Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaförbrytelser. Onsdag 15. august 1984 kl. 14 Seksjonsmøte

Transkript

1 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbryteiser 85 Onsdag 15. august 1984 kl. 14 Seksjonsmøte Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaförbrytelser Referat: Del I s. 29 flg. Debattleder: Højesteretsdommer Jørgen Gersing, Danmark

2 86 Talere Referent, statsadvokat Ole Stigel, Danmark Korreferent, advokat Leif Silbersky, Sverige Referendarierådet Klaus Helminen, Finland Revisionssekreterare Ingemar Rexed, Sverige Dr. jur. Gunnlaugur Þórðarson, Island Professor dr. jur. Anders Bratholm, Norge Korreferent, advokat Leif Silbersky, Sverige Advokat Henrik Viltoft, Danmark Hovrättspresident Birgitta Blom, Sverige Advokat Arnold Rothenborg, Danmark Hovrättspresident Håkan Winberg, Sverige Rikspolischef Holger Romander, Sverige Lagdommer Trygve Lange-Nielsen, Norge Høyesterettsadvokat Hans Stenberg-Nilsen, Norge Riksadvokat Magnar Flornes, Norge Statsadvokat Birgitte Vestberg, Danmark Debattleder, højesteretsdommer Jørgen Gersing, Danmark Korreferent, advokat Leif Silbersky, Sverige Referent, statsadvokat Ole Stigel, Danmark

3 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbrytelser 87 Referent, statsadvokat OLE STIGEL, Danmark: Narkotikakriminaliteten er vist et lige stort problem i alle de nordiske lande. Det har således været nødvendigt at skærpe strafferammen vedrørende den grove narkotikakriminalitet. I 1972 blev maksimumstraffen i Sverige, Norge og Finland skærpet til 10 år. I Danmark skete det i Bestemmende herfor har bl.a. været kriminalitetsstigningen, som jeg har redegjort for i indledningen til mit skriftlige oplæg. Tallene her taler deres eget tydelige sprog. Fra 1974 til 1983 har stigningen i Danmark vedrørende overtrædelse af straffelovens 191 udgjort 155 %. Det er glædeligt, at antallet af overtrædelser vedrørende den tunge del af narkotikakriminaliteten har vist et fald i 1982 (fra 1854 til 1391: ca 25 %), og særligt glædeligt er det, at tallet for 1983 er faldet yderligere (til 1046: ca. 25 %). Der kan kun gisses om grunden til disse fald i tallene, som er markante. Rpoch. i Danmark anfører som en mulig grund (årsberetning for 1983, s 90) hertil, at efterforskningen i de sidste par år er ændret radikalt med en klar sagsprioritering, der har til formål at ramme de kvalificerede narkotikaforhandlere. Om dette er forklaringen og i givet fald den fulde forklaring, kan ingen sige. I alle tilfælde: man skal være forsigtig med at drage slutninger fra en nedgang, som kun er registreret gennem to år. I 1975 og 1976 udviste den danske kriminalstatistik, at antallet af samtlige anmeldte lovovertrædelser faldt (1974: : : ). De følgende år har på ny vist en kraftig stigning. Tendensen holdt ikke. Afgørende for, at samfundet må se med de alvorligste øjne på narkotikakriminaliteten er også de skader, denne kriminalitetsform fører med sig. Når det går værst, har det døden til følge. Narkotikadødsfald, som almindeligvis rammer unge mennesker, androg i Danmark i 1983: 139. Men selv om misbruget ikke får denne yderste konsekvens, er de sociale og menneskelige følger for de individer, som er kommet ud i et misbrug ofte så store, at opretning - i hvert fald fuld opretning - sjældent kan ske. Store ressourcer har været sat ind på behandlingen af narkomaner. Det er mit indtryk, at man fra lægelig side må erkende, at der ikke er nogen sikker behandlingsløsning. De menneskelige tragedier, som indtræffer i forbindelse med narkotikamisbrug, er så store, at alle kræfter må mobiliseres i et forsøg på at eliminere muligheden for, at folk kan komme i en misbrugssituation. Politiet indsætter med rette store ressourcer for at bekæmpe den prof. narkotikakriminalitet. Den kriminalitet som jo er baggrunden for, at andre mennesker kastes ud i et ødelæggende og ydmygende misbrug.

4 88 Ole Stigel I mit skriftlige indlæg har jeg redegjort for, at politiets rolle er anderledes, og at efterforskningen er vanskeligere i narkotikasager end i andre sager: der indgives ikke anmeldelse til politiet, fordi der ikke er nogen forurettet part. Dette fører med sig, at efterforskningen må blive mere aktiv og opsøgende. Da sagerne af mange grunde er uhyre vanskelige at tackle bevismæssigt, opstår behovet for ekstraordinære efterforskningsskridt, eksempelvis brug av meddelere, infiltration og provokation. Det overordnede mål ved at anvende disse efterforskningsskridt er at skabe en sikrere viden om, hvad der egentlig foregår i narkotikamiljøet og at fiksere et bevis som kan overbevise domstolene om den sigtedes skyld. Når ekstraordinære metoder tages i anvendelse, kan der opstå spørgsmål om retssikkerheden for den mistænkte eller sigtede. Retssikkerhedsproblematikken blev allerede i 1977 fra norsk side påvist. Det var rigsadvokat Magnar Flornes, som på et politichefmøde udtalte: «... Når det fra så å si alle hold er en kompakt enighet om bekjempelsen av narkotika, er det grunn til å komme med en liten advarsel. Det er ofte i slike situasjoner det lett kan, og i begynnelsen blir oversett, at rettssikkerhetsbrudd blir begått, og processuelle overtramp kan forekomme. Det kan senere slå hardt tilbake...» Det er vigtigt stedse at erindre sig disse ord. At der hos domstolene, anklagere, forsvarere og retslærde har rejst sig spørgsmålet om retssikkerhed, vidner en lang række artikler i de juridiske tidsskrifter i Norden om. Et af de første, men også et af de væsentligste bidrag, er ydet af den forhenværende norske rigsadvokat Dorenfeldt i Lov og Rett 1978: Kan ekstraordinære etterforskningsmetoder aksepteres i visse saker? Det seneste bidrag er mig bekendt fra den danske procesprof. Hans Gammeltoft-Hansen i TfR 1984 (s 89 ff): «Agent controlleur». Det vil her føre for vidt at komme ind på en nærmere analyse af disse artikler og de mange øvrige tidsskriftsartikler. Jeg mener mig berettiget til at konstatere: Flertallet af forfattere har forståelse for, at det er nødvendigt at tage ekstraordinære efterforskningsmetoder i anvendelse, herunder også brug af agent provocateur. Der er nogen uenighed om, hvorvidt der bør lovgives om spørgsmålet. Der er også nogen uenighed om, hvor grænserne skal af stikkes for p.d.e.s. tilladelig og p.d.a.s. utilladelig ekstraordinær efterforskning. Mit standpunkt er: Narkotikakriminaliteten udgør et så stort og komplekst problem, at ekstraordinære efterforskningsskridt er nødvendige. Det er imidlertid vigtigt at holde sig for øje, at hovedparten af narkotikasager opklares uden brug af ekstraordinære midler. I Danmark har der således kun været anvendt agent provocateur i omkring 15 tilfælde alt i alt. Overholdes de

