Norsk register Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler Arverett. Testament Avtalerett, alminnelig Bankrett

Transkript

1 Norsk register Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler... 7 Arverett. Testament... 8 Avtalerett, alminnelig... 8 Avtalers inngåelse og gyldighet... 8 Tolking. Forutsetninger... 9 Lempning. Endrede forhold... 9 Bankrett... 9 Ekspropriasjon. Rådighetsinnskrenkninger... 9 Erstatningsrett, utenfor kontrakt (Erstatning i kontrakt, se det enkelte kontraktsforhold)... 9 Familierett Barn og foreldre. Samværsrett. Barnevern. Adopsjon Ekteskap. Skilsmisse Farskap Formuesforhold mellom ektefeller. Skifte. Uskiftet bo Samboerforhold Forsikringsrett Immaterialrett Firma Fotografier Opphavsrett Patent Varemerker Internasjonal privatrett. Lovvalg (verneting, se prosess) Internasjonal markedsrett (EU, EF, EØS) (konkurranserett, se eget punkt) Konkurranserett Konkurs. Akkord. Gjeldsforhandling. Insolvens Kontraktsrett, særskilte kontraktsforhold Entreprise. Anbud Franchise Garanti. Kausjon Gaver Kjøp av fast eiendom Kjøp av løsøre Leie. Leasing Lån. Forvaring Mellommenn. Agenter. Meglere. Kommisjonærer Tjenesteytelser Transportrett. Luftrett. Sjørett. Spedisjon Likestilling mellom kjønnene Markedsføringsrett Menneskerettigheter Miljørett Offentlig rett Forvaltning Kommunalrett Statsforfatning Pant, factoring og annen sikkerhetsrett. Stansningsrett Passivitet Pengekravsrett Cesjon Condictio indebiti Foreldelse Gjeldsbrev. Verdipapir. Betalingsmidler

2 2 Motregning Regress. Tilbakesøking Renter Personrett Navnerett Personvern Umyndige Privatlivets fred Prosess Bevis. Bevisbyrde Habilitet Partsevne. Rettslig interesse Rettskraft. Litispendens Sikkerhetsstillelse Straffeprosess, særlige spørsmål Tvangsfullbyrdelse. Midlertidig forføyning. Arrest Verneting. Domsmyndighet. Brussel- og Luganokonvensjonen Vitner Voldgift Andre spørsmål Samerett. Minoritetsvern Selskapsrett. Sammenslutninger. Foreninger Aksjeselskaper Andre sammenslutninger Sosialrett. Helsevern. Trygderett Strafferett Tingsrett Eiendomsrett. Bruksrett Forkjøpsrett. Løsningsrett Godtroerverv Inkorporasjon Naboforhold Sameie Vindikasjon Tinglysing. Registrering Utdanning Utvisning. Fremmedrett... 28

3 Dansk register 3 Aftaleret, almindelig... 8 Aftalers indgåelse og gyldighed... 8 Fortolkning. Forudsætninger... 9 Lempelse. Ændrede forhold... 9 Ansættelses- og arbejdsret... 7 Arveret... 8 Bankret... 9 Ekspropriation. Rådighedsindskrænkninger... 9 Erstatning udenfor kontraktforhold (Erstatning i kontrakt, se kontraktret, de enkelte kontraktforhold)... 9 Familieret Børn og forældre. Samvær. Børneværn. Adoption Ægteskab. Skilsmisse Faderskab Formueforholdet mellem ægtefæller. Skifte. Uskiftet bo Samlivsforhold Forsikringsret Immaterialret Firma Patenter Varemærker International markedsret (EU, EF, EØS) (se også konkurrenceret) International privatret. Lovvalg (værneting, se retspleje) Konkurrenceret Konkurs- og anden isolvensret (herunder insolvens, akkord og gælds sanering) Kontraktret, enkelte kontraktforhold Entreprise. Udbud Franchise Garanti. Kaution Gaver Køb af fast ejendom Køb af løsøre Leje. Leasing Lån. Forvaring Mellemmænd (Agenter, Mæglere. Kommissionærer) Tjenesteydelser Transportret Ligestilling mellem kønnene. Kønsdiskrimination Markedsføringsret Menneskerettigheder Miljøret Offentlig ret Forvaltingsret Kommunalret Statsforfatning Pant, tilbageholdsret og anden sikkerhedsret. Factoring Passivitet Pengekrav Cession Condictio indebiti Forældelse Gældsbreve. Værdipapirer. Betalingsmidler... 23

4 4 Modregning Regres. Tilbagesøgning Renter Personret Navneret Personværn Umyndige Privatlivets fred Retspleje Bevis. Bevisbyrde Habilitet Partsevne. Retlig interesse Retskraft. Litispendens Sikkerhedsstillelse Strafferetspleje, særlige spørgsmål Tvangsfuldbyrdelse, herunder udlæg, fogedforbud og arrest Værneting. Domsmyndighed. Bruxelles- og Luganokonventionen Vidner Voldgift Andre spørgsmål Sameret. Minoritetsvern Selskabsret. Sammenslutninger. Foreninger Aktieselskaber Andre sammenslutninger Socialret. Sundhedsret Strafferet Tingsret Ejendomsret. Brugsret Forkøbsret. Overtagelsesret God tro. Ekstinktion Inkorporation Naboforhold Sameje Vindikation Tinglysing. Registrering Uddannelse Udvisning. Udlændingeret... 28

5 Svensk register 5 Arbets- och tjänstemannarätt. Arbetsmiljö. Kollektivavtal... 7 Arvsrätt. Testamente... 8 Associationsrätt. Sammanslutningar. Föreningar Aktiebolag Andra sammanslutningar Avtalsrätt, allmän... 8 Avtals ingående och giltighet... 8 Tolkning. Förutsättningar... 9 Jämkning. Ändrade förhållanden... 9 Bankrätt... 9 Expropriation. Rådighetsinskränkningar... 9 Familjerätt Barn och föräldrar. Vårdnaden om barn. Umgängesrätt. Adoption Faderskap Makars förmögenhetsförhållande. Skifte. Oskiftat bo Samboförhållanden Äktenskap. Äktenskapsskillnad Försäkringsrätt Immaterialrätt Firma Patent Varumärke Internationell privaträtt. Lagval (forum, se process) Internationell marknadsrätt (EU, EG, EEG) (konkurrensrätt, se egen punkt) Jämställdhet mellan könen Konkurrensrätt Konkurs. Ackord. Insolvens Kontraktsrätt, särskilda kontraktsförhållanden Entreprenad. Anbud Franchise Garanti. Borgen Gåva Köp av fast egendom Hyra. Leasing Köp av lös egendom Lån. Förvaring Mellanman. Agenter. Mäklare. Kommissionär Tjänsteprestationer Transporträtt. Lufträtt. Sjörätt. Spedition Kungörelse. Registrering Marknadsföring Miljörätt Mänskliga rättigheter Offentlig rätt Förvaltning Kommunalrätt Statsförfattning Pant, factoring och annan säkerhetsrätt. Stoppningsrätt Passivitet Penningkrav Cession Condictio indebiti... 22

