Norsk register Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler Arverett. Testament Avtalerett, alminnelig Bankrett

1 Norsk register Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler... 7 Arverett. Testament... 7 Avtalerett, alminnelig... 7 Avtalers inngåelse og gyldighet... 7 Tolking. Forutsetninger... 7 Lempning. Endrede forhold... 7 Bankrett... 8 Ekspropriasjon. Rådighetsinnskrenkninger... 8 Erstatningsrett, utenfor kontrakt (Erstatning i kontrakt, se det enkelte kontraktsforhold)... 8 Familierett... 9 Barn og foreldre. Samværsrett. Barnevern. Adopsjon... 9 Ekteskap. Skilsmisse... 10 Farskap... 10 Formuesforhold mellom ektefeller. Skifte. Uskiftet bo... 10 Samboerforhold... 10 Forsikringsrett... 10 Immaterialrett... 11 Firma.... 11 Fotografier... 12 Opphavsrett... 12 Patent... 12 Varemerker... 12 Annet... 14 Internasjonal privatrett. Lovvalg (verneting, se prosess)... 14 Internasjonal markedsrett (EU, EF, EØS) (konkurranserett, se eget punkt)... 15 Konkurranserett... 15 Konkurs. Akkord. Gjeldsforhandling. Insolvens... 15 Kontraktsrett, særskilte kontraktsforhold... 15 Entreprise. Anbud.... 15 Franchise... 16 Garanti. Kausjon... 16 Gaver... 16 Kjøp av fast eiendom... 16 Kjøp av løsøre... 16 Leie. Leasing... 17 Lån. Forvaring... 17 Mellommenn. Agenter. Meglere. Kommisjonærer... 17 Tjenesteytelser... 17 Transportrett. Luftrett. Sjørett. Spedisjon.... 17 Likestilling mellom kjønnene... 18 Markedsføringsrett... 18 Menneskerettigheter... 18 Miljørett... 19 Offentlig rett... 19 Forvaltning... 19 Kommunalrett... 20 Statsforfatning... 20 Pant, factoring og annen sikkerhetsrett. Stansningsrett... 20 Passivitet... 21 Pengekravsrett... 21 Cesjon... 21 Condictio indebiti... 21

2 Foreldelse... 21 Gjeldsbrev. Verdipapir. Betalingsmidler... 21 Motregning... 21 Regress. Tilbakesøking... 21 Renter... 21 Personrett... 21 Navnerett... 21 Personvern... 21 Umyndige... 21 Privatlivets fred... 21 Prosess... 22 Bevis. Bevisbyrde... 22 Habilitet... 22 Partsevne. Rettslig interesse... 22 Rettskraft. Litispendens... 22 Sikkerhetsstillelse... 22 Straffeprosess, særlige spørsmål... 22 Tvangsfullbyrdelse. Midlertidig forføyning. Arrest... 23 Verneting. Domsmyndighet. Brussel- og Luganokonvensjonen... 24 Vitner... 24 Voldgift... 24 Andre spørsmål... 25 Samerett. Minoritetsvern... 25 Selskapsrett. Sammenslutninger. Foreninger... 25 Aksjeselskaper... 25 Andre sammenslutninger... 26 Sosialrett. Helsevern. Trygderett... 26 Strafferett... 26 Tinglysing. Registrering... 26 Tingsrett... 26 Eiendomsrett. Bruksrett... 26 Forkjøpsrett. Løsningsrett... 27 Godtroerverv... 27 Inkorporasjon... 27 Naboforhold... 27 Sameie... 27 Vindikasjon... 27 Utdanning... 27 Utvisning. Fremmedrett... 27

3 Dansk register Aftaleret, almindelig... 7 Aftalers indgåelse og gyldighed... 7 Fortolkning. Forudsætninger... 7 Lempelse. Ændrede forhold... 7 Ansættelses- og arbejdsret... 7 Arveret... 7 Bankret... 8 Ekspropriation. Rådighedsindskrænkninger... 8 Erstatning udenfor kontraktforhold (Erstatning i kontrakt, se kontraktret, de enkelte kontraktforhold)... 8 Familieret... 9 Børn og forældre. Samvær. Børneværn. Adoption... 9 Ægteskab. Skilsmisse... 10 Faderskab... 10 Formueforholdet mellem ægtefæller. Skifte. Uskiftet bo... 10 Samlivsforhold... 10 Forsikringsret... 10 Immaterialret... 11 Firma... 11 Patenter... 12 Varemærker... 12 Annet... 14 International markedsret (EU, EF, EØS) (se også konkurrenceret)... 14 International privatret. Lovvalg (værneting, se retspleje)... 15 Konkurrenceret... 15 Konkurs- og anden isolvensret (herunder insolvens, akkord og gælds sanering)... 15 Kontraktret, enkelte kontraktforhold... 15 Entreprise. Udbud... 15 Franchise... 16 Garanti. Kaution... 16 Gaver... 16 Køb af fast ejendom... 16 Køb af løsøre... 16 Leje. Leasing... 17 Lån. Forvaring... 17 Mellemmænd (Agenter, Mæglere. Kommissionærer)... 17 Tjenesteydelser... 17 Transportret... 17 Ligestilling mellem kønnene. Kønsdiskrimination... 18 Markedsføringsret... 18 Menneskerettigheder... 18 Miljøret... 19 Offentlig ret... 19 Forvaltingsret... 19 Kommunalret... 20 Statsforfatning... 20 Pant, tilbageholdsret og anden sikkerhedsret. Factoring... 20 Passivitet... 21 Pengekrav... 21 Cession... 21 Condictio indebiti... 21 Forældelse... 21

4 Gældsbreve. Værdipapirer. Betalingsmidler... 21 Modregning... 21 Regres. Tilbagesøgning... 21 Renter... 21 Personret... 21 Navneret... 21 Personværn... 21 Umyndige... 21 Privatlivets fred... 21 Retspleje... 22 Bevis. Bevisbyrde... 22 Habilitet... 22 Partsevne. Retlig interesse... 22 Retskraft. Litispendens... 22 Sikkerhedsstillelse... 22 Strafferetspleje, særlige spørgsmål... 22 Tvangsfuldbyrdelse, herunder udlæg, fogedforbud og arrest... 23 Værneting. Domsmyndighed... 24 Vidner... 24 Voldgift... 24 Andre spørgsmål... 25 Sameret. Minoritetsvern... 25 Selskabsret. Sammenslutninger. Foreninger... 25 Aktieselskaber... 25 Andre sammenslutninger... 26 Socialret. Sundhedsret... 26 Strafferet... 26 Tingsret... 26 Ejendomsret. Brugsret... 26 Forkøbsret. Overtagelsesret... 27 God tro. Ekstinktion... 27 Inkorporation... 27 Naboforhold... 27 Sameje... 27 Vindikation... 27 Tinglysing. Registrering... 27 Uddannelse... 27 Udvisning. Udlændingeret... 27

