Referencesystematik og Dansk Byggeklassifikation analyse og anbefalinger

Transkript

1 Referencesystematik og Dansk Byggeklassifikation analyse og anbefalinger Anders Ekholm Professor ved Lunds Tekniska Högskola, Lunds Universitet ISBN:

2 2 Forord Erhvervs- og Byggestyrelsen (EBST) har i forlængelse af regeringsinitiativet Det Digitale Byggeri siden 2002 iværksat en lang række initiativer, der alle skal bidrage til effektivisering af byggesektoren i Danmark gennem øget anvendelse af digitale værktøjer, metoder og standarder. Et vigtigt led i denne indsats har været etableringen af et fælles klassifikationssystem for byggeriet, EBST har bestilt nærværende rapport for at få en uvildig, forskningsmæssig afklaring på anvendeligheden af Dansk Bygge Klassifikations referencestruktur som metode til identifikation af byggeobjekter i et klassifikationssystem. Desuden har EBST ønsket en generel afklaring og beskrivelse af referencesystemets og klassifikationssystemets fordele og ulemper samt normmæssige krav i forhold til byggebranchens informationshåndtering. EBST vil gerne takke professor Anders Ekholm og hans hjælpere for det enestående, analytiske arbejde, som denne rapport er et udtryk for, og de mange konstruktive og velkvalificerede høringssvar og kommentarer, som bekræfter den store interesse for emnet. Rapporten giver et kvalificeret grundlag for det videre arbejde i regi af det nye videncenter for øget produktivitet og digitalisering i byggeriet, og peger i retning af tilvejebringelsen af et samlet, dansk og internationalt kompatibelt klassifikationssystem til gavn for hele byggebranchen i Danmark. Henning Steensig Vicedirektør Erhvervs- og Byggestyrelsen

3 3 Resumé DBK (Dansk Bygge Klassifikation) er blevet udarbejdet i årene som en del af den Danske Stats projekt om digitalt udbud, projektering og aflevering i den danske byggesektor, der samlet kaldes Det Digitale Byggeri. Siden fremkomsten har enkelte firmaer anvendt DBK i praksis, andre har brugt dele af systemet, mens andre igen har været afventende og ikke taget DBK i anvendelse. På baggrund af denne usikkerhed og anden kritik har Erhvervs- og Byggestyrelsen givet et hold under ledelse af professor Anders Ekholm fra Lunds Universitet til opgave, at vurdere DBK ud fra en række specifikke spørgsmål. Nærværende rapport er resultatet af arbejdet med den tekniske og videnskabelige udredning. I rapporten foretages der analyser, dels af Referencestandarden og DBK med baggrund i det teoretiske fundament, og dels af DBK's forhold til etablerede standarder for byggeklassifikation. Danske Bygge Klassifikation er et referencesystem, dvs et kombineret klassifikations- og identifikationssystem, der indbefatter traditionel klassifikation baseret på "type-af" princippet og en identifikation af systemer og delsystemer i en bygning baseret på "del-af" princippet (partitativ inddelning). Referencesystematikken anvendes i et byggeri, for at liste forekomster inden for hver kategori af informationsobjekter. Ved hjælp af løbenumre der kan tilføjes den enkelte klasse, kan man identificere de enkelte forekomster. Formålet er at skabe en entydig identifikation af informationsobjekter i byggeriets informationssystemer. DBK har imidlertid visse begrænsninger, bl.a. er den ikke konsekvent i sin avendelse af referencestandarden og mangler en velbegrundet teoretisk begrebsmodel som grundlag for definition af klasser og inddelingsgrundende egenskaber. Rapporten anbefaler at: DBK omarbejdes men bibeholdes som et enhedsmæssigt system med et partitativt organiseret klassifikationssystem og et identifikationssystem. Behovet for et identificerende system skal dog først undersøges. DBK skal udformes så det kan oversættes til andre systemer basert på ISO Der udvikles en teoretisk velbegrundet begrebsmodel til DBK som grundlag for informationsanalyse inden for anvendelsesområderne til udformningen af et omarbejdet DBK. Modellen definerer blandt andet de aspekter/inddelingsgrunde og objektdomæner som behøves. Det omarbejdede DBK-systeme kompletteres til at omfatte alle relevante begreber for dets anvendelsesområder, betegnelser for disse begreber og definerede forhold mellem begreberne. Principper for valg af inddelingsgrunde i og benævnelse af klassifikationens forskellige tabeller revideres og tydeliggøres i forhold til begrebsmodellen. Klassifikationen videreudvikles med kompletterende tabeller iht. forslag i denne rapport. Principper for kodning og benævnelse udvikles i mere brugervenlig retning. Udgivelse og forvaltning af DBK organiseres på en holdbar måde gennem en organisation, som er velforankret i branchen.

4 4

5 5 Indholdsfortegnelse 1 Introduktion Om fremkomsten af DBK Om projektet Mindset i udredningsarbejdet Analyse af referencesystematikken DS/EN Beskrivelse af referencesystematikken DS/EN og dens anvendelse i DBK Introduktion til og relation til DBK Kort introduktion til mekanismerne i Normative henvisninger til Analyse af centrale begreber i standarden DS/EN Standardens formål Objekt Teknisk system Aspekt Funktion Produkt Komponent Placering Strukturering Om identifikation af forekomster og klassifikation af individer Analyse af klassifikation i standarden DS/EN Klassifikation iht. DS/EN Analyse af tabel 1 og 2 i forhold til BSAB/OCCS Analyse af tabel 3 og 4 i forhold til BSAB/OCCS Kommentarer DBK 2006 tabeller og inddelingsgrunde Begrebsmodel og aspekter Analyse af begrebet bygningsdel Definitioner og aspekter for bygningsdel Tabeller over bygningsdele... 28

6 Inddelingskriterier ved anvendelse af DBK Underinddeling af konstruktioner i DBK og ISO Bebyggelser, bygninger og rum i DBK Anvendelse af referencesystematik i forbindelse med klassifikation Beskrivelse af en bygning gennem anvendelse af klassifikation iht. DBK med referencesystematik iht. DS/EN Rumprogram Arbejdsbeskrivelse, byggeri Tilbudsliste, byggeri Arbejdsbeskrivelse, el CAD-modeller, el Tilbudsliste, el Arbejdsbeskrivelse, vvs Tilbudsliste, vvs CAD-modeller, vvs CAD-modeller, fællesmodellen Kalkulering, byggeri Kalkulering, el Produktionsplanlægning, byggeri Leveringsplan, byggeri Eftersynsplan, byggeri Beskrivelse af en bygning gennem anvendelse af klassifikation iht. ISO /BSAB Rumprogram Arbejdsbeskrivelse, byggeri Tilbudsliste, byggeri Arbejdsbeskrivelse, el CAD-modeller, el Tilbudsliste, el Arbejdsbeskrivelse, vvs Tilbudsliste,vvs CAD-modeller, vvs CAD-modeller, fællesmodellen Kalkulering, byggeri Kalkulering, el... 48

7 Produktionsplanlægning, byggeri Leveringsplan, byggeri Eftersynsplan, byggeri Sammenligning mellem hvordan DBK og BSAB 96 fungerer i anvendelser Generelt Ligheder Forskelle Konklusioner Anvendelse af referencesystematik i Sverige Anvendelse af referencesystematik i Danmark Konklusioner og anbefalinger Referencestandarden i forhold til informationshåndtering gennem et byggeris livscyklus Normative henvisninger Vurdering af referencestandarden Anvendelse af referencestandarden i byggeriet Anvendelsesområder for klassifikationssystem respektive referencesystem Anvendelsesområde for klassifikationssystem Anvendelsesområde for referencesystem Kommentarer DBK som referencesystem DBK og referencestandarden Erfaringer fra analyse af rapporten DK-Afprøvning DBK og identifikation DBK og klassifikation Anbefalinger til udvikling af DBK Grundlæggende principper Behov Udvikling af DBKs begrebsmodel Definition og præsentation af klasser Identifikation af klasser Byggeklassifikation i forskellige projektstadier Forslag til udformning af DBK Udvikling, udgivelse og forvaltning Anbefaling til håndtering af ISO/PAS... 67

8 8 6 Referencer Bilag A Teoretisk grund för byggandets begreppsmodellering A.1. Introduktion A.2. Semantik och ontologi A.2.1 Utgångspunkter A.2.2 Begrepp A.2.3 Begreppsram, teori och modell A.2.4 Tecken, språk och kommunikation A.2.5 Objekt och egenskap A.2.6 System A.2.7 Rum, tid och process A.2.8 Generellt om klassifikation A.2.9 Strukturering och klassifikation A.2.10 Referenssystem och referenssystematik A.3. Litteratur B Beskrivning av ramstandarden för byggklassifikation ISO samt byggklassifikationssystemet BSAB B.1. Ramstandarden för byggklassifikation ISO B.2. Byggd miljö och byggklassifikation B.3. Förslag till kompletterande begreppsdefinitioner vid tillämpning av ISO B.4. BSAB-systemet B.4.1 Historik, omfattning B.4.2 Orienterande beskrivning B.4.3 Klasser i ISO och BSAB B Construction entity (Byggnadsverk) B Construction complex (Infrastrukturella enheter) B Element (Byggdelar) B Work result (Produktionsresultat) B Designed element (Byggdelstyper) B Space (Utrymmen) B Construction resource (Byggresurser) B Construction product (Inbyggnadsvaror) B Construction entity lifecycle stage (Skeden i ett byggnadsverks livscykel)... 93

9 9 B Project stage (Projektskeden) B Construction process (Byggprocesser) B Management process (Administrativa processer) B Property/Characteristic (Egenskaper) B Tabeller som saknas i ISO B.5. Litteratur C Beskrivning av den svenska byggbranschens tillämpning av klassifikation C.1. Teknisk beskrivning C.2. Mängdförteckning C.3. Kalkylering C.4. Ritningsnumrering C.5. CAD-projektering C.6. Processtyrning C.7. Varuinformation C.8. Förvaltning D Förslag till omarbetat DBK utifrån TEiP-systemet

10 10 1 Introduktion 1.1 Om fremkomsten af DBK DBK (Dansk Bygge Klassifikation) er blevet udarbejdet som en del af den Danske Stats projekt om digitalt udbud, projektering og aflevering i den danske byggesektor, der samlet kaldes Det Digitale Byggeri. DBK er udarbejdet i år med endelig udgivelse i den nuværende udgave pr. 1. Januar Arbejdsgruppen bag DBK har været en lang række aktører fra den Danske byggebranche, herunder arkitekter, rådgivende ingeniører og entreprenører, der under ledelse af foreningen bips bidrog med viden og arbejdskraft til den nuværende udgave af DBK. Siden fremkomsten af DBK har der været et vakuum hvor enkelte firmaer har anvendt DBK i praksis, andre har brugt dele af systemet, mens andre igen har været afventende og ikke taget DBK i anvendelse. I mangel af fremdrift og implementering generelt har en sammenslutning af firmaer, DIKON, afprøvet DBK på et fiktivt tværfagligt samarbejdsprojekt. I indledningen til rapporten siger man at: Der er fortsat intet svar på anvendelsens formål, omfang og værdi. Faktisk er fornemmelsen, at der er stor usikkerhed i branchen angående DBK. Konklusionerne af DIKON-studiet kan læses i rapporten Afprøvning af DBK Oktober Rapporten konkluderer bl.a. at DBK som klassifikationssystem har potentialet til at skabe forretningsværdi for den samlede byggeproces samt at DBK bestod prøven, hvad angår anvendelighed i den generelle struktur og opbygning. DIKON-rapporten påpeger samtidig at der er fem centrale områder der skal videreudvikles for at DBK kan blive en vindende klassifikationsstandard i dansk byggeri, nemlig Ejer- og driftsorganisation skal på plads, Videreudvikling af domæner, Udarbejdelse af praktiske vejledninger, DBK s kodestruktur skal gøres mere IT-egnet samt at DBK skal internationaliseres (Dikon 2008:7). Parallelt med DIKON rapporten har der fra andre sider lydt kritik af, at DBK har et referencesystem baseret på DS/EN standardserien som et centralt element, og at DBK s referencesystem ikke er nyttigt eller anvendeligt i byggeprocessen. 1.2 Om projektet På baggrund af ovenstående usikkerhed og kritik har Erhvervs- og Byggestyrelsen givet et hold, bestående af professor Anders Ekholm fra Lunds Universitet, samt en af de centrale personer bag BSAB, Lars Häggström fra Systematiktjänst, til opgave at vurdere DBK ud fra følgende specifikke spørgsmål: 1. En generel afklaring og beskrivelse af referencesystemets fordele/ulemper samt normmæssige krav i forhold til byggebranchens informationshåndtering gennem et byggeris livscyklus. 2. En generel afklaring af anvendelsesområder for hhv. et klassifikationssystem og et referencesystem samt anvendelsesområdet for kombinationen af de 2 systemer. 3. En generel afklaring af punkt 1 og 2 i forhold diverse IEC/ISO-standarder 4. En præcis vurdering af DBK i forhold til punkt 1, 2 og En anbefaling for det videre udviklingsforløb for DBK. 6. En anbefaling for den videre håndtering af ISO-PAS

11 11 Henrik Balslev fra firmaet Balslev & Jacobsen ApS, der var en af de centrale parter i udarbejdelsen af DBK, har deltaget i arbejdsgruppen med den rolle at bidrage med ekspertise angående DBK, danska forhold samt referencetandarden DS/EN del 1 og 2.Kim Jacobsen fra firmaet Balslev & Jacobsen ApS har været projektleder for arbejdet. Professor Anders Ekholm er faglig hovedansvarlig for rapportens indhold. Anders Ekholms ansvar har ikke omfattet at fremtage grundlag vedrørende DBK eller danske forhold eller etablere kontakter, høringsaktiviteret eller lignende i Danmark. Anders Ekholms ansvar har heller ikke omfattet organisatoriske eller personrelaterede spørgsmål, andet end at foreslå de organisatoriske principper for den mulige fremtidige udvikling. Opdraget har ikke omfattet at vurdere DBK med udgangspunkt fra det oprindelige projekt og opgavebeskrivelse. Rapporten kan bruges til at vurdere om den oprindelige opgavebeskrivelse bør revideres som udgangspunkt for den videre udvikling af DBK. Nærværende rapport er resultatet af arbejdet med den tekniske og videnskabelige udredning. I rapporten foretages der analyser, dels af Referencestandarden og DBK med henseende på det teoretiske fundament, og dels af DBK's forhold til etablerede standarder for byggeklassifikation. Arbejdet er blevet gennemført i løbet af sommeren I forbindelse med arbejdet har de hovedsagelige kilder været Referencestandarden DS/EN og dokumentationen fra bips om DBK. Se litteraturfortegnelsen. Rapporten er blevet disponeret i en hoveddel og fire bilag. Bilagene er baggrundsbeskrivelser som kompletterer hovedteksten. Arbejdet indledes i Kapitel 2 med en analyse af referencestandarden DS/EN 81346, som i en tidligere version udgjorde baggrunden for udviklingen af DBK. I Kapitel 3 udføres en tilsvarende analyse af DBK med hovedvægt på DBK's begreb "bygningsdel". I Kapitel 4 undersøges anvendelsen af referencesystematikken sammenlignet med klassifikation. Blandt andet sammenlignes anvendelsen af DBK og BSAB med de anvendelser der er udført under DIKON's "Afprøvning af DBK - Oktober 2008". I Kapitel 5 fremlægges udredningens konklusioner og anbefalinger. Kapitlet afsluttes med en anbefaling til hvordan DBK fortsat kan udvikles, samt oplistning af forslag til hvordan DBK kan udvikles som ISO/PAS standard. Bilag A er en redegørelse for det teoretiske grundlag, som analyserne bygger på. Bilag B er en beskrivelse af ISO , rammeværksstandarden for byggeklassifikation, samt dens anvendelse i BSAB 96. I Bilag C beskrives den svenske byggebranches anvendelse af klassifikation i forskellige processer. I Bilag D præsenteres det nye TEiP-system, der er udviklet for Svenske Trafikværket. 1.3 Mindset i udredningsarbejdet Standarder bør hvile på et så stabilt teoretisk grundlag som muligt for at blive mere holdbare med tiden, og for bedre at kunne fungere inden for eget domæne, og sammen med standarder inden for afgrænsede domæner. Der findes dog ingen formelle krav til at en standard skal være udformet baseret på etableret videnskab. Spørgsmålet om et teoretisk velbegrundet udgangspunkt for begrebsdannelse inden for standarder til begrebsmodellering er imidlertid interessant, eftersom disse oftest skal kunne håndtere grundbegreber af typen objekt, relation, system, struktur, aktør, proces, osv. Det er ikke hensigtsmæssigt at forskellige standarder har forskellige definitioner for disse grundbegreber.

12 12 Især for DBK er denne problemstilling interessant, da en central del af DBK er bygget på officielle ISO og IEC standarder (ISO og DS/EN 81346). Det er derfor centralt at forstå forskellen mellem en international standard og et anerkendt teoretisk grundlag. Tilsvarende bemærkes det, at der af historiske årsager ikke nødvendigvis har været en afprøvet sammenhæng mellem ISO s standarder og IEC s standarder inden for udvalgte områder, men at især de senere års tiltagende samarbejde mellem ISO og IEC har forbedret forudsætningerne for samordning. Al forståelse bygger på evnen til at relatere nye fænomener til eksisterende viden. Det indebærer at forståelsen bliver afhængig af den forestillingsverden, som den enkelte forsker eller undersøger besidder. Iblandt kan forståelsen indebære at forestillingsverdenen skal revideres, at der bliver behov for ny viden, eller at gammel viden skal revideres. Hvert menneske har sin specifikke forestillingsverden, som er sammensat af personlige erfaringer og almene kundskaber. Når mennesker arbejder i grupper, sker det at man har brug for at justere sin forestillingsverden for at gøre det muligt at kommunikere og løse problemer i fællesskab. Et moderne og rammende udtryk for en sådan forestillingsverden er "mind-set". Selv i denne udredning har vi som har deltaget, været tvunget til at revidere og udvikle vores "mind-set". Vi håber at også læserne vil synes at det er umagen værd at sætte spørgsmålstegn ved eget "mind-set", og åbne op for en forståelse af de problemstillinger, som vi har behandlet. En forestillingsverden baseres jo også på teoretisk viden. Her kan man finde støtte i visse grundlæggende begreber, med hvis hjælp man kan håndtere selv tilsyneladende nye fænomener. I dette arbejde har vi baseret vores tankegang på arbejder inden for almen systemteori og vidensteori, som har vist sig at være anvendelige inden for flere videnskabelige områder. Vi håber dermed at vores ræsonnementer vil være nogenlunde korrekte, og mulige at bruge som udgangspunkt for det forsatte arbejde.

13 13 2 Analyse af referencesystematikken DS/EN Beskrivelse af referencesystematikken DS/EN og dens anvendelse i DBK Introduktion til DS/EN standardserien har titlen Industrielle systemer, installationer og udstyr samt industriprodukter struktureringsprincipper og referencebetegnelser beskriver de generelle regler for referencesystemer indeholder tabeller for klassifikation af de mekaniske og elektriske anlæg. Standarden er en såkaldt dobbelt-logo standard, idet både IEC og ISO står bag den seneste udgave fra er implementeret i Danmark og de øvrige EU-lande via CEN og CENELEC som EN Da samtlige medlemslande af EU er forpligtiget til at implementere gældende EN standarder, er derfor anerkendt i samtlige medlemslande i EU og er 100 % identiske landene imellem. Standarden kan være oversat til de forskellige nationale sprog og bære en landekode som fx DS/EN (Danmark), SS/EN (Sverige), DIN/EN (Tyskland) etc er en videreudvikling af IEC (1996), der igen bygger på IEC (1983). Se Fig. 1. Figur 1: Udvikling af referencestandarderne Danmark har bidraget aktivt til udarbejdelsen af Dette ses især på det byggetekniske islæt der er skrevet ind i Referencestandarden på væsentlige punkter. Referencestandarden er et framework, og beskriver reglerne for at skabe strukturer som modeller af komplekse sammenhænge, men uden at komme med konkrete eksempler på hvordan det skal gøres i praksis.

14 og relation til DBK I forbindelse med udarbejdelsen af DBK i perioden besluttede arbejdsgruppen bag DBK (herunder bips) at anvende den daværende DS/EN standardserie som grundlag for organisering af byggeobjekter, se definition i ISO (SIS 2002) i Det Digitale Byggeri med det formål at skabe entydige identifikationskoder til samtlige forekommende objekter i byggeriet. Information om objekter kan således indplaceres i referencesystemet DS/EN og tildeles en entydig kode. Koden angiver objektets klassetilhørighed, samt muliggør entydig identifikation af objekter med samme klassetilhørighed. Valget af DS/EN i 2005 skete med flere begrundelser, bl.a. at opmærkning og identifikation af mekaniske og elektriske installationer via gældende regler alligevel skulle følge (se afsnit 4), og at metoden hertil blev bedømt som værende anvendelig på tværs af faglige discipliner og baseret på en international standard. Skeptikerne mod DS/EN indvendte i 2005 at der var tale om en elektroteknisk standard (IEC 61346), og at den derfor ikke var anvendelig til generelt brug i Dansk Byggeri. I DBK arbejdsgruppen blev det derfor besluttet at deltage aktivt i standardiseringsarbejde i Dansk Standard regi i den videre udvikling af på internationalt niveau, og det har bl.a. resulteret i den nye fælles DS/EN Standarden har derfor i 2009 fået en tværfaglig profil, hvor del indeholder de generelle regler for udarbejdelse af referencesystemer, der kan anvendes tværfagligt, mens indeholder klassifikationskoder til mekaniske og elektriske anlæg Kort introduktion til mekanismerne i Hovedgrebet i handler om at anvende aspekter, der virker som filtre på store mængder af komplekse informationer. Filtrene bevirker at organiseringen af data og informationer om de enkelte sagsobjekter i tekniske systemer bliver tydelige, da der kun indgår den information som filteret viser. De tre væsentligste aspekter er: Hvad objektet laver - kaldet funktionsaspektet. Hvor objektet findes - kaldet placeringsaspektet. Hvordan objektet er konstrueret - kaldet produktaspektet. I princippet kan alle tre aspekter anvendes uafhængigt af hinanden til at beskrive og identificere de objekter og/eller deres bestanddele man betragter. Det andet væsentlige indhold i er, at det anbefales at komplekse sammenhænge udtrykkes ved at organisere information om sagsobjekter i et projekt/teknisk system i en består-af / er-en-delaf struktur, dvs. en partitativ struktur. Denne struktur kan anvendes til at navigere i, og forstå sammenhængene som sagsobjekterne indgår i. På baggrund af aspekterne og den strukturelle sortering af informationsobjekterne udarbejdes en entydig ID til informationsobjektet, der kaldes en referencebetegnelse ( , def. 3.11). Det er muligt at identificere et informationsobjekt entydigt ved hjælp af én referencebetegnelse, eller ved hjælp af flere referencebetegnelser samtidig. Regel 18 i siger, at mindst én referencebetegnelse skal identificere objektet. Arbejdsgruppen bag DBK søgte en pragmatisk måde at identificere informationsobjekter i byggeriet på, og man valgte derfor produktaspektet der er baseret på en del-

15 15 af-struktur som det aspekt, der ville være mest tilgængeligt for branchen som helhed. Samtlige kendte byggeobjekter blev derfor organiseret ud fra produktaspektet. Produktaspektet blev desuden valgt, fordi det blev bedømt til at være det mest konsistente set over en komplet livscyklus for et byggeobjekt, og endvidere støtter en grundlæggende systemtankegang (del-af-tankegang) om sammenhæng mellem forskellige objekter Normative henvisninger til ISO/IEC standarden er også en DS/EN standard, dvs. at de i praksis er identiske. Dette skyldes, at man inden for EU ønsker at fjerne lokale handelshindringer, hvilket de hidtige nationale standarder er blevet anset som. Danmark er i lighed med de øvrige medlemmer af EU pålagt at implementere standarden og trække eventuelle lokale nationale standarder tilbage såfremt emneområdet er identisk. Formålet er at få et sæt ensartede regler inden for EU der dels understøtter varer og tjenesters frie bevægelighed, dels er relateret til sikkerhed. DS/EN er for visse områder(fx bygningstekniske konstruktioner) en frivillig standard som man kan følge såfremt man finder den anvendelig. Men den er også en normativ standard der skal følges for så vidt angår opmærkning og identifikation af information om elektrotekniske og mekaniske komponenter. Den normative henvisning til DS/EN inden for byggeriet fremkommer dels direkte via Stærkstrømsbekendtgørelsen, dels indirekte via Maskindirektivet. Se afsnit De mekaniske installationer i et dansk byggeri er underlagt en lang række danske regler og normer for design og udførelse af systemerne. Der er via Maskindirektivet et krav til alle mekaniske anlæg om, at de skal være opmærket efter principperne i DS/EN 81346, og at opmærkningen skal kunne genfindes i al relevant dokumentation om anlægget. Såfremt der er elektriske installationer knyttet til de mekaniske anlæg, gælder EN Maskinsikkerhed Elektrisk udstyr på maskiner for disse installationer. Punkt 17.3, Krav, gældende for al dokumentation siger bl.a. Med mindre andet er aftalt mellem fabrikanten og brugeren:, -skal referencebetegnelser være i overensstemmelse med relevante dele af IEC (IEC er efterfølgende erstattet af DS/EN 81346). Enhver mekanisk installation der har en form for elektrisk motor indbygget skal opfylde kravene i EU s Maskindirektiv 2006/42/EF eftersom Direktivet er implementeret i dansk lovgivning via Arbejdstilsynets bekendtgørelse nr. 612 af 25. juni 2008 om indretning af tekniske hjælpemidler, kapitel 2. Som producent og/eller leverandør af mekaniske anlæg med elektriske motorer i ethvert byggeri i Danmark er man derfor underlagt lovgivning om at opfylde Maskindirektivets sikkerhedskrav. Reglerne for opfyldelse af Maskindirektivet siger, at det er op til producenten / leverandøren hvordan man vil opfylde kravene. Men såfremt man vælger at anvende de harmoniserede EN standarder inden for EU har man formodningsretten til at antage, at man opfylder kravene i direktivet. Formodningsretten går bl.a. ud på, at man som producent kan formode at opfylde de krav i direktivet som en given EN standard omfatter, uden at man yderligere skal redegøre for hvorfor kravene er opfyldt. I praksis følges EN standarderne altid.

16 16 Det skal bemærkes, at man som producent / leverandør skal redegøre for en lang række valg man bliver nødt til at gøre ved anvendelsen af de enkelte EN standarder, men det ændre ikke på formodningretten. DBK indeholder et løsningsforslag til hvordan de mekaniske installationer i et byggeri kan opmærkes efter et sæt fælles principper baseret på DS/EN Med DBK er der således introduceret et international baseret kodningsprincip for de mekaniske installationer i Dansk Byggeri. De elektriske installationer i et dansk byggeri er underlagt Stærkstrømsbekendtgørelse afs. 6, der i store træk er identisk med IEC standardserien. Ved elektriske installationer forstås alle installationer der er mellem V AC og V DC, og dermed i praksis alle former for el-installationer (undtaget installationer på maskiner se afsnit Punkt i Stærkstrømsbekendtgørelsen siger Hvor det er hensigtsmæssigt, skal der findes tegninger, skemaer og tabeller i overensstemmelse med IEC og IEC serien der især skal angive. Sætningen skal forstås således, at man skal have en god grund til ikke at følge kravet. Med mindre andet aftales på projektet betyder dette i praksis, at elektriske installationer skal være opmærket efter principperne i 81346, og at opmærkningen skal kunne genfindes i al relevant dokumentation om anlægget. DBK indeholder derfor et løsningsforslag til hvordan de elektriske installationer i et byggeri kan opmærkes efter et sæt fælles principper, der i overensstemmelse med intentionerne i er gjort branchespecifikke inden for dansk byggeri i form af koderne i DBK. Det skal bemærkes, at bogstavkoderne fra DS/EN tabel 1 og 2 er normative (påbudte) at anvende for de elektriske og mekaniske systemer i Dansk Byggeri. Disse er dog ikke anvendt fuldt ud i DBK. Der bør forefindes mindst ét system til dokumentation i dansk byggeri der følger referencestandarden. 2.2 Analyse af centrale begreber i standarden DS/EN Standardens formål Standarden ISO/IEC DS/EN for referencesystemer angiver generelle principper for strukturering af systemer, hvilket muliggør strukturering af information om systemer. Standardens del 1 angiver regler og vejledninger til formulering af entydige referencebetegnelser for informationsobjekter i hvert system (DS 2009a:1). En referencebetegnelse iht. standarden har til formål at give en entydig identifikation af et informationsobjekt. Standardens principper for referencebetegnelser antages at være generelle og ville kunne anvendes inden for forskellige tekniske områder (1) 1. I afsnittet (3) Terms and Definitions gives en kortfattet definition af centrale begreber, som også kommenteres i noter. I denne fremstilling kommenteres og tolkes grundbegreberne i standarden med særskilt fokus på det objektbegreb, som anvendes i standarden. 1 Cifre i parentes henviser til de modsvarende afsnit i standarden.

17 Objekt Et objekt defineres som en enhed i en proces af udvikling, fremstilling, anvendelse og afvikling. I noterne angives at et objekt kan være fysisk eller ikke-fysisk, med nogen form for eksistens, samt at et objekt har information knyttet til sig (3.1). Den gængse definition af objekt, fx. i Webster's Dictionary, er en abstrakt eller konkret enhed af interesse. Her påpeges det imidlertid, at objektet har information knyttet til sig, hvilket ikke uddybes nærmere, men som indebærer at man tydeligt skelner mellem objekt af interesse og objekt som beskriver objekt af interesse (fx dokumentation). Beskrivelsen i standarden angår således både objekter af interesse og objekter som skal "bære" information og referere til objektet af interesse. Denne sammenblanding går igen i hele standarden. I denne granskning vil vi derfor anvende begrebet "sagsobjekt" for objekter af interesse og "informationsobjekt" for objekter som refererer til og beskriver objekter af interesse. Se også Bilag A for en definition af begrebet objekt. Et system angives som værende en mængde relaterede objekter (her: både sagsobjekt og informationsobjekt) betragtet som helhed og adskilt fra omgivelserne (3.2). I noterne nævnes også at "element" (bestanddele) i et system kan være naturlige eller menneskeskabte materielle objekter, eller en måde at tænke på og resultatet af tankegangen (former for tilrettelæggelse, matematiske metoder, programmeringssprog). De sidstnævnte er systemer eller dele af systemer i betydningen bestanddele i begrebssystemer, bl.a. begreber og propositioner. En referencebetegnelse defineres som "et kendetegn for et specifikt objekt udformet i relation til det system, som objektet er bestanddel af, baseret på en eller flere aspekter af dette system". I afsnit (4) Concepts, diskuteres begreber i standarden i dybden. Et objekt vedrører enheder, som er genstand for en aktivitet under et systems livscyklus (4.1). De fleste objekter har en fysisk eksistens (dvs. at de er konkrete). Der siges også at der findes objekter, som ikke har fysisk eksistens, fx. "sådanne som kun eksisterer fordi deres underobjekt eksisterer, dvs. at objektet defineres med det formål at strukturere, dvs. system" (4.1), samt objekter som er nødvendige "for at identificere en informationsmængde". I begge tilfælde menes formodentlig informationsobjekter. Meningen synes at være uklar, eftersom hvis man har identificeret dele af et system, må systemet som helhed også findes. Den danske oversættelse af standarden kan føre til en misforståelse af tekstens betydning. Den engelske ordlyd er an object exists only by means of the existence of its sub-objects, thus the considered object is defined for structuring purposes (i.e. a system). Teksten indeni parentesen oversættes på dansk til "... (fx et system)". Den engelske betydning er "dvs. et system". Hvis man skal følge den engelske original er "system" en præcisering og ikke et eksempel, dvs. det objekt der henvises til er et system og intet andet. Eksistensen af et objekt (her menes informationsobjekt) bestemmes af en aktør, som har behov for at identificere et sagsobjekt, samt at håndtere information om dette (4.1) Teknisk system Et teknisk system er en gruppe komponenter der samvirker med et bestemt formål (4.3). De tekniske systemer udgør "infrastrukturen" in en proces, som består af en mængde aktiviteter der anvender komponenterne i systemet.