5 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbrytelser 89 spilleregler, jeg i det skriftlige indlæg har skitseret vedrørende brug af agent provocateur, er det min opfattelse, at ingen får mulighed for at blive fristet ind i en lovovertrædelse, han ellers ikke ville have begået. Om der bør lovgives om spørgsmålet, er vist noget af en temperamentssag. I Danmark arbejder strafferetsplejeudvalget for tiden med spørgsmålet. Men under alle omstændigheder er det af vital betydning, at der er en sådan kontrol med efterforskningen fra ledelsens side, at misbrug undgås. Loyal underretning og information, skal når et ekstraordinært efterforskningsskridt har været iværksat, gives til forsvarer og retten. Er narkotikasager vanskelige at håndtere for politi og anklagemyndighed, er de det ikke mindre for domstolene og for forsvarerne. Disse skal altid og trygt kunne gå ud fra, at de vil blive holdt underrettet, hvis der er noget særligt ved opklaringen af en sag. Netop ved agentvirksomhed foreligger der noget ganske særligt: er grænsen for det tilladelige overskredet? Skal der ske frifindelse eller idømmes en mildere straf? Forsvarer og dommer må have alle de relevante oplysninger frem. Uden dem kan der ikke argumenteres for eller tages stilling til disse spørgsmål. Når de alvorligste narkotikasager behandles i retten, er det sjældent at det sker som tilståelsessager. Ofte er en omfattende vidneførelse nødvendig. Det er en erfaring at vidnerne ikke sjældent føler ulyst ved at træde frem og afgive forklaring. Grundene hertil kan være mange. Jeg skal her alene komme ind på de tilfælde, hvor ubehaget grunder sig i en konkret frygt for repressalier i form af voldelige overgreb på vidnerne selv eller deres familie. Terrorisering af vidner kan - når det sættes i system - have til følge, at retsforfølgning i de grove sager ikke lader sig gøre. Såfremt et samfund ikke har det i sin magt at hindre en sådan udvikling, kan det miste karakteren af at være et retssamfund. Den afgørelse, som den danske højesteret fornylig traf vedrørende spørgsmålet om i en ganske særlig situation at tillade førelsen af anonyme vidner, vurderer jeg som en nødvendig afgørelse, der måtte træffes. Tiltalen vedrørte særdeles grov narkotikakriminalitet, og der var helt konkret indikation for, at de to vidner nærede en begrundet frygt for at lide alvorlig overlast. Jeg erkender, at forsvarets rolle vanskeliggøres. Men den umuliggøres ikke. Der er ikke ved højesterets afgørelse åbnet for en videre adgang til at føre anonyme vidner. Det vil kun kunne ske under meget strenge betingelser, og domstolene vil vide at tage i betragtning, dels at forsvarets stilling er klart vanskeligere, dels at et anonymt vidneudsagn ikke har samme bevisværdi som et vidneudsagn, hvor tiltalte har haft mulighed for at imødegå udsagnet. Afslutningsvis nogle bemærkninger om bevisbedømmelsen i narkotikasager.

6 90 Ole Stigel I en artikel i NTfk 1983, s 82 ff, har landsdommer Kallehauge fremsat nogle meget væsentlige betragtninger om bevisbedømmelsen i narkotikasager. Kallehauge påpeger, at narkotikasager især adskiller sig fra andre straffesager derved, at de næsten udelukkende bygger på indiciebevis. Det er herved, de skiller sig ud fra andre sager, og ikke ved, at domstolene slækker på beviskravene. Heri er jeg i det hele enig. Og det er naturligvis anklagemyndigheden, som også i disse sager har den fulde bevisbyrde. Jeg har dog ment mig berettiget til at bemærke, at det i nogle tilfældegrupper (naturligvis ikke generelt) må være tilladeligt at arbejde med visse formodningsregler, som det er op til den tiltalte selv at afsvække. I det skriftlige indlæg har jeg således været inde på, at der må gælde en formodning for meddelagtighed, når man kører med i en kurérbil fyldt med narkotisk stof. Dette kendes også på andre områder indenfor strafferetten: den person, som sigtes for hæleri med hensyn til stjålet gods, kan ikke uden videre gå ud fra, at man accepterer hans påståede gode tro ved erhvervelsen, når han gør gældende, at købet af kosterne skete på værtshus af en ubekendt mand. Ingen vil dog vist af den grund postulere, at bevisbyrden er vendt om. Det er stadig anklagemyndigheden, som har bevisbyrden. Den danske forsvarsadvokat Arnold Rothenborg har i en artikel i Advokatbladet i 1983 talt om «Narkotikasagernes Nød og Elendighed». Han hentyder her bl.a. til, at beviskravene efter hans opfattelse er for små i disse sager, og at man accepterer efterforskningsmetoder, som han ikke har sympati for, herunder brug af agent provocateur. Jeg er ikke enig med Rothenborg. Vi kunne måske tale om «Narkotikasagernes Nød og Elendighed», hvis der ikke var blevet taget fornuftigt og håndfast på problemerne. Så havde vi i dag haft en langt alvorligere narkotikakriminalitet, end vi i dag trods alt har. Korreferent, advokat LEIF SILBERSKY, Sverige: År 1218 så skrev påven Honorms den tredje till ärkebiskopen i Lund. Han var bekymrad över brister i den svenska rättssäkerheten. Domstolarna, tingen, tog allt för lätt på vittnesmålet, och Honorius utbrast att det var en (citat): «Pestis contraria omni juri», en pest som var motsatt all rätt. I den äldre Västgötalagen, som bör vara den äldsta skrivna lagtexten vi känner till i