5 Svensk register Arbets- och tjänstemannarätt. Arbetsmiljö. Kollektivavtal... 7 Arvsrätt. Testamente... 7 Associationsrätt. Sammanslutningar. Föreningar... 25 Aktiebolag... 25 Andra sammanslutningar... 26 Avtalsrätt, allmän... 7 Avtals ingående och giltighet... 7 Tolkning. Förutsättningar... 7 Jämkning. Ändrade förhållanden... 7 Bankrätt... 8 Expropriation. Rådighetsinskränkningar... 8 Familjerätt... 9 Barn och föräldrar. Vårdnaden om barn. Umgängesrätt. Adoption... 9 Faderskap... 10 Makars förmögenhetsförhållande. Skifte. Oskiftat bo... 10 Samboförhållanden... 10 Äktenskap. Äktenskapsskillnad... 10 Försäkringsrätt... 10 Immaterialrätt... 11 Firma... 11 Patent... 12 Varumärke... 12 Internationell privaträtt. Lagval (forum, se process)... 14 Internationell marknadsrätt (EU, EG, EEG) (konkurrensrätt, se egen punkt)... 15 Jämställdhet mellan könen... 21 Konkurrensrätt... 15 Konkurs. Ackord. Insolvens... 15 Kontraktsrätt, särskilda kontraktsförhållanden... 15 Entreprenad. Anbud... 15 Franchise... 16 Garanti. Borgen... 16 Gåva... 16 Hyra. Leasing... 16 Köp av fast egendom... 16 Köp av lös egendom... 17 Lån. Förvaring... 17 Mellanmen. Agenter. Mäklare. Kommissionär... 17 Tjänsteprestationer... 17 Transporträtt. Lufträtt. Sjörätt. Spedition.... 17 Kungörelse. Registrering... 26 Marknadsföring... 18 Miljörätt... 19 Mänskliga rättigheter... 18 Offentlig rätt... 19 Förvaltning... 19 Kommunalrätt... 20 Statsförfattning... 20 Pant, factoring och annan säkerhetsrätt. Stoppningsrätt... 20 Passivitet... 20 Penningkrav... 20 Cession... 20 Condictio indebiti... 21

6 Kvittning... 21 Preskription... 21 Regress. Återbetalning... 21 Ränta... 21 Skuldebrev. Värdepapper. Betalningsmedel... 21 Personrätt.... 21 Integritet... 21 Namnrätt... 21 Omyndighet... 21 Privatlivets helgd... 21 Process... 22 Bevis. Bevisbörda... 22 Exekution. Interimistiska förordnanden. Häktning... 22 Forum. Domstols behörighet... 22 Jäv... 22 Rättslig handlingsförmåga. Rättsligt intresse.... 22 Rättskraft. Litispendens... 22 Skiljedom... 24 Ställande av säkerhet... 22 Straffprocess, särskilda spörsmål... 22 Vittne... 24 Annet... 24 Samerätt. Minoritetskydd... 25 Sakrätt... 26 Äganderätt. Nyttjanderätt... 26 Förköpsrätt. Lösningsrätt... 27 Godtrosförvärv... 27 Inkorporation... 27 Grannelag... 27 Samäganderätt... 27 Vindikation... 27 Skadestånd utom kontraktsförhållanden (skadestånd i kontraktsföhållanden, se det enskilda kontraktsförhållandet)... 8 Socialrätt. Hälsovård. Pension... 26 Straffrätt... 26 Utbildning... 27 Utvisning. Asyl. Flyktingar... 27

7 DOMSREFERAT 2005 annet halvår Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler. Arverett. Testament 1. DHR Dom 2005-08-23 UfR 2005 s. 3206 Arveret. Ophævelse af båndlæggelse. Offentligretligt erstatningsansvar. A havde efter sine forældre modtaget en båndlagt arv, men med myndighedernes tilladelse fået båndlæggelsen ophævet. Udtalt, at A s børn ikke havde nogen retsbeskyttet interesse i opretholdelsen af båndlæggelsen, og at myndighederne allerede derfor ikke havde pådraget sig ansvar. 2. FHD Dom 2005-11-07. HD 2005:124 Arvsrätt.Testamente Makarna A och B hade upprättat ett inbördes testamente enligt vilket kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken, efter att laglotterna hade uttagits och överlåtits eller, i fall den efterlevande maken så önskade, betalats i pengar, med full äganderätt skulle tillfalla den efterlevande maken och efter varderas död bröstarvingen C. Enligt ett subsidiärt förordnande i testamentet skulle kvarlåtenskapen efter den efterlevande makens död med undantag av den nämnda egendomen skiftas så att bröstarvingarna D och E enbart fick sina laglotter medan C fick resten. I arvskiftet efter A betalade B laglotterna med penningmedel hon hade fått genom att sälja egendom som hon erhållit i avvittringen mellan sig och A:s arvingar. Eftersom något annat inte ansågs följa av testamentet skulle den egendom som på basis av det subsidiära testamentsförordnandet skulle tillfalla C fastställas enligt 3 kap. ärvdabalken. Frågan om med vilka medel i B:s besittning som utbetalningen av laglotterna hade skett saknade betydelse. (Omröstn.) 3. NHR kjæremålsutvalg Kjennelse 2005-07-14. Rt. 2005 s. 981 Arverett. Arvingers søksmålsadgang angående farskap Den adgang barnefarens arvinger tidligere hadde til å reise søksmål for å bestride farskap i «pater est-tilfellene» ble opphevet i 1997. Kjæremålsutvalget fant at dgangen ikke var gjeninnført ved en senere lovendring som utvidet adgangen til gjenopptagelse. 4. NHR Dom 2005-10-19. Rt. 2005 s. 1299 Arverett. Testament Krav om utlevering av aksjer fra et dødsbo. Høyesterett fant at en skiftetakst fra 1999 var bindende i november 2003 og skulle legges til grunn ved verdiberegningen av aksjene. Utpekingen av aksjene ble ikke ansett illojal i forhold til tidligere testament eller i strid med testators vilje. Avtalerett, alminnelig Avtalers inngåelse og gyldighet Tolking. Forutsetninger Lempning. Endrede forhold Se DHR Dom 2005-10-03 UfR 2006 s. 87, dom nr 41. Se DHR Dom 2005-11-29 UfR 2006 s. 632, dom nr 46. Se NHR Dom 2005-09-15. Rt. 2005 s. 1112, dom nr 19.

8 Bankrett Ekspropriasjon. Rådighetsinnskrenkninger. 5. DHR Dom 2005-12-08 UfR 2006 s. 805. Ekspropriation. Erstatning. Under renovering af en udlejningsejendom varslede kommunen, at ejendommen ville blive eksproprieret til vejbyggeri. Renoveringsarbejdet blev herefter bragt til ophør. Kommunen bestemte sig for at opgive ekspropriation af ejendommen, hvis ejer krævede erstatning for tabet ved at standse renoveringen og derefter genoptage den. Ejeren fik ikke medhold, da varslingen ikke forpligtede til afbrydelse af renoveringsarbejdet, og erstatning ved gennemført ekspropriation ville omfatte ejendommens værdi inklusive værdien af forbedringer foretaget inden ekspropriationens vedtagelse. Erstatningsrett, utenfor kontrakt (Erstatning i kontrakt, se det enkelte kontraktsforhold) 6. DHR Dom 2005-10-17 UfR 2006 s. 226 Erstatningsret. Produktansvar. Flere kartoffelavlere i Store Vildmose anvendte i 1999 sprøjtemidlet Basta og konstaterede kort efter skader på kartoffelknoldene. Der var i brugsanvisningen advarsel mod at anvende sprøjtemidlet «under vandmættede jordbundsforhold», og da de pågældende marker i 1999 var meget våde og iltfattige, hvilket kunne være årsag eller medvirkende årsag til skaderne, kunne det ikke fastslås, at brugsanvisningen havde været fulgt, og at sprøjtemidlet på trods heraf havde forårsaget skaden. Det var således ikke godtgjort, at sprøjtemidlet var defekt. Se FHD Dom 2005-09-29. HD 2005:105, dom nr 22. 7. IHR DOM 2005.9.22 Nr. 49/2005 Erstatning. Godtgørelse for tort. A krævede B, C og D om godtgørelse for tort i henhold til 26 i erstatningsansvarsloven nr. 50/1993 for at have krænket hendes kønsfrihed ved at have tiltvunget sig samleje mod hendes vilje. Sådan som sagen var beskaffen fandtes det tilstrækkelig bevist at de havde med deres handlinger krænket A s frihed og person på en sådan måde, at de havde derved pådraget sig erstatningsansvar ifølge erstatningsansvarslovens 26, stk. 1, litra b. Deres handlinger mod A fandtes at være så sammenknyttede at de fandtes at være solidarisk ansvarlige over for hende. Hun fik tildømt kr. 1.100.000 i godtgørelse for tort. 8. IHR DOM 2005.12.1. Nr. 199/2005 Erstatningssag. Erhvervsevnetab. Læger. Sygehus. Fri proces. E krævede den islandske stat om erstatning for skade som han pådrog sig som følge af at det trak ud at han fik fornøden behandling mod kransåresygdom. Han var blevet sat på en venteliste for udblokning efter en undersøgelse med koronar angiografi af kransårene der blev udført den 1. oktober 1997. Da han skulle opereres den 27. januar 1998 viste det sig at årene var blevet tætte hvorfor udblokning ikke kunne gennemføres. Det fandtes at retningslinjer som var blevet fulgt ved prioriteringen af kransårepatienter ind på ventelister, havde været udarbejdet på sagligt grundlag, og det blev ikke påvist at E s sag var blevet behandlet på en anden måde end disse retningslinjer forudsatte. Det fandtes endvidere at oplysninger om hans tilstand i oktober 1997 ikke havde tydet på at det havde været nødvendigt at sætte E på den akutte venteliste. Det ansås at E s situation blev forværret i november 1997 og han forklarede at han havde i begyndelsen af denne måned fået den vejledning fra ansatte på hospitalet, hvor en kardiolog var ansat, at han kunne komme på hospitalets skadestue eller vente på lægen, som da var på ferie. Han valgte ikke at komme på skadestuen og mod lægens forklaring findes det ikke bevist at de havde snakket sammen om hans tilstand efter at lægen var kommet tilbage fra ferien. Det fandtes heller ikke påvist at hospitalets medarbejdere som