18 18 Et system kan beskrives som bestående af dele; at udarbejde en beskrivelse som afspejler denne inddeling kaldes at strukturere (4.4). I forbindelse med strukturering ses et teknisk system som et konkret sagsobjekt og dets komponenter som konkrete sagsobjektdele (4.3). Struktureringen anvendes til at organisere information i dokumenter og databaser Aspekt Et aspekt er en specifik måde at betragte et objekt (3.3). Se Bilag A for en definition af tilsvarende begreb "inddelingsgrund". Med objekt menes her formodentlig et system, se oven samt næste afsnit forneden. Det forklares, at et aspekt ville kunne anvendes som et filter mod objektet af interesse, hvor der udelukkende betragtes objekter, som er relevante ud fra aspektet. Standarden beskriver tre hovedaspekter udførligt: funktion, produkt og placering (4.2). Med funktionsaspektet menes hvad objektet gør eller bør gøre; med produktaspektet menes hvordan objektet udfører funktionen; og med placeringsaspektet menes objektets planlagte eller faktiske område (En: space, Sv: rymd). Når man studerer et sagsobjekt fra et aspekt, fremstår kun de delobjekter som er relevante set fra det valgte aspekt, dvs. man betragter ikke sagsobjektet selv som helhed, systemet, men i stedet dets dele (4.2). Disse dele kan være forskellige alt efter hvilket aspekt man har valgt, men de samme dele kan iblandt genfindes i forskellige aspekter. Hvis man betragter et teknisk system fra forskellige aspekter, ser man dets komponenter fra forskellige aspekter. Illustrationen i Figur 3 i referencestandarden viser tre billeder med forskellige aspekter på et sagsobjekt, se Fig. 2. Funktionsaspektet illustreres med et printkort og viser de funktionelle relationer mellem objekternes dele. Det andet billede illustrerer produktaspektet, som viser forholdet mellem monterede dele i objektet. Det tredje billede viser placeringsaspektet, dvs. hvor en del befinder sig i forhold til andre dele i sagsobjektet. Med aspektbegrebet i referencestandarden menes den partitative inddeling af et system i dele fra forskellige aspekter, såkaldte aspektuelle dele. For en definition af aspektuelle dele, se Bilag A. Produktaspektet beskæftiger sig med kompositionelle dele, dvs. dele der anvendes til at sammensætte et system, fx. monterings- eller produktionsmoduler i en byggeproces.

19 19 Figur 2: Forskellige aspekter på et sagsobjekt Funktionsaspektet beskæftiger sig med funktionelle dele, dvs. dele som samarbejder i en proces, fx. en virksomheds udviklings-, produktions-, salgs- og ledelsesorganisationer, eller ventilationssystemets opvarmnings-, indsugnings- og udsugningsanlæg. Placeringsaspektet beskæftiger sig med en rumlig inddeling, fx. bygningens inddeling i etager eller i lokaler. Aspektbegrebet anvendes på en anden måde ved klassifikation. Da modsvarer det begrebet inddelingskriterie, se Bilag A om klassifikation. Begrebet aspekt og hvordan det skal tolkes har haft betydning ved udviklingen af DBK. Se også beskrivelsen af DBK afsnit Funktion Begrebet funktion behandles i afsnit (4.5) i referencestandarden. Begrebet funktion betegner den opgave, som et teknisk system (i standarden også kaldet objekt) har, uafhængigt af dets implementering, dvs. hvordan systemet er fremstillet. En funktion kan repræsenteres som en enhed i et funktionsskema, en begrebsmodel af et teknisk system. I modellen kan funktionen være en del af et større teknisk system, og kan senere i modelleringen kobles til andre strukturer Produkt Begrebet produkt defineres som resultatet af en proces (4.6). Et produkt skal kunne sælges, leveres eller anvendes som del i en anden proces som input (ressource) eller værktøj (mekanisme). En produktorienteret struktur angiver hvordan leverancerne til et teknisk system organiseres i delobjekter, dvs. hvordan produkter er blevet anvendt som komponenter i det tekniske system Komponent En komponent er et produkt der er blevet tilpasset med det formål at udgøre en bestanddel i en systemsammenhæng (4.6). I en begrebsmodel viser man hvordan produkter og komponenter repræsenteres af forskellige informationsobjekter. Et informationsobjekt kan også referere til enkelte sagsobjekter. Man skelner mellem begreberne type og forekomst. Objekttyper klassificeres og identificeres i andre sammenhænge, fx. ved produktion eller levering. Det er først når et sagsobjekt skal beskrives som en del af et teknisk system, at det beskrives som en forekomst af en objekttype. En forekomst defineres som anvendelsen af et typeobjekt til en specifik funktion, som en specifik komponent eller som en specifik placering i et anlæg eller system. Objekttyper gives ikke referencebetegnelser; de gives til forekomster. Forekomster er informationsobjekter som refererer til individuelle sagsobjekter. Forekomsterne gives betegnelser i referencesystemet, såkaldte referencebetegnelser. Et sagsobjekt kan udbyttes uden at betegnelsen på forekomsten ændres. Referencebetegnelsen dækker således ikke over det unikke sagsobjekt, men i stedet over den funktion, som sagsobjektet har i det tekniske system Placering I afsnit (4.7) behandles placeringsaspektet. Med placering menes den volumen, som et objekt i et teknisk system udgør. Ved strukturering i placeringsaspektet menes ikke det område som systemet selv optager, men i stedet de volumener som defineres inde i systemet. Resultatet af at betragte et system fra placeringsaspektet er dets indre placeringsstruktur, dvs. delobjekternes volumener og deres relationer.

20 Strukturering Kapitel (5) behandler principper for strukturering. Som første regel angives, at strukturering af et teknisk system skal baseres på et forhold mellem bestanddele med anvendelse af aspektbegrebet. Strukturer skal udarbejdes trinvis top-down eller bottom-up (5.1). Strukturering top-down indebærer følgende trin: 1) vælg et objekt (af interesse) 2) vælg et aspekt 3) fastsæt delobjekter inden for det valgte aspekt. Fremgangsmåden gentages for hvert delobjekt (af interesse) så mange gange man vil. En forudsætning for strukturering iht. den foreslåede metodik er, at man udgår fra et kendt objekt (system). Strukturering bottom-down indebærer følgende trin: 1) vælg et aspekt 2) vælg objekter (af interesse) som skal betragtes sammen 3) skab et overordnet objekt (af interesse) hvori de valgte objekter er dele. Fremgangsmåden gentages for hvert overordnet objekt (af interesse) så mange gange man vil. Strukturering bottom-up forudsætter at alle dele som skal indgå fastlægges, og man kan derefter skabe en niveauinddeling af objekter ud fra funktionsaspektet, dvs. ud fra gensidig påvirkning eller produktaspektet, dvs. forholdet mellem monteringsmodulerne. Afsnit (5.2), Udformning af strukturer, viser metodikken bag strukturering. Udgangspunktet er at vælge et aspekt på et system (sagsobjekt) og at identificere dele (delobjekter) ud fra dette aspekt. Sagsobjektet tilhører en klasse, en objekttype. Et delobjekt kan igen være sammensat af andre sagsobjekter. Ved strukturering kan forskellige aspekter anvendes i forskellige inddelingsniveauer. Ideen med at strukturere ved hjælp af denne metode er, at den samme "objekttype", kan bruges som forekomst flere forskellige informationssystemer. Fx i et CAD-system, kan forekomster af samme "objekttype anvendes i flere systemmodeller. Princippet gælder alment for informationssystemer og bruger betegnelsen instantiering. Begreberne i afsnit (5.2) er svære at anvende netop fordi der ikke opretholdes en streng skelnen mellem benævnelser for sagsobjekter og informationsobjekter. Afsnit (5.3) giver et eksempel på en funktionsorienteret strukturering af en procesindustri. Der gøres rede for funktionelle systemer på forskellige sammensætningsniveauer. Afsnit (5.4) eksemplificerer en produktorienteret struktur i et "home entertainment system". Eksemplet viser elektroniksystemet og dets monteringsenheder. Slutmonteringen skal udføres af køberen og disse enheder leveres i emballage der afspejler monteringsenhederne. Afsnit (5.5) gør rede for placeringsstrukturen med eksempler på den rumlige placering af et sagsobjekt i forhold til andre mere sammensatte objekter. Strukturen kan siges at være baseret på forholdet "inrymmes-i" dvs. en hierarki av rum som innesluter mindre rum. Det illustreres med plads til en strømafbryder i en større gruppe i et lokale på en etage i et hus.

21 21 Afsnit (5.7) viser hvordan flere aspekter kan udnyttes sammen til at beskrive et sagsobjekt. Et sagsobjekt der identificeres som produkt eller komponent kan bestå af dele, som er blevet identificeret ud fra funktions- eller placeringsaspektet. Afsnit (6) (9) beskriver reglerne for hvorledes referencebetegnelser skal opbygges, herunder anvendelse af præfikstegn (=/+/-), formater, brug af bogstavkoder m.v. Afsnit 6 beskriver formatet på referencebetegnelsen samt muligheden for at have flere aspekter af samme type, der så anvender præfikstegn ++, +++, ==, ===, - -, etc. Afsnit (7) beskriver muligheden for at have flere referencebetegnelser til at identificere samme informationsobjekt (referencebetegnelsessæt). Afsnit 8 omhandler betegnelse af placeringer. Afsnit 9 beskriver hvorledes referencebetegnelser skal præsenteres dvs. vises i dokumentation m.v. Identificering iht. DS/EN udføres sådan, at en klassificeringskode kompletteres med et nummer der entydigt identificerer det pågældende informationsobjekt. Bilag A i standarden beskriver standardens udviklingshistorie. Bilag B i standarden beskriver hvordan objekter etableres og deres livscyklus. Her forklares at et objekt etableres når der foreligger et behov for objektet. Her drejer det sig således ikke om sagsobjektet, fx. et teknisk system, men om dets repræsentation (informationsobjekt), fx. i en model af systemet i en database. Et informationsobjekt i en model kan fjernes når det ikke længere behøves, fx. når dets egenskaber forenes med et andet objekt og det oprindelige objekt ikke længere behøves. I afsnit (B.1) illustreres det at modellen af et sagsobjekt kan udvikles til at beskrive forskellige behov for oplysninger om objektets egenskaber over tid. For hvert nyt behov skabes modsvarende modelobjekter (informationsobjekter). Der findes ingen egentlige begrænsninger for hvordan man kan skabe og relatere informationsobjekter, så længe der findes et behov for oplysninger om et sagsobjekt. Et princip i standarden er at man skelner mellem forskellige aspekter når man skaber objekter, men at forskellige aspekter trods dette dækker over samme sagsobjekt. I afsnit (B.2) vises det hvordan informationsobjekter kan afspejle livscyklussen for et sagsobjekt. Eksemplet viser hvordan man kan knytte oplysninger til et informationsobjekt under forskellige stadier i et projekt. I eksemplet foreligger der et behov for et flow, som kan opnås med en pumpe (et sagsobjekt, som kan udføre funktionen skabe flow ). Pumpen skal drives og der foreligger et behov for en motor (et sagsobjekt som udfører funktionen drive ). Nu etableres informationsobjektet motor og det gives en referencebetegnelse ud fra funktionsaspektet, eftersom det siges at kun dette aspekt er kendt og relevant på dette stadie. Pumpekapaciteten defineres, hvilket fører til at kravet til motoren kan specificeres med status "as required". Man beslutter at motoren skal være elektrisk, hvilket fører til at man kan oprette en første funktionelle kravspecifikation for motoren. Senere i processen angives det hvor meget strømforsyning der er tilgængelig i fabrikken. Som næste trin har man bestemt placeringen af motoren og den kan repræsenteres af en referencebetegnelse ud fra placeringsaspektet. I den store sammenhæng skal man også begrænse antallet af motortyper og vælger derfor en motor med større kapacitet end hvad der kræves. Samtidig er det klart hvordan andre dele af det tekniske system skal monteres og derfor kan motoren tilføres en referencebetegnelse ud fra produktaspektet. Nu kan motorobjektet gives status "as specified". På grundlag af krav til ydeevnen træffes der en beslutning om leverandør. Efter dette har man oplysninger om hvilket produkt der skal opfylde de stillede krav. Det eneste der skal gøres ifølge eksemplet, er at komplettere motorob-

22 22 jektet med oplysninger om leverandør og produkt-id. Objektet får nu status as contracted og senere as supplied. Der nævnes intet om referencebetegnelse i denne situation Om identifikation af forekomster og klassifikation af individer For at kunne identificere informationsobjekter, fx i en byggeproces, har man brug for forskellige teknikker afhængig af hvilket identifikationsbehov der er. Ét identifikationsbehov er at samordne beskrivelsen af sagsobjekter der har ens egenskaber, fx isolering, således at det er let at lave økonomiske kalkuler for de dele der er ens. Et andet identifikationsbehov er at kunne se hvilket funktionelt system et sagsobjekt indgår i, fx en ventil i et varmeanlæg, så man kan identificere ventilens samvirkning med andre objekter. Illustrationen i Fig. 3 viser hvorledes et referencesystem baseret på DS/EN håndterer ovenstående problemstilling. Informationsobjekter i referencesystem Objekter i del-af struktur Objekter i type-af struktur A B C D a b c d a b c Klasse Db (b er en underklasse til D) Objekt ID (3 er en del af 2 som er en del af 1) Informationsobjektets referencebetegnelse: / Db Figur 3: Informationsobjekter i forskellige aspekter i et referencesystem Af Fig. 3 ovenfor ses at ethvert (bygge-)objekt kan organiseres efter forskellige kriterier: Objekterne kan ordnes efter en type-af struktur og/eller efter en del-af struktur. Formålet med del-af strukturen er at afbillede dele af et system ud fra et aspekt. Formålet med type-af strukturen er at karakterisere objekter ud fra en bestemt klassifikationsinddelingsgrund. Standarden for referencebetegnelser DS/EN sammensætter de to principper til et referencesystem, og beskriver hvorledes et objekt kan kodes med en referencebetegnelse, der giver en adresse i begge strukturer. Formålet med referencebetegnelsen er at skabe en entydig identifikation, der bliver til én af flere metadata der følger informationsobjektet og som bruges til at skabe en reference mellem sagsobjektet og dets dokumentation.

23 Analyse af klassifikation i standarden DS/EN Klassifikation iht. DS/EN Standarden DS/EN for referencesystemer angiver generelle principper for strukturering af systemer, inklusive strukturering af information om systemer. Det overordnede formål med standardens del 2 er at anbefale klassifikationsplaner for informationsobjekter med tilhørende bogstavkombinationer, som kan anvendes overalt inden for alle tekniske områder (0.1). I afsnit 0.2 angives forskellige grundlæggende krav i standarden. Man er især opmærksom på følgende: En klassifikationsplan er en række definitioner for objekttyper. Den skal tillade en hierarkisk klassifikation af typer. Klasser på samme niveau i en klassifikationsplan skal have en fælles inddelingsgrund. Denne kan være forskellig for forskellige niveauer. En klassifikationsplan skal kunne anvendes inden for alle tekniske områder. Samme objekttype (klasse) bør konsekvent have samme bogstavkode inden for forskellige tekniske områder. Samme type objekt (bør være sagsobjekt!) skal kunne klassificeres ud fra forskellige klassifikationsplaner, fx. funktion, form, kulør eller materiale. Dvs. samme informationsobjekt kan have forskellige bogstavkoder afhængigt af klassifikationsplanen. Denne senere bestemmelse indebærer at sagsobjektets grundlæggende klassifikation, som gør at man kan tale om objektet, ikke behøver at være den samme som angives i en klassifikationsplan. Standarden definerer klasser og underklasser til objekter baseret på en funktionsbaseret inddelingsgrund mod objekter, som med tilhørende bogstavkoder skal anvendes i referencebetegnelser. Objekter med flere formål skal klassificeres ud fra hovedformålet. Tabel 1 og 2 angiver objekter, komponenter, i tekniske systemer, som udgør mekanismer i processer. Komponenterne defineres ud fra hovedfunktionen. En procesaktivitet kan implementeres på principielt forskellige måder af forskellige tekniske systemer og komponenter. Tabel 1 og 2 gør rede for meget generelle funktioner, som karakteriserer objekter inden for alle tekniske områder, selv om de eksempler der gives hovedsageligt tilhører de elektrotekniske og mekaniske områder. Forbindelsen til byggekonstruktion synes at være lille eller ikke eksisterende. Tabel 2 indeholder forslag til specialisering af klasserne i tabel 1, med forslag til klasserne for områderne elektrisk energi, information og signaler, samt for mekanisk projektering og proces- og konstruktionsprojektering. Hvis man vil sammenligne med rammeværksstandarden ISO , defineres også der ressourcer i processer, som kan antages at modsvare referencestandardens objekter i processer. Især klassen Construction Aid modsvarer klasserne i tabel 1+2. Construction Aid identificeres ligesom ressourceobjekterne i tabellerne 1 og 2 via funktioner. I BSAB 96 findes ingen tabel for Construction Aid. I stedet henviser man til byggeindustriens klassifikationssystem for maskiner. I det tilfælde hvor objekter er dele af en "infrastruktur", skal klassifikationen ske iht. tabel 3. Med infrastruktur menes "grundlæggende struktur i en industriinstallation". Begrebet er uklart, men af eksemplet som vises i standardens bilag B, fremgår at man ser et industrianlæg som en helhed. I en

24 24 sådan sker forskellige hoved- og støtteprocesser med objekter (da: faciliteter, en: facilities), som kan klassificeres iht. tabellerne 3 og 4. Objekterne opført i tabellerne 3 og 4 er dele af industrianlæg Analyse af tabel 1 og 2 i forhold til BSAB/OCCS Klassifikation i henhold til DS/EN tabel 1 angiver hovedklasser for objekter i tekniske systemer og tabel 2 kompletterer med underklasser. De har samme inddelingsgrund og kan anvendes sammen. Af denne grund kaldes de i denne analyse tabel 1+2. Klassifikation i henhold til DS/EN tabel 1+2 udgøres af funktionelt definerede klasser på mere generelt niveau end klasserne i BSAB/OCCS. Tabel 1+2 omfatter stort set alle klasser i BSAB/OCCS hvad gælder installationer. Analysen viser dog at de fleste eller samtlige funktioner tilsyneladende savnes for byggeri og anlæg. Anledningen kan være at der med referencestandardens objekter hovedsageligt menes objekter i mekanismer, dvs. tekniske systemer som gennemfører processer, noget som også kendetegner installationssystemer. Dette betyder at tabel 1+2 kan anvendes for installationer, men ikke dækker byggeri og anlæg i øvrigt. Hvorvidt det er muligt at foretage den udvidelse er ikke blevet analyseret, men der findes en idé til en sådan inddeling i OCCS tabel 32 Services ( Constructing). Det virker som om at der findes mange klasser for installationsobjekter i tabel 1+2 (måske de fleste), selvom der også mangler en del. Det virker som om, de der mangler, ligger i grænseområdet mellem installation og byggeri. Eksempler på sådanne klasser som savnes er for sagsobjekter, som indgår i en procesaktivitet og transporterer, men som ikke er en ressourceforøgelse - fx. en klasse til transport af affald (affaldstransportører). Der er ikke blevet foretaget en komplet gennemgang af alle klasser der mangler for installationen, men det bedømmes at det drejer sig om få. Det er fx. uklart om man regner med at anvende klasse W til rulletrapper, elevatorer, o.l., som anvendes til transport af mennesker (og ikke udelukkende produkter). Identifikation af objekter i tekniske system sker iht. Figur 3 i referencestandardens del 2. Der ser man at en proces kan skabes iht. forskellige konstruktionsprincipper. For hvert konstruktionsprincip behøves da forskellige komponenter. Referencesystematikken har en mere udviklet måde at relatere komponenter og processer end BSAB/OCCS Analyse af tabel 3 og 4 i forhold til BSAB/OCCS Tabel 3 omfatter objekter som muliggør forskellige hovedprocesser i industrianlæg. Tabel 3 skelner mellem objekter til hovedprocesser og objekter til støtteprocesser. Tabellen inddeles i objekter til fælles opgaver, kode A, objekter i hovedprocesser som skal klassificeres iht. branchespecifik klassifikation under kode B til U, og objekter som ikke vedrører hovedprocesser, koderne V-Z. Kode V defineres som "Objekter til oplagring af materialer eller varer". Et eksempel er bl.a. Råvarelager. Kode W defineres som Objekter til administrative eller sociale formål eller opgaver. Et eksempel er Garage og kontor. Kode X defineres som "Objekter til opfyldelse af hjælpeformål eller hjælpeopgaver uden for processen (fx. på en grund, i et fabriksanlæg eller en bygning). Her findes fx. Klimaanlæg, brandbeskyttelsesanlæg og vandforsyning.

25 25 Kode Y defineres som Objekter til kommunikations- og informationsopgaver. Her findes fx. højtaleranlæg, TV-systemer og trafiklysanlæg. Under koderne X og Y findes (uden at foretage en detaljeret analyse) de installationssystemer som man finder i BSAB/OCCS. Kode Z i tabel 3 defineres som Objekter til at huse eller omslutte tekniske anlæg eller installationer såsom områder og bygninger. Denne modsvares i BSAB/OCCS af begrebet Byggnadsverk / Construction Entity. Referencestandardens tabel 4 angiver eksempler på nogle branchers klassifikationer under kode B-U i tabel 3 og er altså eksempler på anvendelse af tabellerne 3 og Kommentarer Tabellerne har en struktur og et indhold som på visse måder ligner et antal tabeller i ISO , BSAB 96 og OCCS, men opbygningen er anderledes. Analysen af klassifikationstabellerne i DS/EN viser, at de overordnet kan sammenlignes med klassifikationstabellerne i BSAB/OCCS ved at udgå fra de sagsobjekter, som klassificeres. Objekter og respektive klassifikation i DS/EN er: 1. Procesindustriens hovedobjekt tabellerne 1+2 og kode B til U i tabel 3 og Hjælpeprocesser til procesindustriens hovedobjekt - kode V-Z i tabel Objekter til installation i husbygning - tabel 1+2 og kode W til Y i tabel 3. De tabeller i standarden for Referencesystematik som ligger nærmest, og som måske kunne udvikles for at definere klasser inden for byggeridomænet bedømmes at være tabel 3 og 4 med klasser som vedrører infrastrukturobjekter. I DS/EN findes der tabeller til klassificering af sagsobjekter inden for alle tekniske områder, men fokus i eksemplerne ligger inden for de mekaniske og elektrotekniske domæner. Disse tabeller identificerer klasser i forhold til funktion. Referencesystematikken anvendes for at give informationsobjekterne entydige referencebetegnelser, uafhængigt af hvilket aspekt de identificeres i. Klassifikationen af sagsobjekterne er imidlertid den samme i de forskellige aspekter; det er referencebetegnelsen der adskiller informationsobjekterne. DS/EN bygger på tanken at man i fx. et projekt dels skal klassificere sagsobjekter iht. klassifikationen i standardens del 2, dels skabe en referencebetegnelse iht. metodikken i standardens del 1. Referencebetegnelsen angiver i hvilket aspekt sagsobjektet identificeres. Der findes en række eksisterende nationale og branchespecifikke klassifikationssystemer for de sagsobjekter, som berøres af standarden. Standardens formål må tolkes som værende at give en kompletterende klassifikation af objekterne for at standardisere håndteringen af disse, uanset hvordan de i øvrigt er blevet klassificeret eller defineret. Sagsobjektets grundlæggende klassifikation, som gør at man kan tale om objektet, behøver ikke at være den samme som angives i en klassifikationsplan. I punkt 16 på side 7 i standardens del 2 anges at et og samme sagsobjekt kan gives flere klassetilhørigheder. De klasseinddelinger som anvendes er altså kompletterende klasseinddelinger af sagsobjektet. Det er ikke passende hvis de står i konflikt med den eksisterende klasseinddeling.

26 26 3 DBK 2006 tabeller og inddelingsgrunde 3.1 Begrebsmodel og aspekter Formålet med denne gennemgang er at undersøge strukturen i DBK Undersøgelsen beskriver dels DBK's opbygning, dels hvordan den er blevet påvirket af rammeværkstandarden for byggeklassifikation ISO og DS/EN DBK er blevet udviklet med det formål at kunne anvendes i hele "byggeriets livscyklus". Se Fig. 4. Med dette forstås den "totale proces omkring det byggede miljø, og de elementer der indgår heri" (bips 2006c). Der er lavet en afgrænsning mod større infrastrukturelle anlæg, som ikke er omfattet i det nuværende omfang. I stedet er det planlagt at den skal kunne inkluderes i senere versioner. Figur 4. Formålet med DBK er at støtte informationshåndteringen gennem et byggeris livscyklus. DBK's begrebsmodel udgår fra den grundlæggende procesmodel i ISO , som siger at ressourcer anvendes i processer der producerer resultater. Alle disse er byggeobjekter og har egenskaber. DBK fokuserer med hjælp fra procesmodellen på byggeobjekter inden for disse domæner: Ressourcedomænet Procesdomænet Resultatdomænet Egenskabsdomænet DBK omfatter begreber inden for disse domæner, men standarden er ikke komplet. DBK er også blevet udarbejdet ved hjælp af standarden for referencesystematik DS/EN 61346, som i nuværende version hedder DS/EN

27 27 Inden for referencesystematikken er aspekt et nøglebegreb. I DBK defineres aspekt som en bestemt måde at udvælge oplysninger om eller beskrive et anlæg eller et objekt i et anlæg. Man angiver at begrebet anlæg anvendes synonymt med ordet system i standarden DS/EN (bips 2006:17). DBK beskriver udførligt fire hovedaspekter: funktionsaspektet, produktaspektet, placeringsaspektet og formaspektet. I DBK anvendes aspekterne til at klassificere objekter. Aspekterne karakteriserer de klassifikationstabeller, som blev udviklet i DBK. En samlet oversigt over tabeller i DBK findes i Tabel 95 i DBK Vejledning (bips 2006c:8). Dog savnes en tydelig beskrivelse af hvordan aspekterne blev anvendt ved klassifikation. 3.2 Analyse af begrebet bygningsdel Definitioner og aspekter for bygningsdel I DBK defineres Bygningsdel som: En del af en bygning som, i sig selv eller i kombination med andre lignende dele, opfylder en karakteristisk funktion i bygningen (bips 2006a:6). Denne definition stemmer overens med definitionen af Element i ISO : Construction entity part which, in itself or in combination with other such parts, fulfils a predominating function of the construction entity (ISO 2002). Udover denne har DBK to andre bygningsdelbegreber. Bygningsdelstype defineres som En bygningsdels materialesammensætning eller måden, den er sat sammen på. Hvis man sammenligner med ISO-standarden, defineres Designed element som Element for which the Work result(s) have been defined. I BSAB 96 defineres "Byggdelstyp" som Teknisk lösning av byggdel og forklares som værende bestående af et eller flere Produktionsresultater. "Bygningsdelstype" modsvarer ikke entydigt ISO-standardens begreb, eftersom DBK ikke har klassen Work Result. Bygningsdelsgruppe har intet sidestykke i ISO-standarden eller BSAB. I DBK 2006 Resultatdomænet 2 påpeges det, at ISO-standarden behandler bygningsdel som fire adskilte begreber: Construction entity part, Element, Designed element og Work result (bips 2006a:6). Disse, siger man, afspejler forskellige behov for at betragte dele af bygningen under processerne, men opdelingen, mener man, er uegnet når man skal arbejde objekt- og bygningsmodelorienteret. Da vil man at informationsobjektet bygningsdel med tilknyttede data skal kunne genanvendes gennem den samlede byggeproces. Begreberne bygningsdel og bygningsdelstype "erstatter" derfor ISO-standardens fire begreber (bips 2006a:6). En dybere motivering med eksempler gives ikke i teksten, men ville være ønskværdigt. ISOstandarden anbefaler to tabeller til bygningsdele, Element med yderligere underinddeling til Designed element og Work result. DBK har 7 tabeller til bygningsdele med plads reserveret til yderligere udvidelser. Det er da sandsynligt at man mener at man kun har én tabel til bygningsdele, og at brugeren dels kan specialisere klassen bygningsdele til bygningsdelstyper, dels specificere egenskaber for bygningsdele ved hjælp af de øvrige tabeller. DBK har anvendt standarden DS/EN (nu DS/EN ) for referencesystematik i forbindelse med adskillelse af bygningsdele. Man betragter da bygningen som et system og bygningsdele som objekter i systemet (bips 2006c:18). Bygningsdele har forskellig kompleksitet; de består af dele på forskellige niveauer. Bygningsdele identificeres "eventuelt som en delmængde af andre bygningsdele

28 28 og til slut som en delmængde af systemet bygning" (bips 2006a:7). Med delmængde her menes "dele af", dvs. en partitativ inddeling. I DBK 2006 Vejledning beskrives hvordan aspekterne fra DS/EN anvendes til strukturering af bygningsdele (bips 2006c:17). Funktionsaspektet vedrører hvad bygningsdelen udfører, gør eller kan, produktaspektet hvordan bygningsdelen er konstrueret eller hvad den består af, placeringsaspektet hvor bygningsdelen er anbragt og endeligt formaspektet som vedrører hvordan bygningsdelen ser ud (ibid:17). Formaspektet er defineret specifikt for DBK og er ikke specificeret i DS/EN Dennestandard beskriver dog at der findes andre aspekter end de tre hovedaspekter, og at et sådan andet aspekt skal identificeres med præfikstegn #. I DBK 2006 Resultatdomænet 2 tydeliggøres det yderligere hvordan man anvender DS/EN for at identificere bygningsdele fra forskellige aspekter på bygningen iht. følgende (bips 2006a:7): funktionsaspektet modsvarer den måde som der ses i forbindelse med programmering, projektering og drift, produktaspektet modsvarer den måde som de fleste ser på bygningsdele i dag, som de indgår i bygningen, placeringsaspektet når det er placeringen af bygningsdelene, der er den vigtigste indgang, fx. ved udførelse og drift. formaspektet modsvarer den måde som det ses i forbindelse med krav, design og kalkulation. Det er vigtigt at huske at aspektbegrebet i Referencestandarden ikke anvendes til klassifikation, men til at identificere informationsobjekter ved strukturering, se afsnit Strukturering indebærer at identificere informationsobjekter og relationer ud fra de forskellige aspekter. Klassifikationen af sagsobjekter i Referencestandarden er funktionelt baseret og udføres iht. standardens del 2. Der mangler en diskussion i DBK om hvorfor DBK har valgt at anvende aspektbegrebet på anden måde, og hvilke konsekvenser dette har haft for DBK Tabeller over bygningsdele I oversættelsen af ISO-standardens begrebsmodel har DBK anvendt Bygningsdel som det begreb der modsvarer Construction Entity Part (bips 2006b:15). Denne oversættelse stemmer ikke overens med intentionerne i ISO-standarden, eftersom bygningsdel i DBK er defineret som ISO-standardens "Element". Man kunne i stedet måske anvende termen "del af bygning" i oversættelsen af ISOstandarden. ISO-standarden definerer begrebet "Construction Entity Part" som en "solid, materiel, fysisk afgrænset del af bygningen, en fysisk konstruktion" (ISO 2002). Der foreslås dog ingen tabel for Construction Entity Part i ISO-standarden. Man bør tolke begrebet som at det vedrører konkrete dele af bygningen, der identificeres som sagsobjekter ud fra forskellige inddelingsgrunde, som kan klassificeres i respektive inddelingsgrunde. Iht. beskrivelsen betragtes bygningsdele i forskellige aspekter, produktaspektet, formaspektet, funktionsaspektet og placeringsaspektet. Det er udelukkende bygningsdele i produktaspektet der sammenstilles som en klassifikationstabel, DBK's Tabel 25. Klassen bygningsdel i produktaspektet defineres som "del af en bygning, der har en karakteristisk funktion i bygningen" (bips 2006a:7). Denne definition stemmer overens med ISO-standardens definition af "Element". Klassen har også ligheder med BSAB 96 "bygningsdele" eftersom de begge er er baseret på en funktionel inddelingsgrund.