6 6 Kvittning Preskription Regress. Återbetalning Ränta Skuldebrev. Värdepapper. Betalningsmedel Personrätt Integritet Namnrätt Omyndighet Privatlivets helgd Process Bevis. Bevisbörda Exekution. Interimistiska förordnanden. Häktning Forum. Domstols behörighet. Brüssel- och Luganokonventionen Jäv Rättslig handlingsförmåga. Rättsligt intresse Rättskraft. Litispendens Skiljedom Ställande av säkerhet Straffprocess, särskilda spörsmål Vittne Annet Samerätt. Minoritetskydd Sakrätt Äganderätt. Nyttjanderätt Förköpsrätt. Lösningsrätt Godtrosförvärv Inkorporation Grannelag Samäganderätt Vindikation Skadestånd utom kontraktsförhållanden (skadestånd i kontraktsföhållanden, se det enskilda kontraktsförhållandet)... 9 Socialrätt. Hälsovård. Pension Straffrätt Utbildning Utvisning. Asyl. Flyktingar... 28

7 DOMSREFERAT 2004 første halvår 7 Arbeids- og tjenestemannsrett. Arbeidsmiljø. Kollektivavtaler. 1. DHR Kendelse UfR 2004 s Arbejdsret. Ansættelsesbevis. Efter ordlyden af EF-direktiv 91/533 om arbejdsgiverens pligt til at underrette arbejdstageren om vilkårene for arbejdskontrakten eller ansættelsesforholdet art. 1, stk. 1, art. 5, stk. 1, og art. 9, stk. 2, sammenholdt med direktivets formål fandt Højesteret, at der ikke består nogen rimelig tvivl om, at pligten efter artikel 5 til at oplyse om ændring i ansættelsesvilkårene gælder for alle ansættelsesforhold, herunder for de ansættelsesforhold, der eksisterede på tidspunktet for den nationale gennemførelseslovs ikrafttræden, også selv om den ansatte i et sådant ansættelsesforhold ikke i medfør af artikel 9, stk. 2, har fremsat anmodning om at modtage et artikel 3-dokument. Der var derfor ikke anledning til at forelægge spørgsmål for EF-Domstolen som begæret af parterne. 2. NHR Dom Rt s. 76 Arbeidsrett. Oppsigelse Etter at en lærer var blitt fast ansatt og hadde tiltrått stillingen, viste det seg at han ikke oppfylte kravene for stillingen. Spørsmål om arbeidsforholdet måtte bringes til opphør etter arbeidsmiljølovens regler eller om det var tilstrekkelig å gjøre avtalerettslig ugyldighet gjeldende. Høyesterett kom til at reelle hensyn tilsa at arbeidsmiljølovens stillingsvernregler måtte anvendes etter tiltredelsen. 3. NHR Dom Rt s. 297 Arbeidsrett. Oppsigelse En arbeidstaker hadde blitt underrettet om at hun var ansett som overtallig på grunn av driftsinnskrenking, noe som kunne medføre oppsigelse. Beskjeden ble trukket tilbake dagen etter. Det var inngått avtale mellom fagforening og arbeidsgiver om etterlønn og kompensasjon til oppsagte. Arbeidstakerens krav om etterlønn etter avtalen førte ikke fram. 4. SHD Dom NJA 2004 s. 80 Arbetsmiljöbrott. En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd lektion i en gymnasieskolas lokaler. Målet gällde frågan om gymnasieskolans rektor haft ett arbetsmiljöansvar för eleven samt om hon genom att underlåta att göra en riskinventering och riskbedömning gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott. Med hänsyn till omständigheterna i målet ansågs det inte styrkt att skolans rektor gjort sig skyldig till sådan oaktsamhet som borde föranleda ansvar enligt 3 kap 8 brotts- balken. Hon kunde därför inte heller fällas till ansvar för arbetsmiljöbrott enligt 3 kap 10 brottsbalken. Lagrum: 3 kap 8 och 10 brottsbalken, 3 kap 2 och 2 a första stycket samt 3 kap 3 första stycket arbetsmiljölagen (1977: 1160). 5. SHD Dom NJA 2004 s. 126 Miljörätt. Arbetsmiljöbrott. En arbetstagare skadade sin ena hand i en fabriks limspridningsmaskin. Målet gällde frågan om platschefen vid fabriken haft arbetsmiljöansvaret och gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott. Högsta domstolen fann att platschefen varit oaktsam och dömde denne enligt 3 kap 10 brottsbalken för arbetsmiljöbrott. Dissens. Lagrum: 3 kap 8 första stycket och 10 brottsbalken, 3 kap 2 första stycket och 2 a första stycket arbetsmiljölagen (1977: 1160).

8 8 Arverett. Testament 6. FHD HD:2004:1 Arvsrätt. Arvskifte. Skiftesmannen hade ansökt om tillstånd att sälja en fastighet som ingick i dödsboet, eftersom dödsboet saknade andra tillgångar med vilka kostnaderna för arvskiftet kunde betalas och en av delägarna vägrat att ta på sig ansvar för kostnaderna. Ansågs att tillstånd enligt 23 kap. 8 2 mom. ärvdabalken att sälja egendom inte kunde beviljas för att betala kostnader för arvskifte. ÄB 23 kap FHD HD:2004:8 Arvsrätt. Testamente. Klander av testamente. Testatorn hade lidit av demens till följd av Alzheimers sjukdom. Fråga om sjukdomen påverkat upprättandet av testamentet. Med hänsyn till bevisningen i målet ansågs, att testatorn på grund av sjukdomen vid tidpunkten för testamentet saknat förmåga till självständig viljebildning och testamentet förklarades ogiltigt. (Dissens 3-2) ÄB 13 kap 1 8. NHR Dom Rt s. 777 Arverett. Uskifte En gjenlevende ektefelle i uskiftet bo solgte en sommerbolig som var testamentert til et av hennes barn B, til et annet barn A. Både selger og kjøper var klar over testasjonen. B anla sak mot A med påstand om at han var eier av eiendommen, subsidiært at overdragelsen skulle omstøtes. Høyesterett frifant A, og la til grunn at testasjonen ikke begrenset lengstlevendes rådighet, arveloven 18 første ledd. Salget ble heller ikke ansett for å stride mot et ulovfestet lojalitetsprinsipp. 9. SHD Beslut NJA 2004 s. 14 Testamente. Fast egendom. Nyttjanderätt. Samäganderätt. En person har genom testamente förvärvat en andel i en fastighet, samtidigt som nyttjanderättren till andelen har tillfallit en annan person. Av 12 kap. 2 ärvdabalken har ansetts följa att ägaren enligt 6 samma kapitel inte fått överlåta andelen utan nyttjanderättshavarens samtycke. Ägarens ansökan om försäljning av hela fastigheten enligt 6 lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har lämnats utan bifall. Lagrum: 12 kap 2 och 6 ärvdabalken samt 6 lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Jfr Nord. Domss s. 1. Avtalerett, alminnelig Avtalers inngåelse og gyldighet 10. DHR Dom UfR 2004 s. 1490/2 Aftaleret. Aftaleindgåelse. Vilkårstilføjelse til telefonisk indgået aftale. En telefonisk aftale om køb af tons rapsolie skulle i overensstemmelse med parternes sædvanlige fremgangsmåde bekræftes skriftligt af begge parter. Ved tilbagesendelsen af sælgers ordrebekræftelse tilføjede køber, at der var handlet på FOSFA-vilkår om bl.a. voldgift i London. Da disse vilkår indeholdt bestemmelser, der var så væsentlige for aftalens samlede indhold, at de krævede en udtrykkelig vedtagelse mellem parterne, var der ikke indgået en endelig aftale mellem parterne. 11. FHD HD:2004:10 Avtalsrätt, allmän. Jämkning. Jordlega. Jämkning av vederlag. Mellan ett aktiebolag och ett bostadsaktiebolag hade ingåtts ett jordlegoavtal på 100 år vid en tidpunkt då samma ägarintressen stod bakom båda bolagen. Den avtalade årliga legoavgiften var nominell. Snart efter det att avtalet ingåtts hade aktiebolaget börjat sälja bostadsaktiebolagets aktier till utomstående. Ifrågavarande avtalsvillkor, genom vilket bostads-