9 havde stillet diagnose og behandlet sygdommen, havde udvist sådan forsømmelse at det kunne føre til erstatningsansvar overfor E. Staten blev derfor frifundet af E s krav. 9. NHR Dom 2005-12-14. Rt. 2005 s. 1677 Erstatning utenfor kontrakt. Oppreisning En tidligere domfelt krevde oppreisningserstatning etter skadeerstatningsloven 3-6 for reportasjer og oppslag om ham i en avis, der han under etterforskningen av voldtekt og drap av to jenter var framstilt som mulig gjerningsmann og av mange ble oppfattet som mistenkt. Hans uttalelse i intervju om at han var helt uskyldig, var samtidig slått opp i overskriften øverst på avisens førsteside. Høyesteretts flertall fant under noen tvil at det ikke var rettsstridig å publisere at mannen var den mest interessante av flere straffedømte som politiet etterforsket, selv om det ut fra sammenhengen måtte oppfattes slik at han var eller kunne være mistenkt.. Praksis etter EMK artikkel 10 ble gjennomgått. Det ble blant annet vist til befolkningens interesse i å få løpende og konkret informasjon om etterforskningen i denne meget opprørende drapsaken. Dissens 3-2. 10. NHR Dom 2005-12-21. Rt. 2005 s. 1714 Forsikringsrett. Erstatning for personskade. Medvirkning Ei jente fikk varig skade da hun falt ned fra et verandarekkverk etter at en gutt hadde tatt tak i henne. Høyesterett fant at gutten hadde opptrådt uaktsomt, og forsikringsselskapet ble ilagt ansvar. Selv om jenta hadde skapt en risiko ved å sette seg på rekkverket, var ikke skaden et utslag av denne risikoen. Det var dermed ikke grunn til å redusere erstatningsansvaret ved skadelidtes medvirkning. 11. SHD Dom 2005-09-12. NJA 2005 s. 608 Skadestånd. Förmögenhetsskada. Svek. En tredje man som har handlat i samförstånd med ena parten i ett avtalsförhållande vid svek mot den andra parten har, eftersom handlandet bedömts vara kvalificerat otillbörligt, ansetts skyldig att ersätta ren förmögenhetsskada som handlandet orsakat. Lagrum: 2 kap 2 skadeståndslagen (1972:207) Jfr Nord. Domss. 1987 s. 518 och Nord. Domss. nummer 1/2002 ref nr 47 (s.16). 12. SHD Dom 2005-11-14. NJA 2005 s. 738 Straffrätt. Ofredande. Skadestånd. Kränkning. En person har, sedan han gripits av polis, på polisstationen spottat en polisman rakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för ofredande enligt 4 kap 7 brottsbalken. Polismannen har vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet ansetts berättigad till ersättning för kränkning enligt 2 kap 3 skadeståndslagen. (Jfr NJA 1999:725). (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok). Diss. Lagrum: 2 kap 3 skadeståndslagen (1972:207) och 4 kap 7 brottsbalken. Jfr Nord. Domss. 1999 s. 595. Familierett Barn og foreldre. Samværsrett. Barnevern. Adopsjon 13. FHD 2005-12-21. HD 2005:138 Familjerätt. Umgängesrätt Socialmyndigheterna hade i sina utlåtanden föreslagit att umgänget mellan barnet och fadern skulle genomföras under övervakning. De ansåg sig dock inte kunna ordna den övervakning som umgänget krävde. Umgängesrätten kunde inte helt förvägras enbart på grund av praktiska svårigheter vid verkställandet av umgängesrätten. Se NHRkjæremålsutvalg Kjennelse 2005-10-21. Rt. 2005 s. 1345, kjennelse nr 73.

10 14. NHR Kjennelse 2005-11-30. Rt. 2005 s. 1567 Strafferett. Vold mot barn i oppdragelsesøyemed En stefar hadde som ledd i oppdragelsen av to gutter i alderen seks til ni år, slått guttene på baken med flat hånd. Handlingene isolert sett var dekket av gjerningsbeskrivelsen i straffeloven 228 om legemsfornærmelse. Ut fra en tolking av voldsbegrepet i barneloven 30 og barnekonvensjonen artikkel 19 kunne handlingene ikke anses rettmessige selv om de var utøvd i oppdragelsesøyemed. Under stortingsbehandlingen av barneloven 30 ble det uttalt at bestemmelsen «ikke innebærer et totalforbud mot bruk av fysisk makt overfor barn», men at den var ment å ramme «den unødvendige og illegitime maktbruk mot barn». Det ble videre uttalt at «..mer lempelige irettesettinger som innebærer en rimelig avpasset bruk av fysisk makt, ikke vil rammes. Som eksempel på det kan nevnes lette klaps». Ekteskap. Skilsmisse Farskap Formuesforhold mellom ektefeller. Skifte. Uskiftet bo Samboerforhold Forsikringsrett 15. DHR Dom 2005-10-21 UfR 2006 s. 252 Forsikringsret. Ulykkesforsikring. Ulykkesforsikringstager A pådrog sig under rejse til New York legionærsyge med mén på 40 % til følge. Ulykkesforsikringen dækkede «ulykkestilfælde, hvorved forstås en tilfældig af den forsikredes vilje uafhængig pludselig udefra kommende indvirkning på legemet, som har en påviselig beskadigelse af dette til følge». Det var ubestridt, at A havde været udsat for «en tilfældig af den forsikredes vilje uafhængig» hændelse, som påførte ham legionærsyge og deraf følgende legemsbeskadigelse. Spørgsmålet var derfor alene, om der er tale om en «pludselig udefra kommende indvirkning på legemet». Højesteret udtalte, at definitionen af et ulykkestilfælde giver anledning til en række afgrænsningsproblemer. En privat ulykkesforsikring er imidlertid ikke en sygeforsikring, og definitionen må forstås på denne baggrund. A s sygdom var forårsaget af smitte med legionellabakterier gennem luftvejene, og der er langvarig praksis for, at et sådant tilfælde som udgangspunkt ikke anses for at være en «pludselig udefra kommende indvirkning på legemet». Efter det anførte om forholdet mellem den private ulykkesforsikring og en sygeforsikring, og under hensyn til at det efter sædvanlig sprogbrug ikke forekommer naturligt at betragte en smitteoverførsel som den foreliggende som et ulykkestilfælde, fandt Højesteret selv om anvendelsen af definitionens betingelser på et tilfælde af smitte som det foreliggende efterlader en tvivl, som det havde været hensigtsmæssigt at afklare gennem en udtrykkelig dækningsundtagelse ikke tilstrækkeligt grundlag for at tilsidesætte den nævnte praksis. Da der ikke forelå sådanne særlige omstændigheder, som kunne begrunde, at udgangspunktet blev fraveget, blev forsikringsselskabet frifundet. 16. DHR Dom 2005-12-14 UfR 2006 s. 813 Forsikringsret. Erhvervsansvar. Speditørs forpligtelse til betaling af told og afgifter for ekstern fællesskabsforsendelse af et parti cigaretter i henhold til sikkerhedsdokumenter udstedt til opfyldelse af reglerne i EFtoldkodeksforordningen anset for en garantiforpligtelse, og den var derfor ikke dækket af speditørens ansvarsforsikring. 17. DHR Dom 2005-12-20 UfR 2006 s. 846. Forsikringsret. Ulykkesforsikring. En ulykkesforsikring dækkede «ulykkestilfælde, hvorved forstås en tilfældig af den forsikredes vilje uafhængig pludselig udefra kommende indvirkning på legemet, som har en påvise-