7 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbrytelser 91 Sverige, skriven före den allmänna landslagen 1347, beskrivs hur ett tingsförfarande gick till. Det var vid tinget som ransakningen skulle ske. Det var där man skulle framlägga sak och bevis, och det var där som domen skulle avkunnas. Vad som försiggått ransakningen i frågan om erkännanden och förhör var likgiltigt, det var vid tinget som målet skulle avhandlas. Hade den vördade påven Honorius levt idag, skulle han talat om en ny pest, värre än den för 766 år sedan. För aldrig, påstår jag, har rättssäkerheten varit i större fara. Aldrig har angreppen varit så försåtliga, aldrig har lagförslagen varit mera okunnigt presenterade, aldrig har man tummat mer på de principer som varit vägledande i en demokrati av vårt snitt. För drygt två år sedan så ville rikskriminalchefen i Sverige, Tommy Lindström, att man skulle införa den omvända bevisbördan i vissa typer av grov brottslighet. Man skulle alltså när som helst tvingas bevisa att man var oskyldig till en misstanke istället för att polis och åklagare måste kunna bevisa att skuld förelåg. Det blev den gången en väldig uppståndelse bland rättslärda i Sverige. Lindströms huvudlösa förslag brännmärktes som det enorma hot mot rättssäkerheten som det var, men Lindström kunde aldrig förmå sig att ta tillbaka sitt förslag och han har fått gehör på sistone som är mer än skrämmande. Vad gäller kommentarerna till Lindströms, som jag har sagt, huvudlösa förslag, så skall jag be att få citera några uttalanden. En del av citaten, jag nu gör, gäller personer som finns närvarande här idag och som alltså får möjlighet att bemöta vad de själva tidigare har sagt, eller ta avstånd från detta. Riksåklagaren Magnus Sjöberg sade, och jag ber att få citera: «Att bevisbördan ligger på åklagaren är en hörnpelare i vårt rättsväsende. Hur illa man än tycker om ett brott måste man hålla på principerna. Alla tycker illa om mord men det betyder inte att en mordmisstänkt skall anses skyldig tills man bevisat motsatsen. Alla människor måste ha rätt till en rättssaker bedömning». Jag ansluter mig helt till vad som sägs här. Före detta justitieministern i Sverige, Håkan Winberg, sade följande: «Principen att åklagaren har bevisbördan måste stå fast, men jag kan tänka mig att det under vissa bestämda omständigheter lättas på beviskravet vid vissa ekonomiska brott, och narkotikabrott». Och jag ställer frågan: skall vi ha två stycken rättegångsbalkar? Skall vi ha två stycken värderingsprinciper, en för ekonomiska brott och narkotikabrott, och en för övrig brottslighet? Per Olof Bolding, som är professor i processrätt, sade följande: «Vi har redan en slags omvänd bevisförning i skatteprocesserna. De misstänkta måste då lägga alla sina papper på bordet, men att föra över det här systemet till de ekonomiska brotten i allmänhet är ytterst betänkligt. Polisens utredningsdi-

8 92 Leif Silbersky lemma finns också på många andra områden, t.ex. när det gäller våldtäkt; väldigt få av våldtäkerna kan bevisas». Från urgamla landskapslagar till dagens lagbok har varit en lång och mödosam väg. Rättslärda i generation efter generation har arbetat om lagarna; filat, slipat, förbättrat, reformerat och skrivit om för att få lagar i samklang med tidens samhälle. Inte mycket, om något, är likt från forna lagböcker i dagens texter. Jo, en sak: i alla tider och i alla generationers lagböcker har man ansträngt sig att bevara, skydda och bestärka den enskilda människans rättssäkerhet. Två saker har varit hörnstenarna i arbetet för rättssäkerheten. För det första: att det är det som kommer fram vid rättegången som skall gälla. För det andra: att det är åklagaren som skall styrka den misstänktes skuld. Kan han inte det skall den mistänkte gå fri. Nu sparkar man på hörnstenarna, rättssäkerheten vacklar. I målet mot den s.k. «Skomakarligans» påstådda ledare dömde hovrätten i Stockholm den , för mindre än ett år sedan, vederbörande till nio års fängelse för grovt narkotikabrott. Man dömde på vad vittnena sagt under polisförhören och inte vad de uppgav i rättegången. Åklagaren var mycket nöjd, han sade följande, jag citerar: «Det kommer nog att bli vanligt i framtiden». Jag frågar: Men vad i herrans namn skall vi då ha rättegångar till? Enligt urgammal hävd har ju polisförhören enbart varit vägledande för utredningen och inget annat. Varenda erfaren polis vet hur lite sådana förhör är giltiga för sanningen. Som byråchefen Esbjörn Esbjörnsson vid rikspolisstyrelsen i Sverige så riktigt säger, «Den här typen av bevisning innebär stor risk för rättssäkerheten, man vet aldrig vad en rövare har för motiv att ange någon i ett polisförhör. Han kan lika gärna ljuga som tala sanning». Jag kan höra de indignerade ropen: «Här rör det sig om knark, då måste man väl använda alla medel för att få fram en fällande dom». Nej, säger jag. Nej säger alla som har lidelse för rättssäkerheten. Nej säger vår demokratiske rättstradition. Brottsrubriceringen är fullkomligt likgiltig. Alla, jag upprepar, alla måste omfattas av lagen, ingen får uteslutas ur den. Annars blir följden den sortens skenrättegångar som var en skam i Hitlers Tyskland och en skam i Stalins Ryssland. Då advokaten kan visa att åklagarens argument inte håller, men det spelar ingen roll, domen var klar på förhand. Det är en grym lek man sysslar med. Åklagaren har ofta det besvärligt med bevisningen, men jag påstår att åklagaren skall ha det besvärligt bl.a. därför att det är så förtvivlat svårt för en oskyldig att kunna bevisa sin oskuld. Det måste vara åklagarens uppgift att bygga upp sitt åtal så att det håller och övertygar inom den bevisning han får fram. Om det skulle bli så, framför allt i narkotikamål att vittnesmål vid

9 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbryteiser 93 rättegången inte längre skall gälla, och om det skulle bli så att åklagarens bevisbörda minskas, kan vi slänga samtliga lagböcker på det bokbål som en gång tändes av Hitler och som tydligen aldrig slocknat. Så till brottsbekämpningsmetoderna, brottsspaningsmetoderna i narkotikamål. Infiltration; till detta säger jag ett oreserverat ja; som brottsbekämpningsmetod och brottspaningsmetod har jag som advokat ingenting att erinra emot att polisen använder denna metod. Telefonavlyssning; det säger jag nej till av två skilda skäl. Dels är det fullkomligt meningslöst med telefonavlyssning. Efter den debatt som nu förevarit i samtliga nordiska länder under många år så känner herrar knarkbrottslingar til denna spaningsmetod väldigt väl och nyttjar givetvis inte telefonen i kommunikation. Vidare är telefonavlyssning en både kostnadskrävande och personalkrävande spaningsmetod. För det andra säger jag nej till telefonavlyssningen också utifrån skäl att så länge man inte löst problemet med överskottsmaterialet så skall vi inte ha telefonavlyssning som brottsbekämpningsmetod och brottspaningsmetod. Brottsprovokation; aldrig, det är ovärdigt ett rättssamhälle att syssla med att frammana brott. Samhället skall syssla med att hindra och stävja brott, och icke att medverka i brott. I förlängningen kan jag se poliser besöka advokatkontor, revisorer och konsulter, och erbjuda dem uppdrag mot att de tar 5000 kronor svart, eller 5000 kronor under bordet, och året därefter kommer och granskar advokatens, konsultens, revisorns deklaration och åtalar för skattebedrägeri, om pengarna ej finns upptagna i deklaration. Brottsprovokation är ingen metod som skall användas i brottsbekämpning eller brottsspaning. Mina vänner, juridiska lärda har allt för länge enbart lagt fram sina synpunkter på seminarier och bland andra experter. Det håller inte längre. Vi måste samtliga ut och slåss på gator och torg, informera, berätta, övertyga. Fienden är lömsk och försåtlig och framför allt livsfarlig. Som påven Honorms den tredje skulle säga: «Naggandet på rättssäkerheten är en pest». Jag säger avslutningsvis: håll den smittsamma pesten utanför lagens murar! Referendarierådet KLAUS HELMINEN, Finland: I mitt inlägg tar jag upp några spörsmål närmast från finsk synspunkt. Referenten har utgått från att narkotikabrotten är så farliga och så svårutredda brottstyper att extraordinära undersökningsmetoder är nödvändiga. Enligt min mening har referenten rätt i detta påstående. Han har också på ett förtjänstfullt sätt redogjort för de viktigaste extraordinära undersökningsmeto-

