrelse og holdning minder den en del om Ølandsgåsen. Fra er minimum på ca. 2000 gæs i 1950- erne, har interessen for gåsehold været tiltagende i de senere år, men der foreligger ingen opgørelse over hvor mange 1000 gæs der holdes på Færøerne i dag, eller over hvor mange af disse, der kan regnes for gæs af den oprindelige type. I Skandinavisk Fjerkræstandard beskrives racen således: En ikke for stor og slet ikke grov gås af bygning, men modsat må den heller ikke blive forfinet og for sirlig. Er meget hårdfør og modstandsdygtig overfor vejrlig og sygdomme og tåler således et barskt klima. Er nøjsom og meget fodersøgende. Trods sin lidenhed i forhold til andre gåseracer har den et godt saftigt kødsæt. Er noget temperamentsfuld men meget vågen og vagtsom, men 9

FOTO: ANDRIAS REINERT helst afsondret i rugetiden. Videre beskrives racen fænotypisk ret detalieret, og bl. a. Angives vægt: Gase 5-5,5 kg, Gås: 4-4,5 kg. Der findes i hvert fald 20 forskellige ord på færøsk, der beskriver de mange farve- og tegningsvarieteter. Omkring 1550 besøgte den færøske lagmandssøn Guttormur kongen af Danmark. Kongen spurgte: "hvor mange æg lægger den Færøske Gås? "Tolv, undtagelsesvis tretten" svarede Guttormur, og instinktmæssigt lægger den typiske færøske gås endnu i dag kun det antal æg, som den forsvarligt kan udruge. Den ruger særdeles stabilt og er en omhyggelig gæslingefører. Gæssene lever parvis og typisk holder en husstand på Færøerne et eller to par gæs. Hver gåseflok består af de to forældre med op til 12 unger, og mange af disse flokke bliver i mai/juni sat ud i udmarken, hvor de får lov til at græsse frit indtil sept./okt., da de bliver hentet hjem igen. De fleste gæs slagtes i nov./des. ved en vægt på 4-5 kg. Privatpersoner har i en årrække prøvet at vække interesse for bevaring af den oprindelige race. Uden ræve eller andre rovdyr fugle, der kan genere gåseholdet, er der udviklet en særlig "gåsekultur" på Færøerne, der i dag ikke findes tilsvarende i vore nabolande. Der findes små bestande af færøske gæs i Danmark, Norge, på Shetlandsøerne og i Tyskland. Projekt 1994-2004 Hans Ekström Denna översikt över projekt med direkta insatser från Nordisk Genbank Husdyr (NGH) syftar till att ge en överskådlig bild av en väsentlig del av den kunskapsutveckling som NGH medverkar till, liksom implementeringen av den i praktiskt arbete. Det är angeläget att styrelsen har tillgång till en koncentrerad dokumentation över projekten, som kan användas som underlag vid ansökningar och i information till andra berörda parter som NMR, FAO, lantbruksministerier och institutioner m.fl. Översikten speglar i stort sett situationen sommaren 2004, varför ytterligare moment som t.ex. implementering och tillkommande utvecklingssteg kan ha tillkommit senare. Projekt som utförts med initiativ och ekonomiskt stöd från Nordiska Genbanken Husdjur ger goda resultat i den praktiska verksamheten för bibehållen genetisk diversitet och långsiktighet i aveln och bevarandearbetet. En rad projekt har under de senaste åren bedrivits med NGH som initiativtagare och finansiär helt eller delvis. Det övergripande målet med NGH:s drivande av projekt är behovet av ytterligare kunskap som berör olika delar av verksamheten att vidmakthålla genetisk diversitet, samt ett hållbart bevarande och utnyttjande av husdjursgenetiska resurser. NGH:s arbete är också att få den nya kunskapen omsatt i praktisk användning. Genom att projekten genomförs i nära anslutning till praktikens frågeställningar kan graden av implementering/- genomförande hållas hög. Flera projekt, som skett i projektgrupper med sammansättning både från forskningsinstitutioner och berörda organisationer, har därför medfört att ny kunskap direkt och snabbt kunnat omsättas i användning i de praktiska avelsprogrammen. Avsikten är att här koncentrerat belysa de olika projekten och de effekter som de resulterar i. Rapporten kan fåes ved henvendelse til Nordisk Genbank Husdyr eller den kan leses på vår webside (svensk og engelsk). 10