9 aktiebolaget som legogivare bundits till ett långvarigt legoförhållande mot ett nominellt vederlag, verkade således faktiskt till skada för de utomstående parter som förvärvat aktierna i bostadsaktiebolaget. Något skäl som under dessa omständigheter kunde göra ett sådant nominellt vederlag acceptabelt hade inte framförts. På grund av obalansen i avtalsförpliktelserna ansågs villkoret om legoavgiften oskäligt gentemot legogivaren. Legoavgiften jämkades uppåt fr.o.m. tidpunkten för HD:s dom. JordlegoL 4 2 mom. och 7 3 mom. 12. FHD HD:2004:11 Avtalsrätt, allmän. Jämkning. Jordlega. Jämkning av vederlag. Ett långvarigt jordlegoavtal hade ingåtts mellan aktiebolaget A som legogivare och fastighetsaktiebolaget B som legotagare. Avtalet hade ingåtts under förhållanden där ett annat aktiebolag, C, utövat bestämmanderätt i såväl aktiebolaget A som fastighetsaktiebolaget B och kunnat diktera avtalsvillkoren. Aktiebolaget C hade senare sålt fastighetsaktiebolaget B:s aktier till utomstående. Den jordlegoavgift som bolaget B i avtalet förbundit sig att betala ansågs vara väsentligt högre än gängse legoavgift. Den ekonomiska belastning som följde av den överdimensionerade legoavgiften drabbade de utomstående parter till vilken C överlåtit aktierna i fastighetsaktiebolaget. Omståndigheterna ansågs vara sådana att villkoret om legoavgiften var oskäligt gentemot legotagaren. HD fastställde TR:s domslut varigenom legoavgiften jämkats nedåt. JordlegoL 4 2 mom. och 7 3 mom. Tolking. Forutsetninger Lemping Se DHR Dom UfR 2004 s. 2400, dom nr 53. Bankrett 13. NHR Dom Rt s. 499 Bankrett. Betalingskort En kortinnehaver hadde lagt sine bankkort i låst koffert i låst leilighet i Barcelona. I samme koffert lå en syvende sans, der kodene deriblant til et kort som ble misbrukt var skrevet på en kamuflert måte. Spørsmålet var om kortinnehaveren ved grov uaktsomhet hadde muliggjort andres misbruk av kortet, jf. finansavtaleloven 35 annet ledd bokstav a. Høyesterett fant at kortinnehaveren kunne bebreides, men at forholdet ikke var grovt uaktsomt. Dissens NHR Dom Rt s. 782 Bankrett. Samboerforhold Ved salg av felles boligeiendom innfridde en kvinne sin tidligere samboers utleggsgjeld til en bank for at kjøperen skulle få heftelsesfritt skjøte. Hun hevdet at feilaktig informasjon fra banken hadde ført til at hun innfridde utleggsgjelden og krevde tilbakebetaling etter reglene om condictio indebiti. Høyesterett fant at hun ikke var forledet til å innfri gjelden og frifant banken. Ekspropriasjon. Rådighetsinnskrenkninger. Erstatningsrett, utenfor kontrakt (Erstatning i kontrakt, se det enkelte kontraktsforhold) 15. DHR Dom UfR 2004 s Erstatningsret. Driftstab ved strømafbrydelse. Entreprenørfirma forårsagede under arbejder på en grund strømafbrydelse ved beskadigelse af elselskabs nedgravede elkabler og blev pålagt erstatningsansvar for driftstab hos virksomhed på nabogrunden. 9

10 FHD HD:2004:2 Skadestånd utom kontraktsförhållanden. Ersättningsgill skada. Ideell skada. Tredjemansskada. Psykiskt lidande. A hade dödat B vid excess i nödvärn. B hade ett barn som var ett och ett halvt år gammalt. Fråga om ett barn i den åldern hade rätt till ersättning enligt 5 kap. 4 a skadeståndslagen, enligt vilken ersättning kan utgå till offrets närstående på grund av lidande med anledning av dödsfallet, då döden förorsakats uppsåtligen eller genom grov vårdlöshet. Ansågs att de eventuella negativa följderna av pappans död på barnets emotionella eller psykiska utveckling inte kunde betraktas som sådant psykiskt lidande som avses i 5 kap. 4 a skadeståndslagen. Se även FHD: , HD:2004:3. SkL 5 kap 4 a 1 mom 17. FHD HD:2004:3 Skadestånd utom kontraktsförhållanden. Ersättningsgill skada. Ideell skada. Tredjemansskada. Psykiskt lidande. A hade dödat B, som hade ett fem månader gammalt barn. Liksom i HD:2004:2 ansågs att de eventuella negativa följderna av pappans död på barnets emotionella eller psykiska utveckling inte kunde betraktas som sådant psykiskt lidande som avses i 5 kap. 4 a skadeståndslagen. Vidare ansågs att någon ersättningsskyldighet med stöd av stadgandet inte heller kunde grundas på den omständigheten att vetskapen om att pappan avlidit genom ett våldsdåd senare eventuellt skulle förorsaka barnet lidande. SkL 5 kap 4 a 1 mom 18. FHD HD:2004:48 Skadestånd utom kontraktsförhållanden. Ersättningsgill skada. Ideell skada. Tredjemansskada. Psykiskt lidande. En personbil hade stött ihop med en fotgängare som omkom. Föraren hade dömts för grovt äventyrande av trafiksäkerheten samt dödsvållande, medan åtalet för grovt dödsvållande hade förkastats. Fråga om den omkomnes 12-åriga son hade rätt till ersättning med stöd av 5 kap. 4 a skadeståndslagen för det lidande faderns död orsakat. Förutsättningarna för ersättning för lidande ansågs föreligga. (Dissens 4-1 i fråga om utgången, dissens 3-1 inom majoriteten i fråga om grunderna.) SkL 5 kap 4 a 1 mom. 19. FHD HD:2004:50 Skadestånd utom kontraktsförhållanden. Fastighetsägares ansvar. A drev kaférörelse i en lägenhet han hyrt i ett affärshus som ägdes av ett bolag. Då A gick ut genom affärshusets dörr hade dörrens glas gått sönder och A skadades. Orsaken till att glaset gått sönder förblev oklar. Då bolaget inte visat att glaset gått sönder till följd av en omständighet, som det inte ankom på bolaget att dra försorg om, var bolaget skyldig att ersätta de skador som förorsakats A. Se HD:2001:1 20. FHD HD:2004:53 Skadestånd utom kontraksförhållanden. Arbetsgivares ansvar Ett familjeföretag, som var aktiebolag, utförde skogsavverkningsarbeten för Forststyrelsens räkning. Företagets delägare hade vid användning av en skogsavverkningsmaskin förorsakat skada på en utomstående person. Fråga om bolaget skulle anses vara en sådan självständig företagare som avses i 3 kap. 1 1 mom. skadeståndslagen och som skall jämställas med en arbetstagare, med den konsekvensen att Forststyrelsen som arbetsgivare skulle ha ådragit sig ansvar för skadan. Uttalades, att bolagsformen inte i sig utgjorde något hinder mot detta, men bl.a. med hänsyn till bolagets storlek och omsättning ansågs, att det inte var fråga om en sådan företagare för vilken Forststyrelsen skulle vara ansvarig såsom arbetsgivare. SkL 3 kap 1 1 mom.