11 lig beskadigelse af dette til følge». En forsikringstager, som efter at have opholdt sig i et varmt, røgfyldt, lavloftet lokale i 4 timer følte sig utilpas og svimmel, gik ud i en kælderskakt for at trække frisk luft. Her besvimede hun, faldt om og slog hovedet mod et betongulv, hvorved hun pådrog sig varig skade. Et mindretal (3 dommere) anså skaden for dækket, idet den direkte årsag til skaden var hendes fald mod kælderskaktens gulv, som indebar en utilsigtet og pludselig udefra kommende indvirkning på hendes legeme, og da der efter forsikringens definition forelå et ulykkestilfælde, selv om hun faldt, fordi hun besvimede uanset årsagen til besvimelsen, som ikke var påstået udløst af sygdom eller andet forhold udtrykkeligt undtaget fra forsikringsdækning. Flertallet (4 dommere) anså ikke skaden for dækket og henviste til, at der er en fast og langvarig praksis i det mellem forsikringsbranchen og Forbrugerrådet etablerede Ankenævn for Forsikring for, at faldskader som følge af besvimelse holdes uden for ulykkesbegrebet, medmindre besvimelsen skyldes en «pludselig udefra kommende indvirkning på legemet». Parterne i en ulykkesforsikringsaftale havde kunnet indrette sig efter denne praksis, og der var ikke grundlag for at fravige den sædvanlige forståelse af ulykkesbegrebet. 18. FHD Dom 12-31-2005. HD Dom 2005:145 Försäkringsrätt. Trafikförsäkring.Europarätt.Tolkningsverkan En bil som framförts av en berusad person hade slungats av vägen med påföljd att en av passagerarna avlidit och de övriga hade fått skador. Passagerarna, bland dem bilens ägare, hade varit medvetna om att föraren var berusad. Försäkringsbolaget hade med stöd av 7 3 mom. (656/1994) trafikförsäkringslagen vägrat betala ut ersättningar ur trafikförsäkringen till passagerarna. Vid tolkning av 7 3 mom. (656/1994) trafikförsäkringslagen skulle beaktas bestämmelserna i direktiven om trafikförsäkring och den tolkning som Europeiska gemenskapernas domstol gett dem, enligt vilken ersättning endast under särskilda omständigheter kunde begränsas på grund av passagerarens medverkan till uppkomsten av skadan. Det nämnda stadgandet kunde tolkas på det sätt gemenskapsrätten förutsatte och skulle därför också tolkas så. Vid tillämpning av stadgandet ansåg Högsta domstolen att det inte fanns skäl att begränsa passagerarnas rätt till ersättning för sina personskador. Se EG-dostolens dom 2005-06-30, C-537/03 Candolin TrafikförsäkringsL 7 3 mom (656/1994) Andra trafikförsäkringsdirektivet (84/5/EEG) 2 art 1 punkten Tredje trafikförsäkringsdirektivet (90/232/EEG) 1 art 19. NHR Dom 2005-09-15. Rt. 2005 s. 1112 Forsikringsrett. Avtalerett A som var omfattet av en gruppelivsforsikring tegnet av arbeidsgiver, ble alvorlig syk og måtte slutte i arbeidet. Han mottok varsel om at forsikringen ville opphøre to måneder etter avslutningen av arbeidsforholdet, og ble tilbudt å tegne individuell forlengelse, men var da for syk til å ivareta sine økonomiske interesser. Høyesterett utelukket ikke at avtaleloven 36 kunne få anvendelse på forsikringsavtaler basert på forsikringsavtalelovens deklaratoriske bestemmelser, men kom til at avtalen ikke burde lempes. Saken lå i yttergrensen av bestemmelsens anvendelsesområde, og det dreide seg om en masseavtale. Dissens 4-1. 20. SHD Dom 2005-11-15. NJA 2005 s. 745 Försäkringsavtal. Rättsskyddsförsäkring. Ett i ett rättsskyddsförsäkringsavtal intaget avtalsvillkor har ansetts stå i strid mot föreskrifterna i 3 lagen (1993:1303) om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring och vara ogiltigt. Lagrum: 3 lagen (1993:1303) om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring. Immaterialrett Firma.

12 Fotografier Opphavsrett 21. FHD Dom 2005:09-02. HD 2005:92 Immaterialrätt. Upphovsrätt Sångartisten K hade ingått ett artistavtal med skivbolaget A. Enligt avtalet hade bolaget rätt att utge inspelningar av K:s framföranden med angivande av artistens namn eller hennes artistnamn. Senare hade K blivit känd under ett nytt artistnamn, som inte var omnämnt i avtalet mellan A och K. Skivbolaget B, till vilket bolaget A:s rättigheter hade övergått, utgav nya skivor gjorda av de gamla inspelningarna men försedda med K:s nya artistnamn. Förfarandet ansågs innebära ett brott mot artistavtalet samt en kränkning av artistens rätt enligt 3 1 mom. upphovsrättslagen (den s.k. rätten att få gälla som upphovsman till verket). UpphovsrättsL 3 1 mom. och 45 22. FHD 2005-09-29. HD 2005:105 Skadestånd utanför kontraktsförhållande. Ren förmögenhetsskada. Otillbörligt förfarande i näringsverksamhet En mönsterhavare hade genom brev som sänts till återförsäljare av en konkurrerande produkt hävdat att denna produkt gjorde intrång i mönsterrätten och förbjudit mottagarna sådan verksamhet som gjorde intrång i mönsterrätten med hot om eventuell skadestånd. I en rättegång hade senare konstaterats att den konkurrerande produkten inte gjorde intrång i mönsterrätten. Bl.a på den grunden att mönsterhavaren hade vidtagit sina åtgärder i ett tidigt skede direkt mot återförsäljarna och inte mot konkurrenten själv och konkurrenten således inte beretts skälig tid för egen bedömning av situationen ansåg Högsta domstolens att mönsterhavaren förfarit på ett sätt som varit otillbörligt och att det förelåg i 5 kap. 1 skadeståndslagen avsedda synnerligen vägande skäl att döma ut skadestånd. 23. SHD Dom 2005-12-23. NJA 2005 s. 905 Upphovsrätt. Radioprogram. Repliker ur flera litterära verk har sammanställts med filmrepliker till ett radioprogram i syfte att framkalla en komisk effekt. Programinslaget betraktades som ett självständigt verk. De litterära originalverken ansågs inte ha gjorts tillgängliga för allmänheten i sådant sammanhang att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkts, Diss, dock endast beträffande motiveringen. Lagrum: 3, 4 och 11 lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Jfr Nord. Domss. 1975 s. 696. Patent 24. DHR Dom 2005-10-14 UfR 2006 s. 190/2 Patentbortfald. Genoprettelse. Ved ansøgning om genoprettelse af rettighederne i henhold til patentansøgning, der var faldet bort, fordi årsgebyret ikke var betalt, kan myndighederne ved bedømmelsen af, om der fra patentansøgers side var udvist fornøden omhu, inddrage enhver, der har repræsenteret patentansøgeren. 25. DHR Dom 2005-11-25 UfR 2006 s 612 Patentbortfald. Frist for begæring om genoprettelse. Fristen for begæring om genoprettelse af patent, der var bortfaldet som følge af manglende betaling af årsafgift, skulle regnes fra det tidspunkt, hvor patenthaver eller en repræsentant for denne var eller burde være klar over forholdet, og at dette skyldtes en fejl. Varemerker