10 94 Klaus Helminen derna. Om man granskar dessa metoder så märker man att ett gemensamt kännetecken för de flesta av dem är, att polisen använder list och att verksamheten hemlighålls. Den misstänkte får kanske aldrig veta om polisens åtgärder i saken. Detta vållar problem när det gäller övervakningen av polisens handlande. Den rättsliga värderingen av olika extraordinära metoder kan enligt min mening ske antingen på förhand, genom normgivning, eller på efterhand, genom domstols- och myndighetskontroll. Lagstiftaren har ju i de flesta nordiska länderna stadgat om förutsättningarna och förfarandet t.ex. vid telefonavlyssning och rumsavlyssning. Och även i administrativ väg har föreskrivits om vissa särskilda undersökningsmetoder. Så har man gjort t. ex. i Sverige. En del av de här metoderna är dock sådana att man knappast kan vänta sig någon uttömmande lagreglering. De administrativa myndigheterna är ofta även de försiktiga när det gäller gränsområdet mellan det tillåtna och det förkastliga. Då blir det i sista hand domstolarnas och även justitieombudsmännens, i Finland tillika justitiekanslerns, sak att i konkreta fall dra gränsen för det acceptabla. Då gränserna utstakas uppstår följande pricipfråga. Kan man ställa i särställning personer som misstänks för vissa särskilda arter av brott, t.ex. just narkotikaförbrytelser? Blir inte likställighetsprincipen hotad? För den gällande finska rättens del är utgångspunkten den att vid uppdagande av narkotikabrott i princip endast sådana förundersökningsmetoder är tillånta som kommer i fråga även vid undersökning som gäller andra brott av samma svårighetsgrad. Såsom förklaring för denna utgångspunkt kunde man anföra den starka legalistiska förvaltningstraditionen i Finland. Men jag vill inte påstå att saken ändå är så enkel. En viktig synpunkt är den att vi i Finland ännu inte har någon enhetlig förundersökningslag, utan förundersökningsförfärandet har normerats genom administrativa föreskrifter. Och här har man haft för ögonen endast traditionell förundersökning. Ett annat faktum är det att narkotikabrottsligheten hos oss ännu inte allmänt uppfattast såsom lika allvarlig som i de övriga nordiska länderna. Ju farligare någon brottstyp ur samhällets synpunkt blir desto mera resurser tilldelas myndigheterna och desto radikalare tvångsåtgärder tillåts vid bekämpandet av sådana brott. I Finland har situationen ännu inte ansetts vara helt dyster trots att antalet narkotikaförbrytelser också hos oss har stigit under de senaste åren. Till polisens kännedom i Finland har kommit ca narkotikasaker per år, av dem ungefär en tredjedel i Helsingfors. Sedan tar jag upp några detaljfrågor. För det första, enligt finsk lagstiftning

11 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbryteiser 95 har polisen inte rätt till telefonavlyssning, vare sig det gäller rannsakning av narkotikaförbrytelser eller andra grova brott. Det samma gäller det som referenten kallar «rumsavlyssning», åtminstone såvitt det är fråga om avlyssning med tekniska hjälpmedel av lokaliteter som åtnjuter hemfridsskydd. För det andra, i vårt land förhåller man sig avböjande till provokation, även inom poliskåren. Jag tror att den här avböjande attityden har en viss historisk bakgrund. Detta gäller åtminstone sådan verksamhet där någon polisman aktivt söker framprovocera en straffbar handling. Annorlunda förhåller det sig kanske med så att säga passiva provokationer. Hos oss finns det inga sådana prejudikat om gränsfall vilka skulle motsvara de av referenten anförda domarna ur dansk rättspraxis. För det tredje, i det intressanta avsnittet om «bargaining» uttalar referenten att det borde vara tillåtet att upplysa den misstänkte som är anhållen eller häktad, visserligen helst genom hans försvarare, att om han erkänner brottet och berättar om händelsesförloppet, förefinns inte längre någon kollusionsrisk som är förutsättning för fortsatt hållande i häkte. För min del tycker jag nog att denna processuellt i och för sig korrekta rekommendation är farlig. Här kommer man alltför nära sådant förkastligt förfarande att den misstänkte genom hot tvingas att erkänna. I detta sammanheng kan jag nämna att enligt 3.3 i den finska strafflagens 6 kapitel, som ändrades för ca. 10 år sedan, skall såsom strafflindringsgrund gälla gärningsmannens strävan att främja utredningen av sitt brott. Det anses allmänt vara tillåtet att polisen informerar den misstänkte om detta. För det fjärde, av referatet framgick det att dansk domstol i vissa undantagssituationer kan förhöra ett vittne utan att avslöja hans identitet för svarandeparten. Utan att ingå närmare på denna problematik konstaterar jag, att detta inte är möjligt enligt den finska rättegångsbalken. Vid förundersökning kan meddelarens identitet skyddas, men då kan hans uppgifter användas endast såsom bakgrundsinformation, alltså såsom tips, men däremot inte såsom bevismaterial. Det egentliga vittnet måste nog träda fram i rampljuset, vilket ju kan medföra vissa risker för honom. I praxis strävar polisen till att förbereda narkotikabrottssakerna så, att endast polismän eller tullmän behöver höras såsom vittnen vid domstol.