11 21. FHD HD:2004:65 Offentligt samfunds skadeståndsansvar. Jord- och skogsbruksministeriet och Ålands landskapsstyrelse hade ingått en överenskommelse om en fördelning mellan riket och landskapet av den kvot för laxfiske som Europeiska unionens råd beviljat Finland för år Landskapsstyrelsen hade på basis av överenskommelsen fördelat den laxkvot som tilldelats landskapet i båtvisa fiskekvoter. Då den för Finland beviljade laxkvoten hade fyllts hade jord- och skogsbruksministeriet sedermera beslutat om avbrytande av laxfisket, i enlighet med det system som föreskrivs i EG:s s.k. kontrollförordning (2847/93). På grund av fiskeförbudet hade en fiskare inte kunnat utnyttja den fiskekvot han tilldelats och han yrkade därför ersättning av landskapet för den ekonomiska skada han förorsakats. Fråga om skadeståndsskyldighet uppkommit för landskapet. Landskapsstyrelsen hade tilldelat fiskaren en båtvis kvot utan något förbehåll eller annat klargörande om att rätten att utnyttja kvoten på grund av det regelverk som gällde varit beroende av att den nationella kvoten inte dessförinnan blivit förbrukad och lett till fiskeförbud. Fiskaren ansågs ha haft befogad anledning att förlita sig på det beslut som landkapsstyrelsen riktat till honom. Ansvarsgrund i form av fel eller försummelse i myndighetsutövning ansågs föreligga. Beträffande skadan konstaterades att om fiskaren försetts med rätt information hade han sannolikt, genom att tidsmässigt lägga om sin verksamhet, kunnat uppnå en större fångst än han faktiskt uppnått innan fiskeförbudet trädde i kraft. Inte heller under dessa omständigheter hade han emellertid kunnat utgå från att han kunde ha fortsatt fisket tills hela den honom tilldelade kvoten uppnåtts. Landskapsstyrelsen hade redan betalat fiskaren en viss ersättning. Fiskaren ansågs inte ha lidit skada utöver den ersättning som redan utgivits. (Dissens 3-2 i fråga om grunderna.) SkadeståndsL 3 kap. 2, Rådets förordning 2847/93EEG Se IHR Dom Nr. 85/2004, dom nr NHR Dom Rt s. 122 Erstatningsrett. Produktansvar. Yrkesrisiko En tannlege måtte slutte i yrket fordi han hadde utviklet allergi ved bruk av tannrestaureringsmateriale. Han krevde forgjeves erstatning av importør og distributør etter produktansvarsloven 2-1. Produktets skadevoldende egenskap var en nødvendig bivirkning, og skaderisikoen ble ansett som en generell yrkesrisiko. Det forelå ikke mangler ved informasjonen om risikoen, og det forelå derfor ikke erstatningsbetingende sikkerhetsmangel. Henvisning til EF-retten. 23. NHR Dom Rt s. 165 Erstatning. Ildspåsettelse. Lempning En ung mann hadde tent på et eldresenter og voldt skade for 1,5 M kr. Skadelidtes forsikringsselskap reiste regresskrav mot mannen. Forholdet var meget graverende, men Høyesterett reduserte under adskillig tvil ansvarsbeløpet til kr , jf. skadeserstatningsloven 5-2. Brannstiftelsen skjedde som en innskytelse i en noe forvirret tilstand, og det ble lagt vekt på at regresskravet tilhørte et forsikringsselskap. 24. SHD Dom NJA 2004 s. 26 Skadestånd utom kontraktsförhållanden. Personskada. Närstående. A. hade gjort sig skyldig till dråp på en finsk medborgare, född 1946, genom att skjuta honom i bröstet. Denne hade fyra barn, födda Målet gällde i Högsta domstolen frågan om storleken på den ersättning för personskada i form av psykiska besvär som A. skulle utge till de fyra barnen. Skadestånden bestämdes till kr för ettvart av de fyra barnen. Lagrum: 5 kap 1 1 st. 3 och 2 1 st 3 skadeståndslagen (1972:207). Jfr Nord. Domss s. 84, 1996 s (Se även NJA 1966 s. 509 och NJA 2000 s. 521). 11

12 12 Familierett Barn og foreldre. Samværsrett. Barnevern. Adopsjon 25. FHD HD:2004:44 Familjerätt. Barn och föräldrar. Förmyndarverksamhet. Förordnande av intressebevakare Två barn, födda 1988 och 1993, hade varit omhändertagna sedan 1993 och placerade i fosterfamilj sedan Med tanke på en ändring av vårdplanen, som bl.a. skulle reglera umgänget mellan barnen och deras biologiska föräldrar, ansågs barnen ha behov av en intressebevakare. Fråga även om valet av person till uppdraget som intressebevakare. L om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 10 3 mom., L om förmyndarverksamhet NHR Dom Rt s. 47 Familierett. Samværsrett Samvær med tvillingsønner, jf. barnelova 44a. Den ene sønnen hadde alvorlig handicap, og faren hadde den daglige omsorg for ham i spesialtilpasset bolig. Samvær med mor på hennes bopel hver tredje uke ville være for belastende for barna. Detaljert samværsplan på grunn av høyt konfliktnivå mellom foreldrene. 27. SHD Beslut NJA 2004 s. 417 Familjerätt. Barn och föräldrar. Vårdnaden om barn. Särskild företrädare för barn. Enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn skall, när det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år, en särskild företrädare förordnas för barnet, om en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet eller det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt. En särskild företrädare skall inte förordnas om det med hänsyn till barnet är obehövligt eller annars särskilda skäl talat mot det. Målet gällde frågan om förordnande av särskild företrädare för ett barn med särlevande vårdnadshavare. När målet handlades i Högsta domstolen skulle barnet uppnå myndighetsåldern om mindre än en månad. Med hänsyn härtill och med beaktande av att målsägandebiträde hade utsetts för barnet fann Högsta domstolen att det inte fanns något behov av särskild företrädare för barnet. Lagrum: 1 och 2 lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn. Ekteskap. Skilsmisse Farskap 28. NHRkjæremålsutvalg Kjennelse Rt s. 590 Familierett. Farskap. Rettslig interesse Ved lovendring 20. desember 2002 ble det gitt adgang til gjenopptagelse av farskapssaker hvor det ikke forelå DNA-analyse, jf. barnelova 28a. Barnets mor krevde gjenopptatt 60 år gammel sak, hvor en mann var frikjent for farskap (men pålagt bidragsplikt). Barnet døde i Kjæremålsutvalget la til grunn at barnelova 28a ikke suppleres med kravet om rettslig interesse i tvistemålsloven 54. Det gjelder derfor ikke krav om at den nye avgjørelsen skal ha materiellrettslige konsekvenser for saksøkeren. Formuesforhold mellom ektefeller. Skifte. Uskiftet bo 29. NHR Dom Rt s. 41 Familierett. Skifte. Passivitet Spørsmål om retten til å kreve offentlig skifte av et fellesbo var falt bort ved passivitet. Hustruen hadde fått bruksrett til felles leilighet. Mannen krevde offentlig skifte 16 år etter skilsmissen. Høyesterett uttalte at tap av retten til å kreve offentlig skifte grunnet passivitet bare