13 26. DHR Dom 2005-11-11 UfR 2006 s. 480 Varemærker. Passivitet. Invitrogen som selskabsnavn og varemærke var forveksleligt med selskabsnavnet og varemærket In Vitro. Da det imidlertid havde været anvendt her i landet gennem en længere årrække, og da In Vitro havde været bekendt hermed, og først nu gjorde indsigelse, var den fortsatte anvendelse berettiget. 27. DHR Dom 2005-11-24 UfR 2006 s. 600 Varemærker. Beskyttelsesomfang. Adidas varemærke bestående af tre striber kunne ikke hindre udsmykning af tøj med fire striber, idet andre virksomheders muligheder for at anvende striber som udsmykning på tøj ikke burde begrænses i videre omfang end nødvendigt, og forbrugerne i almindelighed ville være klar over, at Adidas varemærke består af netop tre striber. 28. FHD Dom 2005-10-20. HD 2005:118 Immaterialrätt. Varumärke I ett bolags registrerade varumärke ingick ordet «turvaura», vilket på svenska kan översättas med säkerhetsräffla. Då utredningen i målet utvisade att detta ord redan före tidpunkten för ansökan om varumärkets registrering hade blivit en del av det finska allmänspråket som beteckning för en räffla som slipas i bilens vindruta för att rengöra vindrutetorkarna, fastställdes att ordet «turvaura» inte omfattades av det skydd som varumärket medförde. 29. FHD Dom 2005-12-29. HD 2005:143 Immaterialrätt. Varumärke. Firma. Europarätt Bolagen A och B tillverkade och marknadsförde bägge öl. Bolaget A (Anheuser-Busch) från USA var innehavare av bl.a. varumärkena Budweiser och Bud som registrerats i Finland. Bolaget B (Budéjovický Budvar) var från Budéjovice i Tjeckien. Tysk översättning på bolagets hemort var Budweis. Benämningarna Budweiser och Budvar hade framkommit i olika former i materialet angående B:s produkter samt i de engelska och franska översättningarna av B:s firma. Fråga huvudsakligen om B hade rätt att som kännetecken för sina produkter använda sin firma som var förväxlingsbar med A:s varumärke. Tingsrätten hade förbjudit B att upprepa sådan reklam där man på ett dominerande sätt använt uttrycket Budweiser Budvar som kännetecken för varan. Hovrätten hade ytterligare förbjudit B att använda uttrycket Budweiser på ölflaskornas etiketter och fakturor samt i marknadsföringen. Efter förhandsavgörande av EG-domstolen (Dom 2004-11-16, C 245/02 Anheuser Busch) ansåg HD att A:s rätt till varumärken inte utgjorde hinder mot att B använde sin firma som kännetecken för sina varor förutsatt att förfarandet var förenligt med god affärssed. Det sätt som bolaget B på ölflaskornas etiketter i samband med upplysning om varans tillverkare använt uttrycket Budweiser Budvar stred inte mot god affärssed. Däremot ansågs att bl.a. uttrycken Bud, Budweiser och Budweiser Budwar på B:s faktureringsblanketter angivits på ett sätt som inte överensstämma med god affärssed. HD ändrade HovR:ns dom så, att förbudet att använda uttrycket Budweiser Budvar inte gällde tillkännagivande av B:s firma. Det var inte heller förbjudet att använda nämnda uttryck på ölflaskornas etiketter i samband med upplysning om varans tillverkare om det skedde i enlighet med god affärssed. Däremot förbjöds B att använda uttrycket Bud i sin marknadsföring, samt på etiketterna och affärsdokumenten. (Etiketten och fakturan som bilagor i finlex KKO:2005:143) VarumärkesL 4 och 6, FirmaL 10 Varumärkesdirektivet (89/104/EEG) 5 art 2 st och 6 art 1 st a punkten TRIPS-avtalet 16 och 17 art Pariskonventionen 8 art 30. NHR Dom 2005-12-06. Rt. 2005 s. 1601 Immaterialrett. Varemerke Det sentrale spørsmål i saken var om varemerket GULE SIDER på søknadstidspunktet opp-

14 fylte kravet til distinktivitet i varemerkeloven 13 første ledd. Flertallet fant at varemerket måtte anses innarbeidet på søknadstidspunktet. Konkurrentens bruk av det gyldig registrerte varemerket i sin markedsføring representerte derfor en krenkelse. Innehaveren av varemerket ble tilkjent et vederlag på kr 775 000. Det ble henvist til avgjørelser av EFdomstolen. Dissens 4-1. 31. SHD Dom 2005-09-26. NJA 2005 s. 643 Varumärke. Innehavaren av ett registrerat varumärke ansågs med hänsyn till omständigheterna i målet inte ha gjort verkligt bruk av varumärket inom en period av fem år i följd i den mening som avses i 25 a varumärkeslagen (1960:644). Lagrum: 25 a varumärkeslagen (1960:644). Annet 32. DHR Dom 2005-08-30 UfR 2005 s. 3262 Immaterialret. Domænenavne. Dagbladet Børsen A/S udgiver dagbladet Børsen og hjemmesiden Børsen Online på internetadresserne borsen.dk og boersen.dk. Selskabet registrerede i 1982 BØRSEN som ordmærke. I 1996 registrerede et edb-firma domænenavnene borsen.com og boersen.com. Højesteret fastslog, at erhvervsmæssig brug af disse domænenavne krænkede Dagbladet Børsens varemærkerettigheder, og at registreringen var sket i ond tro. Dagbladet Børsen havde derfor ret til at få domænenavnene overdraget til sig. Internasjonal privatrett. Lovvalg (verneting, se prosess) 33. DHR Kendelse 2005-08-15 UfR 2005 s. 3149 Lovvalg og opfyldelsesværneting i eneforhandlingsforhold. En dansk virksomhed anlagde i Danmark sag mod et svensk selskab om dettes pligt til opretholdelse af et angiveligt eneforhandlingsforhold, hvis eksistens blev bestridt af det svenske selskab, med krav om erstatning og godtgørelse for misligholdelse af denne pligt. Efter det oplyste om forholdet mellem parterne var der i relation til Domskonventionens artikel 5, stk. 1, tilstrækkelig sandsynliggørelse af forholdets aftalemæssige forankring til anvendelse af denne værnetingsregel på den foreliggende tvist. Den angivne eneforhandlingsaftale om forhandling i Danmark ved eneforhandler med forretningssted i Danmark var i overensstemmelse med kontraktlovvalgskonventionens artikel 4, stk. 2, undergivet dansk ret. Der var i medfør af Domskonventionens artikel 5, stk. 1, værneting i Danmark, da stedet for opfyldelse af en pligt til opretholdelse af et eneforhandlingsforhold er eneforhandlingsområdet. 34. FHD Dom 2005-10-14. HD 2005:114 Internationell privaträtt. Lagval. Internationell processrätt. Bryssel I-förordningen. FN:s köplag Bolaget A, vars affärsställe var i Finland, hade sålt ett stockhuspaket åt B, som var från Tyskland. Samma dag hade A och B ingått ett agenturavtal enligt vilket B i Tyskland marknadsförde stockhus som tillverkades av A. Det hus som utgjorde föremål för köpet var avsett förutom som bostad för B och dennes familj även att vara ett s.k. modellhus i denna agenturverksamhet. I sin talan vid domstolen på sin hemort i Finland krävde A obetald köpeskilling för huspaketet av B. Trots att B:s huvudsakliga syfte varit att skaffa sig en bostad och att agenturverksamheten på grund av meningsskiljaktigheter inte kommit i gång ansåg HD att avtalet om leverans av stockhuset till den grad hänförde sig till B:s näringsverksamhet att B inte kunde anses vara en i artikel 13 i Brysselkonventionen avsedd konsument. Frågan om vilken domstol som var den i artikel 5 punkt 1 avsedda domstolen i den ort där den förpliktelse talan avser skall uppfyllas skulle bedömas enligt FN:s köplag och inte enligt