29 29 Tabel 25 "bygningsdele i produktaspektet" indeholder 22 forskellige systemer for bygningsdele, som hver består af mindre bygningsdele på forskellige niveauer. Som eksempel kan nævnes at bygningsdelen vægsystem består af 19 hoveddele, bl.a. vægkonstruktion, vinduesparti, dørparti og portparti. Disse består da også af dele, fx. består en vægkonstruktion af søjler, bjælker, plader, gitter, samlinger, membran, isolerning og beklædning. I vejledningen til DBK 2006 angives det, at inddelingen i systemer af bygningsdele i produktaspektet ikke er fagspecifik, men inddeles af "organisatoriske grunde" som fx Objekter i terræn, Konstruktive systemer, Mekaniske og elektriske systemer, osv. Udover dette findes der ingen kriterier for hvordan niveauinddelingen defineres. Inddelingen inden for de "konstruktive" systemer er baseret på hvordan "objekterne" er sammensat fysisk, mens de mekaniske og elektriske systemer er inddelt i de produkter de består af. I Tabel 25a er bygningsdelstyper i produktaspektet fortegnet i alfabetisk orden. Bygningsdelstype beskrives som "specifikke løsninger til anvendelse i det konkrete byggeri". Tabellen skal anvendes i kombination med tabel 25 som hjælp til at specificere konstruktioner og deres respektive delsystemer med henseende på en teknisk løsning. I Tabel 26a er bygningsdelstyper i formaspektet fortegnet i alfabetisk orden. Disse kan anvendes på samme måde som bygningsdelstyper i produktaspektet som alternativ eller komplement til disse. I Tabel 27 er der lavet et udkast til bygningsdele i funktionsaspektet. Man har opført typiske funktioner for bygningsdele med hensigten at give "et første bud på en funktionsstruktur for bygningsdele". Udgangspunktet er 23 forskellige hovedtyper af funktioner hvoraf 8 er underinddelt et niveau. Disse funktioner er ikke blevet betegnet som hovedfunktioner som hos ISO-standardens "Element" eller DBK's "bygningsdele i produktaspektet". De bør i stedet forstås som øvrige egenskaber til at beskrive funktionelle relationer mellem bygningsdele. I Tabel 28 a, b og c findes der tre forskellige forslag til hvordan en benævnelse af placering af bygningsdele kan foretages i forhold til bygninger, etager og lokaler, i forhold til absolutte koordinater samt i forhold til BBR-identifikation (BBR er det danske Bygnings- og Bolig Register).. Bygningsdele i de forskellige aspekter skal kunne kombineres for at kunne modsvare de bygningsdele som (i dansk oversættelse af begreber i ISO ) benævnes projekteringsdele (Designed element) og produktionsdele (Work result) samt også driftsdele (ibid:9). Dette forklares ikke eksplicit med sammenlignende eksempler, hvilket ville være interessant. En sådan sammenligning skal bidrage til at forklare hvordan DBK forholder sig til ISO-standarden og hvordan den er avendt. Det er interessant, at dette er den eneste gang at termen produktionsdele forekommer i publikationer som beskriver DBK. Men i rapporten Logistik og Proces fra Det Digitale Byggeri har man identificeret en modsvarende klasse med benævnelsen produktionsdele (bips 2006d:11). Der gives dog ingen eksempler på hvordan en sådan anvendelse kan udføres Inddelingskriterier ved anvendelse af DBK DBK's system for bygningsdele er opbygget som et facetteret klassifikationssystem. Det er brugeren som skaber klasserne efterhånden som behovet opstår. Det adskiller sig herigennem fra enumerative systemer, hvor samtlige klasser findes fortegnede i tabeller.

30 30 Ved klassifikation og partitativ inddeling af sagsobjekter ved hjælp af DBK, viser analysen følgende inddelingsgrunde eller kriterier. Der foretages en første hovedinddeling i forskellige systemtyper. De er repræsenteret i tabel 25 som "topnoder" (øverste inddelingsniveau). Ud fra navnene på klasserne kan det konstateres at inddelingsgrunden for disse systemers egenskaber er funktion, fx. vægfunktion og etagedæksfunktion. Disse systemer består af delsystemer som bidrager til systemets karakteristiske funktion, men som også har andre kompletterende funktioner. For vægsystem findes fx. delsystemerne vægpartier, vinduer, porte og karnapper. Disse delsystemer benævnes hovedsageligt konstruktioner. Systemerne i topnoden kan yderligere specificeres ved hjælp af begreber i tabel 25a Bygningsdelstyper i produktaspektet. Vægsystemer kan fx. være af typen ydervæg, indervæg, havemur, osv. Inddelingsgrunden er funktion og kan motiveres af delenes adskilte funktion eller konstruktion. For visse bygningsdele kan det være relevant at yderligere specificere på samme måde, eller specificere på en alternativ måde, og da med hjælp fra tabel 26a Bygningsdelstyper i formaspektet. En ydervæg kan fx. specificeres som facade, sokkel eller forskellige typer af gavlvæg. Underinddelingen kan motiveres af at der foreligger forskelle; i det første tilfælde i den konstruktive opbygning, og i det andet tilfælde i de geometriske egenskaber. For hver og et af delsystemerne, konstruktionerne, giver tabel 25 mulighed for at specificere dele af konstruktionerne. Inddelingsgrunden for disse er funktion, men ligesom for systemerne er motivet at skelne mellem forskellige konstruktioner. Disse dele kan - præcis som konstruktionerne - specificeres ved hjælp af tabel 25a Bygningsdelstyper i produktaspektet. Endeligt gælder det for visse dele, at de kan underinddeles funktionelt i dele i yderligere et trin Underinddeling af konstruktioner i DBK og ISO Referencestandarden anvender kun en funktionel inddelingsgrund ved klassifikation. Samtlige tabeller i DS/EN er baseret på det der i ISO-standarden skulle benævnes en funktionel inddelingsgrund. Afhængigt af valg af aspekt mod systemet iht. referencestandarden, adskilles forskellige sagsobjekter, som alle er funktionelt klasseinddelt. Det er forekomst og relationer mellem objekter som skiller sig ud i de forskellige aspekter. Produktaspektet i DBK beskæftiger sig præcis som i referencestandarden med den kompositionelle inddeling i komponenter i bygningen, betragtet som system. Komponenterne er varer (produkter) som monteres i bygningen. Klassifikationen i produktaspektet i DBK er ligesom referencestandarden i baseret på en funktionel inddelingsgrund. Funktionsaspektet i referencestandarden beskæftiger sig med artefaktets organisation i funktionelle systemer og delsystemer. I artefakter er produktions- og leveringsmoduler ofte udformede som funktionelle delsystemer, eftersom det gør både produktion, indkøb og vedligeholdelse lettere i form af udbytte af dele af systemerne. Funktionelle delsystemer er også ofte relevante for driftshandlinger. Men funktionelle systemer kan også fremkomme efter afsluttet montering, fx. et bærende system eller et ventilationssystem. Relationen mellem funktionelle og kompositionelle dele er ikke én-til-en men mange-til-mange. Funktionsaspektet i DBK anvendes ikke som i referencestandarden. I DBK anvendes funktionsaspektet som en inddelingsgrund i et klassifikationssystem. Tabellen Bygningsdele, forekomster i funktionsaspektet er et "bud på en funktionsstruktur". Det nævnes ikke hvordan klasserne skal anvendes.

31 31 Der nævnes heller ikke noget om forholdet til den funktionelle inddeling af bygningsdele som blevet foretaget i tabellen Bygningsdele, forekomster i produktaspektet. Iht. Referencestandarden bearbejdes produkter til komponenter, som bliver dele af systemer. Dette kan sammenlignes med den grundlæggende procesmodel i ISO-standarden, som angiver at "Construction Products" bearbejdes og konverteres til "Work Result". Man burde således kunne se ligheder mellem komponenter og "Work Result". Komponenter indgår i og er dele af systemer. "Work Result" i ISO defineres uden hensyn til funktion; i princippet indgår der kun materialer og arbejde i definitionen af begrebet. Ved anvendelsen i BSAB 96 af begrebet Element som bygningsdel underinddeles disse funktionelt til et laveste niveau med bibeholdt hovedfunktion, mens fortsat specifikation af fysiske dele på lavere niveauer opnås gennem klassificering som produktionsresultat (Work Result). BSAB 96 definerer derfor at bygningsdele består af produktionsresultater. Denne opdeling i to tabeller er til for at skabe en uafhængighed mellem funktionelt definerede sagsobjekter og sagsobjekter defineret ud fra arbejde og materialer. Dette motiveres i BSAB ud fra at grænsen mellem bygningsdele og produktionsresultater udgøres af produktionsprocesser, som anvender samme produktionsresultat i flere forskellige bygningsdele. Uafhængigheden mellem tabellerne gør at produktionsresultaterne ikke behøves at gentages under hver bygningsdel, hvori de indgår. Modsvarende mekanismer findes mellem produktionsresultater og deres dele, som er ressourcer. ISO går ud fra, at hver tabel i sig selv er enumerativ. Man kan ikke kombinere klasser og skabe fx. nye bygningsdele. I BSAB-systemets tabel over bygningsdele findes samtlige bygningsdele fortegnede. Derimod kan man anvende flere klasser i ISO samtidig, fx. bygningsdel, bygningsdelstype og produktionsresultater for at definere en omkostningspost i en kalkule, eller en beskrivelsespost i en teknisk beskrivelse. En anden forskel mellem DBK og ISO-standardens etablerede anvendelser er, at klassen Work Result i ISO-standarden defineres både i forhold til arbejde og indgående materialer. Work Result kan derfor direkte anvendes ved kalkuleringer, hvor arbejde skal indgå i kalkuleposterne. DBK's bygningsdele omfatter per definition ikke arbejde, og derfor skal modsvarende klasser som Work Result udarbejdes som en separat tabel. Klassen Produktionsdele som omnævnes i (bips 2006 c) kan antages at være en sådan konsekvens af DBK's mangel på Work Result Bebyggelser, bygninger og rum i DBK I DBK har man udviklet klassifikationstabeller for bebyggelser, bygninger og rum. Selv for bebyggelser og bygninger i DBK forklares det, at produktaspektet er blevet anvendt som inddelingsgrund (bips 2006b). Der savnes dog en forklaring på forbindelsen mellem definitionen af produktaspektet og inddelingsgrunden, som i dette tilfælde i tabellerne åbenbart relaterer til funktion ud fra brugerens synspunkt. Som eksempel kan nævnes at man for "bebyggelser" og "bygninger" har fastlagt 17 typer "i produktaspektet" som alle har en karakteristisk funktion. Det er uklart hvad produktaspektet har med denne inddeling at gøre. Samme forhold gælder klassifikationen af brugsrum, som også er udført i produktaspektet, selvom inddelingsgrunden er funktion. Klassifikationen af bebyggelser skelner indledningsvis mellem 17 hovedtyper i forhold til karakteristisk funktion, og i forhold til tænkt eller faktisk aktivitet i bebyggelsen. Klassifikationens begreber stemmer overens med ISO-standardens begreb Construction Complex (bips 2006b:6).

32 32 Klassifikationens begreb bygninger stemmer overens med modsvarende begreb i ISO-standarden Construction Entity (ibid:10). Klassifikationens begreb brugsrum stemmer delvist overens med ISO-standardens Space, men også med BSAB-systemets Lokale.

33 33 4 Anvendelse af referencesystematik i forbindelse med klassifikation 4.1 Beskrivelse af en bygning gennem anvendelse af klassifikation iht. DBK med referencesystematik iht. DS/EN En forudsætning for at kunne vurdere anvendelsen af DBK er at studere hvordan den er blevet anvendt i et konkret projekt. Udredningen har ikke haft adgang til et sådant projekt. I stedet er anvendelsen af DBK blevet studeret i rapporten Afprøvning af Dansk Bygge Klassifikation (DBK) (Dikon 2008). Denne beskrivelse kaldes i det følgende for DK-Afprøvningen" hvor DK står for Digital Konvergens. I det følgende foretages en analyse af denne beskrivelse for at tydeliggøre hvordan referencesystematikken i DBK fungerer i praksis. Der er ikke blevet foretaget en vurdering af referencesystematikken i sig selv eller af DBK. Der er ikke blevet foretaget en analyse om DBK har en veludformet klassifikation, dvs. om DBK er komplet, entydig og mangler overlappende klasser. DBK angiver at det er opbygget iht. referencesystematikken iht. DS/EN (bips 2006c:23). Dette er ikke blevet afprøvet i denne analyse. I stedet har fokus på været på anvendelsen af DBK. Analysemetoden i DK-Afprøvningen har været at teste DBK i forskellige anvendelseseksempler. Under hver af følgende rubrikker analyseres en anvendelse, som angives i respektive rubrikker. Analysen af DK-Afprøvningens tekst er blevet kommenteret når der er forekommet interessante forhold omkring emnet hvordan DBK og dermed referencesystematikken fungerer i den aktuelle anvendelse. Når der ikke blevet fundet noget at kommentere, er der dog gjort rede for nogle DBK-klasser eller andet, som har været repræsentativt eller interessant på anden måde. Et andet formål med at gøre rede for klasserne har været, at disse i kapitel 4.2 sammenlignes med modsvarende begreber i BSAB 96. Dermed fremkommer forskellene mellem hvordan DBK og BSAB 96 kan håndtere klasseinddelingsbehovet i anvendelseseksemplerne. Det er dog usikkert om anvendelserne ville bruge præcis de samme begreber, hvis man anvendte et andet klassifikationssystem, eller hvis anvendelsen fandt sted inden for et andet juridisk område, fx. inden for det svenske. De kodefortolkninger, som er angivet, er blevet udført med Rambølls fortolker ( Den angiver hvert aspekt med en egen farve. Eksempel: -205.C04 Portparti af typen Foldeporte i Vægsystem. I DK- Afprøvningen anvendes ikke klasser fra DS/EN Forneden eksemplificeres, hvordan en klasseinddeling i så fald kunne være blevet udført for rumprogram ud fra tabellerne i DS/EN : Objekt Tabel 1 Tabel 2 Tabel 3 Garage(rum) kode savnes, eller kode savnes eller W muligvis F muligvis FS m.m. Reparationsværkstedsrum kode savnes, eller muligvis H kode savnes, eller muligvis HZ kode savnes, eller muligvis X eller W Transportaktivitet kode savnes, eller kode savnes, eller anden objekttype muligvis W muligvis WT Gulvkonstruktion kode savnes kode savnes kode savnes, eller muligvis Z

34 34 Anm: Tabel 1 dækker over tænkte formål eller opgave. Tabel 2 er en detaljering af tabel 1. Tabel 3 dækker over infrastrukturobjekter (basic structure of industrial installation) Rumprogram Rumprogrammet dækker over en garage. Koden --AA29 Transportaktiviteter af typen Garagerum anvendes til parkeringsfunktionen i garagen. Koden --BB29 Transportaktiviteter af typen Reparationsværkstedsrum anvendes til funktionen reparationsværkstedsrum i garagen. Koden -210.C03 Gulvkonstruktion af typen Gulvkonstruktioner med opbygning på strøer i Dæksystem anvendes til gulvkonstruktionen i garagen. Den står dog under rubrikken "Overflade struktur" og burde i så fald have været en noget anden kode. Udelukkende Produktaspektet (-) er blevet anvendt. Det har ikke været nødvendigt med identificering idet der ikke findes individuelle forekomster.. Garageporten er blevet kodet Port i Portparti i Vægsystem men er i systemet blevet kaldt Foldeport og burde derfor kodes -205.C04 Portparti af typen Foldeporte i Vægsystem Arbejdsbeskrivelse, byggeri Følgende objekter er blevet specificeret som grundlaget for eksemplet på en arbejdsbeskrivelse: Kode -A205.BD01 Vægkonstruktion af typen Murstensvægge som 1/2-sten-1/2-stens hulmur i Vægsystem af typen Ydervægge. Kode -205.A16 Isolering af typen Mineraluldsisoleringer i Vægsystem. Denne isolering havde man alternativt kunne kode A07 Isolering af typen Mineraluldsisoleringer i Vægkonstruktion i Vægsystem eller -A A07 Isolering af typen Mineraluldsisoleringer i Vægkonstruktion i Vægsystem af typen Ydervægge eftersom eksemplet viser, at det drejer sig om ydervægge. Ud fra ISO skulle man se objektet -A205.BD01 som et Designed Element og de øvrige objekter som Work Result. I BSAB kaldes forholdet mellem Designed element og Work Result for "recept", eftersom det angiver hvordan et Designed element skabes af en proces. Work Result savnes dog i DBK, men modsvares i princippet af de mere specificerede niveauer i tabellerne over Bygningsdele. Forhold der modsvarer BSAB-recepter findes fastlagte i DBK i tabel 25 Bygningsdelstyper på et generelt niveau. Eksempel Vægkonstruktion i Vægsystem og de dele som angives der, fx Isolering i Vægkonstruktion i Vægsystem. Desuden skulle der ved hjælp af DBK kunne laves en recept mellem mere specificerede Bygningsdelstyper som i eksemplet, altså mellem -A205.BD01 og fx A16.

35 35 Kun produktaspektet (-) i DBK er blevet anvendt. Det har ikke været nødvendigt med identificering, eftersom der menes mængder med fysiske ting. For et eksempel på hvordan en DBK-kode udformes for at identificere et objektindivid se fx. kode -B i kapitel Derudover er følgende objekter blevet specificeret som grundlag for en arbejdsbeskrivelse: Til denne er der desuden blevet tilføjet en præcisering af indgående objekter med Placeringsaspektet på følgende måde: Placeringsaspektet kendetegnes ved at det indledes med tegnet +. Desuden har man tilført tegnet /. Det fremgår ikke af DK- Afprøvning hvor placeringskoden er kommet fra, og hvordan den skal tolkes. DBK har dog henvisning til standarden ISO 4157 hvor fx fortolkes som bygning 1, plan 1, rum 01. Både Produktaspektet (-) i DBK og Placeringsaspektet (+) i DBK er blevet anvendt. Det har ikke været nødvendigt med identificering, da der menes flere fysiske ting Tilbudsliste, byggeri Følgende objekter er blevet specificeret som grundlag for en tilbudsliste for betonarbejde i forbindelse med et garagebyggeri: Kode -200.A01 Fundamentkonstruktion af typen Stribefundamenter i Fundamentsystem kaldes i figuren foroven for Etablering af stribefundamenter. Kode -200.BA09 Samling af typen Slappe armeringer i Fundamentsystem kaldes i figuren foroven for Armering 2 Y 12. Dette indebærer at kode og betegnelse i DBK ikke følges, da der er anvendt en mere specifik betegnelse end DBK-koden. Det er dermed uklart hvilket objekt/objekttype det drejer sig om den som angives af koden med sin betegnelse i DBK, eller den som angives med egne betegnelser. Eftersom

36 36 begge alternativer savner savner eksplicitte definitioner, gælder det at betydningen udelukkende fås gennem tolkning af betegnelsen og/eller betegnelsens anvendelse i dens sammenhæng. Man kan overveje om anvendelsen af egne betegnelser skal tolkes som udtryk for, at der er behov for kortere betegnelser end dem i DBK, og at klasserne i DBK behøver at være mere specificerede. Kun produktaspektet (-) i DBK er blevet anvendt. Det har ikke været nødvendigt med identificering, da der menes mængder medfysiske ting Arbejdsbeskrivelse, el Derudover er følgende objekter blevet specificeret som grundlag for en arbejdsbeskrivelse: Kode Jordingsanlæg i Beskyttelsessystem og kode Lynbeskyttelsesanlæg i Beskyttelsessystem og kode Transientbeskyttelse i Beskyttelsessystem er i denne anvendelse blevet slået sammen til kode /04/05 Jordnings-, lynbeskyttelsesanlæg og transientbeskyttelse. Dette er ikke en korrekt anvendelse af kodningen men kan være et udtryk for en mulighed for at skabe sådanne koder CAD-modeller, el Følgende CAD-modeller er blevet studeret i DK- Afprøvningen: Lys og kraftinstallationer.

37 37 Føringsveje. Kredsskema. Koder i planen for lys- og kraftinstallationer: Kode -B Sensor i Kanal i Ventilationssystem af typen Mekaniske ventilationssystemer objekt 01. Løbenummeret og tillægget i betegnelsen, som giver identificering af individuelt system; vedhæftet i sort i denne kode. Kode -A Sensor i Kanal i Ventilationssystem af typen Naturlige ventilationssystemer objekt 01. Løbenummeret og tillægget i betegnelsen, som giver identificering af individuelt system; vedhæftet i sort i denne kode. Kode -B Lysarmatur i Belysningssystem af typen Effektbelysning objekt 01. Løbenummeret og tillægget i betegnelsen, som giver identificering af individuelt system; vedhæftet i sort i denne kode. Kredsskemaet betegnes med B02 Tavle af typen Hovedtavler i Fordelingsanlæg i Elforsyningssystem Tilbudsliste, el Følgende objekter er blevet specificeret som grundlag for en tilbudsliste for el-arbejde i forbindelse med et garagebyggeri:

38 38 Kode /04/05 betegnes foroven Jordningsanlæg. Sammenlign med Arbejdsbeskrivelse, el, hvor samme kode betegnes "Jordnings, lynbeskyttelsesanlæg og transientbeskyttelse". Dette kan tolkes som at betegnelserne ikke er præcise, men rettere vejledende for forståelse af koden. Visse koder (kodedele) har løbenummersuffiks og er således identiteter for individuelle objekter Arbejdsbeskrivelse, vvs Derudover er følgende objekter blevet specificeret som grundlag for en arbejdsbeskrivelse: ---JJ17 Transport af typen Garageanlæg. -B32501 Ventilationssystem af typen Mekaniske ventilationssystemer system nr 01. -A32502 Ventilationssystem af typen Naturlige ventilationssystemer system nr 02. Løbenummeret og tillægget i betegnelsen som giver identificering af individuelt system; vedhæftet i sort i disse koder.

39 39 Materialer og produkter: Kode -B Kanal i Kanal i Ventilationssystem af typen Mekaniske ventilationssystemer kaldes foroven Galvaniserede spiralfalsade rør og faconstykker som Lindab Safe. Overensstemmelsen mellem benævnelsen i DBK og i eksemplet er svag hvad henvises der til, kompletterer benævnelserne måske hinanden? Udtryksmåden Kanal i Kanal er uhensigtsmæssigt; formentlig menes Kanal i Kanalsystem. Kode -B Motor i Ventilator i Kanal i Ventilationssystem af typen Mekaniske ventilationssystemer kaldes foroven Ventilator. Det er uklart om der udelukkende menes motoren eller hele ventilatoren Tilbudsliste, vvs Følgende objekter er blevet specificeret som grundlag for en tilbudsliste for vvs-arbejde i forbindelse med et garagebyggeri.

40 40 Kode -A Rør i Røranlæg i Afløbssystem af typen Spildevandssytemer kaldes foroven Sewage pipe. Se tidligere kommentarer om forskellen mellem betegnelser. Koden betegner åbenbart ikke hele positionslinjen eftersom den udelader, at materialet er "PVC klasse T/Terræn" og at dimensionen (diameteren) er "110". I DS/EN findes ingen aspekter for materialer eller dimensioner. I tabel 4 (eksempel på brancherelaterede klasser) findes dog dimensioner når det gælder spændinger i en elektrisk kraftoverførselsstation. Dette kan tolkes som at dimensioner skulle kunne angives i en brancherelateret klasse. I DBK mangler der i Ressourcedomænets model et aspekt for Materialer (tabel 64 er dog reserveret) derimod findes der i modellen aspekter for Materialer og Byggevarer (tabel 65 er reserveret). Dimensioner håndteres i DBK som egenskaber. Diameteren 110 burde muligvis kodes EGN Længdemål antageligt med værdien 110 og måleenheden mm. Egenskaben "måleenhed" mangler dog. Forklaringen til Længdemål, Længde angives for objekter med primær dimension i 1 retning (stænger, rør, tråd mv) giver dog bange anelser om, at kun rørets længde og ikke dets diameter kan angives her. Det er uklart hvor diameteren skal angives CAD-modeller, vvs Bl.a. er følgende CAD-modeller blevet studeret i DK- Afprøvningen: Objektet (ruden foroven) med kode --AA29 Transportaktiviteter af typen Garagerum er kompletteret med Parkering og 100 m 3 /h. Hvis "Transportaktiviteter" havde været underinddelt i DBK med "Parkeringsaktiviteter", havde tillægsteksten "Parkering" muligvis ikke været nødvendig. At objektet betegnes både med kode og teksten "Parkering" indebærer en komplikation for fortolkningen og det datasystem, som skal generere kode og denne tekst. Teksten kan også indlæses manuelt, men da kan informationsmodellens kvalitet sættes på spil CAD-modeller, fællesmodellen Bl.a. findes følgende præsentation af den fælles CAD-model i DK- Afprøvningen:

41 41 I denne oversigtlig præsentation mangler der synligt anvendelse af DBK, både hvad gælder koder og betegnelser (kodefortolkninger). I efterfølgende mere specificerede præsentationer fremgår anvendelsen af koder fra DBK, mens benævnelser (kodefortolkninger) er blevet erstattet af anvendelsesspecifikke eller brugerspecifikke benævnelser. Kode B02 Tavle af typen Hovedtavler i Fordelingsanlæg i Elforsyningssystem er placeret på lag (layer) E Det virker ikke som om lagbetegnelsen hører til DBK, eftersom kode 63 mangler i DBK. Det skal måske tolkes sådan, at DBK ikke er udformet til brug i lagbetegnelser. Kode for Name Vægbeklædning skal være Beklædning i Vægkonstruktion i Vægsystem. Tegnet -- er således fejlagtigt placeret i slutningen af koden. Kode for Type :-: Vægbeklædning skal være Beklædning i Vægkonstruktion i Vægsystem. Tegnet :-: er således fejlagtigt placeret i slutningen af koden. Desuden afviger benævnelserne i eksemplet noget fra dem i DBK.

42 Kalkulering, byggeri Kalkulen gælder murerarbejdet på garagebygningen. Kode AB06 Membran af typen Fugtstandsende papir i Vægkonstruktion i Vægsystem kaldes foroven Fugtisolering mod sokkel. PF lag. Med første lag opbukket. Se tidligere kommentarer om forskellen mellem betegnelser. Her afviger benævnelsen anseligt ift. kodefortolkningen. Kode -A205.BD01.03/#AG Plade af formen Kocksforbandter Murforbandter i Vægkonstruktion af typen Murstensvægge som 1/2-sten-1/2-stens hulmur i Vægsystem af typen Ydervægge med tillægskoden #AG adskilt fra den første kode med /. # betegner andre aspekter iht. DS/EN og Bygningsdele i Formaspektet i DBK. Objekter på dette detaljeniveau er Work result (Produktionsresultat) og ikke Element (Bygningsdele) i ISO , BSAB 96 og OCCS Kalkulering, el Kalkulen gælder el-arbejdet på garagebygningen. Kode B02 Tavle af typen Hovedtavler i Fordelingsanlæg i Elforsyningssystem kaldes foroven Eltavle. Se tidligere kommentarer om forskellen mellem betegnelser. I kapitel Tilbudsliste, el kodes Eltavle på samme måde, men benævnes der El-tavle. Måske kan dette tolkes som at det ved dataoverførslen ikke er benævnelsen der definerer objektet, men i stedet DBK-koden. Dette stiller krav til at kodefortolkningen er tilstrækkelig meningsbærende (eftersom der mangler eksplicitte definitioner i DBK).

43 43 Objekter på dette detaljeniveau er Work result (Produktionsresultat) og ikke Element (Bygningsdele) i ISO , BSAB 96 og OCCS Produktionsplanlægning, byggeri Produktionstidsplan for vinduer. Under rubrikken DBK-kode står kun første del af DBK-koden. Koden for Placeringsaspektet er ubrudt og ligger under rubrikken "Placering". Bygningsdelskort for vinduer. Kode DB02011 Rude af typen Solafskærmende ruder med belægning i Vindue i Vinduesparti i Vægsystem nr 011. Løbenummeret og tillægget i betegnelsen, som giver identificering af individuelt system, vedhæftet i sort i denne kode. Koden er fejlagtig og burde måske have været Vindue i Vinduesparti i Vægsystem. I billedet foroven er betegnelsen Vinduer, hvilket virker rimeligt i denne sammenhæng. Det angives at data er blevet hentet fra tidligere anvendelser i processen, og af denne grund kan man undre sig hvordan det kan have fungeret, eftersom der er anvendt forkert kode. Muligvis har der været en anden systematik i anvendelserne, og muligvis har DBK blot været en ekstra kodning uden direkte forankring i anvendelsernes egne objekter.