13 ville være aktuelt der det er skapt en berettiget forventning om at det ikke ville bli krevd skifteoppgjør. De strenge krav som dette vilkåret forutsetter, var ikke oppfylt. 30. NHR Dom Rt s. 108 Familierett. Skifte Ektefellene oppførte sammen en enebolig på tomt som hustruen arvet. Etter ekteskapsloven 59 kan en ektefelle holde utenfor likedeling verdier av formue som klart skriver seg fra midler vedkommende har arvet. I dette tilfelle kunne verdien av tomta med senere verdistigning holdes utenfor likedelingen. Høyesterett la til grunn de vanlige reglene om eierforhold i fast eiendom, og fant at tomta ikke var inkorporert i boligeiendommen. Dissens SHD Beslut NJA 2004 s. 317 Bodelning. Föravtal. I ett mål om förordnande av bodelningsförrättare ansågs ett avtal som träffats under pågående mål om äktenskapsskillnad inte utgöra ett slutgiltigt bodelningsavtal. Däremot ansågs avtalet ha giltighet som ett föravtal enligt 9 kap 13 äktenskaps- balken. Dissens. Lagrum: 9 kap 4, 5 och 13 samt 17 kap 1 äktenskapsbalken. Jfr Nord. Domss. 1997:168 och Nord. Domss. nummer 2/2003 ref nr 32 (s.13). Samboerforhold Forsikringsrett 32. DHR Dom UfR 2004 s Forsikringsret. Urigtige helbredsoplysninger. Forsikringsselskabs ændring af personforsikring, så den ikke omfattede en invaliditetsydelse, var berettiget, da forsikringstager havde handlet uagtsomt ved tegningen ved ikke at oplyse om visse undersøgelser. 33. FHD HD:2004:19 Försäkringsrätt. Försäkringsavtal. Försäkringsgivarens upplysningsplikt Försäkringstagaren hade år 1985 tecknat en försäkring som innefattade livförsäkring samt försäkring för sjukdoms- och sjukhuskostnader. År 2000 hade han i syfte att uppnå en sänkning av premierna ändrat försäkringen så att livförsäkringen uteslutits. Snart därefter hade försäkringstagaren avlidit på grund av sin sjukdom (cancer). Fråga om försäkringsgivaren hade försummat sin upplysningsplikt och om försäkringstagaren därför misstagit sig i fråga om försäkringens innehåll då ändringen gjordes. Med hänsyn till mottagen bevisning ansågs varken försummelse av upplysningsplikt eller misstag föreligga. Inte heller fanns det anledning till jämkning av försäkringsavtalet. FörsäkringsavtalsL 5 1 mom., 7 1 mom., FHD HD:2004:40 Försäkringsrätt. Livförsäkring. Förmånstagarförordnande. Tolkning av försäkringsvillkor I ett sparlivförsäkringsavtal hade försäkringstagarens anhöriga antecknats som förmånstagare. Senare hade försäkringstagaren upprättat ett testamente enligt vilket hans sambo skulle ärva hela hans förmögenhet. Fråga om försäkringsavtalslagen med hänsyn till avtalets inslag av placering var tillämplig. Så ansågs vara fallet. Med hänsyn till omständigheterna tolkades förmånstagarförordnandet så, att det gällde till förmån för försäkringstagarens sambo. (Dissens 3-2) FörsäkringsavtalsL 50 1 mom. och 5 mom. 35. NHR Dom Rt s. 487 Forsikringsrett. Yrkesskade En ansatt ble påført skade under en sosial utflukt arrangert av arbeidsgiver. Utflukten foregikk i det som ellers ville være vanlig arbeidstid, men var uten faglig innhold. Skaden ble ikke ansett som yrkesskade etter folketrygdloven 13-6 annet ledd: «yrkesskade som opp- 13

14 14 står mens arbeidstakeren er i arbeid på arbeidsstedet i arbeidstiden», selv om praksis har innrømmet dekning i noe videre utstrekning enn den snevre ordlyden tilsier. 36. SHD Dom NJA 2004 s. 279 Försäkringsrätt. Skadestånd i kontraktsförhållanden. Trafikskada. Livränta. Löneutvecklingen i den skadelidandes tidigare yrke har ansetts kunna ligga till grund för en omprövning av avtalad ersättning för inkomstförlust. Lagrum: 5 kap 1 och 5 skadeståndslagen (1972:207). Immaterialrett Firma. Fotografier Opphavsrett 37. DHR Dom UfR 2004 s Ophavsret. Musik. Offentlig fremførelse. Afspilning af musik til gymnastiktræning på gymnastikforenings enkelte hold blev med stemmerne 3-2 ikke anset for offentlig fremførelse. 38. SHD Dom NJA 2004 s. 149 Immaterialrätt. Upphovsrätt. En kommun hade utvecklat ett system för läggning och mekanisk hopfogning av golvskivor. Målet gällde frågan om en ritning som innehöll två bilder av en sådan golvskiva omfattades av upphovsrätt enligt 1 lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Som grund för sin talan i målet hade kommunen uttryckligen endast hänfört sig till bestämmelsen i paragrafens andra stycke om litterära verk. Till följd härav var frågan om ritningen skulle kunna åtnjuta skydd som konstnärligt verk inte föremål för prövning i målet. Högsta domstolen, där kommunen bl a hänförde sig till det s k dubbelskapandekriteriet, förklarade att kommunen inte hade upphovsrätt enligt 1 upphovsrättslagen till ritningen. Lagrum: 1 andra stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Jfr Nord. Domss s. 627 och Nord. Domss. nummer 1/2003 ref nr 39 (s.15). Patent 39. NHR Kjennelse Rt s. 763 Immaterialrett. Patent. Midlertidig forføyning Etter patentloven 61 som er en særnorsk regel, kan det i «sivile saker om patentinngrep» ikke bygges på at patentet er ugyldig, hvis det ikke først er avsagt dom om ugyldighet ved Oslo tingrett som er tvungent verneting for søksmål om ugyldighet av patent. Høyesterett kom til at 61 ikke er til hinder for at retten i sak om midlertidig forføyning tar prejudisielt standpunkt til patentets gyldighet. Det ble vist til at det både etter dansk og svensk rett kan skje slik prøving i forbindelse med midlertidige avgjørelser. Dissens FHD HD:2004:49 Immaterialrätt. Varumärke. Förväxlingsbarhet. Beteckningen RENICHEW användes för ett speciallivsmedel som såldes i hälsokostaffärer. Beteckningen ansågs vara förväxlingsbar med varumärket RENNIE, vilket användes för en receptfri medicin som såldes i apotek. 41. NHR Dom Rt s. 904 Varemerke. Pakningsutforming Paranova AS parallellimporterte legemidler og brukte sin egen pakningsutforming med spesielle fargestriper på emballasjen for ompakkede legemidler påført legemiddelprodusen-