15 den nationella lag, som lagvalsreglerna i artikel 5 Romkonventionen utvisade. Domstolen på A:s hemort var behörig att pröva målet. Internasjonal markedsrett (EU, EF, EØS) (konkurranserett, se eget punkt) 35. NHR Dom 2005-10.28. Rt. 2005 s. 1365 EØS-rett. Statens erstatningsansvar for uriktig gjennomføring av direktiv. Plenum Uriktig gjennomføring av direktiv hadde medført at skadelidte ikke fikk medhold i krav mot forsikringsselskap etter bilansvarsloven, jf plenumsdom inntatt i Rt. 2000 s. 1811. Høyesterett la til grunn at det fulgte av EØS-avtalen og EØS-loven at staten kunne bli ansvarlig for uriktig gjennomføring av direktiv. Flertallet kom til at staten var erstatningsansvarlig for det tap hun derved var påført. Under henvisning til synspunkter om rettsvillfarelse kom mindretallet til at det ikke forelå tilstrekkelig ansvarsgrunnlag. Dissens 9-4. 36. NHRkjæremålsutvalg Kjennelse 2005-12-05. Rt. 1598 Sivilprosess. Utsettelse av plenumsak til dom fra EFTAdomstolen foreligger Ved lov 29.08.03 nr. 90 ble det innført en monopolordning for spilleautomater (utbetalingsautomater). Loven er ennå ikke trådt i kraft. Saken for Høyesterett gjelder om loven er i strid med EØSavtalen artiklene 31 og 36, jf. EØSloven. EFTAs overvåkningsorgan ESA kunngjorde 18.11.05 at den ville reise traktatbruddsøksmål for EFTAdomstolen i anledning loven om monopolordning. Etter begjæring fra de ankende parter ble den berammede plenumsaken i Høyesterett utsatt til etter EFTAdomstolens behandling, jf. tvistemålsloven 96 Dette ble ansett best forenlig med håndhevelsessystemet innenfor EØS. Ankemotparten, staten v/kultur- og kirkedepartementet hadde motsatt seg utsettelse. Dissens 2-1. Konkurranserett Konkurs. Akkord. Gjeldsforhandling. Insolvens Kontraktsrett, særskilte kontraktsforhold Entreprise. Anbud. 37. IHR DOM 2005.11.17 Nr. 182/2005 Licitation. Entreprise. Erstatning. Offentlig forvaltning. Ved åbning af tilbud i en tunnel i Héƒinsfjörƒur viste det sig at det laveste bud kom fra Í A/S og N AS, men deres bud lå 3,2% over overslaget af omkostningerne som Statens Vejdirektorat havde udarbejdet. Inden vejdirektoratet tog stilling til de givne bud blev det besluttet på et regeringsmøde den 1. juli 2003 at udsætte projektet således at arbejdet kunne «påbegyndes i efteråret 2006 efter en ny licitationsproces». Herefter meddelte direktoratet til alle de bydende i projektet at det var blevet opgivet på grund af den økonomiske spændingssituation i samfundet. Í A/S og N A/S indbragte klage for klagenævnet for udbud i anledning af denne beslutning om udbudet. Nævnet kom til den konklusion at beslutningen havde været retsstridig og anså at vejdirektoratet var erstatningspligtig overfor selskaberne i medfør af 84, stk. 2 i lov nr. 94/2001 om offentlig indkøb, men det fandt ikke grundlag for at tage stilling til deres krav om erstatning for opfyldelse in natura. Endvidere blev vejdirektoratet tilpligtet at erstatte selskaberne deres udgifter ved at gøre kravet gældende. Selskaberne anlagde herefter sag til at få anerkendelse om deres ret til erstatning for tabt fortjeneste, som beslutningen indebar. I kontrasagen krævede vejdirektoratet derimod ophævelse af bestemte poster i klagenævnets kendelse. Det blev tiltrådt at der ikke havde været hjemmel til stede for at annullere alle tilbud som blev givet i arbejdet på grundlag af de forhold, som direktoratet havde henvist til i sit brev til byderne. Vejdirektoratet fandtes ikke at havde påvist, at Í A/S og N AS ikke ville være blevet tildelt kontrakten, hvis projektet var blevet gennemført.

16 Hvad dette angik fandtes betingelserne for direktoratets erstatningspligt overfor selskaberne i medfør af 84, stk. 2 i lov nr. 94/2001 at være opfyldt. Det fandtes endvidere at selv om selskaberne havde fremlagt ufuldstændig dokumentation for deres tab, dannede de alligevel tilstrækkeligt grundlag for at godkende deres krav om anerkendelse af direktoratets erstatningspligt over for dem for tabt fortjeneste. Herefter blev kravene fra Í A/S og N AS godkendt. For så vidt angår vejdirektoratets krav i kontrasagen fandtes sagens behandling hos klagenævnet ikke at have være behæftet med sådanne fejl at det kunne føre til ophævelse af dets kendelse hvad dette angår. 38. NHR Dom 2005-11-16. Rt. 2005 s. 1481 Kontraktsrett. Entreprise. Tolking Oppdragsgiver hadde i anbudsinnbydelse opplyst at alle priser var faste, mens entreprenøren i sitt anbud hadde tatt forbehold om av de avtalte prisene skulle justeres for lønns-og prisstigning. Høyesterett kom etter en konkret vurdering til at entreprenøren under en avklaringsrunde hadde frafalt sitt forbehold. Forhandlingene mellom oppdragsgiver og entreprenør var i strid med anbudsrettslige regler som har til formål å sikre like konkurranseregler. At det ofte vil være en presumsjon for at partene ikke opptrer i strid med anbudsrettslige regler, fikk ikke betydning i saken. 39. NHR Dom 2005-12-07. Rt. 2005 s. 1638 Kontraktsrett. Offentlige anskaffelser Krav om erstatning til en tilbyder som ikke fikk kontrakt etter avholdt konkurranse (forhandlet kjøp) for anskaffelse av forsvarsmateriell, førte ikke fram. Høyesterett fant at forsvarsmateriell var unntatt fra EØSavtalens bestemmelser om offentlige anskaffelser, og forsvaret hadde forhandlet i samsvar med sine egne bestemmelser vedrørende anskaffelser. Franchise Garanti. Kausjon Se DHR Dom 2005-12-14 UfR 2006 s. 813, dom nr 40. NHR Dom 2005-11-03. Rt. 2005 s. 1447 Kontraktsrett. Tidsbegrenset garanti Leietaker hadde stilt tidsbegrenset bankgaranti for utleiers krav etter leieavtalen. I sak mellom utleier og banken la Høyesterett under henvisning til at partene var næringsdrivende til grunn en objektiv tolking av garantidokumentet og anså at garantien ble gjort gjeldende da banken fikk underretning om debitors mislighold og at ansvar ville bli aktuelt dersom debitor gikk konkurs. Utleier ble ansatt å ha gjort krav etter garantien gjeldende før utløpsfristen, selv om konkursen inntrådte senere. Det var i forhold til banken uten betydning at betaling kunne vært krevd overfor banken som selvskyldner straks hovedfordringen var misligholdt. Gaver Kjøp av fast eiendom Kjøp av løsøre 41. DHR Dom 2005-10-03 UfR 2006 s. 87 Køb af løsøre. Mangler. Ansvarsfraskrivelse. Materialer købt til opførelse af gartnerivæksthuse viste sig ikke at kunne tåle de særlige produktionsforhold i væksthusene, som derfor led skader. Da sælger havde anbefalet dem til dette formål, led de af væsentlige mangler. Købet kunne derfor hæves for så vidt angår de ikke anvendte materialer, og sælger var efter de almindelige køberetlige regler forpligtet til for så vidt angår de anvendte materialer at erstatte udbedringsomkostningerne. Sælger