44 Leveringsplan, byggeri Leveringsplan for vinduer, døre og facadebeklædninger. Kode DB0201/+1.01/ENT02.44 er fejlagtig på flere måder. Dels på samme måde som i kapitel og dels gennem tillægget ENT, som mangler i DBK. Koden burde måske have været Vindue i Vinduesparti i Vægsystem. Der mangler dog muligheder i DBK for at angive åbningsmåden "topstyret" og materialet "træ/alu". På niveauet vindueskarm findes der heller ikke mulighed for at angive åbningsmåde eller materiale. Måske skyldes dette, at der er behov for videre at udbygge DBK Eftersynsplan, byggeri Eftersynsplan for vinduer og porte. I DK-Afprøvning angives det, at man havde svært ved at finde den korrekte kode. Måske kan dette tolkes som at det korrekte begreb primært findes hos brugeren, og at når man møder en kode i DBK måske ikke altid får en absolut overensstemmelse, eller at der er behov for at udbygge eller måske forenkle DBK. Mod dette kan man indvende, at DBK kan være mere korrekt og gennemtænkt end de begreber, som brugeren anvender når denne leder efter en kode. For at afgøre dette er der behov for at udføre et detaljeret studie, måske som stikprøve. 4.2 Beskrivelse af en bygning gennem anvendelse af klassifikation iht. ISO /BSAB 96 I det følgende laves en beskrivelse og analyse baseret på dokumentet og analysen i kapitel "4.1 Beskrivelse af en bygning gennem en kombination af klassifikation iht. DBK og referencesystematik iht. DS/N ". Formålet er at vise hvordan klassifikation iht. ISO , fx. BSAB, og Referencesystematikken skulle kunne fungere sammen i praksis. Ved sammenligningen med DBK i denne analyse og for kommunikation af koder i BSAB 96 gives de præfikset "BSAB96:" og hver tabel gives desuden følgende præfiks: Præfiks Tabel

45 45 VE: Aktiviteter IE: Infrastrukturelle enheder BV: Bygning UT: Lokaler BD: Bygningsdele PR: Produktionsresultat IV: Indbygningsvarer MB: Maskiner, byggepladsudstyr RV: Redskaber, værktøj KS: Tøj, beskyttelsesudstyr FV: Forbrugsvarer Anm: En kode xxx i BD-tabellen skal altså skrives BSAB96:BD:xxx. Til Bygningsdelstyper findes følgende hjælpetabel. Koderne indledes med / og angives efter Bygningsdelskoden. Bygningsdelstyperne indgår således i Bygningsdelstabellen. Kode Specificering af Bygningsdel 11 pladsstøbt beton 12 glidestøbt beton 20 murværk, puds (dvs. murværk eller puds eller begge) 21 Murværk 22 Puds 31 element af beton 32 element af autoklaveret porebeton 33 element af klinkerbeton 34 element af stål 35 element af træ eller træbaseret materiale 36 element af plader og stålrammer 37 element af plader og trærammer eller træbaserede rammer 40 plader og rammer 41 plader og stålrammer 42 plader og trærammer eller træbaserede rammer 51 formvarer af stål Anm: Tabellen er ikke færdigudviklet Rumprogram BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 UT: 233.B Garage til køretøjer --AA29 Transportaktiviteter af typen Garagerum UT: 29.1 Reparationsværksted --BB29 Transportaktiviteter af typen Reparationsværkstedsrum BD: 43.DB/40 Gulv/ Plader og rammer PR: NBC.23 Porte -210.C03 Gulvkonstruktion af typen Gulvkonstruktioner med opbygning på strøer i Dæksystem -205.C04 Portparti af typen Foldeporte i Vægsystem Klasse mangler men efter kode 9 i BSAB 96 kan man frit angive egne klasser. Detaljering til foldeport mangler

46 Arbejdsbeskrivelse, byggeri BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 BD: 01.SC/21 Ydervægge, sammensatte/ Murværk -A205.BD01 Vægkonstruktion af typen Murstensvægge som 1/2- sten-1/2-stens hulmur i Væg- Detaljering til 1/2-sten-1/2-stens hulmur savnes men de er delvis PR-begreber PR: IBE.231 Termisk isolering af mineraluld på murværk i ydervæg system af typen Ydervægge -205.A16 Isolering af typen Mineraluldsisoleringer i Vægsystem I eksemplet menes ydervæg og murværk. DKB-koden kunne have været - A205.B01.A07 Isolering af typen Mineraluldsisoleringer i Vægkonstruktion af typen Murstensvægge i Vægsystem af typen Ydervægge Tilbudsliste, byggeri BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 BD: 15.ST Fundament i grundkonstruktion -200.A01 Fundamentkonstruktion af typen Stribefundamenter i Fundamentsystem Detaljering til stribefundamenter mangler PR: ESC.11 Slap armering -200.BA09 Samling af typen Slappe armeringer i Fundamentsystem Arbejdsbeskrivelse, el BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: SE Relæer og beskyttelse samt apparater til måling og overvågning i el- og telesystemer /04/05 Jordnings-, lynbeskyttelsesanlæg og transientbeskyttelse koden findes i DK- Afprøvningen men BSAB-klassen større end DBK-klassen matchende BSAB-klasse mangler det er uklart om koden kan regnes til DBK PR: SED Jordfejlsafbryder Jordingsanlæg i Beskyttelses- PR: SEH.1 Overvågningskontakter i elkraftsystem PR: SEH.1 Overvågningskontakter i elkraftsystem system Lynbeskyttelsesanlæg i Beskyttelsessystem Transientbeskyttelse i Beskyttelsessystem Underinddeling findes, men der kræves elkompetence for at oversætte den til svensk Underinddeling findes, men der kræves elkompetence for at oversætte den til svensk CAD-modeller, el BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: UBB.1 Sensorer til temperatur, kanalmonterede PR: UBE.2 Sensorer til flux, kanalmonterede -B Sensor i Kanal i Ventilationssystem af typen Mekaniske ventilationssystemer PR: Apparater til styring og overvågning PR: UBB.1 Sensorer til temperatur, kanalmonterede PR: UBE.2 Sensorer til flux, kanalmonterede -A Sensor i Kanal i Ventilationssystem af typen Naturlige ventilationssystemer PR: Apparater til styring og overvågning.

47 47 BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: SNB Faste lysarmaturer Lysarmatur i Belysningssystem til generel belysning PR: SNB Flytbare lysarmaturer til generel belysning PR: SKB.4 Kassekapslet koblingsudstyr B02 Tavle af typen Hovedtavler i Fordelingsanlæg i Elforsyningssystem Usikker på oversættelsen Tilbudsliste, el Ingen koder Arbejdsbeskrivelse, vvs BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 BV: SH Hus til opstilling af køretøjer ---JJ17 Transport af typen Garageanlæg og fartøjer BD: 57 Luftbehandlingssystem -B325 Ventilationssystem af typen Mekaniske ventilationssystemer BD: 57 Luftbehandlingssystem -A325 Ventilationssystem af typen Naturlige ventilationssystemer PR: QL Ventilationskanaler -B Kanal i Kanal i Ventilationssystem af mm. PR: QE Ventilatorer typen Mekaniske ventilationssystemer -B Motor i Ventilator i Kanal i Ventilationssystem af typen Mekaniske ventilationssystemer Tilbudsliste,vvs BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: PNR.5211 Røranlæg af PVC-rør, standardiserede jordafløbsrør -A Rør i Røranlæg i Afløbssystem af typen Spildevandssytemer BSAB har en anden struktur formodet kode på laveste niveau hvor afløb angives. Der tages hensyn til at PVC klasse T/ Terræn fandtes som tillæg til DBKkoden CAD-modeller, vvs BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 UT: 233.B Garage til køretøjer --AA29 Transportaktiviteter af typen Garagerum CAD-modeller, fællesmodellen BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: SKB.4 Kassekapslet koblingsudstyr B02 Tavle af typen Hovedtavler i Usikker på oversættelsen Fordelingsanlæg i Elforsyningssystem PR: M Lag af belægnings- og beklædningsvarer i hus Beklædning i Vægkonstruktion i Vægsystem Beklædning er på væg og belægning på gulv Kalkulering, byggeri BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: JSF.141 Fugtbeskyttelseslag af byggepap under ydervæg over jord AB06 Membran af typen Fugtstandsende papir i Vægkonstruktion i Vægsystem Tager også hensyn til anvendelsens tillæg Fugtisolering mod sokkel

48 48 BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: FSG.23 Vægge af mursten og facadesten Kalkulering, el Se CAD-modeller, el. -A205.BD01.03/#AG Plade af formen Kocksforbandter Murforbandter i Vægkonstruktion af typen Murstensvægge som 1/2-sten-1/2-stens hulmur i Vægsystem af typen Ydervægge Produktionsplanlægning, byggeri BSAB 96: DBK Kommentar BSAB 96 PR: NSC.12 Vinduespartier PR: NSC.11 Vindue og vinduesdøre DB02 Rude af typen Solafskærmende ruder med belægning i Vindue i Vinduesparti i Vægsystem Vindue i Vinduesparti i Vægsystem Leveringsplan, byggeri Se Produktionsplanlægning, byggeri Eftersynsplan, byggeri Ingen koder. Detaljering til 1/2-sten- 1/2-stens hulmur og til forbandtstypen mangler. Ydervæg er et BD-begreb. I BSAB findes glasset i ruderne i IV-tabellen (indbygningsvare) som dog endnu ikke er udarbejdet. BSAB skelner mellem vinduer og vinduespartier; vinduer findes således ikke i vinduespartier 4.3 Sammenligning mellem hvordan DBK og BSAB 96 fungerer i anvendelser Generelt I BSAB er der taget hensyn dels til samme aspekter som i Referencesystematikken dels til andre aspekter. Omfanget er forskelligt for forskellige tabeller og varierer også på de forskellige inddelingsniveauer i klassifikationen. I BSAB og ISO benævnes aspekterne "inddelingsgrunde". I BSAB anvendes begrebet "inddelingsgrunde" til at beskrive synspunktet bag opbygning af de respektive tabeller. Se yderligere teoriafsnittet for en mere præcis beskrivelse. BSAB 96 har altså visse indbyggede ligheder med DBK og Referencesystematikken, selv om systemerne adskiller sig meget i forhold til det ydre og i forhold til måden at anvende systemerne Ligheder Hvis man ser velvilligt på lighederne og ikke fæstner sig ved hvordan systemerne benævner anvendte kriterier (inddelingsgrunde), kan man konstatere at Funktion, Komposition, Materiale, Form og et yderligere antal begreber anvendes i forskellig grad og på forskellig vis i både BSAB og DBK. BSAB 96 anvender desuden en række konventioner, som er kommet frem efter mange års anvendelse. Konventionerne gør det sværere at forstå inddelingsgrundene, men er nyttige for at give en mere anvendelig klassifikation. I DBK kaldes visse kriterier for aspekter, i overensstemmelse med Referencesystematikken. I BSAB 96 kaldes kriterierne for inddelingsgrunde.

49 49 Kriterierne i BSAB 96 forekommer udelukkende i tabeldefinitioner og i inddelingerne i tabellerne, hvor de dog ikke redegøres for man kan dog ofte tolke hvilke kriterier der anvendes. I DBK gøres der heller ikke rede for alle kriterier som fx. materiale der gøres kun rede for aspekterne. Både BSAB 96 og DBK mangler eksplicitte definitioner af klasserne. Meningen med klasserne fremgår udelukkende gennem benævnelserne (af koderne) og af forklaringer og definitioner af tabellerne. For BSAB 96 (inden for de respektive klassifikationstabeller) og for DBK (inden for hvert aspekt) fremgår klassebegrebets, respektive aspektbegrebets mening tilmed af deres omgivende begreb. For BSAB fremgår klassernes mening tilmed af hovedanvendelsen AMA (Allmän Material- och Arbetsbeskrivning tilhørende BSAB-systemet) Forskelle De fleste kriterier er eksplicit tydelige i DBK mens samtlige eksplicitte kriterier i BSAB 96 udelukkende forekommer i tabeldefinitionerne. DBK er et system som består af tabeller for forskellige objekttyper, bebyggelse, bygninger, brugsrum og bygningsdele. For de fleste objekttyper findes der to eller flere tabeller som brugeren kan anvende til at specificere objekttyper. I BSAB 96 er derimod alle objekttyper (klasser) allerede skabte. BSAB 96 er derfor et system hvor alle klasser kan fortegnes det er ikke muligt i DBK. Tabellerne i BSAB 96 er statisk opregnede (enumerative) mens tabellen til fx. Bygningsdele i DBK er dynamisk kombinerbar (facetteret). Alle klasser i BSAB 96 burde derfor kunne gives en eksplicit definition mens dette ikke er muligt i fuld udstrækning i DBK. DBK anvender kriteriet placering (Placeringsaspektet) rendyrket, hvilket BSAB 96 ikke gør, undtagen i visse tilfælde som inddelingskriterium og definition (i form af benævnelser) af visse klasser. I BSAB 96 findes via Bygningsdelstyperne en forbedret mulighed for at skabe kalkulerecepter bestående af tilhørende Produktionsresultater, samt gennem Produktionsresultaterne en forbedret mulighed for at skabe kalkulerecept bestående af tilhørende ressourcer. I BSAB 96 gælder som princip at omkostningerne for en Bygning = summen af omkostningerne for indgående Bygningsdele som = summen af omkostningerne for alle indgående Produktionsresultater som = summen af omkostningerne for alle indgående Ressourcer. I BSAB anses det, at det primært udelukkende er Ressourcer som indebærer omkostninger. Via den beskrevne systemudformning lettes kalkuleringen anseligt, især da da man kan oprette et bibliotek med kalkulerecept og genanvende det i projekterne. I DBK findes der hjælp til i princip samme struktur for kalkulerecept. DBK løser problemstillingen omkring det nederste niveau Produktionsresultat (Work Result) gennem sin partitative struktur. Der mangler klasser til Ressourcer (materialer) som tingene står pt. DBK når således ikke ned til det for prisindhentning ved kalkulation påkrævede niveau Ressourcer. Men tabel 64 Materialer er dog reserveret, sandsynligvis til dette formål. Af denne grund kan DBK forventes at nå ned til niveauet materialer. Tabellerne i BSAB 96 er udformede ud fra synspunktet, at kravene stilles af Virksomheden og at Lokalerne kan anvendes til at føre kravene videre til Bygningerne og deres dele. Bygningernes dele skal opfylde disse krav. Delene ses som Bygningsdele eller Produktionsresultat. I denne "kravkæde" omformes og øges kravene ud fra de forskellige tabellers inddelingsgrunde og klassernes detaljerings-

50 50 grad, og alle krav har deres grund i et tidligere led i kravkæden. Krav til fx. gulvmateriale (IV: Indbygningsvarer, Materialer) har deres grund i kravet til resultatet lagt gulvbeklædning (PR: Produktionsresultat) som har sin grund i kravet til gulvet (BD: Bygningsdel) som kommer fra kravet til lokalernes nedre begrænsning (UT: Lokaler) som afhænger af Virksomhedens (VE: Virksomhed) krav. I DBK findes der mulighed for at udtrykke en kravkæde på tilsvarende måde i et projekt, men ikke direkte i og mellem klasser i tabellerne, eftersom DBK ikke er enumerativt. Forskellige Produktionsresultater i BSAB 96 modsvares i DBK af delsystemer (tabel 25 Bygningsdelstyper) men udelukkende på groft niveau. Specificerede produktionsresultater mangler således i DBK, og desuden mangler der produktionsresultater der ikke resulterer i en del af en bygning, men som endog kræves til fx. omkostningskalkulering. DBK kan, i modsætning til BSAB 96, identificere informationsobjekter (forekomster). Fx i tabellen Bygningsdele i produktaspektet har en DBK-kode følgende principielle opbygning [(niveau 1) (løbenummer). (niveau 2) (løbenummer). (niveau 3) (løbenummer)]. Eksempel: Isolering i Vægkonstruktion i Vægsystem hvor løbenummer 01 anvendes på hvert niveau for at identificere informationsobjektet på det respektive niveau. Således identifierar et bestemt Vægsystem i en bygning, en bestemt Vægkonstruktion i dette Vægsystem og en bestemt isolering i denne Vægkonstruktion. For at identificeringen skal kunne anvendes på et nedre niveau kræves det at der findes en indentificering på de overliggende niveauer Konklusioner Fælles for alle analyser er at de viser at referencesystematikken i DS/EN anvendes, men at klassifikationen i DS/EN ikke anvendes i de studerede anvendelser i DK-Afprøvning. Se kapitel 4.1 for eksempler på hvilken type af klasseinddeling man i så fald kunne have udført. Der findes kun én identificerende kode i DBK for samme informationsobjekt. Der findes dog flere klassificerende koder i DBK for samme informationsobjekt. Fx kan informationsobjektet Mineraluldsisolering i en væg kodes -205.A16 Isolering af typen Mineraluldsisolering i Vægsystem, eller A07 Isolering af typen Mineraluldsisolering i Vægkonstruktion i Vægsystem. Dette medførere at at forskellige informationssystemer kan have forskellige DBK-klasser for samme informationsobjekt, hvilket indebærer en komplikation ved kommunikation mellem sådanne informationssystemer. Risikoen for dette findes således indbygget i DBK, men problemet opstår muligvis ikke i praksis. Et tilsvarende problem findes i BSAB i de tilfælde hvor forskellige anvendelser bruger muligheden for at skabe egne koder. I BSAB er dette dog relativt let at detektere, eftersom det kun gælder koder som indeholder tegnene "9" eller "Z". En problemstilling som ville være vigtig at analysere er, om en klasse i BSAB 96 modsvares af mere end én kode i DBK, altså om relationen er "en-til-en" eller "en-til-mange". Der har ikke været plads til denne analyse i dette projekt. En bedømmelse kan dog være at forholdet er "en-til-en" for de fleste klasser som har samme inddelingsgrunde som aspekterne i DBK, men "en-til-mange" for de fleste klasser som har andre inddelingsgrunde end aspekterne i DBK. Hvis den bedømmelse skulle vise sig at være relevant, gælder det at DBK-koder med nuværende udformning af DBK ikke helt kan have et "en-til-en" forhold til klasserne i BSAB 96.

51 51 DBK er opbygget for at skabe klasser, og brugeren kan derfor skabe visse "overordnede" klasser som ikke findes i BSAB 96. Se foroven, hvor det beskrives at flere kriterier end de som findes i DBK kan være nødvendige for at kunne gøre dette. Da klassifikationen i BSAB 96 er hierarkisk, findes der inddelingskriterier på hvert inddelingsniveau det er dog sådan, at visse anvendelsessituationer kræver et vist valg og andre anvendelsessituationer kræver et andet valg. Dette gør, at visse overordnede klasser kan udtrykkes i DBK men ikke i BSAB 96. Eksempel: -205 Vægsystem mangler i BSAB 96. Vægsystem modsvares i BSAB 96 udtrykt som storbygningsdele, enten af 01.SB Indervægge, sammensatte eller af 01.SC Ydervægge, sammensatte. Overordnet klasse for 01.SB og 01.SC mangler dog som sagt i BSAB 96. Selv om man udtrykker Vægsystem i BSAB 95 som "normale" bygningsdele, mangler der en klasse som modsvarer Vægsystem. Delene i Vægsystem findes dog de er bærende dele (27.B Bærende indervægge eller 27.C Bærende ydervægge), for ydervægge to klimaseparerende dele (42.B Yderklimaskærme i ydervæg og 42.C Inderklimaskærme i ydervæg), for indervægge en rumdannende del (43.C Indervægge (ej bærende indervægge) og åbningskompletteringer), for ydervægge en del som er åbningskompletteringer (42.D Åbningskompletteringer i ydervæg) og en del som er yderlag i lokalerne (44.C Yderlag på vægge). Åbningskompletteringer er et overordnet begreb (et bygningsdelsbegreb) for produktionsresultaterne vinduer, døre eller lignende, som sættes ind i en åbning i fx. Vægkonstruktioner for at give åbningen en vis funktion, og således komplettere funktionen i et Vægsystem. Eksempel: Vægkonstruktion i Vægsystem mangler i BSAB 96. Vægkonstruktion består i BSAB 96 ikke af storbygningsdele, men i stedet af samme normale bygningsdele som i eksemplet foroven, eksklusive åbningskompletteringer. Det er ikke entydigt at BSAB 96 har flere kriterier end DBK, eftersom de forskellige aspekter i DBK har strukturer i hvilke en mængde kriterier indgår, som der ikke er gjort rede for. I DBK indeholder kodebenævnelserne iblandt overbestemmelser og "syntetiske "benævnelser som fx. "Transportaktiviteter af type Garagerum" når der er tale om Garagerum. Garagerum er for så vidt rettet mod at køre ind og ud af (transportaktivitet) med køretøjer, men garagen (garagerummet) er i sig selv ingen Transportaktivitet eftersom hovedformålet ikke er transport, men at give køretøjet et passende miljø når det ikke anvendes. Dette forhold kan være en årsag til at de studerede anvendelser har fået indført egne benævnelser, hvilket skaber en potentiel risiko for misforståelser. I DBK skal koderne fortolkes, hvilket ikke er helt enkelt det indebærer en potential risiko for at der oprettes en forkert kode. Det skal være koden som gælder ved dataoverførslen, og den benævnelse som findes i den egne anvendelse risikerer dermed at forsvinde ved tolkningen af DBK-koden. Det virker som om DBK er mere fleksibel, men mere kompliceret at anvende end BSAB 96 til at skabe kalkulerecepter, hvilke er vigtige for kalkulering. Der savnes helt generelt mere specifikke eksempler man kan følge. Grundtabellerne der findes i DBK kan indlejres i IFD men der savnes for nuværende en funktionalitet i IFD som understøtter den måde man i DBK udfører kodesammensætninger og skaber begreber.

52 Anvendelse af referencesystematik i Sverige Referencesystematikken fastlægges i standarden DS/EN 81346, som i Sverige anvendes inden for elog mekanikområdet. Desværre har der i dette arbejde ikke været plads til nærmere at studere omfang og anvendelse. Byggebranchen i Sverige anvender ikke referencesystematikken i forbindelse med byggeklassifikation, og ej heller i de anvendelser som beskrives i bilag C "Beskrivelse af den svenske byggebranches anvendelse af klassifikation". Krav til digitale informationsleverancer for husbyggeri med tilhørende installationer og jording stilles normalt gennem anvendelse af brancheanbefalingen "Bygghandlingar 90 del 8 Digitale leverancer" (SIS 2008). Anbefalingen bygger bl.a. på ISO og IEC/ISO Document Management, men således ikke på referencestandarden DS/EN I Bygghandlingar 90 del 8 defineres i modsætning til DS/EN at "Identificering indebærer en adskillelse af en vis informationsmængde fra hinanden inden for det aktuelle miljø. Eksempel på dette er et tegningsnummer eller objekt-id såsom en specifik dør. Identificerende betegnelser bør ikke være bærere af information for at sortere, gruppere eller filtrere information. For dette bør man anvende andre metoder. For at tilfredsstille forskellige behov kan det være nødvendigt at anvende flere identificerende betegnelser, fx. projektørens til byggeproduktion, respektive ejendomsejeren til forvaltning". Referencesystematikken anvendes dog af svenske Trafikverket (tidligere Vägverket og Banverket) til datasammenkørsel af vejanlæg. Anvendelsen beskrives i dokumentet 2003:54 Principper for digital informationshåndtering (Vägverket 2005) og 2007:54 Principper for systemnumre og komponentbetegnelser (Vägverket 2009). I det følgende laves en kort analyse. 2003:54 omfatter krav til datasamkørsel i processer fra og med tidlig projektering til forvaltning, men eksklusive forvaltningsprocesserne. Publikationen er det kravdokument hvori både generelle og stadiespecifikke retningslinjer beskriver hvordan digital information skal gøres rede for til Vägverket under projektets forløb. En vigtig del af 2003:54 er IT-vejledningen, hvor forudsætningerne for projektet beskrives, såsom geografiske inddelinger, navngivelse, metadata, CAD-metodik, komponenthåndtering mm. 2003:54 er meget omfattende og giver operative regler for datarepræsentation, metadata, leverancer mm. Den er i princip altomfattende og indeholder også tabeller med klassificerede objekter. Et eksempel på tabeller er Anlægsdele (Eksempel: Veje, ramper, broer, vand- og afløbsrum, vand- og afløbsanlæg), Teknikområdet (Eksempel: Arkitektur, Bjergteknik), Tekniske systemer (Se System i 2007:54). For systemnummer og komponentbetegnelser henviser 2003:54 til publikation 2000:5A som erstattes af 2007:54. Det står ikke udtrykkeligt i 2007:54 at den følger DS/EN 81346, men det fremgår af indholdet. Selv i publikationen 2003:54 findes et eksempel som følger DS/EN Det er betegnelsen 26201#H03 hvor er identiteten for en anlægsdel og H03 er identiteten for en yderligere underinddeling,

53 53 som kaldes hoveddel. Eksempel på en hoveddel er en vejstrækning, hvor en vej går fra en vej i en tunnel til en vej i det fri. I ISO/IEC betegnes aspektet placering med "+", funktion med "=", produkt med "-" og øvrige aspekter med "#". I 2003:54 og 2007:54 anvendes anlægsdel som placering iblandt uden betegnelse og iblandt med +, system + komponent anvendes som funktion og betegnes med = og dimension eller materiale mm. anvendes som produkt og betegnes med -. Desuden findes der et antal øvrige aspekter der betegnes med "#". Sandsynligvis kan man sige at Trafikverket i form af 2003:54 og 2007:54 følger DS/EN Målsætningen med 2007:54 angives at være "at opfylde de primære drifts- og vedligeholdelsesbehov". En nærmere analyse af 2007:54 viser følgende. Kodeopbygningen følger princippet +AABCC=DDDEEFFF-HHH-III:XXX. +AABCC betegner Anlægsdel (placering). DDD betegner System. EE betegner Komponent. FFF betegner løbenummer. HHH betegner underenheder. III betegner også underenheder. XXX betegner udtag (plinter). Anlægsdel. AA= Anlæg, B= Delområde og CC= Anlægsdel inden for delområde. System. Eksempel: Jording, Anlægsbygningsdele, Husbygningsdele, Vejanordninger, Rør- og ventilationssystemer, El-systemer, Styrings- overvågnings- kommunikations og afgiftsbetalingssystemer, Hybridskab, Mærkning af blokke og grupper, signal- samt softwarebetegnelse. Eksempel på underinddeling af System. Husbygningsdele underinddeles i 320 Husunderbygning, 440 Husskelet, 340 Ydertag, 350 Ydervægge, 360 Rumdannelse, inklusive døre og låger mm., 370 Indvendige yderlag og rumskompletteringer, 390 Øvrigt i husbygning. Komponent: Eksempel på System Husbygningsdele: 3xx FG Vindue. 360 LD Cylinderlås, lås. 390 LB Bygning. Eksempel på kodeanvendelse: 470RV001 henviser til autoværn og koden fortolkes: System 470 ØVRIGE TRAFIKANORDNINGER OG VEJUDSTYR. Komponent 470 RV Autoværn. Løbenummer 001. Når man sammenligner disse strukturer af begreber og klasser med BSAB 96, kan man finde store ligheder og store uligheder. Man kan sige at strukturerne inden for modsvarende områder stort set anvender begreberne i BSAB 96, men med en anden struktur og ændrede grupperinger og benævnelser. At fx. se 390 LB Husbygning som tilhørende systemet Husbygningsdele ville jo være umuligt i BSAB 96, eftersom man der serhusbygning som en type af Bygning (BV). En Husbygning i BSAB består af Husbygningsdele. Systematikken er således omvænd i 2007:54 i forhold til BSAB. Der er ikke foretages yderligere detaljerede studier af 2007:54, eftersom det blev bedømt at dette ikke ville tilføre så meget principielt nyt.

54 Anvendelse af referencesystematik i Danmark Referencesystematikken fra IEC 61346:1996 har været anvendt på et par projekter i Danmark, inden DBK blev udarbejdet. Således var Operaprojektet, med opførelse af den nye Opera på Holmen i København, det første større projekt i Danmark hvor metoderne fra referencesystematikken blev anvendt til udvalgte opgaver, herunder bl.a. den indledende inddeling af rummene (ca rum i alt) ved hjælp af en del-af systematik. Hovedkomponenter i de mekaniske anlæg er identificeret med referencebetegnelser og samtlige elektriske anlæg i Operaen er organiseret i en del-af systematik og forsynet med referencebetegnelser. Figur 5. Eksempel på referencebetegnelse på et elektrisk skab i de teatertekniske installationer Fig. 5 viser eksempel på referencebetegnelse og på at samme objekt (her: et elektrisk skab) kan forsynes med flere referencebetegnelser og at dette alligevel identificerer objektet entydigt. Objektet tilhører altså flere del-af strukturer, her vist vha. flere referencebetegnelser. Fig. 6 viser eksempel på opmærkning af en sikring i et el-skab, med anvendelse af referencebetegnelser produkt (-) og placering (+) iht. IEC (1996).

55 55 Figur 6. Eksempel på opmærkning af en sikring i et el-skab. NOTE: Kodeprincippet er ikke i overensstemmelse med DBK, da Operaprojektet er færdiggjort før DBK blev udarbejdet. Foruden Operaen i København er referencesystematikken anvendt på projekter som Nyt hovedsæde for Saxo Bank (København), samt Rambøll Danmarks nye hovedsæde (Ørestaden København). I sidstnævnte projekt er DBK s referencesystematik anvendt konsekvent til nummerering af bygningsdele i beskrivelserne.

56 56 5 Konklusioner og anbefalinger 5.1 Referencestandarden i forhold til informationshåndtering gennem et byggeris livscyklus Normative henvisninger Referencestandarden DS/EN har til hensigt at dække alle tekniske områder og processer, men den er udelukkende normativ i et udvalg af områder. I referencestandarden angives at IECpublikationer er udformet som anbefalinger til international anvendelse og at IEC s nationalkomitéer [forpligtiger] sig til at anvende IEC-publikationer I størst mulig udstrækning på en let genkendelig måde i deres nationale og regionale publikationer (DS/EN 2009a:6, pkt 3 resp 4). Den normative henvisning til DS/EN inden for byggeriet fremkommer dels direkte via Stærkstrømsbekendtgørelsen, dels indirekte via Maskindirektivet. Se kapitel Der skal findes mindst ét system til dokumentation i dansk byggeri som følger referencestandarden. DBK indeholder et løsningsforslag til hvordan de mekaniske og elektriske installationer i et byggeri kan opmærkes efter principper, der i overensstemmelse med intentionerne i DS/EN og som er gjort branchespecifikke inden for dansk byggeri i form af koderne i DBK. Formålet i DBK er at sørge for, at de tekniske anlæg nummereres efter en fælles branchestandard, således at en bygherre får en ensartet nummerering af de elektriske og mekaniske anlæg (i henhold til koderne i DBK). En foreslået værdianalyse i det fremtidige arbejde kan være med til at underbygge dette. Dog følger DBK ikke referencestandarden helt eftersom bogstavskoderne fra tabel 1 inte tillämpas konsekvent för mekanik och el Vurdering af referencestandarden Referencestandarden bør tydeliggøre forskellen mellem sagsobjekt og informationsobjekt. De førstnævnte er oftest konkrete ting mens de sidstnævnte er abstrakte. Det skal gøres tydeligt at referencebetegnelser ikke gives til sagsobjekter men til informationsobjekter, såkaldte forekomster der refererer til individuelle sagsobjekt. Det kan gøre det svært at forstå når man i standarden anvender begrebet "objekttype" når man henviser til et sagsobjekt af en vis type. Begrebet aspekt og hvordan det skal tolkes iht. referencestandarden har haft betydning ved udviklingen af DBK. I standarden skrives at aspekter er til for at betragte dele af sagsobjekter. Referencestandarden anvender ikke aspekt som inddelingsgrund. Man anvender fx. ikke funktionsaspektet til at identificere funktioner hos sagsobjekter. I referencestandardens del 2 om klassifikation fremgår i teksten om klassifikationsplaner, at objektets grundlæggende klassifikation, som gør at man kan tale om objektet, ikke behøver være den samme som angives i en klassifikationsplan. Standardens klasser må da betragtes som en kompletterende måde at klassificere. Begrebet "infrastruktur" skal tildeles en tydelig definition Anvendelse af referencestandarden i byggeriet Klassifikation i henhold til DS/EN tabel 1+2 udgøres af funktionelt definerede klasser på mere generelt niveau end klasserne i BSAB/OCCS. Tabel 1+2 omfatter stort set alle klasser i BSAB/OCCS hvad gælder installationer. Analysen viser dog at de fleste eller samtlige funktioner tilsyneladende

57 57 mangler for byggeri og anlæg. Anledningen kan være at der med referencestandardens objekter hovedsageligt menes objekter i mekanismer, dvs. tekniske system som gennemfører processer, noget som også kendetegner installationssystemer. Dette betyder at tabel 1+2 i DS/EN kan anvendes for installationer, men ikke dækker byggeri og anlæg i øvrigt. Den tabel i standarden for Referencesystematik som ligger nærmest, og som kunne udvikles for at definere klasser inden for byggeridomænet bedømmes at være tabel 3 med klasser som vedrører infrastrukturobjekter. Referensstandarden DS/EN anvendes i Sverige inden for el- og mekanikområdet. Desuden anvendes den af det svenske Trafikverket for dokumentation af vejanlæg, hvilket beskrives i kapitel 4.4. For anskaffelsesdokumenter og andre projekteringsdokumenter og for produktionsplanlægning mm. anvendes dog en anden systematik. Referencestandarden eller lignende metodik anvendes også inden for procesindustrien, bl.a. af Astra Zeneca. Inden for den svenske byggebranche i øvrigt anvendes - efter vores erfaring - referencestandarden ikke. Den omtales heller ikke i brancheanbefalingen for digitale leverancer, Bygghandlingar 90 del 8 i Sverige (SIS 2008). Referencesystematikken fra IEC 61346:1996 har været anvendt på et par projekter i Danmark, inden DBK blev udarbejdet, bl.a. ved opførelse af den nye Opera på Holmen i København, Nyt hovedsæde for Saxo Bank (København), samt Rambøll Danmarks nye hovedsæde (Ørestaden København. I sidstnævnte projekt er DBK s referencesystematik anvendt konsekvent til nummerering af bygningsdele i beskrivelserne. 5.2 Anvendelsesområder for klassifikationssystem respektive referencesystem Anvendelsesområde for klassifikationssystem Anvendelse af et klassifikationssystem iht. ISO er blevet behandlet i Bilag C med eksempler fra anvendelsen af BSAB. Oversigt over anvendelsesområder og klassifikationstabeller: Anvendelse Klassifikationstabel Teknisk beskrivelse PR (BD) Mængdefortegning PR Kalkulering BD BDT PR RE Tegningsnummerering BD CAD-projektering BD (PR) Processtyring BD PR Vareinformation (materiale) IV Forvaltning ANL UT BD PR Drift Anm: Element= Byggdel (BD). Designed Element= Byggdelstyp (BDT). Work Result= Produktionsresultat (PR). Resources= Resurser (RE). Construction Product= Inbyggnadsvaror (IV). Construction entity/construction Complex= Byggnadsverk/Infrastrukturell enhet/anläggning= (ANL). Space= utrymme (UT). Tabeller, som ikke anvendes så ofte, er foroven skrevet i (). Tabeller til Drift er nødvendige for forvaltning. Der findes dog ingen tabeller i Sverige, som man har som fælles grundlag. Samtlige anvendelser benytter Property/Characteristic= Egenskaber dog savnes der tabeller for egenskaber i BSAB.