12 96 Ingemar Rexed Revisionssekreterare INGEMAR REXED, Sverige: Narkotika ger upphov till många tragedier, mycket lidande, stora skador. En av de allvarligaste skadorna är på rättsväsendet. Referenten säger i sin uppsats att han inte gör den bedömningen att beviskraven sänkts i domstolarna. Jag tror att det är lätt att i Sverige få belägg för att en motsatt uppfattning inte är orimlig utan snarare tämligen självfallen. Och jag tror att det är möjligt att få stöd för ett sådant påstående i officiell text. Det finns andra skadeverkningar. Missbrukare är utsatta för hårda attityder. De som sysslar med narkotikahantering är utsatta för än mer fördömande hållningar. Ibland slår dessa attityder över i en hårdhet från systemet. Både en fysisk hårdhet - folk får stryk - och en hårdhet av annat slag, sättet att hantera rättsreglerna. Också sättet att skapa nya rättsregler. Detta ger upphov till konflikter och till en förminskad legitimitet i rättssystemet. Jag gjorde ett inlägg på kriminalistmotet i Helsingfors för en tid sedan, och för att visa respekt för några av dem som jag då angrep, men som inte var närvarande, skall jag upprepa angreppet nu. Jag sade att rikspolisstyrelsens utredning, «SPANARK», på viktiga punkter stred mot de grundläggande krav man kan ha rätt att ställa på statliga utredningar. Jag pekade på rasistiska tendenser. Jag pekade på att man från rikspolisstyrelsen givit uttryck för att folk som gjorde invändning mot deras utredning saknade uppriktigt uppsåt i narkotikafrågan. Jag sade också vid det tilfället att det har förekommit att rikspolisstyrelsen på märkliga sätt har medverkat till att skaffa fram bevisning. Jag pekade på att byråchef Esbjörn Esbjörnsson hade skrivit ett brev till en nordamerikansk ambassad och begärt visum dit för en narkotikahanterare, som heter Pappadopolus. (Mannen hade lämnat uppgifter i flera rättegångar.) Det blev nej från ambassaden. Men två frågor uppstår. Vad hade Esbjörn Esbjörnsson för anlednig att sätta sitt namn under ett sådant brev? Fick de domstolar som hörde Papadopolus berättelse vetskap om detta? Fick vidare de domstolar, som i narkotikamål hade att bedöma utsagor av Attasoi - en man i liknade situation - vetskap om de pengar som rikspolisstyrelsen överlämnade till honom i häktet? I vilken utsträckning förekommer det att rikspolisstyrelsens tjänstemän utfäster och utverkar belöningar, i fråga om pengar, lättare permissioner, annat? Jag tror att det finns åtskillig anledning att se med stor kritik på rikspolisstyrelsens linje i dessa frågor. Och hur skall man se på det förslag som genom SPANARK föreligger om nya spaningsmetoder? T.ex. desinformation, att oskadliggöra någon i narkotikakretsar genom att sprida ut olika omständigheter om honom? Förstår inte

13 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbrytelser 97 utredningens sekreterare, Tommy Lindström, faran för människors liv och välfärd när man handlar på det viset? Vidare kronvittnen, bugging osv. Åtskilliga av de här förslagen har fallit under bordet. Men det är intressant att se den klyfta som uppstår inom svenska polisen. På ena sidan rikspolisstyrelsen som driver en maximal linje. På andra sidan folk från fältet, främst företrätt av Hans Holmér, chef för stockholmspolisen och chef för den tidigare statliga utredningen - narkotikakommissionen. Denna andra linje håller sig i stort sett till traditionella metoder men strävar efter förbättringar inom den raman. Det är rimligt att främja polisens arbete genom att stödja den linje som företräds av Hans Holmér emot rikspolisstyrelsen. Jag uppfattar dessa motsättningar som något av en tragedi. Holger Romander här behöver inte någons lovord för att vara en av de jurister som tidigare varit främst i arbetet för rättssäkerhet. Men Leif Silbersky har kommit med ett tungt inlägg. Det är lätt att i den svenska juristvärlden hitta åtskilliga företrädare för en självkritik med tyngd, det svenska rättssystemets självkritik. Jag vet inte hur det står till i andra länder, men i Sverige är det inte väl. Dr. jur. GUNNLAUGUR ÞORÐARSON, Island: Ordfører, mine damer og herrer! Det er en alvorlig sag, som vi drøfter her, og det er meget klogt at dette emne er på agendaen. Narkotikasager på Island er dog ikke så alvorlige som i de andre lande, men de er alvorlige nok hos os. Jeg har været forsvarer i 2-3 sager og været advokat i nogle få andre. På den måde har jeg været på nært hold af disse mennesker og ved hvor svært bevisspörgsmålet er og al efterforskning. For nogle få år siden tænkte man hos os, at det måske var klogt at oprette en særdomstol for narkotikasager. Man troede, at der således ville blive hurtigere ekspedition af sagerne, men desværre er der ikke meget som tyder på det, fordi narkotikasager har, i ca. 95% af tilfældene, andre forbrydelser i kølvandet, - tyveri, vold og mange andre slags forbrydelser, således at så burde to domstole tage sig af sagerne og dermed vanskeliggöre ekspeditionen. Men jeg har lyttet til talerne om dette emne, og jeg synes, at det var meget interessant. Hvad angår det anonyme vidnesbyrd, synes jeg, at det er en meget alvorlig skridt i sagsundersögelsen, men kan være meget nødvendigt. Narkotikaforbrydelser er uhyre alvorlige, og de må tages med hård hånd, og det er interessant at høre om den danske højesteretsafgørelse, fordi jeg har selv været ude for mennesker, som har været meget angst for at blive terroriseret, gennempry- Jurist - 7

14 98 Gunnlaugur Þórðarson, Island giet, hvis de sagde noget i retten. Jeg tror således, at anonymitet i nogle tilfælde kan være meget nødvendigt, men det må behandles på en meget forsigtig måde, og det må egentlig kunne bestemmes helt fra begyndelsen, om et vidne skal foretræde anonymt eller ikke. Angående telefonaflytning - i forbindelse med narkotikasager så kan det også være en nödvendighed og uden fare for misbrug i de nordiske samfund. Egentlig har jeg ingen indvendinger imod telefonaflytning. Hvis ens klient har rent mel i posen så er det jo ikke noget problem, hvis ikke så fortjener han aflytning. Telefonaflytning i forbindelse med andre sager kunne være meget alvorligt, f.eks. hvis det drejede sig om en elskovssag og jalousi og aflytningen blev misbrugt på den måde, men dette nævner jeg kun for spög. Ærlig talt tror jeg, at telefonaflytning i visse tilfælde kan være en nødvendighed og et hjælpemiddel, som man må tage med i betragtning, men det må bruges meget diskret og er brugt. Jeg priser Det nordiske Juristmøde for at tage disse narkotikasager op som emne på agendaen. Det er et emne, som ethvert menneske må tænke over, og et problem, som altfor mange står overfor. Professor dr. jur. ANDERS BRATHOLM, Norge: Det er tydelig at det er atskillig uenighet i salen om de spørsmål det her gjelder. Og det er ikke merkelig siden det gjelder sentrale og vanskelige rettssikkerhetsspørsmål. Jeg tror vi trygt kan bli enige om at når det gjelder iallfall mange av de spørsmål som drøftes her, er det i høy grad plass for to syn, nettopp fordi de er så vanskelige og tvilsomme. Når det er sagt, vil jeg kort si at jeg godtar ekstraordinære etterforskningsmidler i narkotikasaker, i rimelig utstrekning. Det siste innebærer at jeg er enig i de retningslinjer som er trukket opp av den forrige riksadvokat, L. J. Dorenfeldt og den nåværende riksadvokat, Magnar Homes. Så langt er jeg villig til å gå. La meg også tilføye som en liten fotnote, at jeg er enig i de strenge strafferammer vi har i Norden, innbefattet de særlig strenge i Norge. Men det er på ett punkt jeg er noe bekymret, nemlig hvis det virkelig er tale om å redusere kravene til be visene s styrke i narkotikasaker, ja, endog gå så langt om å innføre omvendt bevisbyrde. Så vidt jeg vet, er ikke slike forslag fremsatt i Norge. En slik reduksjon av beviskravene kan jeg ikke se noen grunn til, særlig på bakgrunn av de strenge reaksjoner overtredelser ofte medfører. Så skulle kanskje alt være utmerket i Norge siden forslag om reduserte