15 tens Meck-konsernets produktvaremerke. I sak mot Paranova behandles en rekke spørsmål vedrørende ompakking ved parallellimport og utmåling av vederlag for brudd på varemerkerett. Varemerkeloven 4, markedsføringsloven 1 og 2 og varemerkedirektiv av 21. desember 1988 artikkel 7 nr. 2. Det forelå uttalelse fra EFTA-domstolen. Internasjonal privatrett. Lovvalg (verneting, se prosess) Internasjonal markedsrett (EU, EF, EØS) (konkurranserett, se eget punkt) 42. DHR Kendelse UfR 2004 s International markedsret. Retspleje. Sikkerhedsstillelse. Et engelsk selskab optrådte som part i en retssag i Danmark som led i selskabets grænseoverskridende finansielle virksomhed inden for EF. Udtalt, at denne virksomhed måtte anses for sikret ved EF-traktatens art. 49, og at der herefter ikke kunne afkræves det engelske selskab sikkerhedsstillelse for sagsomkostninger, når et dansk selskab ikke ville kunne opkræves sådan sikkerhedsstillelse, jf. forbudet i EF-traktatens art. 12 mod forskelsbehandling på grundlag af nationalitet og EF-domstolens praksis om sikkerhedsstillelse for sagsomkostninger. 43. DHR Dom UfR 2004 s International markedsret. Udbud. Erstatningsansvar. Post Danmark foretog offentligt udbud af uniformsdele efter vareindkøbsdirektivet (Rdir 93/96/EØF) med angivelse af, at ordren ville gå til økonomisk mest fordelagtige tilbud. En forbigået tilbudsgiver anlagde sag om erstatning, men fik ikke medhold, selv om udbudsreglerne ikke var overholdt hverken for tabet ved ikke at få ordren eller for udgifterne ved at afgive tilbud. Det var nemlig ikke godtgjort, at den erstatningssøgende tilbudsgiver ville have fået ordren eller have undladt at byde, hvis udbudsreglerne havde været overholdt. 44. SHD Beslut NJA 2004 s. 137 Importförbud. Europeiska gemenskapen. Yttrande från EG-domstolen. I mål om förverkande av alkohol på grund av införsel i strid mot det s.k. privatimportförbudet i 4 kap 2 alkohollagen (1994:1738) har Högsta domstolen beslutat att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen enligt artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i frågan huruvida det svenska principiella förbudet för en privatperson att själv importera alkoholdrycker i annat fall än då han medföljer transporten som resande står i överensstämmelse med EG-fördraget. Lagrum: 4 kap 2 och 10 kap 10 alkohollagen (1994:1738), 16 1 st. 1 lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt artiklarna 28, 30, 31 och 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Konkurranserett 45. IHR Dom Nr. 323/2003 Konkurrence. Forvaltning. Administrativ bøde. En aftale mellem S og A om salg af cd er i forretninger som blev drevet under navnene H og B blev indklaget til konkurrencestyrelsen. Sagen blev afsluttet hos konkurrencemyndighederne med kendelse fra konkurrenceankenævnet af 13. februar 2002 hvor det blev stadfæstet at S havde overtrådt bestemmelsen i 11 i konkurrenceloven nr. 8/1993. Aftalen mellem S og A blev ophævet og S fik pålagt en administrativ bøde. S forsøgte med sagsanlæg at få denne konklusion annulleret. Det blev ikke tiltrådt at konkurrencemyndighedernes sagsbehandling havde været behæftet med formalitetsfejl der burde føre til annullation af konkurrenceankenævnets kendelse. Det fandtes at S med aftalen med A nærmest helt havde udelukket sine konkurrenter fra at kunne som grossister forhandle med forretningerne H og B, foruden at han havde opnået betydelig dominans over hvilke cd er ville 15

16 16 blive budt til salg i disse forretninger. Han havde således misbrugt sin markedsførende stilling ved indgåelsen af aftalen og derved overtrådt 11 i konkurrenceloven. Det fandtes ikke at forbudsreglen i konkurrencelovens 11 havde for vag formulering for at en administrative bøde som byggede på den, kunne fastsættes. Der fandtes ikke grundlag for at nedsætte den administrative bøde som S var blevet pålagt at betale. Konkurs. Akkord. Gjeldsforhandling. Insolvens 46. FHD HD:2004:20 Konkurs. Återvinning till konkursbo. Återvinning av betalning. En gäldenär hade frivilligt gjort betalningar till utmätningsmannen på en skuld som denne hade för indrivning. Utmätningsmannen hade senare redovisat betalningarna för borgenären. Vid tillämpning av 10 lagen om återvinning till konkursbo ansågs betalningen av skulden ha skett när gäldenären hade gjort betalningarna till utmätningsmannen. L om återvinning till konkursbo FHD HD:2004:28. Borgen. Konkurs. Återvinning till konkursbo Ett kommanditbolag (Kb), som drev en rörelse i idrottsredskapsbranchen, sålde några dagar innan det försattes i konkurs sina anläggnings- och omsättningstillgångar till partiaffären (Ab) och med betalningen kvittades Kb:s skuld till Ab. Efter att Kb:s konkursbo ställt återvinningskrav ingick Kb:s konkursbo och Ab förlikning. I enlighet med denna betalade Ab, i stället för att lämna tillbaka egendomen, en överenskommen ersättning till konkursboet. En borgensman hade ställt borgen för Kb:s skulder och Ab krävde borgensmannen på betalning för den återstående delen av Kb:s skuld. Eftersom borgensman har en självständig rätt att göra invändning om att huvudfordran upphört på grund av gäldenärens prestation, ansågs borgensmannen ha rätt att göra en invändning om att priset vid den ursprungliga försäljningen av tillgångar till Ab varit för lågt. 48. IHR Dom Nr. 85/2004 Konkursbehandling. Konkursordenen. Erstatning. Herredsrettens kendelse blev påkæret hvor krav fra S var blevet godkendt om at hun skulle få en rethaverstilling i konkursordenen i henhold til 112 i lov nr. 21/1991 om konkurs mv. for sit krav mod konkursboet Æ A/S. Tvisten i sagen drejede sig om hvorvidt S havde et økonomisk krav mod kærende i anledning af en ulykke som hun kom ud for under en vandretur i Glymur-kløften i slutningen af september 2001 sammen med hendes arbejdskollegaer hos Islandske Eventyrrejser A/S. Desuden var parterne uenige om hvorvidt kravet skulle anerkendes som privilegeret fordring i konkursboet ifølge 112, stk. 1, nr. 5 i lov nr. 21/1991. Højesteret fandt at turen havde været på virksomhedens ansvar. Den fandt endvidere at selskabets ledere havde udvist uagtsomhed ved at planlægge vandreture ind i kløften uden at der forelå kendskab til farer i kløften. De ansatte hos Islandske Eventyrrejser A/S fandtes også at have udvist manglende agtpågivenhed ved rejseledelsen. Selskabet fandtes at bære erstatningsansvar. Erstatningsansvaret blev hverken nedsat på grund af risiko som S løb eller hendes egen skyld. Det fandtes herefter at hendes krav om erstatning for midlertidigt tab af arbejdsfortjeneste og erhvervsevnetab som skyldtes ulykken, faldt under 112, stk. nr. 5 i lov nr. 21/1991, men at den del af hendes krav som var for immateriel skade, var et simpelt krav ifølge samme lovs 113. Den del af S s rentekrav som påløb efter at konkursdekretet blev afsagt, blev godkendt som efterstillet krav ifølge lovens 114, nr SHD Beslut NJA 2004 s. 410 Aktiebolag. Kommanditbolag. Konkurs. När ett kommanditbolag försatts i konkurs har ett aktiebolag som är komplementär i bolaget ansetts behörigt att överklaga beslutet oaktat aktiebolaget själv försatts i konkurs, när