58 58 I hvert projekt oprettes der også en klassificering ud fra placering. Den anvendes sådan, at hvert indgående anlæg eller del af anlæg gives hver sin betegnelse. Bygninger inddeles normalt i etageplan og i rum. Der findes SIS-standarder til betegnelse af etageplan og rum. Til opmærkning af informationsobjekter anvendes i Sverige desuden en stor mængde branchestandarder og anbefalinger, som i sig selv er små klassifikationssystemer. Disse er dog ikke blevet studeret nærmere i dette projekt Anvendelsesområde for referencesystem Et referencesystem iht. DS/EN har dels en klassificerende funktion og dels en identificerende funktion. Den identificerende funktion anvender den klassificerende og skaber identiteter for informationsobjekter. Identificering udføres sådan, at en klassificeringskode kompletteres med et nummer der entydigt identificerer det pågældende informationsobjekt. Med entydig menes at samme identitet (kode + nummer) ikke kobles til mere end et (1) informationsobjekt (forekomst). Betegnelserne med identificerende del skiller sig ud mellem informationsobjekter fra forskellige aspekter, selv om de refererer til samme sagsobjekt, fx. en pumpe ud fra produktaspektet respektive funktionsaspektet. Derfor er identifikationerne også unikke i projektet. Formålet med den identificerende funktion er at skabe en reference mellem et informationsobjekt og anden information. For at vurdere standardens egnethed bør man sammenligne med andre metoder for opnåelse af samme eller lignende nytte, fx. GUID er i BIM-modeller. Dette har dog ikke været muligt inden for dette projekts rammer Kommentarer Et klassifikationssystem iht. ISO har udelukkende en klassificerende funktion. Til identifikation af informationsobjekter kræves et identificerende system. Referencestandarden er en kombination af et identificerende og klassificerende system. Referencestandarden kræver udelukkende at klassifikation iht. DS/EN del 2 skal anvendes inden for el- og mekanikområdet, hvor standarden er normativ. I øvrigt kan andre klassifikationssystemer anvendes i kombination med referencestandardens system til identifikation. Identifikation iht. IFC og i CAD-modeller udføres normalt sådan, at informationsobjektet gives en GUID (Global Unique Identifier) som er en unik tegnstreng på normalt 25 tegn, der kun er beregnet til maskinel dekodning (dvs. ikke til menneskelig dekodning). Hver identifikation er således unik for hvert enkelte informationsobjekt. En forskel mellem identifikation med DS/EN og med en GUID er således at identifikationen af et informationsobjekt kun er projektunik med DS/EN 81346, mens den er globalt unik for en GUID. Endvidere er en referencebetegnelse baseret på DS/EN beregnet til menneskelig dekodning, mens en GUID er forbeholdt IT systemer og deres interne håndtering af objekter. En anden forskel er at hvert enkelte informationsobjekt er klasseinddelt med DS/EN men ikke med en GUID. Et informationsobjekt identificeret med en GUID kan dog forsynes med klassebenævnelse. På modsvarende vis kan et informationsobjekt iht. DS/EN forsynes med en GUID og blive globalt unikt identificeret. En referencebetegnelse og en GUID er begge koder på objektet, men med to helt forskellige formål og to forskellige anvendelsesområder.

59 59 Man burde studere i hvilke situationer og for hvilke objekter der behøves identificering. Der kan forekomme tilfælde hvor en GUID og literering eller anden metode er bedst. Der kan også findes tilfælde hvor referencebetegnelser er bedst. Sandsynligvis findes forskellene i dette henseende findes mellem husbyggerier, anlægsbyggerier og installationer. 5.3 DBK som referencesystem DBK og referencestandarden Danske Bygge Klassifikation er et kombineret klassifikations- og identifikationssystem, der indbefatter traditionel klassifikation af sagsobjekt baseret på "type-af" princippet og en identifikation af systemer og delsystemer i en bygning baseret på "del-af" princippet. Referencesystematikken anvendes i et byggeri, for at liste forekomster inden for hver kategori af informationsobjekter. Ved hjælp af løbenumre, der kan tilføjes den enkelte klasse (i produktaspektet), kan man identificere de enkelte forekomster. Formålet er at skabe en entydig identifikation af informationsobjekter i byggeriets informationssystem. Identifikation af sagsobjekt er ikke en del af DBK Erfaringer fra analyse af rapporten DK-Afprøvning Fælles for alle de undersøgte anvendelser i DK-Afprøvning er, at de viser, at referencesystematikken i DS/EN anvendes, men at klassifikationen i DS/EN ikke anvendes. Analysen af rapporten DK-Afprøvning viser, at man ikke har fulgt DBKs kodning overalt. Man har sjældent haft behov for individidentifikation og har endda valgt at lave egne og kortere beskrivelser, end standarden foreskriver. I analysen er der foretaget en sammenligning med en klassifikation af et tilsvarende sagsobjekt med BSAB 96. DBK er opbygget til at skabe klasser, og brugeren kan derfor lave visse "overordnede" klasser, som ikke findes i BSAB 96. DBK virker mere fleksibelt, men mere kompliceret at anvende end BSAB 96 i forsøget på at skabe en "kalkulerecept". DBK indeholder overbestemmelser og "syntetiske" benævnelser (som afviger fra normalt sprogbrug), fx. "Transportaktiviteter af type Garagerum" når der er tale om Garagerum. Fortolkningen af koderne og oprettelsen af koderne i DBK er tidskrævende og ikke let, det indebærer en potentiel risiko for at der laves forkerte koder eller fejlfortolkes, hvilket givetvis kan få store konsekvenser. Dog er DBK designet til IT anvendelse, og det anbefales derfor, at der er adgang til IT understøttelse ved udarbejdelse af DBK koder. DBK anvender referencestandardens principper for kodning af klasser. DBK gør det også muligt for brugeren at skabe egne koder, hvilket gør kommunikationen mellem systemer, som anvender DBK, usikker. Hvis man fx skal oprette en klasse for mineraluldsisolering i en væg vha. Rambølls fortolker, kan man alternativt bruge klassen -205.A16 Isolering af typen Mineraluldsisoleringer i Vægsystem, eller klassen A07 Isolering af typen Mineraluldsisoleringer i Vægkonstruktion i Vægsystem DBK og identifikation I spørgsmålet om identifikation har det inden for rammerne af undersøgelsen kun været muligt at foretage en detaljeret analyse af, hvordan DBK fungerer i den test, som blev udført af DIKON, se ovenfor.

60 60 Da identifikationen af informationsobjekter i DBK også er unik i et projekt, komplementerer det anvendelsen af GUID'er, hvilket kan være en fordel DBK og klassifikation DBK s tabeller i resultatdomænet for bebyggelser, bygninger og brugsrum, samt tabellerne i procesdomænet, egenskabsdomænet og ressourcedomænet stemmer i princippet med tilsvarende tabeller i anvendelser af ISO s rammestandard i OCCS og BSAB. Tabellen bygningsdele, forekomster i produktaspektet i DBK skiller sig ud fra det modsvarende i BSAB og OCCS ved at have en partitativ del-af struktur. Øverst er der 22 større systemer, som underinddeles i konstruktioner og delkonstruktioner ned til mindre dele, komponenter, tilsvarende såkaldte installerede indbygningsvarer. Disse kan i indhold anses som tilsvarende Work result i ISO Se Fig 7. Figur 7: Element ligner bygningsdele i DBK betragtet funktionelt top-down, Work result ligner bygningsdele betragtet kompositionelt bottom-up og Designed element ligner bygningsdelstyper i DBK. Begrebet bygningsdel har en særlig betydning i DBK. Det argumenteres i DBK for, at bygningsdel erstatter flere begreb for dele af bygningen i rammestandarden for byggeklassifikation ISO Trods det defineres bygningsdel som Element i ISO DBK har ikke klargjort relationen mellem bygningsdel og ISO-standardens begreb Work result og Construction entity part. Desuden er forholdet mellem begreberne "bygningsdeltype" og Designed element uklart. DBK anvender ligesom referencestandarden et systemsyn på objekter i domænet. Det byggede miljø beskrives som et sammenhængende system, hvor de mindste dele er bestandsdele i systemer på successivt mere komplekse sammensætningsniveauer. Disse dele på forskellige niveauer findes samlet i tabellerne 25 og 25a bygningsdele hhv. bygningsdeltyper, som forekomster i produktaspektet.

61 61 Bygningsdele svarer som sagt ovenfor til Element. Nogen detaljeret analyse af hvordan man i DBK har begrænset udvalget til dele med karakteristisk funktion, er der ikke foretaget i det studerede materiale om DBK fra bips.. Relationen mellem bygningsdeltyper og Designed element er heller ikke blevet analyseret nærmere. Også Work result kan siges at have sin lighed blandt bygningsdele og bygningsdelstyper. Denne klasse defineres dog ikke funktionelt, men kompositionelt i ISO-standarden, men samme dele af byggeriet identificeres i begge systemer. I DBK findes der mulighed for at udtrykke en kravkæde i et projekt, men ikke direkte i og mellem klasser i tabellerne eftersom DBK ikke er enumerativt. I DBK findes der principiel støtte til en kalkulerecept i og med at DBK besvarer spørgsmålet om det nederste niveau Work result via dens partitative struktur. Der mangler klasser til Ressourcer (Materialer) som tingene står pt. men tabel 64 Materialer er dog reserveret, sandsynligvis til dette formål. Af denne grund kan DBK forventes at nå ned til niveauet Materialer. En forskel mellem DBK og klassifikationssystemerne OCCS og BSAB er, at DBK organiseres som et facetteret system, der gør det muligt for brugeren at oprette klasser selv. For de fleste objekttyper findes der to eller flere tabeller, som brugeren kan anvende til at specificere klasser. Som eksempel kan nævnes at klassifikation af bygningsdeltyper foretages ved at brugerne kombinerer klasser i tabellerne 25 og 25a til selvdefinerede, specifikke klasser. OCCS's og BSAB's tabeller er enumerative og oplister eksplicit alle forekommende klasser. DBK er udviklet som en referencestandard i henhold til IEC Men DBK s måde at anvende aspektbegrebet til at udvikle klassifikationstabeller har ikke støtte i referencestandarden. Der anvender man de forskellige aspekter på systemer som helhed til at identificere dele af systemet. Som det fremgår af tabellerne 1-4 klassificeres samtlige dele, uafhængigt af aspekt, ud fra en funktionel inddeling. I Bilag A diskuteres forskellige anvendelser af aspektbegrebet, dels for at betragte et sagsobekt gennem forskellige aspekter, dels for at udskille dele af systemer ud fra forskellige aspekter. DBK anvender aspektbegrebet på forskellige vis afhængigt af tabel. I tabellerne Bebyggelser, Bygninger og Brugsrum har man præcis som i rammestandarden anvendt brugeraktivitet og funktion som inddeling (bips 2006b). Man benævner tabellerne forekomster i produktaspektet, men dette siger ikke noget om baggrunden for den valgte inddeling. Aspektbegrebet skal ifølge referencestandarden anvendes ved udskillelse af dele af systemet, ikke for at klassificere. Tabellen bygningsdele, forekomster i funktionsaspektet, anvender aspektbegrebet som baggrund for inddelingen. Tabellen indeholder mange almindelige funktioner, uden at definere dem som hovedfunktioner. Tabellen er ikke fyldestgørende, men beskrives som et udkast til en tabel. Tabellens bygningsdeltyper i formaspektet anvender også aspektbegrebet som inddeling. Den indeholder klasser til specialisering af bygningsdele, forekomster i produktaspektet. Tabellen bygningsdele, forekomster i placeringsaspektet indeholder ikke bygningsdele, men er et forslag til nummerering af bygninger og rum. 5.4 Anbefalinger til udvikling af DBK Grundlæggende principper Det anbefales at DBK omarbejdes men bibeholdes som et enhedsmæssigt system med et partitativt organiseret klassifikationssystem og et identifikationssystem. Behovet for et identificerende system

62 62 skal dog først undersøges. DBK skal udformes så det kan oversættes til andre systemer basert på ISO Det anbefales at at følgende grundlæggende principper indføres og anvendes i den videre udvikling af DBK: Et klassifikationssystem og en referencesystematik har til formål at angive begreber, som skal anvendes til kommunikation af information indenfor en eller flere anvendelsesområder. Klassifikationen begrænser de begreber som må anvendes i målsætningen om at få en entydig forståelse. En referencesystematik skal entydigt definere de informationsobjekter, som skal kommunikeres. Det er en fordel, hvis et klassifikationssystem og en referencesystematik for samme anvendelsesområde udformes, så de anvender det samme begreb. Med relevante begreber i både et klassifikationssystem og et referencesystem menes begreber, som er nødvendige i en overførsel af information. Informationsoverførsel kan være alt fra hurtige datastrømme frem og tilbage mellem en mængde computere og datasystemer, til at en person læser en betegnelse på fx et skilt på en pumpe, og at betegnelsen gør det forståeligt, hvilken type pumpe det er Behov Grundlæggende for al klassifikation og referencesystematik er et behov for en organiseret beskrivelse af sagsobjekterne i domænet. For at et klassifikationssystem eller en referencesystematik skal kunne opfylde de behov, der findes, skal disse behov, inklusive nuværende anvendelser, klarlægges. Behovene specificeres bedst pr. anvendelse eller anvendelsesområde, som derfor skal analyseres nøje både med hensyn til anvendelse for menneskelig tolkning og for elektronisk overførsel af informationer. Behovene opstår i princippet altid i en eller anden form for aktivitet. Bygge- og ejendomssektorens aktiviteter er at udforme, producere og forvalte de byggede miljøer/omgivelser. Til dette kræves en mængde forskellige typer af ressourcer, herunder information. Man skal kunne bestille aktiviteter og angive, hvad de skal resulterer i. Man skal kunne angive en stor mængde styrende informationer for selve aktiviteterne, og man skal kunne angive hvilken information aktiviteterne skal videregive som en del af resultatet. Byggeri er en informationstæt beskæftigelse med mange aktører, og der stilles store krav til informationer, ikke mindst i love og forordninger. Informationsmængden er stærkt stigende og skal for de fleste aktiviteter håndteres vha. computere. Systematikken bør fungere som et hjælpemiddel i denne sammenhæng. Når det gælder udviklingen af DBK burde det være klart, at DBK skal kunne anvendes til de formål, der henvises til i ISO Se om dette i bilag C. Desuden er det klart, at referencestandarden DS/EN skal anvendes inden for mekanikområdet og el-området. Bedømmelsen er at det ville være fordelagtigt, hvis anvendelsen af referencestandarden og udformningen af DBK samordnes Udvikling af DBKs begrebsmodel Frembringelsen af et klassifikationssystem (herunder dets anvendelse i en referencesystematik) bør indledes med, at man inden for et specificeret domæne (anvendelsesområde) identificerer alle relevante begreber, skaber betegnelser for disse begreber og definerer relationer mellem dem.

63 63 Dette skal gøres ud fra en teoretisk model (begrebsmodel), som angiver de grundlæggende ontologiske begreberne og relationerne. Modellen bør anvendes til informationsanalyse af de anvendelsesområder, som klassifikationen skal anvendes inden for. Ud fra analysen kan modellen ændres og siden hen anvendes til at definere de aspekter/synsvinkler, objektdomæner og inddelingskriterier, som er nødvendige. Derefter kan udformningen af et klassifikationssystem og/eller en referencesystematik udføres. En sådan begrebsmodel bør være baseret på en videnskabelig teori. Se Bilagene A og B. Årsagen til at dette er vigtigt er, at det øger præcisionen i klassifikationen og gør den mere stabil over tid. Begrebsmodellen skal mindst omfatte de begreber der nævnes i forslag til udformning af DBK, se afsnit Klassernes betegnelser bør udformes, så de er lette at forstå, og i betegnelsen kan man også indlægge en kode, som med støtte fra et antal regler, angiver relationen til en anden klasse, som del-af og som type-av Definition og præsentation af klasser Klasserne skal defineres, og definitionerne skal udformes, så hele kredsen af de aktører, som indgår i processerne kan forstå dem tilstrækkeligt godt. Dette gælder også præsentationen af klasserne. Klasser skal præsenteres, så at man rimeligt let kan finde den klasse, som skal anvendes for det begreb, man har behov for at kommunikere ud. En anvendelig definition, terminologisk og klassifikationsmæssigt, bør trække klare grænser til andre klasser (i en hierarkisk klassifikation til klasser på samme niveau i klassifikationssystemet) på en sådan måde, at det ud fra hver anvendelse er tydeligt til hvilken klasse et givent informationsobjekt eller begreb tilhører altså hvordan noget skal klassificeres eller markeres Identifikation af klasser Hver enkelt klasse skal gives en entydig identitet i dens domæne. Det kan ske rent praktisk ske ved at identitet kobles på klassifikationssystemet i sin helhed og delene i klassifikationssystemet, samt at en lokal identitet kobles på den enkelte klasse. Klassens identitet udgøres da af summen af disse identiteter. Dette passer ind i mekanismen for identificering af klassifikation i IFC (IfcClassification). Eksempel fra BSAB 96 er klassen Vægge af tegl, hvis lokale identitet er FSG.2, og hvis del i klassifikationssystemet er Produktionsresultattabellen, hvis lokale identitet er PR. Klassifikationssystemet i sin helhed har identiteten BSAB 96. Identiteten for klassen Vægge af tegl bliver da BSAB 96: PR: FSG.2. Som adskillelse mellem identiteterne anvendes BSAB-tegnet : Byggeklassifikation i forskellige projektstadier Til udformningen af et et klassifikationssystem, uanset om det anvendes separat eller i et referencesystem, skal man tage hensyn til ændringer i behov og anvendelser under den samlede livscyklus for byggeprocessen. Se eksempel i Bilag B. Byggeprojektering indebærer, at man fastslår egenskaber i bygværker mht. krav i forhold til praksis, produktion og drift. Projekteringens resultat er dels en detaljeret fremstilling af byggeværket, en begrebsmodel, dels dets materielle repræsentation i forskellige typer af dokumenter som tegninger, tekster og skalmodeller. Et informationssystem for design skal muliggøre, at produktmodellen får en voksende kompleksitet og øget detaljeringsgrad, både ved at tillægge nye egenskaber og gennem en specificering af funktionelle dele og tekniske løsninger, se Figur 8. Idéen om at fremstillingen af byg-

64 64 ningen successivt specificeres findes også i rapporten 3D Arbejdsmetode fra Det Digitale Byggeri (bips 2006e). Figur 8. Et modelobjekt, her kun vist i 2D repræsentation, skal kunne tilpasses voksende kompleksitet og specificeringsgrad I de tidligste stadier i produktbestemmelsen kan det for visse anvendelser være vigtigt at beskrive funktionelle dele og deres samvirke, mens det for andre anvendelser er vigtigere at beskrive geometrien hos objektet. Uanset anvendelse skal dette gøres på en sådan måde, at man kan overføre information på en korrekt måde mellem forskelligt software. Standardisering af geometrisk beskrivelse er grundlæggende til for effektiv CAD-projektering. I oversigtredegørelser, såsom i forslagsstadiet, når hovedvægten ligger på byggeværkets funktion i relation til brugerne, kan samlede, generelle og bestemte dele af bygningen være egnede objekter, fx vægge, tage og bjælkelag, samt hele systemer som bæresystem og ventilationssystem. Disse findes som hovedklasser i DBK's tabel for bygningsdele, forekomster i produktaspektet. I projekteringsstadiet, hvor byggeriets tekniske løsninger bestemmes med etablering af detaljerede tegninger og den tekniske beskrivelse, er det mere specialiserede bygningsdele og bygningsdeltyper som også anvendes. I forvaltningsstadiet foreligger der lige som i de tidligere stadier et behov for en oversigtlig redegørelse og en detaljeret, funktionsbaseret klassifikation - og lige som i det senere forløbet i byggeprocessen - et behov for teknisk specifikation. Vedligeholdelsesperspektivet såvel som driftsperspektivet stiller særskilte krav til klassifikation Forslag til udformning af DBK Bedømmelsen er at DBK skal udvikles. Hovedmotiver for dette er at: DBK skal kunne anvendes til de formål, der refereres til i ISO DBKs teoretiske grundlag, herunder begrebsmodel, er utydlige eller manglende. DBKs principper for inddeling og benævnelser af tabeller er uklare. DBKs tabeller er ufulstændige eller mangler til dels. DBK-koden er ikke i på forhånd givet, men skabes ved en kombination af forskellige klasser og tabeller og dermed er hver enkelt kode svær at definere. Ganske vist kan indgående koder fra hvert aspekt defineres, men det kan ikke fuldt ud anvendes til at definere de enkelte koder. DBK-kodens betegnelser er beregnet til menneskelig tolkning, men er lange og komplekse, samt afviger fra vanlig sprogbrug og er derfor mindre brugervenligt. DBK-kodens benævnelse er svær at udlede manuelt, i praksis kræver det IT-support. Forslaget er at et udviklet DBK ses dels som et klassifikationssystem og dels som et referencesystem. Referencesystemet består af en klassificerende del og en identificerende del, hvor den klassificerende del er en delmængde af klassifikationssystemet.

65 65 Klassifikationssystemet skal kunne avendes uafhængigt af referncesystemet. Både klassifikationssystemet og referencesystemet skal baseret på undersøgelse af brugerbehov for disse systemer. Referencesystemet foreslås udformet i henhold til intentionerne i referencestandarden DS/EN og som grundskelet anvendes kompositionel inddeling i konstruktioner tilsvarende dem, som i DBK nærmest svarer til bygninger, bygningsdele og bygningsdeltyper. Eksempel på systematik ifølge disse principper findes i Bilag D. Der er brug for en forklaring af, hvilke anvendelser referencesystemets identificerede del skal anbefales til. Der skal så vidtmuligt tages hensyn til eksisterende reference- og identifikationssystemer i eksisterende bygningsmasser. Det skal også undersøges hvordan referencesystemets identifikationssystem forholder sig til andre metoder for identifikation, bl.a. GUID i informationssystemer. Referencesystemet kan udbygges med en tilsvarende struktur for funktionelle systemer og en tilsvarende struktur for rum, samt en tilsvarende struktur for virksomheder, se nedenfor. Desuden kan der skabes en systematik som knytter alle disse strukturer sammen. Klasserne i de forskellige DBK-tabeller kan på tilsvarende vis dække behov som klasser i ISO , hvilket motiverer udviklingen af en mere komplet klassifikation i form af et klassifikationssystem. Klassifikationssystemet foreslås udformet med følgende tabeller: 1. Bygningen med sine kompositionelle dele betragtede som konstruktioner, med inddelingsgrunden hovedfunktion. Eksempel på klasser er B Hus, BC Vægsystem og BCD Vægkonstruktion. Funktionalitet tilsvarende Work result som dele af bygningen skal indføres i klassifikationssystemet. 2. Typer af klasser baseret på tabel 1 ovenfor med funktionel specialisering. Eksempel på klasse for BC Vægsystem er BC Vægsystem / Ydervægsystem og et eksempel på BCD Vægkonstruktion er BCD Vægkonstruktion / Ydervægkonstruktion. 3. Typer af klasser baseret på tabel 1 ovenfor med kompositionel specialisering. Eksempel på klasse er BCD Vægkonstruktion/ Ydervægkonstruktion/ Hulmur typ 24, hvor hulmur type 24 kan anvendes som reference til en liste for kompositionelle typer af Hulmur. 4. Anlæg. Begrebet svarer nærmest til den praktiske anvendelse i den svenske bolig- og installations- og anlægsbranchen. Anlæg indebærer et lidt anderledes syn i forhold til ISO , men svarer omtrent til Construction entities og Construction Complexes. 5. Bygningen med sine dele betragtede fra et rumlig aspekt i en del-af struktur, fx etageplan, trapperumsenheder eller bygningsfløje. 6. Typer af rum baseret på tabel 5 ovenfor, med inddelingsgrunden, anvendelse og funktion ifølge ISO Work result, andet end de fysiske dele af bygningen. Det er nødvendigt at undersøge, hvordan Work result skal håndteres. En vurdering er, at det kan ske inden for rammerne af en videreudvikling af DBK. 8. Ressourcer ifølge ISO Egenskaber ifølge ISO Virksomheder (brugeraktiviteter). 11. Drift og vedligehold.

66 Funktionelle systemer. Eksempel: Brandsikkerhed, evakuering, adgangskontrol. Læg mærke til, at disse er brugersystemer og er defineret rent funktionelt. 13. Samt en del øvrige tabeller. Egenskaber anvendes til at at præcisere information knyttet til de objekter, som klassificeres med de andre tabeller Udvikling, udgivelse og forvaltning For at et klassifikationssystem eller et referencesystem skal kunne overleve og udvikles i løbet af dets levetid efter den første opbygningsfase foreslås det, at den betragtes som et produkt på et marked. Produktet bør ud over klassifikationssystemet eller referencesystemet også omfatte tilhørende informationer og tjenesteydelser. Produktet skal være holdbart i lang tid, og derfor skal der lægges stor vægt på de organisatoriske og finansielle spørgsmål. Produktet skal derfor kunne sælges og forvaltes i lang tid. Med forvaltning menes ud over løbende drift og vedligeholdelse også større udviklingsarbejde, som kan være nødvendigt. En form for nationalt eller internationalt og overordnet organ er nødvendigt at oprette for at bistå det miljø, der kræves til udvikling, udgivelse og forvaltning af produkterne. En stor mængde organisationsformer er her mulige. Vigtige krav til organisationen er upartiskhed, kompetence, virkelighedsforankring og finansiel styrke. Upartiskhed og åbenhed med tæt kontakt med de fremtidige brugere af DBK er vigtig for ikke at forvrænge udviklingen og for at få en god forankring af resultatet. Virkelighedsforankringen består i at markedsføre og udvikle det produkt, der efterspørges. Det er vigtigt at det organisatoriske arbejde udføres parallelt med andet arbejde. Organisationen bør begynde sit arbejde allerede i den første opbygningsfase. Organisationen skal være velforankret i branchen, dog uden at miste kraft ved at agere. Organisationen skal bemandes med kompetencer inden for områderne organisation, teknik og marked. Organisation og marked skal udformes på en måde der både ligner produktsælgende organisationer og standardiseringsorganer. Teknikområdet skal bemandes af faglige eksperter inden for klassifikation, referencesystematik og terminologi. Det er vigtigt at udbyderen af produktet angiver de processer, som man støder på, så branchen ud fra hver anvendelse kan få information, om hvordan produktet kan anvendes. Desuden skal produktet ledsages af en pædagogisk forklaring og information om anvendelse. Når det gælder forvaltningen er det vigtigt at være opmærksom på, at denne type produkt skal være uforandret i så lang tid som muligt. Ændringer er i sig selv uønskede og skal publiceres og beskrives tydeligt. Dette gælder for enhver anvendelse, så at man kan tilpasse ens anvendelse til ændringen. Ændringer som skyldes teknisk eller anden udvikling er dog et nødvendigt onde. Ændringer som skyldes fejl i produktets opbygning eller forkert begreb må dog givetvis ikke forekomme. For at undgå den type problem og give plads i produkter til nyheder er det en afgørende fordel, hvis produktet er videnskabeligt begrundet. I beskrivelse af produktet bør beskrivelsen af dette videnskabelige grundlag indgå.

67 Anbefaling til håndtering af ISO/PAS Eftersom anbefalingen i dette dokument er at videreudvikle DBK, skal en særlig undersøgelse foretages mht. omfanget af revideringen af DBK, inden der stilles et nyt forslag til en ny ISO/PAS. Et vigtigt princip som fremføres i denne rapport er, at et klassifikationssystem skal udvikles i nært samarbejde med brugerne af systemet, parallelt med udviklingen af forskellige anvendelsesmuligheder. Men der findes allerede i dag tilstrækkeligt med erfaring fra praktiske anvendelser af den principielle struktur fra DBK, bl.a. det svenske TEiP-system, til at man kan udarbejde en ISO/PAS som behandler de princippler for klassifikation og identifikation som skal anvendes ved bearbejdelsen af DBK. En sådan principiel version af klassifikations- og identifikationssystemet i et bearbejdet DBK bør kunne være klar under foråret Den revision der skal ske før udsendelsen af et forslag til ISO/PAS skal: Klarlægge at et udviklet DBK ses som et partitativt organiseret klassifikationssystem og et identificerende system. Klarlægge at behovet og principperne for et identificerende system fortsat skal udredes, dels med hensyn til referencestandarden DS/EN 81346, dels andre muligheder for at afstedkomme samme funktionalitet. Klarlægge at DBK s klassifikationssystem skal kunne anvendes til de formål som der refereres til i ISO Klarlægge DBKs teoretiske grundlag, herunder begrebsmodel og visse andre dele der modsvarer begreber fra ISO , fx Work result. Klarlægge principperne for omfanget, inddeling og benævnelser af DBKs for benævnelser af tabeller. Klarlægge det omarbetade DBKs principer for brugervenlig kodning og benævnelse af klasser.

68 68 6 Referencer bips (2006a). DBK 2006 resultatdomænet 2 Struktur og klassifikationstabeller for bygningsdele. Rev A bips, Lautrupvang 1 B, 2750 Ballerup. ISBN bips (2006b). DBK 2006 resultatdomænet 1 Struktur og klassifikationstabeller for bebyggelser, bygninger og rum. bips, Lautrupvang 1 B, 2750 Ballerup. ISBN bips (2006c) DBK 2006 vejledning. bips, Lautrupvang 1 B, 2750 Ballerup. ISBN bips (2006d). Logistik och process. bips, Lautrupvang 1 B, 2750 Ballerup. ISBN bips (2006e). 3D arbejdsmetode bips, Lautrupvang 1 B, 2750 Ballerup. ISBN CIB (1993). CIB Master List of Headings for the Arrangement and Presentation of Information in Technical Documents for Design and Construction. CIB Report. Publication 18:1993. Dikon (2008). Afprøvning af Dansk Bygge Klassifikation (DBK). Digital Konvergens DBKafprovning-rapport pdf DS (2009a). Industrianlæg, installationer og udstyr samt industriprodukter Principper for strukturer og referencebetegnelser Del 1: Grundlaeggende regler. DS/EN Köbenhavn. DS projekt: M ICS DS (2009b). Industrianlæg, installationer og udstyr samt industriprodukter Principper for strukturer og referencebetegnelser Del 2: Klassifikation af objekter og koder for klasser. DS/EN Köbenhavn. DS projekkt: M ICS Ekholm A. (2003). Teoretiska grunder för informationssystem vid byggande och förvaltning. I Wikforss Ö. (red) Byggandets informationsteknologi. Så används och utvecklas IT i byggandet. Svensk Byggtjänst, Stockholm. Engdahl S. (2001). Byggvaruinformation med IT analys av systematik och informationshantering. Projekteringsmetodik, Institutionen för Byggande och Arkitektur, Lunds Universitet. EPIC EPIC Version 2 Final Draft April Stockholm: Svensk Byggtjänst. Giertz L.M. (1982). SfB and its development. An Anas Forbartha, Dublin. ISBN ISO (2002). ISO , Building construction Organization of information about construction works Part 2: Framework for classification of information. SIS Förlag Stockholm. ICS OCCS (2003) Overall construction classification system. Per SIS (2008). Bygghandlingar 90 Byggsektorns rekommendationer för redovisning av byggprojekt, del 8 Digitala leveranser för bygg och förvaltning. SIS Förlag, Stockholm. Svensk Byggtjänst (2005). BSAB 96 System och tillämpningar. Svensk Byggtjänst, Stockholm.