15 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbryteiser 99 beviskrav ikke er fremsatt. Dessverre, jeg tror det likevel kan være problemer. Jeg er kjent med to narkotiksaker, som jeg mer tilfeldig er blitt oppmerksom på, hvor det for den ene tiltaltes vedkommende holdt på å gå galt med bevisbedømmelsen, i den andre saken gikk det kanskje galt. Opplysningene om den første saken har jeg fra avdøde Elg Elgesem, førstestatsadvokat i Oslo, like etter at han kom fra lagmannsretten i saken. Det var en mann som var tiltalt i en alvorlig narkotikasak, en utlending, så vidt jeg husker, og hans venninne. Det viste seg under hovedforhandlingen at be visene sprakk helt for kvinnens vedkommende, og som den selvstendige mann Elgesem var, nedla han påstand om frifinnelse for kvinnens vedkommende. Og så trakk juryen seg tilbake og kom tilbake med ja-svar for begge to! Da gjorde retten det den burde gjøre, den satte kjennelsen tilside, og senere kom saken opp for ny lagmannsrett, og det endte med frifinnelse. Den siste saken er av helt ny dato. Det var en av de vitenskapelige assistentene ved vårt insititutt som ved et tilfelle fulgte saken, og han kom dypt rystet tilbake. Jeg skal ikke gå i detaljer, men hvis min kilde er holdbar, og jeg har ingen grunn til å tvile på det, var be visene så tynne at de neppe ville ha holdt i en hvilken som helst annen type sak. Det var antagelig ulykkelige omstendigheter som førte til at tiltalen ble opprettholdt, blant annet et meget langvarig varetektsopphold. Muligens var statsadvokaten overbevist om skylden, muligens tenkte han som så, at nå har denne mannen sittet så lenge i varetekt at vi må la saken gå sin gang. Det er juryens sak å avgjøre skyldspørsmålet. Så ble det en skyldig-kjennelse, og selvfølgelig kan den være riktig. Min kilde mente at det kanskje var 50-60% sannsynlighet for det. Jeg har bedt ham om å skrive en artikkel om saken i Lov og Rett, noe han har lovt. Da kan dere se nærmere detaljer. Det er jo klart at den saken som endte med ja første gang i juryen, og den annen sak hvor bevisene var tynne, og som endte med tre og et halvt års fengsel, gir grunn til bekymring. Spørsmålet reiser seg om hvor ofte dette forekommer, særlig i jurysaker. Siden vi nå engang har juryen i Norge, må vi vel regne med at faren for overilte ja-svar vil være til stede også i fremtidige narkotikasaker p.g.a. den særlig sterke moralske fordømmelse av slike straffbare forhold. En av de lærdommer man kan trekke av dette, er at det ligger et særlig ansvar på statsadvokatene, og deres evne til å gjøre seg opp en selvstendig mening om saken når tiltalte skal utferdiges og når påstand skal nedlegges under hovedforhandlingen, slik at man kan reservere seg som førstestatsadvokat Elgesem gjorde. Til slutt et annet spørsmål. Det ble nevnt at politiforklaringer ikke var noe særlig å lite på, at det eneste man kunne stole på var forklaring i retten. Her

16 100 Anders Bratholm har jeg et mer pragmatisk syn. De mest pålitelige forklaringene er som den store hovedregel den første forklaring for politiet, når inntrykkene er ferske og viljen til å forteile sannheten ofte er størst. Ettern vert går det lett tilbake med påliteligheten, og når saken kommer for retten, da vet man ofte ikke hva man skal tro. Korreferent, advokat LEIF SILBERSKY, Sverige: Från denna talarstol har man redan nu sagt att man är beredd att acceptera extraordinära metoder i narkotikamål. Somliga säger fullt ut, andra säger i «rimlig omfattning». Man kan onekligen fråga sig vad betyder i «rimlig omfattning». I Sverige är det på det sättet, mina vänner, att man nu för en seriös diskussion att även införa extraordinära metoder, inte bara i narkotikamål, utan även ekonomiska brottsmål, och i våldtäktsmål. Det finns ett svenskt ordspråk som säger, att ger man Djävulen ett finger, så tar han hela handen. Och jag frågar er: Skall vi då också acceptera extraordinära metoder i stöldmål, hälerimål, misshandel? Jag frågar också denna lärda församling: Är det så att rättssäkerheten är beroende av brottets svårighetsgrad och allmänna förkastlighet, eller har vi här en, jag säger en, entydig rättssäkerhet? Ingemar Rexed sade någonting som varje jurist känner till i Sverige, men få vågar säga högt: Beviskraven är sänkta vad gäller narkotikamål. Och den som inte tror mig kan bl.a. gå och lyssna på en häktningsförhandling i Sverige, vilka omständigheter en åklagare måste lägga fram för att få en person häktad, frihetsberövad, så som misstänkt i ett narkotikamål. Han behöver i stort sätt inte lägga fram någonting, utan bara påstå att det pågår en utredning. Det är den realiteten vi lever med, låt oss hålla oss till realia, mina vänner, och diskutera utifrån fakta. Och den provokativa fråga jag ställer är helt enkelt. Skall vi ha olika former utav rättssäkerhet? Advokat HENRIK VILTOFT, Danmark: Det, der kalder mig op her, er det indlæg, som statsadvokat Ole Stigel er kommet med som indlægget fra Danmark. Jeg må starte med at sige, at som forsvarsadvokat fra Danmark, og iøvrigt som deltager i den debat, der har kørt i