17 förvaltaren i aktiebolagets bo förklarat att boet avstår från aktiebolagets anspråk i kommanditbolaget. Lagrum: 3 kap 1 konkurslagen (1987:672), 2 kap 27 och 3 kap 1 lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Jfr Nord. Domss s Kontraktsrett, særskilte kontraktsforhold Entreprise. Anbud. Franchise Garanti. Kausjon Se FHD HD:2004:28, dom nr 47. Gaver Kjøp av fast eiendom 50. DHR Dom UfR 2004 s Køb af fast ejendom. Tagpladers levetid. Mangelsbedømmelse. Selv om tagplader havde en kortere levetid i funktionel og æstetisk henseende end forventeligt, var det under hensyn til størrelsen af udbedringsomkostningerne og usikkerheden om de defekte tagpladers reelle levetid ikke godtgjort, at kendskab til tagpladernes beskaffenhed ville have ført til en sådan nedsættelse af købesummen, at betingelserne for at tilkende køber et forholdsmæssigt afslag var opfyldt. 51. SHD Dom NJA 2004 s. 397 Kontraktsrätt. Överlåtelse av fast egendom. Dold samäganderätt. En make har till den andre maken överlåtit en fritidsfastighet som hade förvärvats för makarnas gemensamma bruk. Talan av en borgenär till den överlåtande maken om att den maken haft dold samäganderätt i fastigheten har ogillats då borgenären inte visat att makarnas syfte vid överlåtelsen varit att de skulle äga fastigheten gemensamt. Lagrum: 4 kap 23 utsökningsbalken. Jfr Nord. Domss s. 717, 1981 s. 308, 1982 s. 359 och Nord. Domss. nummer 1/ 2003 ref nr 87 (s.28). Kjøp av løsøre 52. DHR Dom UfR 2004 s Køb af hest. Risikoen for sygdom. I aftale om køb af en ridehest var det bestemt, at risikoen for hestens hændelige undergang eller forringelse gik over til køber fra leveringstidspunktet, den 1. marts Det var endvidere i købekontraktens 8 aftalt, at kontrakten var betinget af, at købers dyrlæge senest den 15. marts 2001 havde undersøgt og godkendt hesten. Levering skete som aftalt den 1. marts, men den 2. marts døde hesten af akut opstået sygdom, inden den var blevet undersøgt af dyrlægen i overensstemmelse med 8. Højesteret fastslog med stemmerne 3-2 at 8 måtte forstås således, at hesten skulle være rask på tidspunktet for dyrlægeundersøgelsen, og at bestemmelsen indebar modifikation af bestemmelsen om risikoens overgang, således at sælgeren fortsat skulle bære risikoen for hestens hændelige undergang eller forringelse som følge af sygdom, indtil den var godkendt af dyrlægen i overensstemmelse med 8. Da hesten forinden var død som følge af sygdom, var køber berettiget til at træde tilbage fra handelen. 17

18 DHR Dom UfR 2004 s Køb af løsøre. Nedsættelse af konventionalbod. Aftalte konventionalbøder ved forsinkelse blev nedsat, da de aftalte bøder pr. dag og samlet stod i markant misforhold til kontraktsummerne, og det ikke heroverfor var sandsynliggjort, at de aftalte beløb stod i rimeligt forhold til de tab, køber ville lide eller faktisk havde lidt. 54. NHR Dom Rt s. 675 Kjøpsrett. Erstatning En agurkprodusent ble påført tap ved at støttepinner av bambus påførte agurkene en plantesykdom. Høyesterett fant at pinnenes smittebærende egenskaper var å anse som en mangel, jf. kjøpsloven 17 annet ledd bokstav a. Agurkprodusenten ble tilkjent erstatning, jf. selgers kontrollansvar for mangler etter 40 jf. 27. Selv om tapet var stort, var kravet om adekvat årsakssammenheng oppfylt, jf. 67. Dissens 3-2. Leie. Leasing 55. DHR Dom UfR 2004 s Kontraktret. Leasing. Tillægsaftale mellem kunde og leverandør i finansielt leasingforhold kunne ikke gøres gældende over for finansieringsselskabet. 56. FHD HD:2004:34 Kontraktsrätt. Hyra av affärslokal. Enligt hyresavtalet för en affärslokal var avtalet tidsbestämt och gällde fem år t.o.m , varefter avtalet skulle fortsätta att gälla tills vidare med en uppsägningstid om sex månader. Hyresgästen hade sagt upp avtalet så att det skulle upphöra Fråga om hyresgästen hade rätt att utöva uppsägningsrätt innan med sådan verkan att avtalet upphörde , eller om möjligheten att genom uppsägning få hyresförhållandet att upphöra efter utgången av den ursprungliga femårsperioden skulle anses gälla så, att avtalet på grund av uppsägning kunde upphöra tidigast sex månader efter femårsperiodens utgång. Ansågs att uppsägningen var giltig och hyresförhållandet hade upphört (Dissens 4-1 i fråga om målets utgång, dissens även inom majoriteten i fråga om grunderna.) Lån. Forvaring Mellommenn. Agenter. Meglere. Kommisjonærer. Tjenesteytelser Transportrett. Luftrett. Sjørett. Spedisjon. 57. FHD HD:2004:36 Kontraktsrätt. Vägtransport. Skadestånd. En fraktförare som utfört en vägtransport till Ryssland hade orsakats kostnader av att dess fordon hade kvarhållits i tullen eftersom mottagaren av en av dess tidigare transporter inte hade förtullat varorna som sig bör. Fråga om den speditionsfirma som var avsändare i den tidigare transporten var skadeståndsskyldig gentemot fraktföraren för kostnaderna för kvarhållandet. Speditionsfirman ansågs visserligen ha intagit ställning som part i transportavtalet, men rätten att disponera över godset hade övergått till mottagaren i och med att fraktbrevets mottagarexemplar överlämnats till mottagaren och således innan de omständigheter på mottagarens sida som förorsakat kostnaderna inträffat. (Dissens 4-1) L om vägbefordringsavtal 17 2 mom.