69 69 Vägverket (2003). Principer för digital informationshantering. Publikation: 2003:54 version 1.1, , ISSN: Vägverket (2007). Principer för systemnummer och komponentbeteckningar. Publikation: 2007:54, , ISSN:

70 70 Bilag A Teoretisk grund för byggandets begreppsmodellering A.1. Introduktion I detta kapitel presenteras några grundbegrepp som använts i arbetet med analys av referenssystematiken och DBK. Texten baseras på en mer omfattande studie av semantiska och ontologiska grunder för byggproduktmodellering och byggklassifikation som redovisats i boken Byggandets Informationsteknologi (Ekholm 2003). Texten har i denna version bearbetats och utvidgats i vissa delar. A.2. Semantik och ontologi A.2.1 Utgångspunkter De teoretiska utgångspunkterna för denna framställning baseras i huvudsak på Mario Bunges arbeten, främst hans Treatise on Basic Philosophy (Bunge 1974a, 1974b, 1977, 1979, 1983a och 1983b). Övriga referenser återfinns löpande i texten. Bunges arbeten har valts som ramverk eftersom de på ett föredömligt sätt förenar en konsistent helhetssyn med kritisk granskning av skilda positioner inom vetenskapsteorin. Det begreppsliga ramverk som presenteras här har tidigare tillämpats vid utveckling av ett teoretiskt fundament för svensk och internationell byggklassifikation (Svensk Byggtjänst 1998). Frågan om symbolers betydelse och begreppens mening behandlas inom semantiken. Nedan behandlas kortfattat några av semantikens grundbegrepp. Frågor om verklighetens natur, om vad som finns och hur det är uppbyggt, behandlas inom den gren av filosofin som kallas ontologi. I avsnitten som följer behandlas också några av ontologins grundbegrepp. Klassifikation innefattar att systematisera kunskap om en domän (kunskapsområde). Klassifikation förutsätter därför ontologisk kunskap om objekt i domänen och semantisk kunskap om den begreppsmässiga representationen av objekten. A.2.2 Begrepp Behovet att kunna kommunicera på ett entydigt och exakt sätt ställer vissa krav på språket, t ex vid upprättande av en teknisk beskrivning eller en mängdförteckning. Inte minst gäller det vid uppbyggnad av begreppsschemat i ett informationssystem för dessa uppgifter. För att kunna förstås på ett enhetligt sätt måste en språklig utsaga bestå av begrepp med en bestämd referent, en entydig definition och en lämplig överenskommen beteckning. Begrepp är mentala konstruktioner, med vars hjälp objekt av olika slag, både abstrakta och konkreta, kan bli föremål för tänkandet. Begreppen kan liknas vid tänkandets byggstenar. Ett begrepp sägs referera till ett objekt, detta är begreppets referent. Exempelvis refererar begreppet hus till konkreta hus och begreppet idé till en abstrakt föreställning. Se Figur 1.

71 71 Ett begrepp kan även representera en egenskap hos ett objekt. Ett exempel är u-värde som refererar till en klimatskiljande konstruktion och som representerar dess värmeisolerande egenskap. Begrepp som refererar till objekt som helhet kallas klassbegrepp eller bara klasser, medan begrepp som representerar en aspekt eller enstaka egenskap hos objektet kallas attribut. Figur 1. Relationer mellan tecken, objekt, begrepp och kontext. När man använder begreppet hus kan andra begrepp framkomma som associationer eller på annat sätt vara relaterade, t ex hem, arkitektur eller glädje. Sådana andra begrepp som begreppet relaterar till benämns kontext. Kontext är det vidare begreppsmässiga sammanhang bestående av vetenskapliga teori inklusive begreppets definition, idétradition eller personliga associationer, som är nödvändigt för att begreppets mening skall kunna framgå. En definition är en beskrivning av meningen hos ett begrepp. I definitionen anges den övergripande kategori som objektet tillhör samt dess karakteristiska särskiljande egenskaper. Definitionen innefattar inte samtliga egenskaper hos objektet utan endast de som behövs för att objektet skall kunna skiljas från andra tillhörande samma övergipande kategori. Om definitionen av begreppet hus konstrueras på detta sätt kan den lyda: Ett hus är ett byggnadsverk med uppbyggd klimatskärm omkring beträdbara utrymmen (Svensk Byggtjänst 2005). I definitionen anger byggnadsverk närmsta överordnade grövre klass, medan uppbyggd klimatskärm och omkring beträdbara utrymmen är egenskaper som skiljer hus från andra byggnadsverk, som broar eller kajer. Syftet med definitionen är att skilja mellan olika byggnadsverk både avseende funktion och konstruktion. A.2.3 Begreppsram, teori och modell Ting och händelser beskrivs mer utförligt med hjälp av begreppssystem. En utsaga är det minsta meningsfulla begreppssystemet medan en begreppsram och en teori omfattar en större mängd relaterade begrepp. I en begreppsram definieras på ett övergripande, allmänt sätt nyckelbegrepp refererande till objekt inom ett kunskapsområde (domän). En teori är en begreppsram där begreppen är logiskt relaterade till varandra.

72 72 En modell representerar egenskaper hos ett ting. En modell ger ingen komplett representation av ett ting utan representerar ett urval egenskaper bestämda av syftet med modellen. En sådan särskilt utvald mängd egenskaper, ofta lagmässigt relaterade, benämns aspekt. Aspekter på den byggda miljön kan avse byggvarors miljöegenskaper, byggnadsverks utrymmen osv. En konkret modell (t.ex. en skalmodell) är ett ting som i något avseende liknar det modellerade tinget, medan en abstrakt modell är en begreppsmässig representation av tinget. En konkret modell är inte ett direkt avtryck av verkligheten utan föregås av uppbyggnad av en abstrakt modell. En modell av ett ting byggs således inte direkt som tinget är utan som vi ser tinget, t ex i vardagligt bruk, genom en vetenskaplig teori eller ett konstnärligt temperament. Se Fig. 2. Figur 2. Relationen mellan en konkret modell och avbildad verklighet går via en begreppsmodell A.2.4 Tecken, språk och kommunikation Överföring av begrepp mellan människor möjliggörs genom tecken eller symboler som vi kan uppfatta med våra sinnen, t ex ljussignaler, ljudvågor och känselimpulser. Ett tecken är ett ting som utformats på ett särskilt överenskommet sätt så att både avsändaren och mottagaren tolkar det som samma begrepp. Tecknet symboliserar, eller betecknar, ett begrepp. Tecknet hus symboliserar t.ex. begreppet hus. Tecken sägs också stå för, eller denotera, ett annat objekt. Tecknen hus och röd kan t.ex. stå för ett konkret hus respektive dess kulör. Relationerna mellan tecken, begrepp och objekt kan redovisas som i Figur 1. Figuren följer principerna i Ogden och Richards teckenmodell (Ogden and Richard 1972), men tilläggen om representation och kontext har hämtats från Bunges semantiska teori. Begrepp som överförs i en kommunikationsprocess benämns information. Med information avses i detta sammanhang endast begrepp och således inte känslor eller upplevelser som av dofter eller musik. Sändaren av information måste utforma de tecken som mottagaren skall tolka enligt överenskomna designationsregler eller koder för att rätt begrepp skall uppfattas.

73 73 A.2.5 Objekt och egenskap Genom varseblivningen blir individen medveten om objekt i omgivningen. Objekt definieras allmänt som konkreta eller abstrakta föremål för tankar, känslor eller handlingar. Abstrakta objekt som känslor eller tankar har ingen konkret existens 2, de är mentala konstruktioner med abstrakta egenskaper, medan konkreta objekt, ting, har konkreta egenskaper. Sådana objekt kallas i denna DBK-rapport för sakobjekt för att skilja dem från de objekt som används i informationssystem och som representerar sakobjekt. Objekt som representerar sakobjekt kallas i denna DBK-rapport för informationsobjekt. Det är med andra ord rent faktiskt skillnad mellan de objekt som man beskriver och de objekt som utgör beskrivningen, som t.ex. skillnaden mellan sakobjektet en fysisk yttervägg och informationsobjektet yttervägg i ett informationssystem. Som informationsobjekt kan en viss förekomst (i informationssystemet) betecknas med t.ex. YV 1 som därmed är en egenskap hos informationsobjektet och som t.ex. kan användas som en symbol för ytterväggen på en ritning. Egenskapen identitet är den mest grundläggande egenskapen för ett objekt. En identitet är en administrativ egenskap som tillskrivs ett sakobjekt för att beskrivningen entydigt skall referera till ett givet sakobjekt i en mängd. Exempel på identifierade egenskaper är namn, personnummer, registreringsnummer för fordon etc. Frågan om entydighet kräver att identiteten är unik för den mängd sakobjekt som refereras till. A.2.6 System Ett system är ett sammansatt objekt som består av objekt med inbördes relationer. Se Figur 3. Ett system kan antingen vara konkret eller abstrakt beroende på om de ingående objekten är konkreta eller abstrakta. En utsaga, begreppsram eller teori är exempel på abstrakt system. Ett konkret system är ett sammansatt ting med bindande relationer mellan dess delar och till omgivningen. Sammansättningen är mängden av systemets delar, omgivningen är ting som påverkar eller påverkas av systemet utan att anses tillhöra detta, strukturen är mängden av alla systemets relationer, inre och yttre, och mekanismen är delar som ingår i systemets inre processer. Systemets tillstånd är mängden egenskaper vid en given tidpunkt och systemets historia utgörs av alla tidigare tillstånd. En händelse är en förändring av tillståndet hos ett system. Figur 3. System med sammansättning, omgivning och relationer Ett system kan betraktas ur olika aspekter. Den funktionella aspekten, top-down, avser ömsesidiga egenskaper bl.a. funktioner, medan den kompositionella aspekten, bottom-up, avser inre egenskaper 2 Även abstrakta objekt har en konkret existens, men endast i hjärnan, och kallas därför abstrakta

74 74 inklusive systemets delar, se Figur 4. Bland andra aspekter finns de rumsliga, tidsmässiga eller upplevelsemässiga. Figur 4. Funktionell respektive kompositionell aspekt på ett system Ett konkret system byggs av ting som förmås att samverka, t ex ett murverk byggs av bl a tegelstenar. Tegelstenarna ingår i murverkets sammansättning. Mellan systemet (konkret eller abstrakt) och dess delar råder en del-helhetsrelation. Med termen del kan avses delar ur olika aspekter, t.ex. en funktionell, kompositionell eller rumslig aspekt, se även (Ekholm och Fridqvist 2000). Syftet med att skilja mellan olika del-begrepp är att delar av ett system kan vara olika beroende på vald aspekt, dvs. de har inte relationen ett till ett utan många till många. Som exempel kan nämnas relationen mellan delar av en klädhängare i en funktionell respektive kompositionell aspekt. Funktionella delar av en klädhängare är rockhängarfunktion och byxhängarefunktion medan kompositionella delar kan vara bygel av böjträ och tvärslå av träpinne eller bygelformad plastkonstruktion, se Fig. 5. Den kompositionella aspekten säger inget om dessa delars funktion. Däremot är det endast den kompositionella aspekten som kan beskriva hur ett system är sammanfogat. Analogt kan man välja att beskriva delar ur en rumslig aspekt på samma klädhängare och tala om en övre och nedre del. Figur 5. Funktionella delar markerade med rött, kompositionella delar markerade med pilar. Om delarna av ett system också är system kallas de subsystem eller delsystem, och vice versa om delarna är system kallas helheten supersystem. Subsystem, system och supersystem är exempel på en s k nivåordning. En nivåordning eller hierarki är en mängd nivåer som ordnats med avseende på någon relation. En partitativ nivåordning baseras på en indelning av system med avseende på relationen del-av så att system i lägre nivåer utgör delar av system i högre nivåer. I varje högre nivå framkommer egenskaper så att helheterna i något grundläggande avseende skiljer sig från delarna.

75 75 En nivåordning är beroende av vald aspekt. I en kompositionell nivåordning är relationen mellan nivåerna föregår, d v s system i en lägre nivå bildas före system i en högre nivå. Exempelvis i nivåordningen lera -> tegelsten -> murverk, framkommer nya egenskaper i respektive nivå. I en funktionell nivåordning urskiljs funktionella delsystem i en lägre nivå som samverkar till funktionen hos system i högre nivåer. A.2.7 Rum, tid och process Även om tingen inte har bindande relationer, dvs inte påverkar varandra, kan det vara meningsfullt att betrakta dem som en helhet, t ex på grund av deras tidsmässiga eller rumsliga relationer. En sådan grupp av ting med icke-bindande relationer till varandra benämns aggregat. Det allmänna begreppet rum kan definieras som ett aggregat av ting betraktade enbart med avseende på rumsliga egenskaper, t ex avstånd, storlek eller inre rymd. Vissa rum kan omsluta och bilda en inre rymd för andra ting. Med begreppet utrymme avses ett rum med faktiskt eller upplevelsemässigt avgränsande egenskaper t ex mot ljus, ljud, eller luft, och med en inre rymd som inte upptas av de avgränsande tingen och där andra ting kan inrymmas (Ekholm och Fridqvist 2000). Analogt med att en rumslig relation definieras som en åtskillnadsrelation mellan ting, så definieras tid som en åtskillnadsrelation mellan händelser. En klocka har en regelbunden process och kan användas som referensram för tidmätning. En process är en serie händelser i ett system. Ett system som genomgår en process kan både påverka och påverkas av sin omgivning. Med input avses omgivningens påverkan på systemet och med output avses systemets påverkan på omgivningen. I den beskrivning av processer som vanligtvis görs i byggsektorn urskiljer man begreppen resurs, aktivitet och resultat. En aktivitet är en process som har ett bestämt syfte. Aktiviteter kan bara utföras av system som kan uppsätta mål, t ex sociala organisationer. Resurser är dels input, d v s material och information som påverkar systemet och dels systemets mekanism, d v s de delsystem som utför och styr aktiviteten, t ex arbetskraft och maskiner. Resultat är systemets output, d v s material och information som utformas av aktiviteten. Som exempel på tillämpningen av dessa begrepp kan nämnas en snickare som med en hammare skall spika ihop två brädor. Aktiviteten är spikandet, resurserna är dels spiken och brädorna, och dels mekanismen i form av snickaren med hammaren. IDEF0 är en metod för dokumentation och grafisk beskrivning av processer (Marca och McGowan 1988). IDEF0 baseras på en grundläggande processmodell där en process eller aktivitet representeras grafiskt av en rektangel med namnet på aktiviteten och med pilar som symboliserar input, output, kontroll och mekanism. Modellen kan användas både då processen hanterar information och konkreta ting. Se Fig. 6.

76 76 Figur 6. En process enligt IDEF0. Vid informationshantering motsvaras input av information som tillförs aktiviteten och output av information som produceras i aktiviteten. Informationen föreligger i olika medier, men mediet är inte i fokus utan det är informationens mening, dess semantiska innehåll, som är viktig. Man skiljer mellan information som input och som kontroll. Den förra avser information som behandlas i processen medan den senare avser regler och restriktioner för hur aktiviteten genomförs, t ex kvalitetsplaner och instruktioner för arbetsrutiner. Den undre pilen anger processen ur ett kompositionellt perspektiv och avser mekanismen, dvs. de konkreta ting som genomför processen, t ex personer och utrustning. A.2.8 Generellt om klassifikation En klass har tidigare definierats som ett begrepp som refererar till ett objekt som helhet. Objekten sägs vara medlemmar av klassen. Klassifikationens syfte ligger till grund för identifikation (urskiljande) av objekt och bestämning av indelningsgrundande egenskaper. Begreppets definition anger den övergripande kategori som objektet tillhör, dvs. de objekt som urskiljs, samt dess karakteristiska särskiljande egenskaper. Vid klassifikation används de särskiljande egenskaperna som indelningsgrundande. I definitionen ovan av hus som ett byggnadsverk med uppbyggd klimatskärm omkring beträdbara utrymmen anger byggnadsverk närmsta överordnade grövre klass, medan uppbyggd klimatskärm och omkring beträdbara utrymmen är egenskaper som skiljer hus från andra byggnadsverk, som broar eller kajer. Vid klassifikation av hus kan man välja någon av de karakteristiska egenskaperna som indelningsgrundande, t.ex. beträdbara utrymmen. Arten av dessa utrymmen kan ligga till grund för klassifikation med avseende på användning, t.ex. skolhus, bostadshus, bank etc. Objekten kan ha andra egenskaper utöver de som karakteriserar klassens medlemmar, dessa beaktas emellertid inte i klassifikationen. Urskiljandet av klasser kan vara vetenskapligt grundat; ett klassifikationssystem sammanfattar och ordnar befintlig kunskap (Bunge 1983a). Men det måste ta hänsyn till att tingens egenskaper inte kan avgränsas på ett entydigt sätt, t ex kan skillnaden mellan fönster och fönsterdörr vara svår att precisera; egenskaper föreligger i olika grad, inte i distinkta paket. För klassifikation är det trots detta nödvändigt att skapa distinkt avgränsade klasser. Detta görs genom s k boolesk uppdelning i kvalitativt skilda klasser av typen A och Icke-A. Klassifikation innebär att med utgångspunkt från ett syfte indela en samling objekt, konkreta eller abstrakta, i ömsesidigt åtskilda delmängder (Hunter 1988). Ett klassifikationssystem är ett begreppsmässigt system av klasser som relaterats med avseende på relationen typ-av och som möj-

77 77 liggör klassifikation av objekt i en mängd. I ett klassifikationssystem rangordnas mängderna i en nivåordning där mängder i en högre nivå innefattar mängder i underliggande nivåer. Ett klassifikationssystem kan vara facetterat eller enumerativt. Ett facetterat system består av fristående aspekter som under vissa förutsättningar kan kombineras till klasser. Ett enumerativt system innehåller en uppräkning av redan kända klasser. För att underlätta användning i samband med olika arbetsuppgifter, t.ex. teknisk beskrivning, kan ett klassifikationssystem innefatta klasser av system i olika nivåer genom s.k. partitativ indelning. Som exempel kan nämnas BSAB-systemet som har något som skulle kunna kallas storbyggdelar under rubriken sammansatt innehållande byggdelar, t.ex. storbyggdelen yttervägg med byggdelarna yttre klimatskärm, bärverk i yttervägg, inre klimatskärm och ytskikt. Storbyggdelar kan användas när man ännu inte vet något om hur en del är uppbyggd och om man vill redovisa ett mera komplext sammansatt system än de som representeras av byggdelar. Begreppet sammansatt i BSABsystemet används ibland för ett sakobjekt med flera huvudfunktioner. Ett allmänt accepterat klassifikationssystem möjliggör effektiv kommunikation. Vid uppbyggandet av klassifikationssystemet krävs dels kunskap om objektens egenskaper dels att avsikten med klassifikationen noga övervägs: Klassifikationssystem som utvecklats inom byggområdet för tillämpningar som beskrivning, mängdberäkning och kalkylering, skall användas vid utveckling av informationssystem för motsvarande uppgifter. För att kunna klassificera en viss mängd objekt är det inledningsvis nödvändigt att man bestämmer syftet med klassifikationen. Därefter kan man bestämma de egenskaper hos objekten som är av intresse för klassifikationen; härvid är det nödvändigt att bortse från egenskaper som inte är av intresse. Slutligen sorteras objekten i klasser med avseende på de valda egenskaperna. Klassindelningen kan göras med olika finhetsgrad. En grov klassindelning baseras på mer allmänna egenskaper, medan en finare indelning baseras på mer specifika egenskaper. Till exempel kan frukterna i en korg, beroende på syftet, i första indelningsnivån indelas i äpplen och päron. Nästa indelningsnivå kan avse olika sorter alternativt olika färger. En indelningsnivå är en mängd klasser med samma finhetsgrad. Se Figur 7. I figuren avser tecknet (delmängd av), t ex a b, att mängden medlemmar av en klass a antingen är densamma som, eller en delmängd av, mängden medlemmar av en annan klass b. Tecknet (medlem av), t ex a b, avser att ett ting a är medlem av en klass b. Syftet med en klassifikation är att skilja mellan objekten i en mängd. För att klassifikationen skall vara uttömmande måste varje objekt i mängden tillskrivas en klass, och för att den skall vara entydig får varje objekt endast tillhöra en klass. Utan dessa kriterier finns det oklassificerade objekt och objekt som hör till mer än en klass i samma indelningsnivå. I dessa fall har inte klasserna definierats entydigt. En praktiskt användbar klassifikation måste vara

78 78 Figur 7. Klassifikationsbegrepp. uttömmande; unionen av samtliga klasser i den första indelningsnivån måste vara lika med den ursprungliga mängden, se Figur 7, och entydig; det får inte finnas några gränsfall där samma objekt tillhör mer än en klass i samma indelningsnivå. Alla klasser i samma indelningsnivå måste vara disjunkta, dvs parvis åtskilda. En klass i en lägre indelningsnivå kan vara en subklass av en klass i en högre indelningsnivå. A.2.9 Strukturering och klassifikation Referensstandarden DS/EN använder begreppet strukturering för att benämna indelning av ett system i en del-av struktur, en s.k. partitativ indelning. En partitativ indelning kan göras i flera nivåer. Delar av ett system kan vara olika beroende av vald aspekt, t.ex. en funktionell aspekt urskiljer funktionella delsystem och en kompositionell aspekt urskiljer de delar varav systemet framställts. Se Fig. 8. Figur 8. Partitativ indelning i olika nivåer. DS/EN del 2 innehåller ett klassifikationssystem som kan användas för klassifikation av delar ur olika aspekter. Det är möjligt att presentera klasser i samma tabell för samtliga delar i olika nivåer om man är noga med att redogöra för vilken nivå de tillhör och att klassifikationen på ett entydigt sätt knyts till respektive delar. Fig. 9 visar en kombination av partitativ indelning och klassifikation i olika nivåer.

79 79 Figur 9. Partitativ indelning och klassifikation. Den partitativa indelningen görs med syfte att identifiera delar av intresse i ett system. Delar av en byggnad kan identifieras på ett branschgemensamt sätt och man kan skapa relevanta klasstabeller för dem. Vid en jämförelse mellan delar tillhörande de lägre systemnivåerna för olika mer sammansatta delar kan finnas upprepning av delar av samma slag, t.ex. ytterväggar och innerväggar kan ha samma sorts mindre delar. Genom att använda sig av Work result som del av Designed element kan man undvika den upprepning som uppkommer i DBK. Work result tillhör då en lägre partitiv nivå och har då en många till många relation till närmast högre nivå, se Fig. 10. Det är dock inte säkert att det leder till önskvärd minskning av antal relevanta klasser. TEiP-systemet i Bilaga 4 i rapporten är exempel på att man kan fullfölja den partitativa nedbrytningen och ändå begränsa antalet relevanta klasser. Hur detta skall hanteras i utvecklingen av DBK måste bli föremål för analys i de praktiska test som måste utföras i ett tidigt skede av det fortsatta utvecklingsarbetet tillsammans med användare av systemet. Figur 10 : Partitativ indelning i kostnadskalkyler med klasser i BSAB-systemet/ISO

80 80 A.2.10 Referenssystem och referenssystematik Ett Referenssystem innehåller ett identifikationssystem och ett klassifikationssystem som används i kombination. Ett referenssystem består av principer för identifikation av informationsobjekt samt tabeller för klassifikation av sakobjekt samt en metodik att skapa referensbeteckningar. En referensbeteckning består av både klassbenämning och löpnummer vilka i samverkan blir identifierande. Principerna för skapande av referensbeteckningar benämns referenssystematik. A.3. Litteratur Bunge M. (1983b). Epistemology and Methodology II: Understanding the World, Vol. 6 of Treatise on Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel. Bunge M. (1983a). Epistemology and Methodology I: Exploring the World, Vol. 5 of Treatise on Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel. Bunge M. (1979). Ontology II: A World of Systems, Vol. 4 of Treatise on Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel. Bunge M. (1977). Ontology I: The Furniture of the World, Vol. 3 of Treatise on Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel. Bunge M. (1974b). Semantics II: Interpretation and truth, Vol. 2 of Treatise on Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel. Bunge M. (1974a). Semantics I: Sense and Reference, Vol. 1 of Treatise on Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel. Ekholm A. (2003). Teoretiska grunder för informationssystem vid byggande och förvaltning. I Wikforss Ö. (red) Byggandets informationsteknologi. Så används och utvecklas IT i byggandet. Svensk Byggtjänst, Stockholm. Ekholm A. och S. Fridqvist, 2000, A concept of space for building classification, product modelling, and design. Automation in Construction, 9(3), p Hunter E. J. (1988) Classification made simple. Hants: Gower. Marca D. A. and McGowan C.L. (1988). SADT: Structural analysis and design technique. New York: McGraw-Hill. Ogden C. K. och Richards I. A. (1972) The Meaning of Meaning. Kegan Paul, London Svensk Byggtjänst (2005). BSAB 96 System och tillämpningar. SB-Rekommendationer nr 10. Svensk Byggtjänst AB, Stockholm.

81 81 B Beskrivning av ramstandarden för byggklassifikation ISO samt byggklassifikationssystemet BSAB 96 Beskrivningen syftar till att ge ett komprimerat underlag för förståelse av jämförelser i senare kapitel mellan å ena sidan ramstandarden ISO exemplifierad av BSAB 96 och å andra sidan Referenssystematiken och DBK. B.1. Ramstandarden för byggklassifikation ISO Ramstandarden för byggklassifikationssystem (ISO ) anger hur klassifikationssystem bör utformas. Ett av syftena är att systemen ska bli så lika varandra att de på kort sikt kan harmoniseras och på längre sikt kanske leda till ett gemensamt internationellt byggklassifikationssystem. I arbetet med ISO har tanken varit att harmoniseringen bör drivas så långt att översättningsnycklar kan tas fram mellan olika klassifikationssystem. För en fördjupad beskrivning av den svenska översättningen av ISO se SS-ISO (2002). För en fördjupad beskrivning av BSAB 96 hänvisas till BSAB-boken, där hela systemet beskrivs och där det ges relativt fylliga beskrivningar av varje användning (tillämpning) Svensk Byggtjänst (2005). Kommunikation mellan aktörer i bygg- och förvaltningsprocesserna kräver att termer och begrepp är gemensamma. Bygg- och förvaltningsklassifikationen bidrar till en branschgemensam grund för kommunikation mellan aktörer och informationssystem genom att definiera ett enhetligt sätt att beskriva byggnadsverk och processer för projektering, produktion och förvaltning. Urvalet av klasser och deras detaljeringsgrad bestäms av klassifikationens syfte. Som exempel kan nämnas att syftet för det första svenska systemet för byggklassifikation, SfB-systemet, som introducerades redan 1950, var att tillgodose behovet av begrepp och terminologi för byggnadsbeskrivningar, kostnadskalkylering och hantering av varuinformation särskilt i samband med överföring av information från projektering till produktion (Giertz 1982). Inom den internationella standardiseringsorganisationen ISO, har man utarbetat en grundläggande standard för byggklassifikation (ISO 1997, SIS 2002). Klasserna i ISO avses omfatta hela byggnadsverkets livscykel, inkluderande produktbestämning, produktframställning och produktanvändning. Klassifikationen avser den byggda miljön alltifrån grupperingar av byggnadsverk i s.k. infrastrukturella enheter (t.ex. bostadsområde) ner till de minsta delarna i form av byggvaror. Standarden rekommenderar vilka tabeller som kan vara lämpliga att utarbeta av de nationella eller regionala organisationerna och innehåller inga klassifikationstabeller. Syftet med standarden är att den skall grundlägga ett internationellt gemensamt synsätt på klassifikation inom byggsektorn för att stödja informationsutbyte mellan informationsprocesser. Exempel på processer är CAD-modellering, beskrivning och kostnadskalkylering. Grundläggande för byggklassifikation enligt ISO är att skilja mellan olika vyer mot den konkreta verkligheten. Vyerna avspeglar behovet av information i olika processer, t.ex. i olika skeden av produktbestämningen. Klasserna Element (byggdel), Work result (produktionsresultat) och Construction product (inbyggnadsvara) är alternativa sätt att klassificera de fysiska delarna av byggnadsverket. Inom parenteserna står de motsvarande svenska benämningarna i SS-ISO

82 82 Vid utvecklingen av SfB-systemet identifierade man också vyer, dels vad en del av byggnaden är dels hur en del av byggnaden konstrueras (Giertz 1982:6). Detta var utgångspunkt för utvecklingen av tabeller utifrån respektive vy. I SfB-systemet besvaras frågan vad? med delar med avseende på funktion. När det gäller frågan hur? något konstrueras svarar SfB med begreppet konstruktioner som definieras som arbeten med byggvaror. Det kan finnas flera syften med byggklassifikationen. Ur produktionssynpunkt är det av intresse att skilja mellan olika typer av konstruktioner, medan det ur förvaltningssynpunkt är intressant att skilja mellan olika användning av byggnadsverk. Det behöver inte finnas någon motsättning mellan olika syften vid val av lämpliga indelningsgrunder för klassifikationen men det kan kräva en del arbete vid utformningen av klassifikationssystemet. Man har t.ex. vid klassifikation av byggnadsverk som första indelningsgrund konstruktionstyp (kallas huvudkonstruktionstyp i BSAB 96), vilket leder till klasser som husbyggnader, master, kajer och vägbyggnader. Som andra indelningsgrund tillämpas funktion eller verksamhet (kallas funktion i användning i BSAB 96) t.ex. som skola, bostadshus, kontor eller museum. En väsentlig anledning att skilja mellan olika byggobjekt är att de är olika konstruktioner. Syftet med denna åtskillnad är att kunna beskriva hur t ex en del av en byggnad skall tillverkas. Med detta syfte beskrivs dels vad som skall byggas, funktionen, dels hur detta skall byggas, genom arbete med material och hjälpmedel. Ritningar eller andra geometriska representationer av byggnaden beskriver utformning och var delarna skall vara. Klasser tillhörande kategorin Element (byggdel) i ISO avser delar definierade utifrån funktion i det färdiga byggnadsverket, medan klasser tillhörande kategorin Work result (produktionsresultat) avser delar definierade utifrån resultat av bearbetade och monterade inbyggnadsvaror. Klassen Construction product (inbyggnadsvara) avser delen betraktad som en resurs att byggas in i byggnadsverket med egen funktion, konstruktion och egna materialegenskaper. En kostnadskalkyl för byggnadsverket kan t ex utföras i ett tidigt skede avseende Element eller Designed element (byggdelstyp) samt inför produktionsskedet med Work result som baseras på resurskostnader. Ett annat exempel på uppdelning mellan vyer inriktade mot funktion och komposition är klassen construction entity (byggnadsverk) som beskrivs dels med avseende på funktion för brukaren, t ex skolbyggnad, och dels med avseende på form, d v s komposition som husbyggnad, bro eller tunnel. ISO-standarden baseras på en processmodell där man urskiljer resurser, processer och resultat. Processerna i ett byggnadsverks livscykel är enligt ISO-standarden: produktbestämning, produktion, användning och förvaltning samt avställning och rivning. För processer rekommenderar standarden särskilt utarbetande av tabeller för skeden i ett byggnadsverks livscykel, projektskeden, administrativa processer och produktionsprocesser. I ISO redovisas ett diagram där de olika klasserna relateras till varandra. Se Figur 1. Alla klasser avser byggobjekt (konkreta objekt) med egenskaper. Diagrammet i ISO-standarden visar dels relationen typ-av mellan klasser och dels relationer mellan medlemmar av klasserna, t ex del-av eller resultat-av. Relationer mellan byggobjekt måste definieras för modellbaserade informationssystem, t ex för produktmodellering. Relationerna mellan byggobjekt har inte definierats i den etablerade byggklassifikationen eftersom den utvecklats för behoven i traditionell ritningsbaserad projektering där relationerna framgått av framställningssättet.