17 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbryteiser 101 Danmark i de sidste 10 år omkring disse ting, er jeg alt andet end enig i den, skal vi sige, beherskede optimisme, som statsadvokat Stigel giver udtryk for i sin artikel, i sit indlæg her på Det nordiske Juristmøde. Der er i dette to ting, som jeg specielt vil sige nogle få bemærkninger om. For det første vil jeg starte med at sige, at overskriften for Stigels indlæg jo hedder efterforsknings- og bevisspørgsmål. Efterforskningsspørgsmålene er måske i virkeligheden ikke så centrale, set fra en forsvarsadvokats synsvinkel, som den anden del af problemet, bevisspørgsmålet. Det er først og fremmest det, der foregår i retten. Den måde, man kan gennemføre en bevisførelse for den narkotikaforbrydelse, vedkommende er tilt,alt for, det må selvsagt primært være det, en forsvarsadvokat focuserer på, når han ser tingene i en retssikkerhedsmæssig sammenhæng, og her mener jeg virkelig, at der grund til at råbe vagt i gevær. Vi plejer i Danmark at sige udviklingsmæssigt noget i retning af, at vi normalt er 3-4år bagefter Sverige, måske lidt foran Norge, medens vi ikke altid helt kan bedømme, hvor vi har Finland. Jeg vil gerne sige, at på dette felt er vi et hestehoved foran de øvrige nordiske lande, og det er ikke noget, jeg er stolt ved. Det hænger selvfølgelig sammen med, at vi har fået problemet på et tidligere tidspunkt, at det også har været større på et tidligere tidspunkt, og at vi dermed har været presset hårdere på et tidligere tidspunkt. Men det er efter min mening gået altfor langt. Der er selvsagt ingen, der er uenig i det hovedhensyn, at få afsløret narkotikakriminelle og specielt alvorlige narkotikaforbrydelser, det er et formål, som alle kan slutte op om, også forsvarsadvokaterne. Men det må ikke ske på bekostning af det, jeg vil kalde retssystemets legitimitet. Og det gør det, efter min vurdering, når man går så langt, som vi i dag er gået i Danmark. Må jeg give et eksempel på det, vi i virkeligheden gør vedrørende bevisspørgsmålene. Jeg er meget enig i den betænkelighed, som professor Bratholm udtrykte, for det er der, tingene for alvor brænder på, synes jeg. Vi opstiller nogle formodningsregler. Ole Stigel har selv givet et eksempel på det i sit indlæg, hvor han nævner, at der i og for sig ikke er tale om, at vi slækker på beviskravene, men vi har nogle formodningsregler, og så må det være tiltalte, der af s vækker de formodninger, vi opstiller. Lad mig give et eksempel på et sådant udsagn, en sådan formodningsregel, taget direkte fra Stigels indlæg. Stigel siger: «Udsagn fra en person, som antræffes med en kuffert indeholdende farlig narkotika, om at han troede, der var tale om et mere ufarligt stof, har formodningen imod sig». Hvor ved Stigel det fra? Jeg vil tværtimod hævde, ud fra en række narkotikaundersøgelser, bl.a. fra USA, omkring disse ting, at det er særdeles almindeligt, at kurerer bliver sendt af sted uden præcist at vide, hvad det er for noget frygteligt farligt stads, de tager af sted med. Og det er der

18 102 Henrik Viltoft jo mange gode grunde til. Risikoen for, at den pågældende stikker af med kufferten undervejs er vel mindre, når han ikke er klar over, hvor store værdier der i virkeligheden er i den. Der kan være mange andre grunde, - det er også billigere at få kurerer til at rejse, for eksempel, og strafrisikoen er ikke så stor, hvis man skulle blive afsløret. Men man opstiller en formodningsregel og postulerer, at hvis den tiltalte siger sådan, så har det formodningen imod sig. Vi kan altså opstille som udgangspunkt, at han lyver. Han må altså selv afkræfte denne formodning. Det er jo lige præcis den slags ting, vi bruger, - vi opstiller et skin af legitimitet over det, vi gør, for ligesom at opretholde fiktionen om, at vi stadigvæk iagttager målsætningen om, at al begrundet bevistvivl kommer en tiltalt til gode, - ja så må vi opstille nogle formelle regler af den art her, som vi ligesom klynger os til. Og det er det, der måske mere end noget er farligt. Må jeg nævne et eksempel mere, som viser hvor langt, vi er nået ud i Danmark, og som jeg anser for et skred i forhold til det, der hidtil har været akcepteret. Vi har i en årrække levet med debatten omkring agent-provokatører, og det er ikke det, jeg vil tale om her. Meget tyder på, at det må man på en eller anden led finde en form på, der gør, at vi ikke ganske kan udelukke anvendelse af disse agenter. Men vi er gået et hestehoved længere frem, når vi akcepterer det, vi kalder bevisførelse ved anonyme vidner. Vi har en Højesteretsdom fra december 1983, som akcepterer anonymitet, - som Stigel nævnte i sit indlæg - vedrørende hovedbeviset i en meget alvorlig narkotikasag, nemlig to vidner, der uafhængig af hinanden skulle fortælle om forhandling af et større parti stof. Det er en sag til mange års fængsel i Danmark. Disse to vidner ønskede ikke at afgive forklaring, hvis tiltalte blev bekendtgjort med deres identitet. Her tillod først Landsretten i Danmark, og bagefter Højesteret, at man holdt identiteten skjult for den tiltalte. Han blev ført ud af retslokalet, medens vidnerne afgav forklaring. Han fik ikke bagefter at vide, hvem vidnerne var. Han fik ikke detaljer i vidnernes forklaring, der gjorde, at han på en eller anden måde kunne genkende de pågældende vidner. Og det begrunder Højesteret med følgende, som for mig at se er utrolig farligt. Man siger, at under hensyn til faren for, at de pågældende personer lider overlast, for det er jo det, det drejer sig om - at vidner lider overlast, finder man, at vidnets identitet hemmeligholdes for tiltalte. Det må man kunne gøre, såfremt hensynet til retshåndhævelsen på grund af sagens alvor samt forklaringens betydning ganske undtagelsesvis måtte gøre det påkrævet, at forklaringen afgives. Det, man siger, er, med andre ord: Det er så alvorligt, det, vi står overfor her, - en virkelig alvorlig narkotikaforbrydelse, og så må vi sætte hensynet til samfundet over hensynet til det enkelte individs retssikkerhed. Det er faktisk