17 havde imidlertid i sit tilbud henvist til vedlagte salgs- og leveringsbetingelser, som bl.a. begrænsede sælgers ansvar til varens fakturerede pris. Betingelserne ansås for vedtaget, og ansvarsbegrænsningen blev ikke tilsidesat efter aftalelovens 36. Leie. Leasing 42. DHR Dom 2005-09-02 UfR 2005 s. 3325 Leasing. Ydelsesændring. Et vilkår i en leasingkontrakt vedrørende en fotokopieringsmaskine, hvorefter leasingtager kunne få reduceret ydelsen, måtte efter sammenhængen mellem ydelse og løbetid forstås som betinget af en modsvarende forlængelse af aftalens løbetid. Lån. Forvaring Mellommenn. Agenter. Meglere. Kommisjonærer. Tjenesteytelser 43. DHR Dom 2005-08-16 UfR 2005 s. 3151 Revisoransvar. Skatterådgivning. Revisor havde til opgave for sygeplejerskernes organisation at udarbejde selvangivelse og skatteregnskab og rådgive om forhold af betydning for opgørelsen af den skattepligtige indkomst. Han rådgav ikke om muligheden for en økonomisk mere fordelagtig opgørelse under hensyn til en fradragsmulighed for arbejdsmarkedsorganisationer omtalt i et skatteministerielt cirkulære og var derfor erstatningsansvarlig. 44. DHR Dom 2005-08-29 UfR 2005 s. 3238 Revisoransvar. Budgetlægning. Til brug for landmands overvejelser om køb af et landbrug udarbejdede en revisor et budget. Uanset mindre fejl i budgettet blev der ikke pålagt revisor erstatningspligt. Budgettet var nemlig på andre punkter forsigtigt udformet og lå samlet set inden for sædvanlige normer for et købsbudget. Det var ikke godtgjort, at budgettet var årsag til de efter købet opståede økonomiske problemer, eller at handelsværdien ville have været lavere uden fejlene i budgettet eller ikke svarede til købesummen. 45. FHD Dom 2005-12-16. HD 2005:135 Kontraktsrätt. Hyrt arbete. Skadestånd Ett företag som hyrde ut arbetskraft hade ställt en arbetstagare till en servicestations förfogande. Under ett arbetsskift hade arbetstagaren stulit pengar ur servicestationens kassaskåp. Eftersom uthyrningsföretaget handlat på vederbörligt sätt vid valet av arbetstagaren och inte heller genom avtalet om personaluthyrning åtagit sig att svara för skador av detta slag förelåg inget avtalsbrott. Skadeståndstalan mot uthyrningsföretaget förkastades. Transportrett. Luftrett. Sjørett. Spedisjon. 46. DHR Dom 2005-11-29 UfR 2006 s. 632 Transportret. Ansvarsbegrænsning. Efter NSAB 2000 22, jf. 5, er ansvaret begrænset, medmindre skaden er forvoldt med forsæt. Højesteret fandt ikke grundlag for i medfør af aftalelovens 36 at tilsidesætte ansvarsbegrænsningen i videre omfang end bestemt i 5, da NSAB 2000 er blevet til efter drøftelse mellem brancheorganisationer for transportører og transportkøbere, og ansvarsbegrænsningen i 22, jf. 5, indgår sammen med en række andre bestemmelser i disse standardvilkår, som må antages at hvile på en samlet afvejning, herunder af hensynet til forsikringsmulighederne.

18 Likestilling mellom kjønnene Markedsføringsrett 47. FHD Dom 2005-07-01. HD 2005:81 Marknadsföring. Konsumentsskydd En näringsidkare hade till sina stamkunder bjudit ut och marknadsfört en anslutning till mobiltelefon och därtill hörande tjänster. Avtalet om anslutningen förutsatte att konsumenten hade ett avtal med näringsidkaren om kontokredit och att avgifterna för användningen av telefonanslutningen fakturerades med hjälp av kontot. Öppnande av kontot var avgiftsfritt och ränta på kontot debiterades inte om betalningen skedde på förfallodagen. Avtalsvillkoret om sättet för betalningen hade inte speciellt betonats vid marknadsföringen och ansågs inte vara oskäligt gentemot konsumenterna. Vissa förmåner som erbjöds dem som öppnade en anslutning hade dock dominerat marknadsföringen av tjänsten på ett sätt som medförde risk att konsumenten slöt avtal utan att känna till eller överväga de plikter som avtalet medförde. Till den delen förbjöds marknadsföringen som oskälig för konsumenterna. 48. FHD Dom 2005-08-09. HD 2005:86 Marknadsföring Arrangörerna av nöjesevenemang hade i sina annonser marknadsfört tillställningar utan att ange biljettpriser eller priset för den avgiftsbelagda telefontjänst som uppgavs vara försäljningsställe för biljetterna. Telefontjänsten tillhandahölls av ett bolag som idkar förhandsförsäljning och förmedling av inträdesbiljetter. Ett förbud enligt 2 kap. 7 konsumentskyddslagen kunde meddelas detta bolag. 49. NHR Dom 2005-11-29. Rt. 2005 s. 1560 Markedsføringsrett. Erstatning for etterlikning av varekjennetegn I sak om utmåling av erstatning for etterlikning av varekjennetegn for et risprodukt tok Høyesterett også standpunkt til ansvarsgrunnlaget om det forelå «en urimelig utnyttelse av en annens innsats eller resultater», jf. markedsføringsloven 8a.Dette ble funnet å være tilfelle. Saksøker hadde importert ris under navnet Royal Umbrellai ti år og brukt en spesiell utforming av sekkene i vel ett år. Saksøkte hadde lagt utformingen av sine sekker for Royal Pyramid tett opp til saksøkers sekker. Royal Umbrella- kjennetegnet var senere registrert som varemerke. Menneskerettigheter Se DHR Dom 2005-08-19 UfR 2005 s. 3184, dom nr 82. Se DHR Dom 2005-11-30 UfR 2006 s. 638, dom nr 83. Se NHRkjæremålsutvalg Kjennelse 2005-09-14. Rt. 2005 s. 1104, kjennelse nr 65. 50. NHR Dom 2005-11-02. Rt. 2005 s. 1401 Strafferett. Lovanvendelse. Menneskerettigheter EMK artikkel 7 ble ansett for å være til hinder for å straffedømme etter en lov som var vedtatt, men ikke kunngjort på gjerningstidspunktet. At en sak av Gjenopptakelseskommisjonen var besluttet gjenopptatt, var ikke til hinder for å behandle påtalemyndighetens anke til gunst for domfelte som ville føre til at gjenstanden for gjenopptakelse bortfalt. 51. NHRkjæremålsutvalg Kjennelse 2005-11-03. Rt. 2005 s. 1430 Menneskerettigheter (Dobbeltstraff). Straffeprosess. EMK protokoll 7 artikkel 4 nr. 1 og straffeprosessloven 51 er ikke til hinder for at en person som er dømt for uaktsom kjøring, senere dømmes for ved samme anledning å ha ført