83 83 Figur 1. Relationer mellan resultat, processer och resurser i ISO Diagrammet i Figur 1 avspeglar det gemensamma synsätt på processer och resultat, på helheter och delar, samt på vyer av intresse, som utvecklats i ISO-gruppen. Synsättet återkommer i de tillämpningar av standarden som görs i olika organisationer nationellt, regionalt eller företagsspecifikt. Syftet med att följa standarden är att skapa förutsättningar för utbyte av information strukturerad enligt olika nationella och regionala system. Även om detaljutformningen av tabeller varierar, kommer många klasser att vara lika genom tillämpning av den gemensamma standarden. Det har inte studerats hur detta fungerat i de system som utvecklats hittills, t.ex. BSAB 96 och OCCS. Det vore intressant att klargöra om dessa system utformats tillräckligt nära ramstandarden för att kunna ha översättningsnycklar mellan sig.

84 84 B.2. Byggd miljö och byggklassifikation Detta avsnitt beskriver en tolkning av ISO-standarden med syfte att utveckla den teoretiska grunden för standarden. Beskrivningen är i överensstämmelse med standarden men kompletterar och förtydligar några av definitionerna för att underlätta analysen av DBK. Den byggda miljön utformas av människan för ett syfte, den är en materiell omgivning som möjliggör önskade aktiviteter. I en byggd miljö ingår både naturelement och artefakter. Den byggda miljön består av olika byggnadsverk som beroende på syfte och önskad aktivitet utförs med olika byggkonstruktioner. Exempel på sådana byggkonstruktioner, även benämnda huvudkonstruktionstyper (Svensk Byggtjänst 1998), är hus, master, kajer, vägar, broar, avloppsledning etc. Ett byggnadsverk, i ISO-standarden Construction entity, definieras som Independent material construction result of significant scale serving at least one user activity or function. Olika byggnadsverk skiljer sig åt beroende på dels byggkonstruktion dels möjliga aktiviteter eller teknisk funktion. Samma byggnadsverk kan bestå av flera konstruktioner, t.ex. en huskonstruktion, med olika installationssystem. En verksamhet kan behöva en mer komplex miljö, bestående av flera byggnadsverk för att möjliggöra en aktivitet. En sådan miljö benämns i ISO-standarden Construction complex och definieras som two or more adjacent construction entities collectively serving one or more user activity or function. I BSAB-systemet används termen infrastrukturell enhet för dessa komplexa miljöer. En förenklad benämning skulle kunna vara infrastruktur. En infrastruktur består således av två eller flera byggkonstruktioner, av samma eller olika typ, t.ex. en flygplats eller avloppsreningsverk. Byggnadsverk består av delar med olika funktion och konstruktion beroende på typ av byggkonstruktion. Allmänt kan man skilja mellan bärande, avgränsande och mediaförsörjande funktioner hos delar av byggkonstruktioner. I ISO-standarden benämns delarna Element och definieras som construction entity part which, in itself or in combination with other such parts, fulfills a predominating function of the construction entity. Det finns ytterligare ett sätt att identifiera delar som benämns Work result. Dessa identifieras inte med utgångspunkt från karakteristisk huvudfunktion utan med avseende på de resurser som använts för att åstadkomma delen, främst arbete och varor. I ISO-standarden definieras Work result som construction result achieved in the production stage or by subsequent alteration, maintenance, or demolition processes and identified by one or more of the following: the particular skill or trade involved; the construction resources used; the part of the construction entity which results; the temporary work or other preparatory or completion work which results. Fokus vid användning av begreppet Work result som benämning av del av en byggkonstruktion ligger inte vid dess funktion utan vid de resurser som använts för att åstadkomma delen. I praktisk tillämpning används Element tillsammans med Work result för att karakterisera en del av en byggkonstruktion funktionellt respektive kompositionellt. Beroende på behovet av information i processen kan man välja att karakterisera en del av en byggkonstruktion som antingen Element eller Work result. Det finns ytterligare ett sätt att använda de två olika sätten att karakterisera en del av en byggkonstruktion. Det är när man vill göra en del-av indelning av byggkonstruktionens huvudsystem, t.ex. en ett väggsystem. Då kan man karakterisera delar med avseende på huvudfunktion ner till en viss indelningsnivå, och om man sedan vill fortsätta indelningen i nivåer där delar inte kan identifieras

85 85 med avseende på huvudfunktion kan man använda Work result. Exempel kan vara indelning av ett väggsystem t.ex. i delarna väggkonstruktion och öppningskonstruktion. Underindelning av väggkonstruktion kan göras i yttre klimatskärm, inre klimatskärm, och stomme. Inre klimatskärm kan bestå av regelstomme, isolering, och gipsskivor. Eftersom indelningen skall avse delar i en konstruktion, även i den lägsta nivån, avses inte de varor som används utan bearbetade varor, dvs arbete ingår i begreppen. Gemensamt för alla delar i en byggkonstruktion är att de har både funktion och komposition. Skillnaden är att Element definieras utifrån huvudfunktion, medan Work result definieras utifrån arbete och varor. Utrymme är ett annat sätt att dela in ett byggnadsverk. Här ligger fokus på den rumsliga uppbyggnaden av en byggkonstruktion i delar som bildar avgränsade miljöer i byggnadsverket. Utrymme definieras I ISO-standarden som three dimensional, material construction result contained within, or otherwise associated with, a building or other construction entity. A space may be bounded physically or notionally. Utrymmen består av konstruktionsdelar som kan användas som miljö för en verksamhet. Delarna har en rumslig struktur som ger plats för olika aktiviteter. B.3. Förslag till kompletterande begreppsdefinitioner vid tillämpning av ISO Detta avsnitt beskriver ISO med fokus på den teoretiska grunden för standarden. Beskrivningen är i överensstämmelse med standarden men kompletterar och förtydligar några av definitionerna. Den byggda miljön utformas av människan för ett syfte, den är en materiell omgivning som möjliggör önskade aktiviteter. I en byggd miljö ingår både naturelement och artefakter. Den byggda miljön består av olika byggkonstruktioner som beroende på syfte och önskad aktivitet utformas på olika sätt. Exempel på sådana kompletta byggkonstruktioner av olika typ, även benämnda byggnadsverk eller huvudkonstruktionstyper (Svensk Byggtjänst 1998), är hus, master, kajer, vägar, broar, avloppsledningsnät etc. Ett byggnadsverk, i ISO-standarden Construction entity, definieras som Independent material construction result of significant scale serving at least one user activity or function. Olika byggnadsverk skiljer sig åt beroende på dels karakteristisk huvudkonstruktion dels möjlig aktivitet för användaren, verksamhet. När man skapar en byggklassifikation med avseende på användning i samband med byggaktiviteter kan det vara ändamålsenligt att som första indelningsgrund skilja mellan olika huvudkonstruktioner, för att i nästa mer specifik nivå skilja mellan olika användning för respektive huvudkonstruktion, t.ex. hus, master, kajer etc., respektive hus för bostadsändamål, kontor, hotell etc. En verksamhet kan behöva en mer komplex miljö, bestående av flera byggkonstruktioner för att möjliggöra en aktivitet. En sådan miljö benämns i ISO-standarden Construction complex och definieras som two or more adjacent construction entities collectively serving one or more user activity or function. I det svenska BSAB-systemet används termen infrastrukturell enhet för dessa komplexa miljöer. En alternativ benämning skulle kunna vara anläggning. En anläggning består således av två eller flera byggkonstruktioner, av samma eller olika typ, och indelas vid byggklassifikation med utgångspunkt i användningen t.ex. en väganläggning, flygplats eller avloppsreningsverk. Byggkonstruktioner består av delar med olika teknisk funktion och konstruktion. Beträffande teknisk funktion är det brukligt att skilja mellan bärande, avgränsande och mediaförsörjande funktioner hos delarna. I ISO-standarden benämns delarna Element och definieras som construction entity part

86 86 which, in itself or in combination with other such parts, fulfils a predominating function of the construction entity. Med karakteristisk huvudfunktion avses den funktion som i första hand är orsak till att delen ingår i konstruktionen. En indelning av delar i en byggkonstruktion som Element baseras på en funktionell vy. Det finns ytterligare ett sätt att identifiera delar som benämns Work result. Dessa identifieras inte med utgångspunkt från karakteristisk huvudfunktion utan med avseende på de resurser som använts för att åstadkomma delen, främst arbete och varor. I ISO-standarden definieras Work result som construction result achieved in the production stage or by subsequent alteration, maintenance, or demolition processes and identified by one or more of the following: the particular skill or trade involved; the construction resources used; the part of the construction entity which results; the temporary work or other preparatory or completion work which results. Indelningen i Work result baseras på en kompositionell vy. Beroende på behovet av information i processen kan man välja att karakterisera en del av en byggkonstruktion som antingen Element eller Work result, dvs. funktionellt respektive kompositionellt. När man skall göra en del-av (partitativ) indelning av byggkonstruktionens delar kan man använda Element som indelningsgrund i de nivåer där karakteristisk huvudfunktion kan urskiljas. I lägre nivåer kan Work result användas som indelningsgrund. Enligt BSAB-systemet kan en ytterväggkonstruktion bestå av delkonstruktionerna ytterklimatskärm, stomme i väggkonstruktion, innerklimatskärm och ytskikt utvändigt respektive invändigt. Därefter finns ingen lägre nivå för karakteristisk huvudfunktion i BSAB-systemet. Delkonstruktionen innerklimatskärm kan utföras av enklare konstruktioner som gipsskivor på regelstomme med minerallull eller som murverk av tegel. Indelningsgrund för dessa enklare konstruktioner är Work result eftersom de kan ingå i många olika delkonstruktioner och inte kan bestämmas avseende huvudfunktion. Gemensamt för alla delkonstruktioner i en byggkonstruktion är att de har både funktion och komposition. I den partitativa indelningen av en delkonstruktion kan man identifiera delar dels funktionellt utifrån huvudfunktion, dels kompositionellt, utifrån konstruktion genom utförande och resurser (Work result). Skiftet av indelningsgrund för klassifikationen av delar i en partitativ indelning går där fokus skiftar från huvudfunktion till utförande och resurser. Utrymme är ett annat sätt att dela in ett byggnadsverk. Här ligger fokus på den rumsliga uppbyggnaden av en byggkonstruktion i delar som bildar avgränsade miljöer i byggnadsverket. Utrymme definieras I ISO-standarden som three dimensional, material construction result contained within, or otherwise associated with, a building or other construction entity. A space may be bounded physically or notionally. Utrymmen består av konstruktionsdelar som kan användas som miljö för en verksamhet. Delarna har en rumslig struktur som ger plats för olika aktiviteter. B.4. BSAB-systemet B.4.1 Historik, omfattning BSAB-systemet baseras på det första svenska systemet för byggklassifikation, SfB. Detta klassifikationssystem utvecklades under slutet av 1940-talet av Samarbetskommittén för Byggnadsfrågor, SfB.

87 87 Arbetet skedde vid SAR Centralkontoret Förening u p a under ledning av arkitekten Lars Magnus Giertz. Arbetet resulterade i ByggAMA Råd och anvisningar för byggnadsbeskrivare vars struktur baserades på SfB-systemets klassifikationsprinciper. Samtidigt publicerade Centralkontoret en prisbok och Svensk Byggtjänst den första upplagan av Svensk Byggkatalog alla ordnade enligt SfBsystemet. SfB-systemet inriktades mot behovet av överföring av information från projektering till produktion. Systemet organiserades så att man kunde beskriva de fysiska delarna av byggnadsverket ur två fristående aspekter, med tabeller för byggnadsdelar och, arbeten med varor. Tabellerna gjorde det möjligt att beskriva en bestämd del av byggnaden både avseende dess funktion och dessanvända resurser i form av arbeten med varor. SfB-systemet svarade mot behoven i byggsektorn och fick internationell spridning. Ansvaret för utveckling och underhåll av systemet övertogs i slutet av 1950-talet av CIB, Internationella rådet för Byggforskning och Bygginformation, för att senare övergå till Svensk Byggtjänst och slutligen till det Irländska Byggforskningsinstitutet An Anas Forbartha. SfB-systemet utvecklas inte längre internationellt utan den fortsatta utvecklingen bedrivs inom olika nationella system. Installationssystemens ökande omfattning i byggnaderna och utvecklingen av nya samordnade AMApublikationer för Mark, Hus, VVS, Kyl, El och administrativa föreskrifter AF AMA, var bakgrunden till utvecklingen av klassifikationssystemet BSAB 1972 genom Byggandets Samordning AB. BSAB 1972 har samma grundläggande uppbyggnad som SfB-systemet och är en vidareutveckling av detta. Ansvaret för BSAB-systemet övertogs 1976 av Svensk Byggtjänst som 1983 kom med en ny version av systemet, BSAB 83. Utvecklingen inom IT-området med bl a elektronisk handel och objektbaserad informationshantering, det utökade behovet av gemensam terminologi samt fastighetsföretagandets behov av systematik ligger till grund för den senaste versionen av BSAB-systemet, BSAB 96, vars utgivning inleddes 1996 (Svensk Byggtjänst 1998).

88 88 Figur 2 BSAB-systemets vyer mot den byggda miljön B.4.2 Orienterande beskrivning Detta avsnitt syftar till att introducera uppbyggnaden av byggklassifikation enligt ISO , med exempel från det svenska BSAB 96-systemet. Grundläggande för byggklassifikation är egenskaper hos ting som är av intresse i bygg- och förvaltningsprocesserna vid produktbestämning, produkttillverkning och produktanvändning. BSAB 96 följer principerna för indelning i huvudklasser enligt SS-ISO även om klassdefinitionerna i BSAB 96 inte är ordagranna översättningar av ISO-standardens definitioner utan anpassats till svenska förhållanden och erfarenheter. BSAB 96 definierar huvudklasserna verksamhet, infrastrukturella enheter, byggnadsverk, utrymmen, byggdelar, byggdelstyper, produktionsresultat, resurser (inbyggnadsvaror; maskiner; byggplatsutrustning; redskap; verktyg; kläder; skyddsutrustning; förbrukningsvaror), förvaltningsresultat och geometrisk form. De olika klasserna i BSAB 96 utgår från olika aspekter på den byggda miljön. I Figur 2 motsvaras varje bild av en befintlig eller planerad klassifikationstabell och pilarna illustrerar de olika vyerna. Figuren visar att de olika tabellerna är uttömmande vyer mot det som ska klassificeras och visar relationerna mellan tabellerna samt att grunden för systematiken är kraven från verksamheten. Klasserna i BSAB 96 har utöver en beteckning av (rubrik för) varje klass även en kod. Koden används för att mera kortfattat identifiera klassen. Koden är även utformad för att ange typ-av relationer mellan klasser. Exempel på koder är A och AA där AA är en typ av A. I BSAB 96 är Produktionsresultattabellen utgiven för alla fackområden. Byggdelstabellen är utgiven för fackområde hus och installation och snart även för anläggning. Tabell för resurser inklusive in-

89 89 byggnadsvaror saknas. Övriga tabeller (i den mån de finns och med vissa undantag) har en stomme av klasser som är fastställda samt preliminära klasser som i stort sett är kompletta. B.4.3 Klasser i ISO och BSAB 96 I nedanstående rubriker anges de klassifikationstabeller som ingår i ramstandarden ISO Inom parentes anges motsvarande klass i SS-ISO Motsvarande klasser i BSAB 96 anges i den löpande texten efter Definition: i de fall de avviker från SS-ISO För varje klassifikationstabell anges Definition, Syfte och Indelningsgrund för att ge en samlad bild som ökar förståelsen av tabellerna och därigenom av hela ramstandarden. Syftet är styrande för tabellernas utformning liksom givetvis Definition och Indelningsgrund. För fördjupning av texterna om Syfte se kapitel 4 Beskrivning av den svenska byggbranschens tillämpning av klassifikation och referenssystematik. B Construction entity (Byggnadsverk) Ett byggnadsverk är varaktigt fäst vid marken och har bärande, avgränsande eller mediaförsörjande egenskaper samt används av en verksamhet för ett bestämt ändamål. Det finns ingen entydig överensstämmelse mellan brukarnas verksamhet och byggnadsverkets utformning. Inom vissa ramar kan samma byggnadsverk utnyttjas för olika verksamheter, liksom samma verksamhet kan bedrivas i flera skilda och även olika sorters byggnadsverk. En huvudindelning av byggnadsverk skiljer mellan hus och anläggningar. Hus har utrymmen, oftast klimatavgränsade, för olika verksamheter, medan anläggningar är övriga byggnadsverk. Kompositionella egenskaper som material och konstruktionsprincip är väsentliga för indelningen av byggnadsverk i olika kategorier; det är till exempel stor skillnad mellan hus, tunnlar och master. Definition: Byggnadsverk definieras i ramstandarden som Independent material construction result of significant scale serving at least one user activity or function och i den svenska dito standarden som markbunden konstruktion som bildar miljöer för bestämda verksamheter. I BSAB saknas definition men Byggnadsverk beskrivs som byggnader eller anläggningar. Syfte: Byggnadsverkens syfte är att utgöra en särskilt anpassad miljö för människans verksamhet. Indelningsgrund: Indelas i ramstandarden efter Funktion eller Verksamhet. I BSAB uttrycks detta som indelning efter ändamål. Av tabellexemplen framgår att samma indelningsgrund avses, trots den skilda formuleringen. B Construction complex (Infrastrukturella enheter) I den byggda miljön kan man urskilja särskilda, geografiskt samlade, grupperingar av byggnadsverk vilka kännetecknas av att de gemensamt används för en avgränsad verksamhet. Sådana grupperingar av byggnadsverk benämns infrastrukturella enheter i BSAB 96. Se Figur 13. Definition: Infrastrukturell enhet definieras i ramstandarden som two or more adjacent construction entities collectively serving one or more user activity or function och i den svenska dito standarden och i BSAB som grupp av närliggande byggnadsverk som samverkar för en verksamhet.

90 90 Syfte: Tabellen Infrastrukturella enheter motiveras av att Byggnadsverk vid användning grupperas till större enheter. Därmed kan hela den byggda miljön beskrivas utifrån ett nyttoperspektiv. Indelningsgrund: Indelas i ramstandarden efter Funktion eller Verksamhet. I BSAB uttrycks detta som indelning efter typ av verksamhet som betjänas. Av tabellexemplen framgår att samma indelningsgrund avses, trots den skilda formuleringen. Dessutom finns i ramstandarden ytterligare en tabellvariant som kallas Facilities. Den är ingen klassifikation utan en lista som är en ihopläggning av begrepp i tabellerna Infrastrukturella enheter, Byggnadsverk och Utrymmen. B Element (Byggdelar) Definition: Byggdelar definieras i ramstandarden som construction entity part which, in itself or in combination with other such parts, fulfills a predominating function of the construction entity och i BSAB som del av byggnadsverk som fyller en huvudfunktion i byggnadsverket. I begreppet ingår även byggdelar för installationer vilka benämns installationssystem och definieras i BSAB 96 som byggdel vars huvudfunktion är försörjning av media. Byggdelar definieras genom en funktionell aspekt utan hänsyn till teknisk lösning, materiellt innehåll eller produktionsmetod. Syfte: Byggdelarna syftar till att dela upp ett byggnadsverk i delar som är relevanta för tillämpning i projektering, byggande och förvaltning. Den huvudsakliga tillämpningen är för tekniska beskrivningar upprättade enligt AMA. Andra tillämpningar är kalkylering, ritningsnumrering och CAD. Indelningsgrund: Indelas i ramstandarden efter karakteristisk huvudfunktion hos byggnadsverket. B Work result (Produktionsresultat) Definition: Produktionsresultat definieras i ramstandarden som construction result achieved in the production stage or by subsequent alteration, maintenance, or demolition processes and identified by one or more of the following: the particular skill or trade involved; the construction resources used; the part of the construction entity which results; the temporary work or other preparatory or completion work which results och i BSAB som resultat av en aktivitet på byggplatsen för produktion av del av eller helt byggnadsverk med kommentaren att Produktionsresultat ska tolkas i vid mening och även kan vara andra resultat som t.ex. hjälparbeten, förberedande arbeten, rivning och värdehöjande underhåll. Produktionsresultat är fysiska delar av byggnadsverket, identifierade med utgångspunkt från en kompositionell aspekt. Produktionsresultat är bestämda med avseende på material och konstruktionsmetod, men inte med avseende på funktion. Vissa produktionsresultat resulterar direkt i en del av ett byggnadsverk, medan andra är indirekt nödvändiga för att byggnadsverket skall kunna produceras, t ex förarbeten som tillfälliga vägar och uppställning av bodar. Vid klassifikation av produktionsresultat är det resultatet av arbetet, såsom murverk och skikt av plåt som klassificeras, men huvudkriteriet för indelningen i klasser baseras på typ av aktivitet t ex murning eller plåtslageri.

91 91 Produktionsresultat byggs ihop med andra Produktionsresultat och resulterande fysiska delar kan inneha en karakteristisk huvudfunktion i byggnadsverket och klassificeras som Byggdelar och Byggdelstyper. Syfte: Produktionsresultat är den primära tabellen på resultatsidan i begreppsmodellen och syftar till att dela upp en byggproduktionsprocess i delresultat som är relevanta för upphandling (för BSAB genom tekniska beskrivningar upprättade enligt AMA) och kalkylering samt produktionsplanering. I BSAB 96 ingår även förberedande och avslutande arbeten samt underhållsarbeten. Indelningsgrund: Produktionsresultat har enligt ramstandarden typer av aktiviteter som huvudsaklig indelningsgrund. B Designed element (Byggdelstyper) Definition: Byggdelstyper definieras i ramstandarden som Element for which the Work result(s) have been defined och i den svenska dito standarden som teknisk lösning av byggdel. En byggdelstyp är en byggdel vars konstruktion bestämts, dvs ingående produktionsresultat har angivits. Som exempel kan nämnas byggdelen innerväggar där en av många tekniska lösningar kan vara produktionsresultaten väggstommar av stålplåtsreglar för beklädnad samt gipsskivor på reglar i vägg, pelare e d inomhus. Syfte: Syftet är detsamma som för Byggdelar men tillämpningarna är mera specialiserade. Byggdelstyperna är typer av Byggdelar och knyter Byggdelar till Produktionsresultat. Denna mekanism är densamma som används i kalkylrecept, t.ex. för kostnadskalkyler. Indelningsgrund: Enligt ramstandarden ska Byggdelstyperna indela byggdel utifrån typ av arbete. Relationen mellan Byggdelar och Produktionsresultat går via Byggdelstyperna och motiveras bland annat utifrån kalkylbehov. Relationerna för Byggdelstyperna anger att den bestäms av både en Byggdel och ett eller flera Produktionsresultat. I kalkylsystemen hanteras relationen med kalkylrecept. Dessa recept tillämpas på så sätt att de anger uppbyggnader av kända Byggdelstyper. B Space (Utrymmen) Utrymme är en rumslig aspekt på ett byggnadsverk, det består liksom stomme eller installationssystem av en viss delmängd av byggnadens delar. Ett utrymme består av en grupp delar av ett byggnadsverk, det har avgränsande egenskaper, t ex mot ljus, ljud eller luft, samt en inre rymd som inte upptas av de avgränsande delarna, där andra ting, t ex en verksamhet, kan inrymmas. Utrymmen kan ha olika funktioner för brukarna, de kan därför klassificeras med avseende på användning, t ex utrymme för boende, kontorsrum och lagerutrymme. Definition: Utrymmen definieras i ramstandarden som Three dimensional, material construction result contained within, or otherwise associated with, a building or other construction entity. A space may be bounded physically or notionally och i BSAB som funktionellt avgränsad miljö. Utrymmen har i senare svenska utredningar definierats mera exakt som bestående av relationer mellan de fysiska delar som skapar utrymmet samt relationerna till de delar som ger utrymmet dess önskade egenskaper. Därmed inräknas även relationer till leveranser av media i utrymmesbegreppet.

92 92 Dessa fysiska delar i sig själva liksom installationssystemen och övriga fysiska delar utgör delarna av utrymmet. Syfte: Utrymmena är centrala som förmedlare av verksamhetens krav på ett byggnadsverk och dess delar. Kraven kan delas upp i krav på det som byggs (nybyggnadskrav) och krav på drift och underhåll. Indelningsgrund: Indelas i ramstandarden efter Funktion eller Verksamhet. I BSAB uttrycks detta som indelning efter ändamål. Av tabellexemplen framgår att samma indelningsgrund avses, trots den skilda formuleringen. Dessutom finns i ramstandarden en tabellvariant med indelningsgrunden avgränsning. I en senare svensk utredning ( har utrymmesbegreppet delats upp i aktivitetsutrymme som är den rumsliga utsträckningen av personer och utrustning vid utövandet av en aktivitet och i byggnadsverksutrymme som är en för en bestämd verksamhet funktionellt avgränsad miljö i byggnadsverk. B Construction resource (Byggresurser) Definition: Byggresurs definieras i ramstandarden som construction object used in a construction process to achieve a construction result. Resurs definieras i BSAB som objekt som används vid genomförande av en aktivitet. I BSAB 96 omfattar begreppet Byggresurs arbetskraft, inbyggnadsvaror, maskiner, byggplatsutrustning, redskap, verktyg, kläder, skyddsutrustning, förbrukningsvaror, kapital, mark och dokument. Syfte: Byggresurser är de enda objekt som har egenskapen kostnad. Alla andra objekts kostnader hänför sig till byggresursernas kostnader. Klassifikation av Byggresurser är därför primär för hantering av kostnader i alla skeden och tillämpningar. Givetvis är kalkylering en primär tillämpning men även design, upphandling och produktionsplanering genom att de specificerar Byggresurserna. Information om tillgängliga Byggresurser ges av tillverkare, handelsled och ett antal utgivare av sammanställningar. Indelningsgrund: Beror på typ av Byggresurs. Ramstandarden rekommenderar följande typer (klassifikationstabeller) och primära indelningsgrunder (indelningsgrunden anges inom parentes): Inbyggnadsvaror (Funktion); Hjälpmedel (Funktion); Arbetskraft (Fackområde); Bygginformation (Medium). I BSAB är hjälpmedlen uppdelade i: Maskiner; Byggplatsutrustning; Redskap; Verktyg; Kläder; Skyddsutrustning; Förbrukningsvaror. BSAB 96 saknar tabeller för Byggresurser förutom tabellen för Maskiner och byggplatsutrustning från Swedish Rental. OCCS har tabeller (tabellnummer inom parentes) för Products (23), Tools (35), Information (36) och Materials (41). Tabell 23 är den internationellt framtagna EPIC-tabellen. B Construction product (Inbyggnadsvaror) Definition: Inbyggnadsvara definieras i ramstandarden som Product, component or kit of parts intended for incorporation in a permanent manner in buildings or other construction entities. Denna definition har hämtas från EPIC. I BSAB 96 definieras begreppet inbyggnadsvara som vara som är avsedd att ingå i byggnadsverk dock saknas en klassifikationstabell

93 93 Inbyggnadsvaror är produktionsresurser, avsedda att direkt eller efter bearbetning eller omvandling (Exempel: betong vid gjutning) byggas in i byggnadsverket. Monterade och bearbetade inbyggnadsvaror på sin plats i byggnadsverket kan antingen enskilt eller i samverkan utgöra en eller flera byggdelar. Syfte och indelningsgrund: Uppvisar stor spridning i Sverige eftersom en nationell klassifikation saknas. GS1 (tidigare EAN) använder den internationella klassifikationen UNSPSC samt en handfull andra system. För El-området finns en klassifikation från branschorganet EIO och för VVS-området ett system som kallas RSK-systemet. Olika byggvarukedjor och grossister med flera aktörer har egna system. Informationsförmedlare som Svensk Byggtjänst och ByggfaktaDoku har interna system som inte publiceras samt annan systematik för information till sina kunder. Svensk Byggtjänst har en kompletterande förenklad uppmärkning med Produktionsresultatkoder från BSAB 96. Eftersom en inbyggnadsvara kan ingå i många olika Produktionsresultat ger detta endast en grov vägledning. B Construction entity lifecycle stage (Skeden i ett byggnadsverks livscykel) Definition: Skede i ett byggnadsverks livscykel definieras i ramstandarden som period of time in the lifecycle of a construction entity, identified by the overall character of the construction processes which occur within it och i dito svensk standard som urskiljbar tidsperiod I livscykeln för byggnadsverk med kommentaren att inte förväxla med Status som är tillstånd hos ett objekt. Exempel på skeden är Produktbestämning, Produktion, Brukande/Förvaltning. Eftersom byggprocesserna blir alltmer dynamiska har skedena blivit alltmer tidsmässigt överlappande. Detta föranleder att definitionen kanske bör revideras. Syfte: Skeden används för organisation av rutiner. Indelningsgrund: Indelas i ramstandarden efter allmän karaktär hos processer under skedet B Project stage (Projektskeden) Definition: Projektskeden definieras i ramstandarden som period of time in the duration of a construction project identified by the overall character of the construction processes which occur within it och i dito svensk standard som urskiljbar tidsperiod i ett projekt. Exempel på projektskeden är Anbudsinfordran, Produktion på byggplats, Erfarenhetsåterföring. Syfte: Projektskeden används för organisation av rutiner. Indelningsgrund: Indelas i ramstandarden efter allmän karaktär hos processer under skedet B Construction process (Byggprocesser) Definition: Byggprocesser definieras i ramstandarden som process which transforms construction resources into construction results.

94 94 Syfte: Se Produktionsresultat. Egentlig egen tabell för byggprocesserna saknas således. I BSAB 96 har bedömts att inget behov av sådan tabell föreligger. Indelningsgrund: I ramstandarden anges classified by related table for Work results. Detta eftersom byggprocesserna är indelningsgrund för tabellen Work results (Produktionsresultat). B Management process (Administrativa processer) Definition: Administrativa processer definieras i ramstandarden som construction process with the purpose of planning, administrating or assessing. Exempel på Administrativa processer är Administrativ ledning, Ekonomisk ledning, Personalledning, Projektledning. Syfte: Administrativa processer syftar till att organisera ledning av verksamheter. Indelningsgrund: Indelas i ramstandarden efter typ av process. B Property/Characteristic (Egenskaper) Sagsobjekt kan karakteriseras på i princip tre sinsemellan oberoende sätt, genom identitet (ID), klassifikation (begreppsbildning) och egenskaper. ID är en unik identifikation av objektet men säger inget om dess övriga egenskaper. Klassifikation (begreppsbildning) gör det möjligt att skilja ut ett objekt från en mängd andra men är ingen detaljerad beskrivning av objektet. Objekt beskrivs på ett mer ingående sätt av attribut. Ett attribut är en begreppsmässig representation av en egenskap hos ett objekt, t ex kulör, massa, längd eller material. I BSAB 96 definieras attribut som uppgift om egenskap hos objekt. Intresset för egenskaper hos den byggda miljöns objekt grupperas till olika aspekter t ex funktion i bruk, tillverkning och miljö. För att stödja kommunikation är det väsentligt att egenskaper uppfattas och benämns på ett standardiserat sätt. Standarder för presentation av egenskaper varierar med typen av objekt och är svåra att åstadkomma. Den mest uppmärksammade och använda är CIB Master List (CIB 1993). Definition: Saknas i både ramstandarden och BSAB 96. I ramstandarden ges kommentaren Egenskaper är (icke materiella) objekt i sig själva. I BSAB 96 finns en teoribeskrivning av egenskapsbegreppet. I OCCS finns dock en egenskapsklassifikation I tabell 49 Properties. Där anges Properties are characteristics of construction entities. Property definitions do not have a real meaning out of context, without reference to one or more construction entities. I senare arbeten och projekt i Sverige har egenskapsbegreppet utretts grundligt. CIB Master Lists har befunnits otillräckligt och flera förslag på tabeller har tagits fram, dock hittills utan nationell samordning (CIB 1993). Syfte: Syftet med klassifikation av Egenskaper är begreppsbildning och klassifikation. Egenskaper är således det mest grundläggande begreppet när det gäller information och tillämpningarna är i princip alla som kan tänkas.