Norden i en ny tid - Viden, dynamikk og samarbejde Norden i en ny tid - Viden, dynamik og samarbejde Danmark har i 2005 formandskabet for det nordiske regeringssamarbejde. Der er tale om et omfattende samarbejde, som berører mange samfundsområder. I formandskabsprogrammet præsenteres de politiske prioriteringer, som formandskabet vil lægge vægt på. Temaet for formandskabsprogrammet anslås allerede ved valget af titlen:»norden i en ny tid: Viden, dynamik og samarbejde«. Temaet henviser til nødvendigheden af, at det nordiske samarbejde er dynamisk og tager de udfordringer op, som følger af globaliseringen. Globaliseringen er ikke et spørgsmål om, hvorvidt vi skal have den, men om hvordan, og på en række områder kan det nordiske samarbejde give et værdifuldt bidrag til løsninger på globaliseringens udfordringer for de nordiske lande. Utdrag fra programmet: Fiskeri, Jord- og Skovbrug og Levnedsmidler Med henblik på bæredygtig udvikling i den nordiske fiskerisektor vil der i foråret 2005 blive afholdt en nordisk konference om kystfiskeriets fremtid Fremme af den økologiske sektors forankring og fortsatte udvikling i de nordiske lande gennem produktudvikling og en større samhandel med økologiske produkter Inden for det nordiske samarbejde på genressourceområdet vil der blive taget initiativ til arrangementer omhandlende GMO-sameksistens og plantegenetiske ressourcer, ligesom der vil gennemført et projekt vedrørende brug af genetisk velegnet frø- og plantemateriale i skovbruget og i det åbne land Der tages initiativ til at afholde en konference med ministerdeltagelse om skovbrugets fremtid Der vil blive sat nordisk fokus på fremtidensmiljø- og jordbrugspolitik hvor det skal sikres, at der tænkes i sammenhænge i stedet for isolerede enkeltforanstaltninger samt på samspillet mellem skovenes friluftsmuligheder og sundhed Vedr. fødevaresikkerhed vil der blive gennemført en række vurderinger af sikkerhed og forsvarlig håndtering af fødevarer og uønskede stoffer i disse På ernæringsområdet iværksættes projekt og seminar aktivitet med henblik på at klarlægge mulighederne for etablering af en nordisk handlingsplan for at reducere fedmeproblemerne i befolkningerne. Veterinærsamarbejde om dyresygdomme og velfærd er nyt i det nordiske samarbejde, og aktiviteter vil blive sat i værk for at udvikle dette. Et første fokusområde vil være det veterinære beredskab. Formannskapsprogrammet kan sees på: www.norden2005.um.dk/da Fisk som genetisk ressurs - Det er besluttet fra Nordisk Ministerråd at fisk skal være med i arbeidet med forvaltning av genetiske ressurser. Dette skal skje på lik linje med forvaltning av husdyr, kulturplanter og skogstrær - hva innebærer egentlig det? Se NGH-genviten (www.nordgen.org) 11

Returadresse: Nordisk Genbank Husdyr Postboks 5025 N-1432 Ås Kommunikasjonsplan - Nordisk Genbank Husdyr 2005-2008 Mot slutten av 2004 fikk Nordisk Genbank Husdyr revidert sin informasjonsplan og nedenfor finnes det et kort utdrag av planen. Nordisk Genbank Husdyr opererer blant aktører internasjonalt og i Norden som ofte er på et ulikt faglig nivå. Dette gjør at man får mange utfordringer når disse aktørene skal informeres. Prioriterte aktører i perioden 2005-2008 er: Forskning/utvikling (FoU-institusjoner, forskere, studenter) Forvaltning (Avlsorganisasjoner/selskaper, husdyrbrukere, raseforeninger m. fl.) Politikk (Departementer, myndigheter og politikere) Nordisk Genbank Husdyr skal: - Fungere som et informasjons- og kunnskapssenter for målgrupper som forvaltning, næring, politikere, forbrukere og folk flest - Ha hovedfokus på å spre informasjon om arbeidet innen forvaltning av husdyrgenetiske ressurser i Norden - Samarbeide aktivt med de andre sektorene (planter, miljø og skog) vedrørende informasjonsspredning om genetiske ressurser - Spre informasjon om resultater fra forsknings- og utredningsprosjekter som involverer husdyrgenetiske ressurser - Innhente og videresende informasjon fra internasjonale organisasjoner til målgrupper i de nordiske land og å spre informasjon om Nordisk Genbank Husdyr sitt arbeid internasjonalt Norden rundt senter for kunnskapsformidling om bærekraftig forvaltning av husdyrgenetiske ressurser - Fokusere og stimulere til utvikling og bruk av kunnskap som gir bærekraftig forvaltning av husdyrgenetiske ressurser i Norden - Bidra til kompetanseutvikling om bærekraftig forvaltning av husdyrgenetiske ressurser blant berørte aktører i Norden - Sette fokus på arbeidet med husdyrgenetiske ressurser gjennom målrettet samarbeid mellom landene innen kunnskapsutvikling, kunnskapsutnyttelse og kunnskapsutveksling for å oppnå bærekraftig forvaltningsregimer i Norden Seminarer 11.-13. mars: Nordisk seminar om naturgræsning med får og geder på Lystbækgaard, Danmark. For mer informasjon se: www.nordgen.org 21.-22. april: Fruktbar framtid - hvordan styrke regionalt reiseliv og matproduksjon - kulturlandskap og husdyr som merkevare. Hotel Ullensvang i Hordaland, Norge. For mer informasjon se: www.nordgen.org Arbeidsplan 2005, Nordisk Genbank Husdyr Nordisk Genbank Husdyr skal gjennom sitt arbeid i 2005: - Fortsette å utvikle informasjonsvirksomhet som et viktig FOTO: LIV LØNNE DILLE Adresse: Nordisk Genbank Husdyr Postboks 5025,N-1432 Ås Tlf.: + 47 64 94 80 17 Fax: + 47 64 94 79 60 E-post: liv@nordgen.org Internett: www.nordgen.org ISSN: ISSN 1503-3341 Redaktør: Liv Lønne Dille Layout: RLF Trykk: Prinfo Unique, Larvik Opplag: 2400 stk Med støtte fra Nordisk Ministerråd