19 motorsykkel i påvirket tilstand. De anvendte straffebestemmelsene rammer ulike sider av den straffbare handling. Se NHR Dom 2005-12-14. Rt. 2005 s. 1677, dom nr 9. 52. SHD Dom 2005-11-29. NJA 2005 s. 805 Hets mot folkgrupp. Homosexuella. Europakonventionen. I en predikan har gjorts nedsättande uttalanden om homosexuella. Åtal för hets mot folkgrupp har ogillats med hänvisning till Europakonventionens artiklar 9 och 10. Lagrum: 16 kap 8 brottsbalken, 2 kap 1, 12 och 13 regeringsformen samt art. 9 och 10 i Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Miljørett 53. SHD Beslut 2005-10-31. NJA 2005 s. 709 Miljörätt. Miljödomstol. Tillsynsmyndighet. Villkor. Miljödomstol har ansetts kunna överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa provisoriska föreskrifter enligt 22 kap 27 miljöbalken i motsvarande utsträckning som miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndigheten att fastställa villkor enligt 25. Lagrum: 22 kap 25 och 27 miljöbalken. Offentlig rett Forvaltning 54. DHR Dom 2005-09-15 UfR 2005 s. 3346 Offentlig ret. Ugyldig eksklusion af folkekirken. Den danske folkekirke er ifølge grundlovens 4 evangelisk-luthersk. Et folkekirkemedlem, der også var menighedsrådsmedlem, havde gennem indlæg i dagspressen m.v. erklæret sin tro på reinkarnation, som efter hans opfattelse var forenelig med hans kristendom. Han blev ekskluderet af folkekirken med den begrundelse, at han havde arbejdet for at udbrede en troslære, der på en række punkter var i strid med folkekirkens lære. Højesteret tilsidesatte eksklusionen som ugyldig. Flertallet fandt ikke, at hjemmelsgrundlaget muliggjorde eksklusion med den givne begrundelse. Mindretallet anså eksklusionen for ugyldig allerede som følge af, at det måtte lægges til grund, at det egentlige formål havde været at opnå, at han ikke længere kunne være medlem af menighedsrådet. Flertallet bemærkede, at de også var enige i mindretallets begrundelse for resultatet. 55. DHR Dom 2005-10-06 UfR 2006 s. 137 Offentligretligt erstatningsansvar. Privat gymnasium med ret til en efter elevantal, lærernes anciennitet m.v. beregnet forholdsmæssig andel af det samlede driftstilskud til de private gymnasier fik for 2001 tildelt en for lille andel, fordi gymnasiet selv i 2000 til brug for beregningen havde indleveret forkerte, revisorattesterede oplysninger. Det opdagede gymnasiet i november 2001. Undervisningsministeriet var ikke erstatningsansvarlig som følge af afslag på anmodning om genoptagelse af beregningen af driftstilskuddet. 56. IHR DOM 2005.12.6. Nr. 175/2005 Embedsmænd. Forvaltning. Magtfordrejning. Proportionalitet. Erstatning. I året 2000 blev V udnævnt af socialministeren som direktør for Ligestillingsrådet for 5 år. Hun var samtidig formand for bestyrelsen af Akureyri Teater. I året 2002 var hun med til at ansætte en ny teaterchef. I en udtalelse fra klagenævnet for ligestillingssager fra samme år kom det frem til det resultat at denne afgørelse var i strid med 24, stk. 1 i ligestillingsloven nr. 96/2000 og herredsretten kom frem til den samme konklusion ét år senere. Efter at dommen forelå ønskede V at få et møde med ministeren, hvilket fandt sted lidt senere. Ind-

20 ledningsvis under mødet udtalte ministeren at V ikke længere nød hans tillid og foreslog hende selv at søge sin afsked. V gik med til dette hvorefter ministeren afgav en pressemeddelelse som gik ud på at de var kommet overens om at hun tog sin afsked. Et halvt år senere afsagdes en Højesteretsdom i teaterchefsagen, hvor man kom til den konklusion at Akureyri Teater ikke havde overtrådt ligestillingsloven nr. 96/2000. V krævede den islandske stat om erstatning p.g.a. afskeden og gjorde gældende at hun havde søgt om afsked i.h.t. ministerens krav og at hun havde været uden skyld fra heri. I Højesterets dom blev der henvist til at der ikke var blevet fremført nogen begrundelse for at ministeren ikke havde kunnet opnå det samme mål, d.v.s. at skabe fred omkring Ligestillingsrådets virksomhed, ved at suspendere V indtil Højesteret var kommet til en afgørelse i teaterchefssagen, sådan som hun havde foreslået. Det blev antaget at hensynet til proportionalitet ikke var blevet iagttaget da forvaltningsakten blev truffet. Det måtte antages at med sine bestemte erklæringer under mødet havde ministeren fortkortet proceduren frem til det tilstræbte mål ved faktisk at presse V til at tage sin afsked. Retten fandt at dette var uforeneligt med den forvaltningsretlige grundsætning, at det er retsstridigt under forberedelse og afgørelse af en forvaltningsakt at tilsidesætte de lovbestemte skridt, som er påbudt for at sikre partens retssikkerhed. Det fandtes at ministeren havde pådraget staten erstatningsansvar overfor V. Med hensyn til retspraksis og omstændighederne i sagen fandtes det passende at staten betalte V 6.000.000 kroner i erstatning og at dette også omfattede erstatning for tort som hun var berettiget til i henhold til 26, stk. 1 i erstatningsansvarsloven, samt ydelser til hende som hun allerede havde modtaget og svarede til 6 måneders løn. 57. SHD Beslut 2005-07-22. NJA 2005 s. 568 Myndighetsutövning. Skadestånd. Europeiska konventionen om samproduktion av filmverk. Beslut av Svenska Filminstitutet att avslå ansökan om produktionsstöd har ansetts innefatta myndighetsutövning i skadeståndslagens mening. De i den europeiska konventionen om samproduktion av filmverk ingående förpliktelserna att tillerkänna europeiska filmverk förmåner ansågs som införlivade med svensk rätt i den utsträckning som bestämmelserna i 1993 års finansieringsavtal för Filminstitutet kunde anses lämna utrymme för ett beaktande av konventionens bestämmelser. Lagrum: 3 kap 2 skadeståndslagen (1972:207) och 7 lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde. Kommunalrett 58. NHR Dom 2005-09-02. Rt. 2005 s. 1050 Erstatning. Arbeidsgiveransvar. Helsevern Krav om erstatning for skader etter akutt svangerskapsforgiftning førte ikke fram. Jordmora hadde ikke opptrådt uaktsomt, og kommunens organisering av jordmortjenesten var ikke årsak til at sykdommen ikke ble oppdaget. Statsforfatning 59. SHD Dom 2005-12-20. NJA 2005 s. 884 Meddelarskydd. Television. Kommunikationssatellit. Yttrandefrihetsgrundlagen. Uppgifter som påstås utgöra förtalsbrott har lämnats av programledare och medverkande i direktsänt televisionsprogram som, efter att via kommunikationssatellit ha sänts till programföretag i London, har förmedlats till allmänheten i Sverige via direktsändande satellit. Uppgifterna har ansetts omfattade av meddelarskydd enligt yttrandfrihetsgrundlagen (YGL). Lagrum: 1 kap 2 YGL och 10 kap 2 YGL jämförd med 1 2 st. samma kapitel. Jfr Nord. Domss. nummer 1/2003 ref nr 81 (s.26). Pant, factoring og annen sikkerhetsrett. Stansningsrett