95 95 Indelningsgrund: Saknas i ramstandarden och BSAB 96. I OCCS finns en klassifikation (tabell 49) därindelningsgrunden framgår. B Tabeller som saknas i ISO ISO rekommenderar ett antal tabeller men några vars begrepp dock berörs i standarden saknas. Framförallt kan påpekas att tabeller för drift saknas. En mer komplett begreppsmodell behöver därför kompletteras med tabeller för drift. Figur 3 Relationer mellan begrepp i BSAB 96. De tabeller som används mest i Sverige för drift av byggnadsverkets delar är Byggdelstabellen och Produktionsresultattabellen samt utrymmestabellen. Dock används inte alltid BSAB systemets tabeller för dessa begrepp fullt ut. För verksamhetsanknuten drift (t.ex. telefonpassning) finns en tabell från Aff-organisationen. För underhåll används i Sverige Byggdelstabellen och Produktionsresultattabellen. Det är dock tveksamt om detta är lämpligt och frågan borde utredas. Speciellt gäller detta byggnadsverk med speciellt bevarandevärde eftersom BSAB i stor utsträckning fokuserar på nyproduktion.

96 96 I svenska byggsektorn används ett stort antal listor utgivna av en mängd organisationer för fackspecifika behov. Dessutom finns ett antal listor i standarden för digitala informationsleveranser (nya Bygghandlingar 90, del 8). Det har bedömts falla utanför detta projekt att göra en kartläggning av alla dessa listor. I BSAB 96 är tabellerna definierade men klasserna saknar definitioner. Definitionerna kan dock i viss utsträckning uttolkas genom läsning av texter i AMA eftersom AMA är strukturerad efter en del av BSAB-systemet. Många använder uttrycket AMA-koder om dessa BSAB-koder, med viss rätt eftersom AMA i praktiken innehåller definitionerna. Med rubrik i BSAB avses ibland klassbeteckningen i BSAB som består av både en kod och en tillhörande rubrik. I AMA används genomgående uttrycket kod och rubrik. Rubriken används som en uttolkning av klassens innebörd och koden används för att ange hierarkin mellan klasserna och som en kortform av klassbeteckningen. Nedan redovisas ett schema som relaterar grundbegrepp som presenterats i de föregående avsnitten. Schemat visar bl a hur infrastrukturella enheter, byggnadsverk och deras fysiska delar kan klassificeras ur olika aspekter. Se Figur 3 ovan. Objekten i domänen, dvs. den verklighet som ska klassificeras representeras i figuren av hus-symbolen för hela byggnadsverk och vägg-symbolen (den U- formade symbolen i mitten av bilden) för delar av byggnadsverk. Klasserna baseras på varsin vy mot verkligheten och representeras av rektanglarna. Vyerna betecknas med relationen Betraktas som. B.5. Litteratur CIB (1993). CIB Master List of Headings for the Arrangement and Presentation of Information in Technical Documents for Design and Construction. CIB Report. Publication 18:1993. Giertz, L.M SfB and ist development An Anas Forbartha, Dublin. ISO (1997). SS-ISO Building construction - Organisation of information about construction works-part 2: Framework for classification of information. Geneva: International Standardization Organisation. SIS (2002) Strukturering av information om byggnadsverk Del 2 Ramverk för klassificering av information. Stockholm: SIS Förlag. STEP (2002). Anslutning Svensk Byggtjänst, BSAB 96 System och tillämpningar. SB-Rekommendationer nr 10. Svensk Byggtjänst AB, Stockholm.

97 97 C Beskrivning av den svenska byggbranschens tillämpning av klassifikation Beskrivning av användning av klassifikation med exempel från BSAB 3 som underlag för värdering av nyttan med DBK. C.1. Teknisk beskrivning En teknisk beskrivning upprättas i samband med upphandling av en entreprenad, alltså för genomförande av ett byggprojekt. Den är ett juridiskt dokument som är juridiskt knutet till entreprenadkontraktet mellan beställare och entreprenör. Den tekniska beskrivningen innehåller information om vad som ska utföras var samt ibland även hur det ska utföras. Två huvudformer av entreprenader finns Totalentreprenader och Utförandeentreprenader. Skillnaden är i princip att det endast är i Utförandeentreprenaderna som krav även ställs på hur arbetena ska utföras. Teknisk beskrivning upprättas i Sverige baserat på AB 4 och det egna företagets eller beställarens dokument när det gäller formulering av krav. Vanligtvis används dock även AMA 5 som är ett komplex med hjälpdokument som remissats i branschen. För upphandling av väganläggningar på totalentreprenad används en branschgemensam klassifikation (TEiP-systemet) som är en vidareutveckling av BSAB-systemet. Tekniska beskrivningar kan för utförandeentreprenader ordnas både enligt BSAB-systemets tabell för Byggdelar och enligt tabellen för Produktionsresultat. Beskrivningen kan göras endera med tabellerna åtskilda i varsin beskrivningsdel eller i endast en beskrivningsdel med Produktionsresultaten insorterade under de Byggdelar där de förekommer. AMA är baserat på klassifikationssystemet BSAB 96 genom att rubrikerna i AMA är desamma som klassbeteckningarna (kod och rubrik) i BSAB 96. I AMA-komplexet finns dokumentet AMA med generellt användbara krav, RA med råd för kompletterande krav, REDA med förslag på formulering av dessa krav samt MER med mät och ersättningsregler. AMA blir gällande i tekniska beskrivningar genom att man inledningsvis i den tekniska beskrivningen för ett projekt inför en referens till AMA som innebär att all text i AMA gäller för de rubriker man skriver in. Kravtexter i AMA behöver därför inte upprepas i den tekniska beskrivningen. AMA har regeln att kraven gäller hierarkiskt inom varje BSAB-tabell. Regeln kallas Pyramidregeln. Den innebär att kravtexter högre upp i hierarkin gäller även för rubriker längre ner i hierarkin och de kravtexterna behöver alltså inte upprepas. Den hierarkiska uppbyggnaden av klasser i BSAB härrör från de hierarkiska behoven i AMA. 3 BSAB är ett byggklassifikationssystem med stor användning i Sverige. 4 AB (Allmänna bestämmelser) är ett regelverk inom svenska byggbranschen för upphandling av entreprenader. 5 AMA (Allmän material och arbetsbeskrivning) är ett hjälpmedel för upprättande av tekniska beskrivningar.

98 98 En teknisk beskrivning enligt AMA kan genom referensen till AMA hållas kort och endast innehålla det som gäller specifikt för projektet de generella kraven finns i AMA. Genom referensen till AMA anses pyramidregeln gälla även i den tekniska beskrivningen och de överordnade kraven behöver inte heller där upprepas. AMA är således beroende av BSAB 96 och eftersom rubrikerna i BSAB saknar definitioner är BSAB i det avseendet beroende av AMA. Detta eftersom man av texterna i AMA ofta kan uttolka vad rubriken avser. AMA är dock inte heltäckande för alla typer av upphandlingar varför inte heller BSAB har full täckning vad gäller rubrikernas uttolkning. AMA och därmed uttolkningen av BSAB omfattar för närvarande utförandeentreprenader inom husbyggande och anläggningsbyggande. Installationssystemen ingår såväl i hus som i mark. I Sverige har de tekniska beskrivningarna en central roll bland kontraktshandlingar för entreprenadarbeten och gäller t.ex. före ritningar. Uppgifter på ritning (eller CAD-modell) som strider mot uppgift i teknisk beskrivning gäller således inte det är uppgiften i den tekniska beskrivningen som gäller, den sägs ha högre rang. BIM eller CAD-modeller bifogas ofta för information men ges ingen juridisk betydelse. Ännu högre rang än den tekniska beskrivningen har dock Mängdförteckning och över den gäller Allmänna bestämmelser (AB). Texter och rubriker ur de tekniska beskrivningarna kan även ingå i relationshandlingar och i driftinstruktioner och underhållsinstruktioner. Till en teknisk beskrivning kan även fogas en Rumsbeskrivning. Den används för att ange var vissa material och arbeten förekommer. Den upprättas per rum eller rumstyp. Exempelvis redovisas ytbeklädnader, målningsbehandlingar m.m. för golv, socklar, väggar och tak samt rumskompletteringar. Teknisk beskrivning och rumsbeskrivning samverkar på så sätt att den tekniska beskrivningen omfattar alla arbeten medan rumsbeskrivningen anger den delmängd som är relevant per rum. Rumsbeskrivningen lämpar sig därför dels vid kravställande per rum och dels vid utförande per rum. Utförande per rum ligger ofta samlat i tiden efter att stomdelarna byggts och installationsarbetena pågår. Med hjälp av BSAB-systemets Byggdelstabell kan man även ta fram översiktliga tekniska beskrivningar de krav som förekommer i detta sammanhang saknar dock fullt stöd av AMA. AMA för hus innehåller nämligen för byggdelar huvudsakligen endast krav på toleranser och för installationssystem (installationsbyggdelar) huvudsakligen endast krav på typ och placering av produktionsresultat. Sådana översiktliga beskrivningar kan användas som underlag för detaljprojektering samt som dokumentation vid kontakter med byggmyndigheter, långivare, lokalbrukare m fl. Man kan även använda sådana beskrivningar för anbudsförfrågan och entreprenadupphandling (s.k. tidig upphandling). Som ytterligare en typ av beskrivningar kan hänföras Gränsdragningslistor vilka kan upprättas som separata handlingar eller inarbetas i den tekniska beskrivningen. De kan med fördel använda BSAB-

99 99 systemets tabeller som indelningsgrund. Gränsdragningslistor anger vilka delar av byggnadsverket (vanligen inredning och utrustning) som ingår eller inte ingår i entreprenaden. C.2. Mängdförteckning Mängdförteckningar i Sverige struktureras med klassifikationstabellen för Produktionsresultat. Som underlag för framtagningen används ibland bibliotek med kalkylrecept bestående av Byggdelar, Byggdelstyper och Produktionsresultat. Med Mängdförteckning enligt AB avses förteckning över mängder av skilda slag, exempelvis av arbeten, hjälpmedel, material eller varor. Den innehåller således inte föreskrifter om utförande de finns i den tekniska beskrivningen för utförandeentreprenader och för totalentreprenader i entreprenörens dokument för produktionsplanering. Mängdförteckning i projekt med teknisk beskrivning upprättad i anslutning till AMA använder samma rubriker som den tekniska beskrivningen. För varje rubrik anges mängd, enhet och om mängden är reglerbar eller inte. Alternativt till mängd kan anges ett belopp i kronor. Dessutom kan anges om mängden ska räknas ingå i annan mängd. En mängdförteckning för ett normalt byggprojekt kan bestå av ca poster. För uppmätning av mängderna från ritningar m.m. krävs överenskomna mätregler som anger både vad som mäts och hur det ska mätas. I AMA ingår publikationen MER som anger branschgemensamma regler för mängdning av Produktionsresultat. Grundläggande för mängdberäkningens användbarhet är att den är väl strukturerad. Det är logiskt att använda en uppdelning enligt en branschgemensam kodstruktur för att underlätta kalkylarbetet i nästa steg. Mängdberäkningsarbetet inom byggbranschen sker fortfarande, trots allt mer detaljerad CADprojektering, i stor utsträckning genom uppmätning från förfrågningsunderlagets (pappers)ritningar. Detta görs såväl med datoriserade hjälpmedel som manuellt. Mark- och anläggningssektorn ligger i dagsläget steget före när det gäller att utnyttja de mätvärden som går att ta direkt ur CAD-filerna. För att underlätta kalkylarbetet, minska arbetet med mängdavtagningen och öka precisionen kan man basera beräkningarna på Byggdelstyper med recept på sammansättningen av delar (Produktionsresultat eller resurser) som kan prisberäknas mycket noggrant. Byggdelstyper ingår som underbegrepp till Byggdelar i BSAB-systemet men väldigt få typer finns publicerade och deras kopplingar till ingående Produktionsresultat saknas. I BSAB 96 finns Byggdelar för hus och installationer i hus. Det finns dock begrepp liknande Byggdelstyperna i olika kalkylsystem och dessa har recept, dvs. har alla kopplingar till sina ingående delar inklusive sin byggmetod. Delarna är vanligen indelade ner på prisskiljande nivå för resurserna. Kalkylatorn behöver därmed mäta endast den totala mängden av varje Byggdelstyp. Priserna för olika Byggdelstyper går därmed också att jämföra sinsemellan för val av teknisk lösning.

100 100 C.3. Kalkylering Som grund för kostnadskalkyler används mängdförteckningar och prisbanker. För uppgift om kostnadspåverkande faktorer ingår de flesta projekthandlingar. Kostnadskalkyler i Sverige struktureras med klassifikationstabellen för Byggdelar, Byggdelstyper och Produktionsresultat samt förteckningar över Resurser. Som underlag används ibland bibliotek med kalkylrecept bestående av Byggdelar, Byggdelstyper, Produktionsresultat, och Resurser. Kalkyler används som styrinstrument genom hela byggprocessen. De ska ha en struktur som överensstämmer med kalkylunderlaget och som stöder den successiva uppbyggnad av information som sker över tiden. Det är naturligt att den är baserad på ett branschgemensamt system för att kunna nyttjas genom hela byggprocessen och av olika parter. Den tidiga kalkylen har en viktig uppgift i att ge ett beslutsunderlag för hela projektets genomförbarhet. Den ska ringa in de osäkerheter som finns och deras storlek för att fortsatta utredningar ska kunna fokuseras på rätt uppgifter. Kalkylen förfinas under projekteringen allteftersom de tekniska lösningarna preciseras, och man gör kalkyler för att utvärdera alternativa utföranden. Under anbudsskedet ansvarar kalkylatorn primärt för att ta fram entreprenadkostnaden tillsammans med inköpare och produktionspersonal. När entreprenören erhållit uppdraget anpassas och förfinas beräkningarna med hänsyn till aktuella produktionsförutsättningar, metodval, materialflöden m.m. Slutligen följs de faktiska kostnaderna upp för att skapa erfarenhetsunderlag för kommande projekt. Genom att använda ett gemensamt klassifikationssystem kan man få alla aktörer att tala samma språk. Från produktbestämning till produktion och förvaltning, skapar man därmed en stabil grund för ett både effektivt och lönsamt samarbete i projektet. Detta kan lyckas om kalkylen systematiseras i delar som är relevanta för såväl byggherre som konsulter, leverantörer och entreprenörer. BSABsystemets struktur med Byggdelar och Produktionsresultat utgör relevanta och begripliga delar för alla aktörer i bygg- och förvaltningsprocessen. BSAB-systemets tabeller täcker för närvarande in de poster som hör till delen produktionskostnader. Resterande delar enligt ovanstående saknar i dag en enhetlig klassifikation, trots att marknaden kan erbjuda ett antal datoriserade fastighetsekonomiska kalkylprogram. Exempel på kalkyler för byggherren är Investeringskalkyl och Budgetkalkyl. För entreprenören är exemplen budgetkalkyl; alternativkalkyl (metodval etc.), anbudskalkyl, produktionskalkyl, avstämningskalkyl och efterkalkyl. En annan typ av kalkyler är riskkalkyler som kan göras på olika sätt i olika skeden. Dessutom tillämpas allt oftare aktiv kostnadskalkylering varvid menas att kalkylarbetet är en integrerad del av projekteringsarbetet. Vid varje beslutstillfälle ingår då en aktuell kalkyl i beslutsunderlaget.

101 101 Utöver själva kalkylerna finns övergripande starkt kostnadspåverkande faktorer som måste beaktas som exploateringsgrad, investeringsekonomi, intäktsgeometri, verksamhetsekonomi och upphandlingsteknik. C.4. Ritningsnumrering BSAB-systemets Byggdelstabell används men inte strikt som gruppbeteckning sedan 1985 i ritningsnumren och är infört i svensk standard. Dessförinnan användes en annan gruppbeteckning och ett löpnummer. I många projekt tillämpas dock andra modeller, vilka kan vara unika för projektet i fråga eller knutet till beställarens rutiner. Speciellt gäller detta infrastrukturprojekt såsom vägar och järnvägar. Industrier tillämpar ibland annan systematik där betraktas byggnaden som ett skal kring tillverkningsprocessen. Grundbehovet med ritningsnummer är att identifiera ritningar men man har även behov att snabbt och enkelt kunna utläsa ett flertal uppgifter om ritningens innehåll, alltså vad den avbildar och hur. Detta är av praktiska skäl infogat i ritningsnumret. Istället för att säga arkitektritning av fasad kan man ange ritningsnummer A Där A= Arkitekt (Ansvarig part), 40= Sammansatt (Ritningens innehåll), 3= Fasad (Redovisningssätt) och 011= Löpnummer. Detta anges i svensk standard SS som även anger att ritningsnummer kan anges på en mängd olika sätt. Observera att BSAB 96 inte används utan svensk standard har gjort en egen variant av BSAB 83 som ska användas. C.5. CAD-projektering Sammanfattningsvis kan sägas att CAD-projektering i Sverige utförs med stöd av klassifikationstabeller för Byggdelar och Produktionsresultat. Många svårigheter att utbyta CAD-information mellan olika system beror på olikartade sätt att ordna innehållet i modeller och ritningar, och sådana problem kan bara avhjälpas om man använder en gemensam systematik och tolkar den lika. Det är en vedertagen del av projekteringsmetodiken att man i projektet utför en gränsdragning mellan de olika projektörernas ansvarsområden, i allmänhet Byggdelsvis. Varje projektör förutsätts i sina dokument redovisa tekniska lösningar inom hela det egna ansvarsområdet och avstå från att redovisa något inom de övrigas ansvarsområden. Översatt till CAD-termer innebär detta att var och en producerar den information som ligger inom det egna ansvarsområdet, och att endast denna information utväxlas. Vid framställning av ritningar eller annan redovisning sammanställs information från flera olika källor. I en planritning för VVS kommer då stommen från konstruktören, väggar och inredning från arkitekten och installationer från VVS-konsulten. Genom att dessa delar ställs samman på nytt varje gång en ändrad ritning tas fram (och kanske skrivs ut) garanterar man att den innehåller aktuell information från varje projektör, och ingen behöver rita in de övrigas ändringar på den egna ritningen.

102 102 En indelning efter BSAB-systemets Byggdelar är vanlig, dvs. man utgår från de olika delarnas huvudsakliga funktion i byggnadsverket. CAD-filerna använder Byggdelar som sammanhållande indelningsgrund, från tidiga skeden innan de tekniska lösningarna i byggnaden är bestämda och genom hela processen fram till förvaltningen, när det återigen är funktionen som är det väsentliga för urval och sortering. En annan indelningsgrund för byggnadens delar är Produktionsresultaten som utgår från aktiviteter på byggplatsen. Dessa är ofta relaterade till olika material, såsom plåt, trä och murverk. I många länder har skillnaden mellan Byggdelar och Produktionsresultat hittills inte varit lika tydlig som i Sverige, utan man har ofta ett tabellverk som inkluderar både funktions- och produktionsaspekter. Särskilt när det gäller installationer sammanfaller med dessa principer lätt indelningen i Byggdelar och Produktionsresultat så att en del av byggnadsverket på samma specificeringsnivå kan betraktas både som Byggdel och Produktionsresultat. För att entydigt hantera dessa fall har i BSAB 96 införts en konvention så att delen endast klassas på ett (1) sätt. Konventionen i BSAB är att Produktionsresultatklassningen väljs före Byggdelsklassningen vid en sådan överlappning. I CAD-sammanhang har inte Produktionsresultat varit särskilt vanligt som indelningsgrund. Man har huvudsakligen förlitat sig på Byggdelarna, men man har ofta sett sig nödsakade att utvidga dem något för att t ex fånga in skillnaden mellan fönster och dörrar eller för att hantera Produktionsresultat som armering och håltagning. En vanlig metod att dela in CAD-modellen är att man tar fram modellfiler dels utifrån olika lägen i projektet, dels utifrån de olika deltagande parterna. En ytterligare indelning i filer vilken också kan vara alternativ till indelning efter parter görs ibland efter Byggdelar. Det finns ett behov av en mera detaljerad strukturering inom varje fil, för att man ska kunna visa, framhäva eller dölja information under arbetet och för att man ska kunna göra urval för olika typer av ritningar. Denna indelning görs ofta efter Byggdelar, efter grafikelement och i ombyggnadsprojekt efter status. Mekanismen i CAD-systemen kallas ofta lagerindelning (ISO ) och består i att varje grafiskt element i ritningen ges en etikett eller ett attribut med att lagernamn. Alla element med samma lagernamn kan visas eller döljas, och man kan ändra egenskaper som linjebredd eller linjetyp kollektivt för alla elementen. Byggdelarna i lagernamnen följer BSAB 96 med viss tilläggskodning efter själva Byggdelskoden. Alternativt kan Produktionsresultatkoder i BSAB 96 användas. C.6. Processtyrning Processtyrning i Sverige upprättas med stöd av klassifikationstabeller för Byggdelar och Produktionsresultat. För att en verksamhet ska uppnå uppsatta mål vad avser ekonomiskt resultat, färdigställandetider, produkt- och funktionskvalitet m.m. krävs planering och styrning så att verksamheten genomförs enligt planerna.

103 103 Figur 1. Informationsflödet mellan parter Rationell planering, styrning och uppföljning underlättas av samordnade klassifikationssystem som ger förutsättningar för en effektiv och säker hantering av informationen. Alla talar samma språk färre glapp i informationsflödet och färre missförstånd. Gemensam klassifikation från mängdförteckningar och beskrivningar genom kalkyl-, planerings- och uppföljningssystemen gör det lättare att kommunicera genom hela processen. Samordning av olika aktörers tidplaner, resursplaner, leveransplaner m.m. underlättas. Gemensam klassifikation underlättar rationellt datautbyte vare sig det sker med papper eller elektroniskt. Inga omarbetningar behövs, vare sig underlaget kommer från CAD eller andra typer av program. C.7. Varuinformation Varuinformation i Sverige hanteras med stöd av ett antal klassifikationstabeller för Resurser från olika utgivare. Swedish Rental har klassifikationssystem för maskiner och byggplatsutrustning. GS1 Sweden (före detta EAN) använder klassifikationssystemet UNSPCS och en handfull andra resursklassifikationer. BSAB 96 saknar dock varuklassifikation och annan resursklassifikation men har beskrivningar av varubegrepp och en kravbild på varuinformation. Utöver klassificerande kodsystem behövs även identifierande kodsystem. Dessa beskrivs kortfattat i BSAB-boken som hänvisar till existerande system som RSK-numren, E-numren från EIO och EANnumren (numera från GS1 Sweden). I BSAB-systemet används ordet vara för objekt betraktade från anskaffningssynpunkt.

104 104 Till varor räknas givetvis inte arbetskraft eller tjänster. Ordet produkt används för objekt betraktade som resultat av produktion. Det som för en tillverkare är en produkt är en vara för den som anskaffar den. Inbyggnadsvaror är en typ av resurser vid tillverkning av produkter. Varor indelas ur användningssynpunkt i: Inbyggnadsvaror (insatsvaror) Maskiner, byggplatsutrustning Redskap, verktyg Kläder, skyddsutrustning Förbrukningsvaror. Ett EU-direktiv, Byggproduktdirektivet, definierar en byggprodukt (construction product) som en vara som är avsedd att byggas in permanent i ett byggnadsverk, dvs. vad som ovan kallas inbyggnadsvara. Till byggprodukter räknas alltså inte maskiner, byggplatsutrustning, redskap, verktyg e.d. För hantering av egenskaper hos varor hänvisar BSAB till CIB Master List från CIB (International Council for Building Research, Studies and Documentation). Dessa egenskapslistor är dock i behov av utveckling. C.8. Förvaltning Förvaltning i Sverige hanteras med stöd av samma klassifikationstabeller som för projektering och byggande. Den tabell som saknas är dock tabeller för Drift. I de driftsystem som finns existerar dock klassifikationsliknande och fungerande systematik som dock är olika i olika driftsystem. Inom FFI (Föreningen för fastighetsinformation) pågår utveckling av klassifikationstabeller begränsat till behoven inom fastighetsförvaltning. I dagsläget har studerats anpassning av tabellerna för Utrymmen och Byggdelar/Byggdelstyper samt nyutveckling av tabell för Egenskaper för utrymmen eftersom en sådan branschgemensam tabell saknas. Med modell- och objektorienterade metoder blir CAD-filerna betydligt mera informationstäta än med ritningsorienterad teknik. En stor del av den basinformation som förvaltaren behöver i förvaltningsskedet byggs in i modellerna. Det handlar numera inte bara om sådan information som traditionellt hämtas från ritningar och beskrivningar. Med dagens och morgondagens projekteringsmetodik kan information om Byggdelars och Utrymmens egenskaper, t ex tekniska kapacitetsdata, klimategenskaper, miljöegenskaper, driftinstruktioner, underlag för uppmärkning, underhållsinstruktioner, livslängdsdata och mycket mera byggas in i en enhetlig, objektorienterad databas. Självklart måste denna information tas till vara och användas i såväl produktionsskedet som förvaltningsskedet. BSAB-systemets Utrymmes- och Byggdelstabeller är centrala i förvaltningssammanhang. Utrymmen och Byggdelar projekteras och byggs för att uppfylla i programmet angivna funktions- och miljökrav. Förvaltningsarbetet syftar till att upprätthålla och vid behov återställa avsedd funktion. Utvecklingen av gemensamma strukturer och klassifikationssystem för fastighetsförvaltning har stor betydelse för branschens utveckling.

105 105 Utvecklingen förutspåddes i BSAB-boken 1996 komma att bedrivas i nära samverkan mellan branschens olika parter. Det angavs vara ett omfattande projekt som kommer att ta några år att genomföra. När målen var uppnådda planerades följande att finnas: En för branschen enhetlig begreppsapparat inom fastighetsförvaltning och fastighetsföretagande. En vidareutveckling av BSAB-systemet med heltäckande strukturer och klassifikationssystem för både projektering, byggande och förvaltning. Riktlinjer eller branschstandard för att beskriva förvaltningsobjekt, byggnader och utrymmen ur olika perspektiv: förvaltarperspektiv, driftperspektiv, kundperspektiv, verksamhetsperspektiv. Regelverk för genomförande av fastighetsförvaltning (vidareutveckling av det nuvarande Affkonceptet som stöder fastighetsförvaltningens struktur och klassifikationssystem). Så blev det dock inte riktigt, men närapå. Utvecklingen inom förvaltningen har övertagits från Svensk Byggtjänst och vissa delar drivs av Föreningen för fastighetsinformation (FFI) och vissa delar av Aff-kommittén som båda fokuserar på fastighetsföretagandets behov. Föreningen FFI utför ett omfattande arbete med att beskriva sina processer, skapa en terminologi och ta fram listor (bland annat klassifikationstabeller) och specificera digitala leveranser.

106 106 D Förslag till omarbetat DBK utifrån TEiP-systemet Referenssystemet för ett omarbetat DBK kan utformas i analogi med det svenska Trafikverkets metodik i TEiP-systemet som har många paralleller med nuvarande DBK och referensstandarden. TEiPsystemet saknar dock i dagsläget en identifierande del. TEiP-systemets struktur har utvecklats av Lars Häggström på uppdrag av Trafikverket. Systemet finns inte beskrivet på annat ställe i denna rapport och ska inte förväxlas med Trafikverkets tillämpning av referensstandarden för datakommunikation som beskrivs i kapitel 4.4. Ovanstående innebär sammantaget att Referenssystemet i ett omarbetat DBK-system kan utformas som en enumerativ tabell för konstruktioner (kompositionella partitioner) i en byggnad med indelningsgrunden huvudfunktion. För var och en av dessa partitioner ges möjlighet att efter tecknet / komplettera med en klassifikation av medlemmar av partitionen (en typ-av indelning). Det ges också möjlighet att komplettera med angivande av placering efter tecknet //. Nedan framgår den principiella uppbyggnaden av beteckningar för ett omarbetat DBK med användning av klassbenämningar enligt nuvarande DBK. B. Hus BC. Vægsystem BC. Vægsystem/ Ydervægge (funktionell indelningsgrund) BCD. Vægkonstruktion BCD. Vægkonstruktion/ Murstensvægge som ½ stens massivmur (kompositionell indelningsgrund) De inledande bokstavskoderna följs av sina beteckningar som således är uttolkningar av bokstavskoderna. Koderna och uttolkningarna kan benämnas partitionsbeteckningar, exempel BCD. Vægkonstruktion. Partitionsbeteckningarna kan kompletteras av en klassbeteckning vilken särskiljs med en /. Partitionsbeteckningen, kompletterad eller inte med en klassbeteckning kallas rubrik. Klassernas hierarki framgår av rubrikerna. Var och en av de inledande bokstavskoderna och / text samt // text anger en hierarkisk nivå och åskådliggörs ovan av ökande indrag. Rubrikdelen / text och // text fungerar således som en (1) kodposition i hierarkiskt avseende och text är en klartext som således används som en kod. Kommentarer ovan är angivna inom parentes och är inte del av rubrikerna. För att göra partitionsbeteckningen identifierande, alltså för att skapa identifieringar på motsvarande sätt som i nuvarande DBK skulle tillägg av partitionsbeteckningen kunna göras med ett löpnummer efter ett särskiljande tecken (t.ex. #). Exempel: BCD. Vægkonstruktion # 123. Man skulle även kunna identifiera varje förekomst som rubriken representerar genom tillägg med ett löpnummer på motsvarande sätt. Exempel: BCD. Vægkonstruktion/ Murstensvægge som ½ stens massivmur # 123. Exempel: BCD. Vægkonstruktion/ Murstensvægge som ½ stens massivmur // Hus A, del 1 # 123.

107 107 Rubrikerna kan specificeras separat med avseende på ingående processresultat för framställning (Work result), eller ingående processresultat för t.ex. drift, och under dessa resultat ange ingående resurser, d.v.s. arbeten, material o.d. således en funktionalitet motsvarande kalkylrecept. TEiP-systemet är enumerativt eftersom den partitativa delen av referensbeteckningen och klassifikationsdelen är given. Hela mängden med möjliga rubriker (exklusive platsspecificeringen) blir därigenom bestämd. En teknik för att minska omfattningen av denna förteckning är att införa arvsmekanismer för de kompletterande koderna. Exempel: BC. Vægsystem/ Ydervægge med nedärvning av klassen Ydervægge till BCD. Vægkonstruktion/ Murstensvægge som ½ stens massivmur/ Ydervægge. Förslaget är betydligt mer användarvänligt vilket framgår av följande exempel. Förslagets rubrik BCD. Vægkonstruktion/ Murstensvægge som ½ stens massivmur/ Ydervægge motsvarar i dagens DBK -A205.BA01 Vægkonstruktion af typen Murstensvægge som 1/2-stens massivmur i Vægsystem af typen Ydervægge.

108