19 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbrytelser 103 det, der ligger i Højesterets begrundelse. Jeg er lykkelig for den dissens, der var til dommen. Der var to dommere i Højesteret, som klart sagde, at de mente, der ikke var hjemmel til den fremgangsmåde, og som dermed ville have hjem vist sagen til fornyet behandling. Men jeg er selvfølgelig tilsvarende ulykkelig over, at det ikke var Højesterets flertal, der traf denne afgørelse. Jeg mener, at når man skjuler for den tiltalte, hvem de pågældende vidner, der udtaler sig imod ham, er, skjuler detaljer i vidnernes forklaring, så at han ikke kan genkende dem, så er han forsvarsløs overfor, hvad disse vidner siger. Det er en fiktion at hævde, at man som forsvarer fortsat kan udføre sit hverv. Stigel sagde det på denne måde, at han kan godt se, at forsvarets muligheder vanskeliggøres, men de er ikke ganske udelukket. Men jeg må have lov at spørge: Tror man, at forsvarere får åbenbaringer? Det vi kan stille af spørgsmål til et vidne i en narkotikasag, det er typisk spørgsmål på baggrund af de oplysninger, vi har fået af vor egen klient. Og når vi ikke kan drøfte dette spørgsmål med vor klient overhovedet, - vi må ikke fortælle, hvem de pågældende vidner er, vi må heller ikke fortælle detaljer i vidnets forklaring, - så er vi totalt afskåret fra at stille noget op. Og så opererer vi med endnu en fiktion, for hvordan klarer vi nu det? Jo, vi siger: Jamen, det er da klart, at et sådant bevis må have mindre betydning, end hvis tiltalte var bekendt med vidnets identitet. Jeg vil godt have lov at spørge, hvordan dommere egentlig foretager denne afvejning af et bevis, som nu har mindre betydning. Forholdet er det, at vidnet uimodsagt har kunnet sige, hvad pokker han ville, for der var ingen til at modsige ham, hverken tiltalte eller forsvarer, og dette vidne kommer, mere eller mindre, til at fremstå som et troværdigt vidne. Det er da heller ikke noget tilfælde, må jeg sige, at den tiltalte i sagen her fra Højesteretsdommen blev dømt på grundlag af de to personers udsagn. Jeg mener, at vi dermed har overskredet en grænse, som vi aldrig burde have overskredet. Jeg vil ihvertfalt gerne have lov til at advare mine nordiske juristkolleger imod at begive sig ind på den vej, for det mener jeg er klart uacceptabelt. Hovrättspresident BIRGITTA BLOM, Sverige: I sitt anförande kritiserade advokat Silbersky, om jag förstod honom rätt, en dom meddelad av Svea hovrätt för ungefär ett år sedan. Så vitt jag minns var advokat Silbersky inte involverad i den rättegången. Det var däremot jag eftersom jag satt ordförande. Jag har för min del alltid tyckt att det är svårt, för

20 104 Birgitta Blom att inte säga omöjligt, att uttala sig om bevisbedömningen i mål som man inte har varit med om. Men det gjorde väl inte heller advokat Silbersky den här gången, även om det var precis på kanten. Vad han tog upp i sitt anförande var en principfråga, nämligen om man över huvudtaget skall ha rätt att ta någon hänsyn till vad vittnen har sagt när de hördes av polisen. Och den frågan var alltså uppe till debatt i det mål som han nämnde, dvs «Skomakarligan». Han nämde däremot inte att vi har särskilda bestämmelser i rättegångsbalken som säger att om ett vittne lämnar andra uppgifter vid huvudförhandlingen i domstolen än han gjorde när han hördes av polisen, så har man rätt att som bevisning åberopa vad som sades vid polisförhöret. Och sedan blir det då domstolens sak att värdera de uppgifter som har lämnats vid rättegången mot de som lämnades under förundersökningen. Det naturliga när tio personer under polisförhör har sagt att de har köpt narkotika av X och samtliga dessa vid huvudförhandlingen säger att det kommer de inte ihåg, eller de ändrar uppgifterna på något annat sätt, är ju att man frågar sig, hur kommer det sig då att de sa så här vid polisförhöret? Och så får det ställas frågor i den delen och så får man värdera de förklaringarna som då lämnas. Jag har svårt att förstå att man kan driva den argumenteringen att det över huvudtaget inte skulle vara tillåtligt att åberopa vad som har sagts under förundersökningen. Allt material som är relevant skall komma fram vid rättegången och sedan får alla uppgifter tagas för vad de är värda. Domstolen får göra en analys av bevisningen och förhoppningsvis så skall den operationen också kunna återspeglas i domskälen. Jag vill tillägga att det här inte är någon ny situation som har uppkommit just i narkotikamålen. Det förekommer ju också i andra mål att vittnen frångår sina uppgifter vid polisförhören, även om det onekligen är mera frekvent i narkotikamålen. Principfrågan om åberopandet av uppgifterna vid förundersökningen var också den fråga som åberopades till stöd för att hovrättens dom skulle prövas av högsta domstolen. Högsta domstolen beslöt emellertid att inte meddela prövningstillstånd. Sedan vill jag också helt kort säga några saker angående andra frågor som har berörts i diskussionen. Min utgångspunkt är att rättsskyddet skall vara detsamma i narkotikamål som i alla andra mål. Såtillvida är alltså advokat Silbersky och jag ense. Det är också helt klart att bevisbördan måste vara densamma i narkotikamålen som i andra mål. Det är åklagaren som skall bevisa den tilltalades skuld. Jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna acceptera anonyma vittnen. Det finns flera skäl till detta, bl a att det skulle innebära en stor risk för andra

21 Etterforsknings- og bevisspørsmål ved narkotikaforbrytelser 105 personer än det åberopade vittnet. Den tilltalade, som eventuellt också blivit dömd för brottet, undrar naturligtvis på vems uppgifter han har blivit dömd. Det hot som vederbörande vittne har känt riktat mot sig kan ju då komma att utlösas gentemot någon helt oskyldig person. Jag har också svårt att acceptera provokation som ett led i förundersökningen, i dessa mål liksom i andra mål. En annan sak som har nämnts här är att det förekommer betalda tipsare, eller att personer har fått lättnader i permission eller andra belöningar för att de har tipsat polisen. Det är någonting som jag inte vet hur mycket det har förekommit tidigare och hur mycket det förekommer idag. Men vad jag bestämt anser är ett krav det är, att om en sådan tipsare sedan också blir hörd som vittne i rättegången så bör domstolen av åklagaren upplysas om att den här personen har fått förmåner av något slag med anledning av att uppgifterna lämnades till polisen. Avslutningsvis vill jag säga, att jag tilhör inte dem som tror att man kan säga, att vi i Sverige har svagare beviskrav i narkotikamål än i andra mål. Men detta är naturligtvis frågor som är svårt att bestämt uttala sig om. Det är en fråga om tro och en fråga om värdering. Och det är också en fråga om erfarenhet. Min erfarenhet säger mig att det inte är så. Men det är nyttigt att det diskuteras och det är nyttigt att vi utsätter oss själva, och varandra, för kritik i de här avseendena. Advokat ARNOLD ROTHENBORG, Danmark: Jeg må erkende mig skyldig i som dansk forsvarer at have skrevet den af referenten citerede artikel der hedder: «Narkotikasagernes nød og elendighed», og jeg vil derfor gerne sige lidt om, hvad jeg har ment med dette udtryk. Kollega Silbersky har i sit indlæg om «den smitsomme pest» været inde på de sådan set uhyggelige perspektiver, der ligger i dette, og jeg har ikke lagt skjul på, at min titel med nød og elendighed er taget fra Bert Brechts skuespil «Not und Elend des dritten Reiches», hvori forekommer en akt om retssager og deres behandling. Det er et alvorligt og uhyggeligt perspektiv, som ligger deri, og vi er derfor, når vi skal snakke om det, nødt til at se på: Hvad er hele baggrunden for det, vi behandler her, og som giver anledning til disse vældige uenigheder og diskussioner. Stigel gav udtryk for, at såfremt - han sagde såfremt - et retsvæsen ikke har magt til at bekæmpe udvikling af en kriminalitet som den, der her sker, er det ikke noget retssamfund. Jeg vil da gerne spørge: Hvad ligger der i det? For