19 58. NHR Dom Rt s. 517 Sjørett. Transportansvar Under sjøtransport tippet en semitrailer over og traff en annen semitrailer. Rederiets ansvar var begrenset etter sjøloven 289 i forhold til «bruttovekten av det gods som er skadet». Høyesterett kom til at tilhengerne ikke var integrert del av kjøretøyene, og at det derfor var tilhengernes vekt som skulle legges til grunn ved utregningen. Likestilling mellom kjønnene 59. FHD HD:2004:59 Arbets-och tjänstemannarätt. Jämställdhet mellan kvinnor och män. En stad hade på grund av sitt dåliga ekonomiska läge för viss tid permitterat en avsevärd del av personalen inom sin mest kvinnodominerade bransch (social- och hälsovård). Fråga om stadens agerande utgjorde sådan diskriminering som avses i 7 och 8 lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Med hänsyn till utredningen i målet ansåg HD att stadens åtgärd hade berott på andra, godtagbara grunder än de permitterade arbetstagarnas kön. L om jämställdhet mellan kvinnor och män 7, 8 2 mom., 8 3 mom. 60. IHR Dom Nr. 320/2003 Ligestilling. Ansættelse. I året 2002 blev Þ ansat som teaterchef hos A. Blandt ansøgerne var H som mente at hun var blevet forskelsbehandlet på grund af sit køn. Hun indbragte en klage for klagenævnet for ligestillingssager og nævnet kom til den konklusion at A havde overtrådt 24, stk. 1 i lov nr. 96/2000 om ligestilling af mænd og kvinder ved at ansætte Þ men ikke H. Nævnet anlagde sag for H med hjemmel i 3, stk. 5 i samme lov. Højesteret udtalte at det hovedprincip var gældende i arbjedsretten at arbejdsgiveren har frie hænder når han bestemmer at ansætte en person. Der er dog visse begrænsninger som kan udledes af lov nr. 96/2000 når en kvinde og en mand søger den samme stilling. Selv om Þ havde længere akademisk uddannelse bag sig end Þ fandtes hun dog ikke at have gjort det sandsynligt at denne uddannelse eller anden erhvervserfaring kom hende til nytte på en sådan måde at hun blev anset for at være lige eller bedre kvalificeret end han for at dirigere et teater. Teaterrådet havde vurderet sagens således ud fra ansøgningsdokumenter og samtaler med ansøgerne at Þ s uddannelse og erhvervserfaring, som næsten udelukkende var på teaterområdet, foruden synspunkter om kunstneriske visioner og økonomi, havde stillet ham foran H ved afgørelsen om ansættelse. H fandtes ikke at have påvist at denne vurdering havde været usaglig og derfor blevet det ikke tiltrådt at hun var blevet diskrimineret ud fra hendes køn. Markedsføringsrett 61. DHR Dom UfR 2004 s Markedsføringsret. IT-domænenavn. I en lang årrække har BR-Legetøj A/S og moderselskabet TOP-TOY A/S i markedsføringen anvendt BR som forretningskendetegn for BR-Legetøjs produkter og ved registrering i 1973 stiftet varemærkeret til forretningskendetegnet BR, som i kraft af indarbejdelse har opnået det fornødne særpræg til at kunne nyde beskyttelse. Med kendskab til det indarbejdede forretningskendetegn BR registrerede en it-virksomhed i 1998 domænenavnet br.dk. Højesteret fandt, at det skete med det formål at sælge det til TOP-TOY til overpris. It-virksomheden havde ved sin adfærd afskåret TOP-TOY fra at få sit forretningskendetegn registreret som domænenavn. Denne handlemåde var udtryk for utilbørlig markedsadfærd i strid med god markedsføringsskik, jf. markedsføringslovens 1. It-virksomheden kunne ikke forlange kr. for at overdrage domænenavnet, men blev dømt til at overdrage det vederlagsfrit. 19

20 20 Menneskerettigheter Se DHR Kendelse UfR 2004 s. 976/1, kjennelse nr 79. Se DHR Kendelse UfR 2004 s. 1047, kjennelse nr DHR Dom UfR 2004 s Menneskerettigheder. Ærekrænkelse. Pressefrihed. Efter at en pædagogmedhjælper som ved en byretsdom var fundet skyldig i seksuelle overgreb på børn i børnehave var frifundet ved landsretten, bragte et dagblad en artikel med udtalelser fra en mor til et af børnene om, at hun ville hænge pædagogmedhjælperen, hvis navn ikke blev nævnt, ud som pædofil. Chefredaktøren blev i en sag anlagt af pædagogmedhjælperen frifundet for ærekrænkelse. Højesteret udtalte, at ikke enhver kritik af en frifindelse ved endelig dom i en straffesag kan anses for en retsstridig sigtelse mod den frifundne. Moderens reaktion var rimeligt begrundet som led i en offentlig debat om de særlige bevis- og retssikkerhedsproblemer, som sager om seksuelle overgreb på børn giver anledning til. Avisen havde vel gengivet moderens udtalelser på en sensationspræget måde, men dog uden at nævnte pædagogmedhjælperens navn og uden selvstændig stillingtagen til skyldspørgsmålet. 63. NHR Dom Rt s. 134 Skatterett. Rimelig tid. EMK art. 6 nr. 1 For et vedtak om ileggelse av tilleggsskatt løp fristen etter EMK art. 6 nr. 1 fra likningsmyndighetenes varsel om at tilleggsskatt kan bli ilagt, og fram til Høyesteretts endelige avgjørelse. I kompleks sak ble en behandlingstid på åtte år og seks måneder ansett å tilfredsstille kravet til rimelig tid. 64. NHR Kjennelse Rt s. 321 Frifunnet for straff, ilagt erstatningsansvar. Uskyldspresumsjonen En mann ble frifunnet for voldtekt, men i samme sak dømt til å betale erstatning og oppreisning med kr Høyesterett fant etter en konkret vurdering at lagmannsretten ikke hadde krenket uskyldspresumsjonen i EMK art. 6 nr. 2. Uttalt at det ved erstatningsvurderingen ikke var til å unngå at retten kom nær en strafferettslig vurdering. 65. NHR Dom/kjennelse Rt s. 357 Straffeprosess. Manglende lovkunngjøring. Menneskerettigheter En mann ble straffedømt etter en bestemmelse som på gjerningstidspunktet ikke var kunngjort i Norsk Lovtidende. Høyesterett fant at det ikke kunne utledes krav om kunngjøring fra Grunnloven 97. Det følger imidlertid av EMK art. 7 at nye, strengere strafferegler ikke kan anvendes før de er kunngjort. Saken ble gjenopptatt, straffeprosessloven 392 jf. EMK art NHR Dom Rt s. 583 Menneskerettigheter. Frihetsberøvelse under tvungent psykisk helsevern. Behandlingstidens lengde Saker om administrativ frihetsberøvelse skal behandles raskt etter særreglene i tvistemålsloven kap. 33. Høyesterett viste til at det var selve frihetsberøvelsen som medfører at disse sakene skal behandles særlig raskt. Antatt at man i slike saker ikke samtidig kan få avgjort om det foreligger brudd på kravet til «rask» domstolsavgjørelse i EMK art. 5 nr. 4, idet dette kunne komplisere sakene. Dissens 4-1. Spørsmålet om konvensjonsbrudd kan reises i særlig sak. Høyesterett uttalte likevel etter en konkret vurdering at en behandlingstid på 17 måneder av krav om utskriving fra tvungent psykisk helsevern representerte brudd på kravet om rask avgjørelse i EMK art. 5 nr. 4. Konvensjonsbruddet medførte likevel ikke rett til utskriving når de materielle vilkårene for frihetsberøvelse var til stede.